galenskap med pappan

[FrontLine_]

Jag har haft några trådar här förr, men allt börjar bli så grummligt att jag startar upp en ny..

Nu är det kaos i mitt huvud och jag vet knappt vad jag ska ta mig till. Ni som orkar läsa allt är änglar, och ännu bättre är det om ni kan komma med tips och råd.

Det hela började med att jag och min dåvarande pojkvän blev gravida, och allting vad jätte jätte bra. Båda var superglada. Han är 25, jag 20, visserligen lite ung kanske, men det skulle gå så bra ändå!
Tills han efter tre månader ångrar sig, och säger att han inte vill ha barn. Jag var rätt bestämmd på min sak att barnet skulle behållas, det hade gått för långt tyckte jag. Och jag VILL verkligen ha barn! Han gav mig i princip ett ultimatum, Bort med barnet och ha kvar han, Eller ha kvar barnet och bort med han. Valet blev inte svårt. Han gick bort.

Flera veckor efteråt terroriserar han mig om att det inte är rätt osv att barnet ska födas, men jag sa det att vill du inte vara med på det här är det ditt val. Han tjatade om att han misstänkte att jag varit otrogen, att barnet inte var hans osv, (jag har inte varit med nån annan, och vet med 100 % att barnet är hans)

Så! jag blev så fruktansvärt less på hans snack att jag sa att han ska inte vara i närheten av mig eller ens sjukhuset när det är dags för förlossning, och han ska ju göra ett faderskapstest, så jag sa att om han ska tjura på sådär får han göra testet, och inte träffa barnet tills han har fått svar. Gör jag jätte fel tycker ni?? Det känns bara så jobbigt att han ska förstöra den här tiden när jag är jätte glad, med hans värdelösa anklagelser.

Och ännu värre blir det, han tror nästan att han äger mig bara för att jag bär på hans barn. Han skriver till mig med diverse sexuella anspelningar, och tar förgivet att jag ska haka på, han anser sig ha rätt att veta vem jag umgås med, vad jag gör, vart jag är osv, just för att jag har hans barn i magen. men nyss visste han ju inte om det var hans barn????

Han gnäller på mig om ekonomin, lägenhet osv osv osv. Men jag försöker, jag knallar på jobbet nästintill varje dag och sliter häcken av mig för att få en bra fp, jag letar lägenhet i ett bra område, vill inte ha en lägenhet vartsomhelst, jag har köpt en bra och krocksäker bil, och jag tar hand om mig själv! Vart ligger hans problem??

Hjälp mig! Hur kunde det blir såhär fel? Har man ångerrätt på vem som är pappan? haha.. Jag vill bara få vara ifred och njuta av den här tiden, men kan inte tack vare han!

Sorry om det blev rörigt, men det är så det är nu :/

 

[chrysler]

Sv: galenskap med pappan

Ibland får man konstatera att ett barn klarar sig utan vissa "pappor".De har helt enkelt inget bra att komma med, de bidrog bara till befruktningen:smirk:

 

[FrontLine_]

Sv: galenskap med pappan

Ja altså det är nästan så jag känner också. Men läget är ju som det är, men det känns inte som han ens förtjänar att bli pappa som han beter sig Och jag kan inte göra ett skit åt saken..

 

[citron]

Sv: galenskap med pappan

Det är verkligen som en del säger,alla män kan bli en far men det är inte alla som kan bli en pappa.

Jag har inga råd att ge dig,tyvärr.Men jag önskar dig lycka till i alla fall.

 

[havreflinga]

Sv: galenskap med pappan

Jag tycker ni ska gå på familjerådgivning. Det kan man göra även om man inte är ett par längre.

Han verkar inte ha bestämt sig för hur mycket han vill träffa sitt barn, hur stort ansvar han vill ta o s v. Därför är det bäst för er alla om ni har en kommunikation som fungerar.

 

[Mammas]

Sv: galenskap med pappan

Hej. Vill börja med att önska dig lycka till!

