Frustration och ilska

[Myzan87]

Sv: Frustration och ilska

Jag har blivit arg på Pepsi några gånger. Inte många och det är långt mellan gångerna.

Det kan ha varit allt från att ta ner huvudet för att äta till att ha bitit mej i ryggen. Först blir jag faktiskt arg kanske rent av daska till henne med handen därefter blir jag helt uppgiven eftersom jag vet att när hon gör sådana saker så är det för att jag inte är i balans själv.

När jag sätter förmycket press på mej själv att jag måste ta ut henne, vi måste gå denna rundan, vi måste hinna hem, vi måste... Det är då hon protesterar och säger att vi ska släppa kraven på ridningen och bara gå ut i grimman på ängen för att beta lite. Eller ta in henne i gången och bara borsta. Allt för att släppa kraven och hitta tillbaka till den punkt där vi tyckte det var roligt.

Hade jag varit du så skulle jag släppa ridningen ett tag och enbart rida när Renee tränade. På så sätt får du in hur du ska göra för att göra rätt och när du känner att du gör rätt utan att hon säger nått så skulle du försöka på egen hand.
I övrigt skulle jag sattsa på att gå ut mycket med honom och bara upptäcka världen. Tids nog kommer du få rida honom och framför allt - du kommer rida honom otroligt bra

 

[Araminta]

Sv: Frustration och ilska

Mycket intressant och läsvärd tråd Har inte läst igenom hela än dock.

Jag vet inte själv om jag håller med om att det i alla situationer är totalt vedervärdigt att bli förbannad på en häst. Larvar sig hästen, testar gränser eller bara är allmänt dum så ser jag inget fel i att ta i ordentligt. På vissa, mindre känsliga hästar kanske men t.o.m. kan behöva smälla till dem för att verkligen göra sig förstådd.

Det jag tycker är fel i all hantering med djur är långsynthet, när man fortsätter vara arg/grinig/irriterad även långt senare. Detta är även något jag kämpar med dagligen. Att kunna gå från förbannad till glad och trevlig på någonn sekund är skitsvårt men oftast nödvändigt. För egen del har det fungerat någorlunda att maskera irritationen, spela teater kort sagt. Det kräver en jävla kroppskontroll och självdiciplin ("andas luuugnt, lååångsamma rörelser, klaappa, mjuuuk röst") och är fruktansvärt ansträngande. Men det har visat sig funka med de flesta hästar och ger mig iallafall lite extra tid att avsluta det jag håller på med, göra något jag vet vi kan, ställa in hästen i boxen/hagen och ta ut mina aggretioner på lämpligare plats/föremål.

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Att tappa humöret är aldrig bra, men att smälla till en häst och korrigera den ''hårdhänt'' kan vara befogat om den inte lyssnar på de varningar man ger först. Och man begär ju inte saker den inte klarar.
Tycker jag

Kom på att jag bara tappat humöret på riktigt några få gånger det senaste halvåret/10 månaderna eller nåt..så jag är kanske inte så hemsk som det låter..

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Hehe, jag vet vad du menar:P

Jag vill rida..>_> Det verkar som om jag lärt mig nu, iaf tillräckligt för att hålla honom lugn och fila litegrann på halter etc. Vill ju passa på att rida när jag har tillgång till sadel och tränare..

Tack.^^

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Jag förstår hur du menar
Till ''de andra'' också:

Tack för responsen, känns skönt att inte bli påhoppad för att man erkänner ett fel
Min inställning till hästen är att han är en vän som har en del att säga till om men som måste lyda mig när jag begär det. Och jag begär av mig själv att behandla honom rättvist på ett sätt så att han förstår varför jag rättar honom eller berömmer honom, jag vill ha en lugn harmonisk häst som trivs med att jobba med mig.
Ingen maskin eller slav som måste lyda minsta vink för att inte få stryk, det räknar jag med att han gör av fri vilja ändå.

 

[Myzan87]

Sv: Frustration och ilska

jotack, det känslan är alltför bekant. Pepsi kunde jag inte rida i början pga hennes ålder. Fick gå med henne i 2år innan jag ens kunde tänka tanken på inridning. Fast att det dröjde nästan 1år till är en annan sak.

Kom ju på när jag väl kunde börja rida in henne att jag var rädd. Bara att jag sköt upp det hela tiden men när hon väl gick att skritta så var det mååånga promenader med mamma bredvid som följde.

