Frustration och ilska

Sv: Frustration och ilska

De gånger jag tappat humöret på min häst (tramsig unghäst... sto dessutom, allt man ska göra ska ansökas skriftligen i tre bliagor...) har uteslutande berott på något av följande
  • Bristande kunskaper
  • Tidsbrist
  • PMS el dyl.

Alltså undviker jag dessa situationer. När jag känner mig ur lag så undviker jag att hantera min häst annat än sånt jag vet fungerar. Jag skaffar mig kunskaper eller tar hjälp, och ska jag ha igenom något nytt så ser jag till att vara ordentligt förberedd och ha gott om tid. (Kan tillägga att hon inte är lika tramsig längre)

Vad gäller dig och din ilska så verkar den kopplad till en rädsla sen olyckan. Är osäker på om ovanstående kan hjälpa dig, men KBT kanske skulle kunna hjälpa dig?
 
Oj, ja det har ju helt klart hänt (tyvärr mer än en gång genom alla år och alla hästar) att man tappat humöret och låtit det gå ut över de stackars djuren. När man var yngre var det okunskap och FEL kunskap = ridskolor som lärde ut fel. Nu på "äldre dar" är det fortfarande okunskap och fel kunskap - men framförallt frustration över VETSKAPEN att det är just det. "Där kunskapen slutar tar våldet vid" är verkligen ett sant ordspråk.

Men, med vetskapen om att det beror på okunskap och fel kunskap så kommer viljan att vilja rätta till sig - och jag söker därför ny kunskap och försöker mitt bästa att se till att det blir rätt. Jag tappar fortfarande humöret, men försöker "bite my tongue" innan det går ut över hästen. Framförallt i ridningen har jag blivit MYCKET bättre i takt med ökad kunskap och förståelse för hur djuret hästen fungerar.

Om jag skulle tipsa om något så är det att om någonting inte fungerar och man börjar närma sig bristningsgränsen för vad ens tålamod i dagsläget klarar av - avbryt istället. Gör något du vet kommer fungera och avsluta där! Ta sen nya tag dagen efter - kanske är man/hästen på bättre humör då? Det går ALDRIG väl att träna en häst om man är på dåligt humör och det går heller inte bra att jobba med en häst som har en dålig dag.

Dock har jag fortfarande svårt när en häst gör något som tex bita, sparka, tränga.
Då blir jag vansinnig... :o
 
Sv: Frustration och ilska

Jag har också lätt att bli väldigt arg, förr när jag var yngre blev jag arg på hästen, nu mera blir jag arg på mig själv eftersom att när det inte funkar så är det jag som gör fel, inte hästen.

Så när jag blir jätte arg så gör jag halt och bara släpper allt. Försöker att andas och funderar på vad det är som inte fungerar och hur jag ska lösa det. [Nu syftar jag på ridningen.:p]

Och det funkar faktiskt riktigt bra!:) Att rida och vara skitförbannad är ingen bra kombination.. I know..
 
Sv: Frustration och ilska

Jag lånar en knapp och fortsätter lite.

Jag tror det är bra att tala och skriva om detta. Bra tråd.
Det är ju viktigt att lära sig att träna på så många saker och detta är en av dem.

Om jag råkar göra något dumt så ber jag hästen om ursäkt. Brukar då ex också säga att jag ska försöka ex göra så här i stället.
Får då i bland ett frustande svar faktiskt.

Att man kan lära sig tekniker är jättebra några har nämnts här redan och det finns fler bra tekniker att hantera och rensa bort onödig ilska och annan dålig energi.

Man kan säga till sig själv eller tänka
all dålig energi försvinn från mig och ombildas till nåt bättre jag är balanserad tex.

Du kan rensa dig själv och ex din häst från ilska mm och rensa mentalt från dåliga minnen mm på liknande sätt.

Anledningen till att man ex kan känna sig arg eller ledsen eller vad det nu en är. Det är rätt intresssant. Vi kan ta åt oss andras dåliga humör tex. Ibland är det så.

En del tar åt sig mer än andra och det går då att skydda sig mer mot detta.

Ex när man går till bussen eller sätter sig i bilen så kan man säga till sig själv jag är skyddad eller jag går in i bubblan tex.