Och sen fortsätta med att Havreflingas råd låter som en bra idé, om inte det så försök iaf att få till en fungerande dialog med honom. Iom att han trots allt är far till ditt blivande barn är det ju en vinnande situation att iaf ha någon sorts relation med honom, för barnets skull om inte annat.

Att han sedan vill bestämma över dig och veta allt du gör, så är det inte hans plikt längre (det var ju han som gav dig ultimatumet att välja mellan honom och barnet, inte sant?), iom att ni inte är tillsammans, och så länge du inte gör något som är skadligt för barnet ska han inte bry sig: ex går du ut o dricker alkohol ska han bry sig, går du ut utan att dricka ska han absolut inte bry sig.

Bara mina funderingar, hoppas det löser sig!

 

[FrontLine_]

Sv: galenskap med pappan

Altså det där med familjerådgivning tvivlar jag lite på.. Visst, jag vill absolut att vi ska ha en fungerande relation, främst för barnets skull, men också för våran skull.. Det är ju jobbigt att ha det såhär.

Saken är den att det känns som att det hela tiden är jag som ska "fixa" allt och servera det på silverfat åt honom.. Han har ju gjort sitt val verkar det som, så jag tänker så att varför ska jag komma krypandes till han, när jag egentligen inte behöver det?

Det kan verka som att jag är riktigt tjuraktig, men så är det inte, Jag är bara fruktansvärt less. Jag har gett han så många chanser, jag har frågat flera ggr om han vill följa med på UL, följa med till barnmorskan, jag ringer och berättar hur allt går, samtidigt som han bara SKITER i det..

Jag vill bara lägga ner min energi på mig själv och barnet som kommer, och ärligt talat bara slippa han..

Men jag ska absolut ta era råd på allvar, så jag ska föreslå det för honom, sen återstår det ju att se vad han tycker om det.

Om det nu inte funkar, altså att han inte vill gå på någon rådgivning, vad tycker ni att jag ska göra då?:O

 

[emindy]

Sv: galenskap med pappan

Han genomgår helt tydligt någon slags kris som han behöver bearbeta men han måste nog inse det själv lite, det tycker inte jag att du skall behöva servera åt honom.
Som Havreflinga säger bör du försöka få till en dialog genom exempelvis familjerådgivningen. Men om inte det funkar tycker jag att du skall ordna fram en medlare, exempelvis en kompis eller något syskon till dig eller kanske rentav en förälder som sköter all kontakt er emellan. En buffert helt enkelt som får ta alla stötar och dumheter han hittar på och som också kan se lite mer nyktert på situationen.
Så får du säga det helt enkelt att du inte orkar mer och när han vill veta vad som händer etc så skall han ringa er medlare som har full koll på läget.
Du behöver din energi till dig själv och barnet just nu!

 

[Sablar22]

Sv: galenskap med pappan

Maila all info som han behöver,
spara dom mail du skickar.
Det kan vara viktigt framöver om det skulle
bli problem i form av vårdnadsgrejer osv.

Då slipper du ringa och ta all skit från honom
verbalt, och är han alltför otrevlig i mailsvar
så har du dom skriftligt att visa upp för tex soc,polis etc
om det skulle bli aktuellt.

Sen får du väl se hur han är när bebisen har kommit,
han kanske förvandlas till en jättebra pappa.
Konstigare saker har ju hänt..
Skulle han inte göra det, då kan det vara läge att
fundera på vem som ska ha vårdnad osv.

 

[FrontLine_]

Sv: galenskap med pappan

Han genomgår helt tydligt någon slags kris som han behöver bearbeta men han måste nog inse det själv lite, det tycker inte jag att du skall behöva servera åt honom.
Som Havreflinga säger bör du försöka få till en dialog genom exempelvis familjerådgivningen. Men om inte det funkar tycker jag att du skall ordna fram en medlare, exempelvis en kompis eller något syskon till dig eller kanske rentav en förälder som sköter all kontakt er emellan. En buffert helt enkelt som får ta alla stötar och dumheter han hittar på och som också kan se lite mer nyktert på situationen.
Så får du säga det helt enkelt att du inte orkar mer och när han vill veta vad som händer etc så skall han ringa er medlare som har full koll på läget.
Du behöver din energi till dig själv och barnet just nu!