Men du har en bra början nu

 

[Kattennizze]

Sv: Frustration och ilska

När jag blir skogstokig på min larvande unghäst som är extremt tålamodskrävande ibland, så ställer jag mig vid sidan om bara skriker. Inte så himla smart kanske men hellre det än att jag går på henne fysiskt, vilket jag faktiskt aldrig gjort. Såklart är det inte trevligt att kalla henne både det ena och det andra, och längta efter slaktbilen höll jag på att skriva, men hellre det än att ta till våld som jag inte tror på.
Men ganska fort lugnar jag ned mig och de stunderna kommer mer och mer sällan nu allteftersom det värsta trotset håller på att lägga sig.

 

[Hattifnatten]

Sv: Frustration och ilska

Jag har blivit ordentligt förbannad ett par ggr bla när hästen knäade mig i ögat när jag skulle linda. Han gjorde aldrig om det. Men en del tåler inte det då får man gå ifrån en stund. Är jag irriterad rider jag inte. Det är bara att be om problem. Vet hästen vem som är boss behöver man oftast inte vara så hårdhänt heller.

 

[Hattifnatten]

Sv: Frustration och ilska

Jag var nära att skicka en till slakt han sprang över mig 2 ggr när jag skulle ta in fruset i marken och knöligt och dant. Jga har fortfarande ont i ryggen efter det. Slaktbilen stod hemma de som har gården slaktåkeri. (heter det det)

 

[elfi]

Sv: Frustration och ilska

Jag håller på med en häst som inte klarar av att bli riden ensam och idag blev jag faktiskt ruskigt arg på henne. Vi skrittade efter vägen och helt plötsligt tvärnitar hon, kastar sig ner i diket, stegrar och slänger sig överallt. Jag hoppade av och tog spöet och klappa till henne en gång. Sen skärpte hon till sig faktiskt. Men jag är ingen som gör sånt hela tiden då jag har en häst som blivit misshandlad också, men idag kände jag hur jä**a trött på häst jag blev när hon gjorde så. Men som sagt, det är ingenting jag tänker fortsätta med.

 

[Elina8]

Sv: Frustration och ilska

*KL*

Jag brukar inte bli arg, såvida inte hästen jävlas med mig. vilket inte händer så ofta. När det har hänt har det varit på syrrans häst som det fullkomligt lyser i ögonen på ibland. Då tar han varje chans att bocka och sparka och allt möjligt. Och jag är rätt van vid ett par bocksprång då och då, men när han är på det där humöret att han gör allt för att jävlas då blir jag rent förbannad, så kul är det inte att klamra sig fast.
Då brukar jag dra upp honom, med något hårdare hand än jag föredrar att använda, sätter en häl i sidan på honom för att få honom att gå fram, inte upp i luften. Sen om han skiter i mig så kan det hända att han får sig en pisk. Lyssnar han fortfarande inte så hoppar jag av och leder honom hem. Och när jag går brevid på marken ska han gå som en hund, inte gå och buffla sig. Han är väldigt lydig (till fots i normala fall) så han ska fanimej gå som ett litet lamm på sin plats och jag ska inte behöva dra honom eller bli släpad efter.
Jag vet inte riktigt om detta är det optimala, hästen kanske ser det som en seger, men ibland känner jag bara inte för att flyga av så då är det praktiskt att hoppa av själv.

 

[racerkorv]

Sv: Frustration och ilska

Hos mej är frustration och ilska hopkopplat med prestation och MÅL.
Om jag har bestämt på nåt idiotiskt sätt vad som skall åstadkommas en träning är det lättare att bli irriterad.
OM jag bestämmer att vi ska TRÄNA på en sak är jag bättre. Det har ju ingenting med resultat att göra.

Dessvärre blir jag lättare irriterad när jag rider, det tror jag är för att där har jag MASSOR av förutfattade meningar om hur det ska vara, att det ska funka bara....

ANDAS är bra, säcka ihop och ta en paus (då gör hästen det också) och då kommer hjärnan tillbaks till kontrollrummet....

Le är väldans bra och att bli NYFIKEN... vad hände nu, varför? hur gjorde jag hur svarade hon? Men det är ett idealtillstånd och kanske något man kunde träna in som reflex hos sig själv...

Egentligen borde man ju sänka huvudet och sucka djupt på både sig själv och hästkraken så fort det inträffar...