Om du känner att nån annan är sur eller mår dåligt ex kan du tänka jag ser hur den personen är men jag tar inte åt mig.

Du kan känna för personen men du behöver ej ta upp den personens ilska etc.

Om nån ex skäller och gapar eller nåt kan du ju svara den så klart eller tänka jag hör vad du säger men jag tar inte åt mig.

.:):):)
 
Sv: Frustration och ilska

ah, ok.

Till alla; jag läser och uppskattar svaren, men kan inte svara på allt just nu:P
 
Sv: Frustration och ilska

Det här är mitt största problem.

Jag har jätte dåligt tålamod och min ponny är inte direkt en ängel. Hon testar väldigt mkt och hon skiter fullstädigt i om jag säger åt henne eller om jag smäller till henne. Hon är sjukt tuff min ponny, och jag är tjurig. Så jag ger mig inte. ch ibland går det ut över ponnyn, det gör det. Men ibland orkar jag faktiskt inte med henne, jag orkar inte hålla på och tjorva med henne dag ut och dag in. Om samma saker.
Fast jag måste faktiskt säga att det har blivit bättre nu än vad det var för ett tag sen. Men jag blir så förtvivlad och vet inte vad jag ska göra när hon bara skiter i mig.. Jag skriker mest åt hästen. Men som sagt, jag har blivit bättre nu än för ett tag sen.
Men det är det här jag skäms över..
 
Sv: Frustration och ilska

Försök att lösa problemen som uppstår på ett annat sätt kanske? Är man konsekvent brukar hästarna lära sig att lyssna, så länge de förstår vad man vill..
Nu vet jag inte hur du hanterar/rider din häst,, men kanske kan det hjälpa att prova något annat sätt och se om det hjälper? Eftersom det verkar ganska vanligt att ni två inte kommer överens. :)
 
Sv: Frustration och ilska

Jag är en person med väldigt kort stubin.. och har jag dessutom pms då är det bara att åka till stallet och mocka typ som gäller.. :angel:
När det brister för mig så gör jag saker som jag inte kan kontrollera. Som jag sedan får gruvligt dåligt samvete för

Därför så när jag känner mig lite låg och irriterad så arbetar jag min häst från backen typ longering eller så blir det en simpel skrittur i skogen där jag kan "åka häst" .

Blir jag arg när jag rider så brukar jag ta ett brejk på 10 min och gör ngt annat. Sen tar jag upp det jag gjorde innan och fungerar det inte då heller så bryter jag arbetet och går ut ur ridhuset/paddocken och rider ut i skogen. Fungerar bra för mig. :)

Jag anser att det är bättre att hästen får stå en dag än att den får stryk som den inte förtjänar bara för att matte har en dålig dag. Visst finns det tillfällen som man kan bli förbaskad över att hästen trilskas osv. Då kan det vara befogat att ge den ett spörapp men det får aldrig aldrig gå överstyr.
 
Sv: Frustration och ilska

Jag är väl medveten om att det inte är hästens fel när jag är arg :D Det är väl lite det tråden går ut på? Att ilskan över ngt annat inte ska gå ut över hästen. Alla övningar sitter inte som en smäck på första försöket varje ridpass och ibland behövs lite extra tålamod när hästen inte är tillräckligt avspänd eller lösgjord eller när hästen tramsar eller bråkar. Har man inte det tålamodet måste man jobba med detta, vilket ts vill ha tips på.
Jag har alltid ridit mkt för tränare och det tycker jag att man ska oavsett om man är proffs eller inte.

Jag känner mig lite ställd till ditt inlägg eftersom jag inte förstår hur du menar. Jag har inga problem att hantera min ilska:confused:

Mvh Jate Volim
 
Senast ändrad:
Sv: Frustration och ilska

Usch ja, jag har tyvärr lite dåligt tålamod och blir lätt frustrerad när jag inte får saker att fungera. Jag brukar helt enkelt pausa ett antal minuter tills jag känner mig redo att vara lite konstruktiv igen. Märker jag att den dåliga känslan inte är av övergående natur så hoppar jag helt enkelt av och går hem, erfarenheterna har lärt mig att det aldrig för min del kommer något konstruktivt av att sitta och rida om jag har fastnat i en "dålig feeling" just den dagen.
 