Ja det låter faktist som en bra idé, grejen är bara den att jag är lite svart eller vit. Antingen eller lixom.
Han får antingen ta sitt ansvar och glädjas åt barnet, eller så skiter han bara i allt och så får det vara så. För min del kvittar det, men det är ju tråkigt för barnets skull. Samtidigt tänker jag så att hellre att han drar sig ur nu, än gör det när barnet är tre åt och vem vem pappa är.. Förstår du?

Men sen är nog mitt synsätt på hela grejen lite skadat eftersom han betett sig som han gjort. Det har väl gjort mig mer eller mindre negativ till honom, men som jag säger. Alla råd är guld värda, och jag ska inte försöka fixa det här för min skull, utan för vårt barns skull!

 

[FrontLine_]

Sv: galenskap med pappan

Maila all info som han behöver,
spara dom mail du skickar.
Det kan vara viktigt framöver om det skulle
bli problem i form av vårdnadsgrejer osv.

Då slipper du ringa och ta all skit från honom
verbalt, och är han alltför otrevlig i mailsvar
så har du dom skriftligt att visa upp för tex soc,polis etc
om det skulle bli aktuellt.

Sen får du väl se hur han är när bebisen har kommit,
han kanske förvandlas till en jättebra pappa.
Konstigare saker har ju hänt..
Skulle han inte göra det, då kan det vara läge att
fundera på vem som ska ha vårdnad osv.

Jo jag vet, jag sparar redan allt han skriver..

Men ska jag acceptera att han inte bryr sig ett smack nu, och sen bara när han känner för det acceptera att han vill komma och ta del av barnet? Det känns fel för mig:/

Det är ju lika mycket hans barn nu, som det kommer att vara sen!

 

[emindy]

Sv: galenskap med pappan

Du skall naturligtvis inte behöva ta hans skit, men tänk på att han genomgår en rätt stor kris och det är inte alls säkert att han är en lika stor skitstövel när han väl kommit ut på andra sidan!
Han behöver hjälp att inse att han behöver hjälp och där kan familjerådgivningen vara en bra grej men annars tror jag på att lämna dörren öppen men skydda dig med en dörrvakt så kan han komma när han är redo att axla sin nya roll, eller inte alls. Men då är det upp till honom!
Ditt barn har en pappa oavsett om han är närvarande eller inte, finns ingen ångerrätt där ;-)

 

[havreflinga]

Sv: galenskap med pappan

Jag vill bara lägga ner min energi på mig själv och barnet som kommer, och ärligt talat bara slippa han..

Har du rätt till det då? Jag vet inte vilka lagar och regler som gäller, men tror att enskild vårdnad skulle passa dig bäst, eller? Är han oxå inställd på det?

Oavsett vad du känner för så finns det ju lagar och regler som styr båda föräldrarnas rättig- och skyldigheter. Om man är oense, som ni är, är det extra viktigt att vara påläst.

 

[chrysler]

Sv: galenskap med pappan

Har du rätt till det då? Jag vet inte vilka lagar och regler som gäller, men tror att enskild vårdnad skulle passa dig bäst, eller? Är han oxå inställd på det?

Oavsett vad du känner för så finns det ju lagar och regler som styr båda föräldrarnas rättig- och skyldigheter. Om man är oense, som ni är, är det extra viktigt att vara påläst.

kl
Enskild vårdnad verkar vara det bästa.
Det är bara att inte skriva gemensam vårdnad när barnet föds då mamman automatiskt får enskild vårdnad om barnet om man inte är gift med barnets pappa.

 

[Javan]

Sv: galenskap med pappan

Jo jag vet, jag sparar redan allt han skriver..

Men ska jag acceptera att han inte bryr sig ett smack nu, och sen bara när han känner för det acceptera att han vill komma och ta del av barnet? Det känns fel för mig:/

Det är ju lika mycket hans barn nu, som det kommer att vara sen!

Barnet har alltid rätt till umgänge med båda sina föräldrar (tyvärr i vissa fall) vilket gör att du i stort sett inte kan hindra honom från att komma som gubben i lådan om några år...

Detta oavsett vad som "känns" rätt eller inte. Det utgår alltid från att barn har rätt till två föräldrar.

Däremot så ska du se till att du har enskild vårdnad - umgängesrätten har han alltid rätt till.

 

[Sar]

Sv: galenskap med pappan

Ja det låter faktist som en bra idé, grejen är bara den att jag är lite svart eller vit. Antingen eller lixom.

För barnets skulle (som har rätt till båda sina föräldrar) så skulle jag vilja råda dig att släppa det där om svart och vit.
Antagligen har han en längre startsträcka än dig innan han mognat och ställt om till pappatänk. Jag tyckte rådet om familjerådgivning lät bra, ju stabilare relation ni kan ha före barnet är fött desto lättare blir det antagligen att uppföra er som vuxna människor mot varandra efter barnet har kommit.

 

[chrysler]

Sv: galenskap med pappan

Fast barnets pappa låter ju mest som en psykopat om det är så som står i inlägget.Han har väldigt många tecken då han är så kontrollerande & oavsett om barnet har rätt till båda föräldrarna så ska man skona ett barn frrån en olämplig förälder, för barnets skull.

 

[Sar]

Sv: galenskap med pappan

Jag kan inte utläsa att han skulle vara en psykopat av vad som står i inlägget (som dessutom med högsta sannolikhet är färgat av ts).
Jag skulle överhuvudtaget vara försiktig med hobbyanalyser över nätet.

 

[chrysler]

Sv: galenskap med pappan

Att vara kontrollerande är annars ett tydligt tecken.

 

[FrontLine_]

Sv: galenskap med pappan

Havreflinga Rätt och rätt, jag anser väl inte att jag gör något större fel när jag bara vill att allting ska funka.. Att jag då blir den som står där varje gång med lång näsa gör mig förbaskad, och ännu mer arg blir jag när han sagt att han inte vill ha barnet, och ändå håller han på som han gör.

Javan Jo jag vet att han har rätt till umgänge också, och jag kommer aldrig att neka honom det heller.. Men det känns så bedrövligt att bara sitta och acceptera.. Jag måste ju få ställa krav jag också, jag menar, det är inte lättast att bli ensam sådär tvärt och särskilt inte när man är gravid, men det är ju så det är..



Sar Drömmen för mig skulle ju vara att han var lika engagerad som jag, och att vi kunde ha en bra relation, men så många gånger som jag försökt prata med han, och så många som det misslyckats, så har jag nästan gett upp..Ifall det är så att han har en längre startsträcka som du säger så borde han ha tänkt efter först när han verkligen ville behålla, och som jag skrev så ångrade han sig plötsligt. Självklart tänker jag inte sätta käppar i hjulet för honom ändå, men under tiden det tar för han att förstå att han ska bli pappa önskar jag att han isf bara kunde hålla igen snattran, och sedan när han är beredd på det här, DÅ kan han komma och vara med till 100 %..


Och till sist.. Att han är en psykopat kan jag inte påstå, han må vara lite trögtänkt och egoistisk, men det är ju stor skillnad..
Jag ska föreslå det där med rådgivning till han, och sen får vi se vad han tycker om det.

Och att jag sitter och "målar på" allting stämmer absolut inte. Finns ingen anledning till varför jag skulle sitta och svartmåla någon såhär på internet, när det enda jag vill är att få några bra råd, vilket jag fått också!