Att slå på sig själv med rep eller handflata är OTROLIGT effektivt om man behöver göra hästen uppmärksam på att man inte accepterar saker = Hästen hoppar högt av förskräckelse (tror väl att man är galen) det gör ont så man slutar vara arg och man får initialt UR sig kraften i ilskan;-)

Apdans funkar också bra (grannarna älskar det och hästen skäms;-)

 

[Cec]

Sv: Frustration och ilska

"Förr" i tiden när jag var yngre, då hade jag ett sjuhelsikes humör, tände till på alla 4:a...
Detta gick så klart ut över alla, människor, djur you name it, jag var en riktig satmara

Faktum är att nu när jag blivit "vuxen" kan jag hantera min ilska...
Jag har insett att går det dåligt i ridningen beror det inte på hästen utan det beror på mig.. Hjälper absolut inte att bli arg, förbannad..

Jag blir så stolt över mig själv när jag hanterar min ilska, frustration på rätt sätt- bort med tanken, känslan och på med ett leende

Ex från igår:
Fick hastigt och lustigt flytta från stallet, packa mina saker i min bil, hem och byta bil och få med sambon tbk till stallet.
Tog in hästen för att borsta och fixa med skydd å dyl. Skönt, nu ska vi last, det går nog bra....
ICKE
Två timmar tog att få på skapet på transporten... Han var inte rädd eller stressad på ngt vis utan han var bara jävlig...
Gissa om jag fullständigt kokade av ilska?? Men, behöll ändå lugnet och trixade vidare och till slut stod han i transporten...
haha, jag vann

 

[kulltorp]

Sv: Frustration och ilska

Jag känner verkligen igen mig i vad du skriver. Från marken går det oftast bra förutom nu när jag inte har ägnat den tid jag borde åt henne. Då testar hon mig. Men det brukar ordna sig rätt snabbt. Däremot vid ridningen så har jag problem med min ilska. Jag har också problem med kroppen som gör sitt. Dessutom har jag höga krav på mig själv eftersom jag har min första egna häst och bara har ridit hästar som har varit utbildade förut. Mest har jag bara åkt häst i skogen faktiskt. Jag köpte min häst som föl och fick höra av en del att jag var fullständigt korkad. Hur som helst så har jag börjat göra så att jag planerar bara EN sak som jag ska träna på när jag rider. Om jag rider ut kan det vara att jag ska få henne att stanna direkt när jag ber henne. Då berömmer jag henne överdrivet mycket. Det gör att även jag känner mig duktig. Gör hon annat jag inte vill ha så bryr jag mig inte så mycket om det utan går vidare. Såvida hon gör något som skulle vara farligt. Men det har inte hänt ännu. När jag red på ridbanan förut så visste jag inte riktigt vad jag skulle berömma och hur mycket jag kunde gå vidare med en övning. Jag tror att hon kände av min osäkerhet och tog då "tag i situationen" från hennes synpunkt. Och då drog hon iväg med mig i riktning mot de andra hästarna i hagen utanför banan, eller mot utgången. När hon sätter den sidan till blir hon vansinnigt stark. Vid de situationerna har jag blivit jättearg eftersom jag inte har vetat hur jag ska lösa det. Precis som ni andra har varit inne på beror ilskan bara på att jag inte har kontrollen. För några veckor sedan var jag på en ridkurs där jag fick hjälp med att vara mycket tydligare med vad jag vill, och hjälp med kroppen. Dessutom fick jag känna i kroppen hur det ska kännas när hon gör som hon ska....eller om det är jag som gör som jag ska??? I och med känslan av kontroll försvinner liksom ilskan!

Lycka till
Annika

 

[Pansi]

Sv: Frustration och ilska

Nu för tiden har jag ett oändligt tålamod, men det har inte alltid varit så. Förr kunde jag märka att jag var väldigt orättvis mot hästen om jag var arg när jag red. Minsta fel bestraffades med en spösmäll, kick med skänkeln eller i värsta fall ett för hårt tygeltag, och när hästen gjorde rätt fick den ingen belöning alls mer än ett sammanbitet "mm bra" som jag inte alls menade.

Det löste jag genom att sitta av och leda hästen och tänka på hur fantastiska dessa djur ändå är, och att det är mitt fel att saker inte fukar. Hästen är INTE dum, den vill INTE jävlas och den gör inte alls sitt bästa för att förpesta mitt liv. Kunde jag inte ärligt säga att jag var lugn igen så red jag inte mer. Så är det än idag, skulle jag bli arg (vilket nästan aldrig händer) så hoppar jag över ridningen och går in. Man vinner inget alls på att försöka jobba när man inte är klar i skallen.

