Fyller i ord?!

[Ainon]

Är det bara jag som tycker det bara är skönt när folk fyller i ord om jag helt klart tappat bort ett?

Eftersom många verkar ta illa upp så ska jag sluta hjälpa med ord dock, eftersom jag själv gillar det så har jag inte tänkt att vissa finner det jobbigt. Aldrig någon som sagt något iaf eller som jag iaf kunnat tolka blivit irriterad/illa berörd av det, men har ärligt talat ingen koll på hur frekvent jag ’fyllt i’.

 

[cewe]

Är det bara jag som tycker det bara är skönt när folk fyller i ord om jag helt klart tappat bort ett?

Eftersom många verkar ta illa upp så ska jag sluta hjälpa med ord dock, eftersom jag själv gillar det så har jag inte tänkt att vissa finner det jobbigt. Aldrig någon som sagt något iaf eller som jag iaf kunnat tolka blivit irriterad/illa berörd av det, men har ärligt talat ingen koll på hur frekvent jag ’fyllt i’.

Jag tar inte heller illa upp, tappar ju både ord och säger fel ganska ofta sen jag var sjuk i covid-19. Tycker det är mer irriterande om folk bara står och säger ingenting eller inte rättar när jag säger fel

 

[tanten]

Herregud! Jag gör det hela tiden. Har aldrig trott att det skulle uppfattas fel.

Ofta får jag dessutom ett snabbt tack till svar. Jag är glad om folk fyller i ord som jag tappar. Och har i min enfald trott att det varit helt ok för mig att göra det.

Jag pratar snabbt och tänker snabbt. Ofta är mina konversationer med folk likadana, vi bollar ämnet mellan varann. Ytterst sällan att någon pratar och inte vill bli avbruten. Vi pratar ofta i mun på varann. Det blir som en sorts pingpong där båda gemensamt för samtalet framåt.

 

[BornAgain]

Är det bara jag som tycker det bara är skönt när folk fyller i ord om jag helt klart tappat bort ett?

Eftersom många verkar ta illa upp så ska jag sluta hjälpa med ord dock, eftersom jag själv gillar det så har jag inte tänkt att vissa finner det jobbigt. Aldrig någon som sagt något iaf eller som jag iaf kunnat tolka blivit irriterad/illa berörd av det, men har ärligt talat ingen koll på hur frekvent jag ’fyllt i’.

(Nu är jag en hjärntrött som tidvis umgås med dementa)

Att folk fyller i funkar om båda är så inne i samtalet att det blir rätt - människor fyller ofta i och avslutar varandras meningar som en del i en vanlig väl flytande konversation.

Problemet är när folk börjar fylla i fel ord... det bryter tankebanan som skulle leda fram till rätt ord.

Eller när folk verkar otåliga - det är ju ofta stress som leder till att man hakar upp sig eller tappar ord/tankegångar. Så någon som inte lyssnar färdigt och frekvent fyller i, kan jag tidvis inte tala med öht (tacka gud för e-post och SMS).

 

[Görel]

Generellt sett avskyr jag när någon gör det! Det känns som om personen jag pratar med inte har tålamod med att låta mig prata färdigt, som om det jag vill säga inte är särskilt intressant, och man vill att det ska bli ens egen tur att prata.
När jag var yngre hade jag problem med stamning och jag blev tokig på de som började föreslå ord istället för att låta mig komma rätt.
Det har hänt att jag slutat umgås med folk som gör så för att jag irriterat mig så mycket på beteendet.

Hatar också att bli avbruten när jag pratar! För mig för det inga samtal framåt, jag uppfattar det som att det är ointressant att höra vad jag vill säga.

Själv försöker jag att bara göra det om personen jag pratar med ber om hjälp.

 

[BornAgain]

Inget roligt att försöka prata om något Ap(ropå) och motparten börjar prova med APelsin, APa, APanage, APpendix, APpelkastad, borrmaskin(?), APa, APPache.... Konversationen är borta innan den hunnit fram till sitt ämnesområde.

Sedan är jag ganska säker på att många använder det som en härskarteknik också - de vet mer eller mindre omedvetet att det skapar en osäkerhet och får den som försöker prata att verka löjeväckande (vem pratar om apor som får apanage när vi skulle ha en diskussion apropå den nya omorganisationen)

De där som fyller i fel brukar inte heller minnas vad man försökt säga till dem

 

[Magnum]

Tråden om stamning fick mig att tänka till. Rådet var att låta den stammande prata till punkt och inte fylla i ord.

Jag känner ingen som stammar men fyller alltid i ord om den som pratar fastnar på vad det heter. Jag har aldrig reflekterat över att det kan anses oartigt, utan jag gör det av välvilja och dessutom blir det ju tradigt att sitta och vänta på att den andra ska hitta ordet när man redan vet det.