Sv: Frustration och ilska

Jag har ett väldigt het temperament, dock har det nästan alltid slutat med att jag skällt ut någon kompis/mamma eller bara stått och skällt på djuret som om de förstår vad jag säger.

Jag tränar fortfarande mkt på att hålla mig lugn, upp på häst ryggen brukar det gå bra. Endast Peewee kan reta gall feber på mig och denna häst blir aldrig "NEJ matte är arg!" utan reagerar mer "jaja matte men du älskar mig endå..."
Det är i prinsip bara de hästar jag känner som jag verkligen kan bli "arg" på. En häst jag inte känner blir jag inte arg på i första taget och om jag mot förmoda blir pressad till det yttersta går jag mest och muttrar.
Men om vi håller oss till Peewee och Tuffis (mina egna vänner). Tuffis blir man nästan aldrig arg på. Han ger än inte anledning till det. (det ska rätt mkt till innan jag blir arg på djuren, blir lättare arg på människor). Och skulle man bli arg och göra en "arg" rörelse, alltså morra till eller liknande så ser tuffis ut som "MATTE slår ihjäl mig" då får jag dåligt samvete och står sedan och förklarar med vanlig röst "Men tuffe jag rörde dig ju inte, du vet ju att du gör fel, varför bråkar du" det räcker tuffis har igentligen redan fattat att han gjort fel och tycker förmodligen att matte är jätte löjlig som står och pratar med honom.
20876565.jpg

Tuffis:love:
Och så är det Peewee, reta matte är en sport för honom. inte ens matte det gäller alla. Han kan få vem som hellst att spruta eld. Det som stör en mest är att hur "arg" man än är och hur mkt man än visar det (visar-> inte slå honom!) så ser han ändå lika lugn och glad ut. Är det någon han känner så är an mer "jaja, du älskar mig endå" och är det någon han inte känner så är det mer "struntsamma jag känner inte dig endå..."
Det är inte bara jag, för alla jag pratar med skrattar och säger det samma när de möter honom (ingen jag känner har blivit utkastad från så många träningar och kurser som Peewee:crazy: ) tränarna säger slakta honom och köp en häst!... om han kan reta sådan gallfeber på en tränare som jobbat med hästar i 50 år så kan ni ju förstå hur arg han gör mig. Inte så att det är dåligt ledarskap utan han följer gärna med lös, flyttar sig m.m. men sedan så bara vill han inte ibland. han förstår...tro mig alla vet att han förstår...det kan va simpla grejer som att skritta...det hela är flummigt och låter konstigt men tro mig, han har fått många hästmänniskor att ändra åsikter...
Så arg blir jag, men han stoppar mig,,,(slår aldrig, jag får dåligt sammvete av att skälla på honom:crazy: )
20920398.jpg

här är miraklet som kan reta gallfeber på vem som hellst...
 
Sv: Frustration och ilska

KL

Med min kära nervösa och lättstressade lilla häst har jag faktiskt i det närmaste oändligt tålamod :D tro det eller ej! Men självklart rinner bägaren nån gång över, man är trots allt bara en människa. Jag har fortfarande såå extremt dåligt samvete för en gång när jag verkligen va riktigt orättvis mot henne när jag precis fått henne och hon verkligen var riktigt hopplös och ouppfostrad. Efter det har jag lovat mig själv att blir jag förbannad så ska jag bara ta ett djupt andetag och göra ett nytt försök! Det är så onödigt att bli arg, man förstör bara allt förtroende man byggt upp hos hästen.
 

Liknande trådar

Relationer För min mentala hälsas skull så söker jag objektiva tolkningar kring det nyligen utbrutna WW3 mellan mig och min karl. Konflikten...
19 20 21
Svar
410
· Visningar
40 171
Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
7 427
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Skrev visst inget om ridningen förra veckan. Red först en lektion på min fina gamla favorit Dell, den kantiga flugskimmeln. När jag...
Svar
0
· Visningar
2 363
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hade fått tag på en extra ridlektion, och det kändes faktiskt ganska snöpligt att jag stod uppskriven på stallets ilsknaste och...
Svar
0
· Visningar
273
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp