Fyller i ord?!

[Lobelia]

Allt är möjligt, men är man så känslig blir livet svårt att leva.

I synnerhet om folk envisas med att göra det värre....

 

[godisklubba]

Jag avskyr när personer fyller i ord för mig. Jag fastnar lätt på ord, både när jag skriver och pratar, och om jag får tusen förslag så måste jag bearbeta alla förslagen innan jag kan fortsätta försöka komma på ordet jag letar efter.

För mig händer det oftare när jag är trött eller stressad eller när jag pratar med personer jag inte känner och om jag får flera förslag på ord jag kanske menar blir jag bara ännu tröttare av att behöva bearbeta alla orden. Eller mer stressad för att jag måste tänka längre medan andra väntar otåligt.

Även enkla saker som "hur många år är du?" eller "vad heter du?" låser sig totalt för mig om jag pratar med någon jag inte känner. Givetvis vet jag att jag är 17 år och vad jag heter, det behöver jag ingen hjälp att förmedla. Det jag behöver är några sekunder extra till att tänka. Och ja, jag tar illa upp om någon fyller i "hon är 17" eller "hon heter /godisklubba/".

Jag tycker också att det är tradigt att vänta på att andra ska fundera ut vilket ord de söker efter. Men jag gillar själv inte att andra fyller i ord åt mig, så då gör jag det inte åt andra heller. Om personen inte ber om hjälp i stil med "vad heter X på svenska?" eller "vad heter den runda gula saken på himlen?". Men då vill personen ha hjälp och jag hjälper inte till för min skull, för att jag tycker att det går för långsamt.

 

[tott]

Allt är möjligt, men är man så känslig blir livet svårt att leva.

En sak som kan vara bra att lära sig är att den som känner, dens känsla är sann för den pesronen. Om någon blir ledsen för någonting är det just för att den blir ledsen och för den människan är den känslan sann. Man ska akta sig jävligt noga för att förringa andras känslor. ...bara som ett tips

 

[BornAgain]

Allt är möjligt, men är man så känslig blir livet svårt att leva.

Anser du att du har rätt att knuffa på folk som haltar också för att "hjälpa" dem att gå lite fortare?

 

[Lobelia]

Anser du att du har rätt att knuffa på folk som haltar också för att "hjälpa" dem att gå lite fortare?

Eller befria de som är överviktiga från deras mat/fika/godis så de kan hålla vikten lättare.

 

[Lobelia]

Ja, jag är säker! Du får lita på mitt ord att jag inte fyller i när det inte går att veta. Jag fyller i när kollegan t.ex säger något motsvarande ”Vår reception ligger på våning [lång paus]”. Då fyller jag i ”0”. Det är knappast något som får kollegans självförtroende att dala - och i vilket fall är det tradigt för 10 personer att sitta och vänta på att någon ska leta efter ordet 0 när nog de flesta redan vet det...

Jag litar inte på ditt ord, eller det är klart att jag litar på att du tror det är så, men hur det verkligen är kan bara de du "hjälper" säga. Och som du ser i tråden är det en hel del som inte skulle uppskatta hjälpen. Om du ofta stöter på situationer du känner behov av att hjälpa till (med flera olika personer) så är jag rätt säker på att du kör över folk.

 

[Lobelia]

Allt är möjligt, men är man så känslig blir livet svårt att leva.

En sak till, vill du göra livet svårt för andra att leva? Det låter nästan som det här eller att du i vart fall inte bryr dig om det.

 

[Vira]

Jag gillar ifyllnad, åtminstone av en viss typ! Jag pratar själv ofta i halva meningar eller liksom dalar av mot slutet av meningen, och då är det behändigt när den jag pratar med tar över ordet genom att fylla i det sista ( = bekräftelse på att personen förstått) och fortsätter med att svara. På samma sätt kan jag avsluta andras meningar, men då liksom med en fråga där jag stämmer av att jag förstått personen rätt. Det har jag nästan alltid, och har jag inte det så är det ju bra att det kommer fram. Lite som samtalstekniken att "spegla" människor med att upprepa vad de har sagt.

Det gör sig dock bättre med människor jag känner väl, och blir en naturlig del av samtalet. Oftast handlar det också om en tveksamhet till hur man ska fortsätta att uttrycka det hela och formulera sig, snarare än ett enda bortglömt ord. De fallen är jag mera osäker på.