Fyller ni aldrig i ord? Tar ni illa upp om någon fyller i orden ni inte kommer på?

Tänker att det beror lite på.

Om någon 'fan vad heter det'- så självklart fyller man i, eller om man märker att hen bara har svårt att hitta rätt ord.
I normala fall är det väl så det oftast är.

Men om någon stammar, så nej.
För att man tycker samtalet går långsamt, så nej.

Ena sonen har svårt att uttala ord ibland (och stammar lite)
och där får man ha lite känsla.
Ibland vill han testa själv och blir arg när man hjälper utan att tänka sej för, ibland blir han lättad när han får lite hjälp och lättare uttalar ordet omhan får höra det en gång.

 

[MiaMia]

Herregud! Jag gör det hela tiden. Har aldrig trott att det skulle uppfattas fel.

Ofta får jag dessutom ett snabbt tack till svar. Jag är glad om folk fyller i ord som jag tappar. Och har i min enfald trott att det varit helt ok för mig att göra det.

Jag pratar snabbt och tänker snabbt. Ofta är mina konversationer med folk likadana, vi bollar ämnet mellan varann. Ytterst sällan att någon pratar och inte vill bli avbruten. Vi pratar ofta i mun på varann. Det blir som en sorts pingpong där båda gemensamt för samtalet framåt.

Fast det är en helt annan sak om det är en del av den samtalsdynamiken man har pga sin relation med personen. Då är samtalet uppbyggt så att det är en del av samtalsformen, vilken båda deltar i.

Jag gör också så - med personer som jag känner tillräckligt för det. Men skulle inte kalla det för "ifyllnad".

Ren ifyllnad, som bara beror på att man inte ids lämna det utrymmet som behövs för att personen ska få chansen att uttrycka sig själv, skulle jag aldrig syssla med. Oavsett om det gäller enstaka ord, eller allmän långsamhet. (Eller i vart fall hoppas jag att jag inte gör det omedvetet utan att inse det...)

 

[Mia_R]

Jag tycker det är ok när jag tappar bort ett ord, men om jag ständigt blir avbruten av någon som hela tiden ska skynda på det jag har att säga och får samtalet att ta en annan väg blir jag irriterad. Antingen fräser jag ifrån och berättar klart eller så fräser jag ifrån och säger att skit i det då och berättar inte klart, för uppenbarligen är det ändå inte intressant att jag såg eller hörde något annat än vad den andre trott.

 

[Voeux]

Min sambo är en otålig person och fyller i precis hela tiden. Inte bara ord utan hela meningar, jag kan säga: "Du jag tänkte på det här med.." och han fyller ivrigt i "Diskmaskinen?!". Men han har ju Aldrig. Rätt. Så nu har jag börjar svara "Nej" och fortsätter sedan inte meningen över huvud taget Vilket leder till att han får be om ursäkt och be mig berätta vad jag skulle säga. Jag tänker att det förr eller senare kommer ge effekt. 3 tillsammans, väntar fortfarande.

 

[Lobelia]

Att hjälpa till med ett ord när någon har problem att komma på ett ord, det gör jag - men då är det inte stamning och jag hjälper endast till om personen ger uttryck för att denna vill ha hjälp på något vis men då är det inte stamning som är problemet. Är det någon jag känner ytligt som stammar väntar jag ut personen. Känner man någon väl kan man tala om saken hur personen vill ha det och likaså gör men givetvis det jag blir ombedd av personen.

Jag har inget emot att folk hjälper mig, men jag har inga problem med talet och det är bara enstaka gånger jag inte hittar ordet. Jag tro nyckeln ligger i om man har lätt för sig i det här avseendet och behöver hjälp enstaka gånger eller om man man ständigt stöter på folk som vill hjälpa och ofta är den som blir hjälpt. Det måste vara frustrerande för många om folk jämnt vill assistera.

 

[IngelaH]

Jag tycker man märker om personen vill/inte vill ha hjälp rätt snabbt? Jag fyller i, för att vara snäll men också för att jag tycker det är jobbigt att vänta. Sen fyller jag inte i om det inte känns supersjälvklart vad det är de letar efter och reaktionen är oftast positiv. Utåt sett iaf? Men uppskattas det inte, och jag inte förstår det, så har ju den andra personen också en mun som kan användas till att säga ifrån om denne tycker beteendet är oartigt isåfall.

Tar inte illa upp själv om det görs av välvilja utan tycker det är skönt att få hjälp att hitta rätt ord, kan verkligen låsa sig totalt för mig och jag hakar upp mig på det tills precis rätt ord dyker upp!

När jag låg på neurologisk vårdavdelning efter nackskada fanns det många olika patienter. Bland annat en dam som återhämtat sig otroligt väl efter en stroke, men hon hade problem med afasi, som dock blev bättre o bättre vecka för vecka.