Ser också alltid till att inte vara hungrig, inte frysa och inte vara kissnödig i stallet, och det gör underverk med humöret

 

[Niela]

Sv: Frustration och ilska

Blir ytterst sällan arg eller frustrerad på hästar nu förtiden.
När jag var yngre och mindre kunnig så kunde de hända

Utan nu försöker jag förstå handlingen och därefter jobba hästen till rätta!
När jag skulle ta ut en häst här i veckan vart den superrädd för en ny häst i stallet.
Eftersom jag hade hästen bakom mig ca 2 meter hade den tillgång till att springa stanna och kolla va faen de va för något som inte funnits där förr.
Han fick springa runt mig några gånger backa och sen var de som om han sa men jaja led mig till hagen nu detta var ju inge farligt.Tack för att jag fick upptäcka de själv!

Ser många som hade gapat åt hästen ryckt i grimskaftet och blivit arg på hästen..

Men hur kan man bli arg på någon som blir rädd???




Är människan lugn så är hästen det med..En hysterisk, Arg, Gapande människa får vilken häst som helst att bli knäpp=)

Min häst får bli rädd och vara osäker och jag kommer aldrig säga du SKA gå fram NU och inte sen..

För jag kan bara se till mig själv är jag rädd och mina ben vill springa bort och så ska de stå någon med piska bakom och tvinga mig frammåt..Inte alls roligt!

Men får jag stå där och fundera ett tag och bli övertalad av en jag litar på som svär på att de inte är farligt så går jag glatt fram!

Men litar jag ej på personen så glöm att jag gör det!

Så med andra ord är du ej ledaren och hästen ej litar på dig kommer man inge vart och förmodligen är man som ryttare frustrerad och arg på sin häst dagligen och man är inne i en ond cirkel

Jag blir ledsen när jag ser människor som skriker till sina djur oavsätt djur..Undantag till djur som hör dåligt
Som min 10½ åriga hund där måste man skrika haha annars hör han inte=)

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Jo, så brukar jag hantera det, osäkerhet från hästens sida triggar nästintill aldrig mitt egen humör.
Men när jag själv inte kan, och inte kommer på hur jag ska lösa det (väldigt sällan iom att de flesta hästar kan någonting, stanna, svänga whatever som man kan gå tillbaka till..och i ''vanlig'' ridning kan jag ju de hjälperna med. Men när varken hästen och definitivt inte jag kan det... nu senast hade det funkat bra innan detta passet men jag fick hjärnsläpp eller nåt..när instruktören kom var jag redan för upprörd, så jag hoppade av istället för att slita vidare.) Iaf så tappar jag ibland humöret och blir minst sagt upprörd. Tyvärr går det i vissa av de tilfällena ut över hästen. Men för det mesta inte

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Ser också alltid till att inte vara hungrig, inte frysa och inte vara kissnödig i stallet, och det gör underverk med humöret

Bra tips:P

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Var det till Myzan eller mig? :P

 

[Jate Volim]

Sv: Frustration och ilska

Jag hade tidigare lite problem med att jag taggade till lite för lätt (har ganska hett temperament överlag). Detta har dock försvunnit med tiden men då problemen fanns hade jag fortfarande min ponny som är SÅÅ känslig. Jag tog aldrig ut min ilska på honom genom att ändra min ridning, slå eller gapa men han kände direkt om jag var spänd, irriterad eller arg och reagerade starkt på detta. Såklart blev det en ond cirkel och jag blev ännu mer irriterad och han blev ännu mer spänd.

Av min tränare fick jag då tipset att sjunga. Min specialsång hette "Jag är smart och han är häst". En enformig sång med titeln som enda text vilket gjorde att jag kunde fortsätta rida bra men ändå lägga lite av min fokus på ngt annat. När jag spände av gjorde även hästen det och gick bättre, jag blev gladare och red bättre vilket gjorde att hästen till slut gick bra. Det gällde alltså att vända spiralen helt enkelt.

När allting kändes helt hopplöst satt jag helt enkelt av. Punkt. Ingen ilska SKA få gå ut över hästen, så är det bara. Så jag satt av gick nga varv runt banan/ridhuset och sen satt jag upp igen då jag lugnat ner mig och började om från noll med lägre krav på både mig själv och hästen. Vid ett tillfälle blev jag så sur att jag satt av och släppte ponnyn i ridhuset (var ensam) och gick min väg för att märka att han följde mig som en liten hund Då bara kunde jag ju inte vara arg mer

Hoppas att mitt svar kan vara till ngn hjälp. I värsta fall få du väl gå en anger managementkurs Nämen, kanske i alla fall ta hjälp av en förstående tränare som kan komma med bra tips och råd, det kommer man ganska långt med. Lycka till!

Mvh Jate Volim