Hon sa ord och var säker på att det var rätt ord, men något helt annat kom ut genom munnen på henne. Hon hörde själv att det blev fel och blev frustrerad man såg det på henne.

Jag tog mig ofta tid och pratade med henne, då hon o jag var de som var närmast i ålder. Vi pratade om djur, släkt, natur och kultur. Hon berättade en gång om en fantastisk resa till Turkiet.

"Vi åkte dammsugare... nej!!! ...vi åkte... (tyst en stund o klämde fram)... dammsugare... nej" Så såg hon helt förstörd ut.

"Flygplan?" sa jag försiktigt

"Ja... flygplan (upprepade hon tacksamt)"

Så det är som sagt, väldigt svårt att säga hur människor tar saker och ting. Jag är uppväxt med fysis funktionsnedsättning och har under alla år vistats i olika miljöer med olika former av psykiska, fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar.

Allt är inte svart eller vitt. Men nu vet jag att det inte var frågan i den här tråden, utan mer allmänt. Jag ville ändå lägga in något tänkvärt i det hela. Att det inte ALLTID är fel, med lite hjälp på traven.

 

[Mumma]

Jag avskyr när folk fyller i ord, eftersom det så gott som alltid blir helt fel ord. Eller när folk avbryter mitt i en mening och fortsätter med meningen, och vänder det till något helt annat än det jag tänkte säga. Blir bara irriterad.

 

[Rosett]

Jag brukar glömma bort ord när jag pratar, om någon då fyller i så måste jag sluta tänka på det jag ville säga och säga åt personen att ”nej, inte det”. Då tappar jag tråden och glömmer vad det var jag pratade om.
Så nej, jag gillar inte att få hjälp oombett.
Däremot så kan jag säga ” det där xxx, vad heter det”, då ber jag ju om hjälp så då är det ok om nån hjälper mig hitta ordet.

 

[MiaMia]

Allt är inte svart eller vitt. Men nu vet jag att det inte var frågan i den här tråden, utan mer allmänt. Jag ville ändå lägga in något tänkvärt i det hela. Att det inte ALLTID är fel, med lite hjälp på traven.

Nej det är det inte och ingen har väl sagt att hjälp är fel om den är önskad.

Men det är alltid rimligt att man kollar av läget och låter det vara personen själv som avgör. Både om det man gör öht fungerar hjälpande för denne och om det man gör är önskvärt.

Det finns så många människor som tycker att de själva är hjälpsamma. Och att allt tok de själva hittar på ska vara bra för någon annan och tas emot med tacksamhet.

 

[IngelaH]

Nej det är det inte och ingen har väl sagt att hjälp är fel om den är önskad.

Men det är alltid rimligt att man kollar av läget och låter det vara personen själv som avgör. Både om det man gör öht fungerar hjälpande för denne och om det man gör är önskvärt.

Det finns så många människor som tycker att de själva är hjälpsamma. Och att allt tok de själva hittar på ska vara bra för någon annan och tas emot med tacksamhet.

Ja och jag skriver inget annat heller. Jag ogillar att folk avbryter och fyller I med vad de tror att man menar I huvudsak och försökte vara extra tydlig med att min kommentar var ett halvt sidospår. Jag ber om ursäkt om det var otydligt ändå ❤.

 

[cambodia]

Jag kan göra det om det blivit tyst en längre stund och jag är säker på vad personen ska säga. Men annars är det ganska ohyfsat. Jag har tex en kollega som hela tiden avslutar meningar och tror hon vet vad man ska säga innan man hinner prata klart. SÅ IRRITERANDE

 

[iNHALE]

Min hjärna funkar inte som den ska så jag tappar ofta ord, speciellt om jag är lite nervös/stressad och känner en press att uttrycka mig rätt/på en visst sätt. Jag kan ibland uppskatta när folk fyller i åt mig eftersom jag lättare kommer vidare i dialogen och kan fortsätta prata på.

 

[Lupino]

Oj, vad vanligt det verkar vara att personer fyller i fel ord.

Själv fyller jag i ord bara när de är självklara. Jag kan bli galen när jag sitter på ett möte med 10 personer och den som pratar är lite seg att komma på ett ord som det bara finns ett av (alltså när det inte är någon tvekan vad som avses). Då fyller jag alltid i.

 

[Lupino]

Herregud! Jag gör det hela tiden. Har aldrig trott att det skulle uppfattas fel.

Ofta får jag dessutom ett snabbt tack till svar. Jag är glad om folk fyller i ord som jag tappar. Och har i min enfald trott att det varit helt ok för mig att göra det.

Jag pratar snabbt och tänker snabbt. Ofta är mina konversationer med folk likadana, vi bollar ämnet mellan varann. Ytterst sällan att någon pratar och inte vill bli avbruten. Vi pratar ofta i mun på varann. Det blir som en sorts pingpong där båda gemensamt för samtalet framåt.

Härligt att höra! Så är ofta mina samtal med