Frustration och ilska

[kulltorp]

Sv: Frustration och ilska

Var det till Myzan eller mig? :P

Oops....till dig

Annika

 

[Emeizing]

Sv: Frustration och ilska

Jag har alltid haft kort stubin... dåligt tålamod, lätt att bli arg o.s.v. Både när det gäller människor och djur. Har nu läst en del psykologi, gått på yoga, haft kurser i ämnet på jobbet och av det tagit till mig varenda lilla gnutta som kan appliceras gällande aggressioner och humör. Det jag lärt mig är att:

- Hjärnan hämtar information om ens humör från ansiktsmusklerna. Ler man så blir man glad!! Är man så fly förbannad att man omöjligt kan dra på smilbanden ens en gnutta så sätt en penna i käften och bit ihop på den. Då aktiveras samma ansiktsmuskler som när man ler = man blir glad!

- Man kan bara medvetandegöra en enda tanke åt gången. Det går inte att samtidigt tänka på två olika saker. Man kan hoppa snabbt mellan dem, men inte tänka på dem samtidigt. Alltså: tänk positivt! Så fort du kommer på dig själv med en negativ tanke, tänk på något positivt istället! Kan vara så simpelt som att om hästen bråkar och trilskas, tänk: "Men vilken fin man hon har!". Man kan gärna tänka lite såna "löjliga" tankar, då börjar man ofta skratta istället för att vara sur Oavsett vilket så kan man inte vara sur och arg om man tänker positivt.

- Andas! Djupandas, med magen. Andas långsamt. Hjälper både i stressade situationer, fysiskt krävande situationer, och när man blir aggressiv eller arg eller sur.

Och OM inget av detta hjälper så gå och slå på en höbal eller nåt. Men rätt använt hjälper ovanstående, tro mig...

Alltså, när du blir arg/sur/aggressiv:

LE
Tänk positivt!
Andas djupt och långsamt

 

[Niela]

Sv: Frustration och ilska

Oki ja den känslan har jag aldrig haft att jag blir arg när jag inte själv kan göra något.

däremot kan jag bli sur på en häst jag vet kan vi säger skänkelvikning och jag ber om de och hästen går mot skänkel eller totalt iggnorerar skänkeln..

Då kan den få ett tryck som blir hårdare och hårdare med skänkeln tills det att hästen flyttar undan och gör de jag ber om.
Då på en gång blir skänkeln passiv och mjuk=Beröm.

Kan muttra lite hörre äggskal sluta upp nu jag kör alltid med ägg av en konstig anledning..Hörrö ditt ägg sluta upp nu=)
Eller äggskal lägg av..

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Jo, fast det är inte riktigt samma sak (om man nu inte börjar sparka hårdare än som behövs för att hästen ska lyssna pga att man blir arg..). Om hästen ignorerar en måste man ju säga till:P
Hur hårt, mycket eller på vilket sätt beror ju helt på situationen

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

Tack, bra tips som jag och säkert andra i tråden kan ha nytta av

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

hehe...min häst hade väl slängt av mig om jag försökte ''sjunga''

 

[Zab]

Sv: Frustration och ilska

hehe, ok:P Blev lite mer förståeligt nu. ^__^

 

[Hattifnatten]

Sv: Frustration och ilska

blir man på dåligt humör i ridningen för att något inte funkar rekomenderar jag att ta hjälp av en tränare. Det kan ju faktiskt vara så att du gör fel. Hästen förstår inte.Tom proffsen rider för tränare

 

[racerkorv]

Sv: Frustration och ilska

Det är ALLTID ryttaren som gör fel eller som HAR fel eller som MÅR fel eller som är på FEL humör. Eller som kräver fel av hästen just den dagen.

Punkt slut, det finns ingen som helst återvändo från den insikten.

Hästen är bara häst, det du vill att hästen ska göra får du ta ansvar för själv. För en del människor är detta väldigt svårt att acceptera, och när man HAR accepterat det inser man vidden av ansvar man har som har tagit på sig ansvaret för en häst.

Det är TUR att hästar inte är långsinta eller hämndlystna.....

 

[Hattifnatten]

Sv: Frustration och ilska

En tjej här i byn tror att hon är sååå himla duktig så det är bara utkastade pengar att rida för tränare. Hon rider sååå fruktansvärt illa. Och då leker hon dessutom ridskola. Oh my good stackars ungar och hästar.

 

[Ranger]

Sv: Frustration och ilska

*kl*

Jag har mycket tålamod i vanliga fall och i stallet blir jag nästan ännu lugnare. Det är så skönt att kunna släppa allt annat.

Men visst kan jag också bli arg och frustrerad...på mig själv. Det är mest när jag rider sämre än jag borde kunna. Har väldigt höga krav på mig själv men lyckligtvis jämför jag mig inte med någon annan. Det är min egen "borde-nivå" jag mäter mig mot. Kan vara nog så tufft att leva upp till

Det har hänt att jag korrigerat hästar, t.ex. nypt till i bogen när de försökt bita mig och det kan ju se rätt våldsamt ut. Och en av hästarna har fått en hockeytackling i sidan när han gjorde ett utfall mot grannen och höll på att mosa mig mot spiltväggen samtidigt.

 

[jordgubba]

Sv: Frustration och ilska

KL

Oj oj oj vad många gånger jag blivit fly förbannad och velat göra hästskrällena riktigt illa Naturligtvis har jag inte gjort det, men det har väl hänt att de fått en oförtjänt muntlig utskällning. Försöker lugna ner mig, räkna till tio och fundera över vad som gick fel. Oftast går det snett när jag är stressad och har bråttom. "Jag ska bara ut på en snabb ridtur och jogga lite". Jo pyttsan, då går allt åt pipsvängen. Slutar med att hästrackaren inte ens kan ställa sig på rakt spår eller så taktar och fjantar hon sig och ska bara galoppera på hemåtvägen. Ja, då får jag skylla mig själv och ta det nästa dag istället, då jag förhoppningsvis är lugnare. De dagar jag är så där stressad är det bättre att låta henne stå, alternativt rida ut en lugn tur utan krav.

Unghästen har jag blivit ordentligt förbannad på en gång och det var välförtjänt. Jag skulle springa med honom och se om han var halt, hästeländet slet sig och sparkade mig på låret. Han är väldigt kaxig och självständig och sliter sig ofta, har dock inte sparkat mig sådär tidigare, så det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag haltade iväg till hästeländet som stod helt oskyldigt vid hagen, med tårarna sprutandes. När jag fick tag på hästen skällde jag ut honom efter noter (jag vet, bestraffning ska komma direkt inte efteråt) och jag såg att han förstod att han gjort något väldigt dumt och skämdes. Efter det var han som ett lamm. Han har aldrig fått sig en sådan uppsträckning förut, jag har alltid skyllt på mig själv eller uppgivet suckat och inte vetat vad jag skulle ta mig till. Så ibland kan det faktiskt vara berättigat att bli arg. Men vi skiljdes åt som vänner

Mvh Jordgubba

 

[Stopek]

Sv: Frustration och ilska

Hur hanterar ni frustration eller ilska när ni handskas med hästar?
Kom inte och säg att ni aldrig blivit förbannad på en häst för det tror jag inte på. Är ni såna änglar får ni hålla er från tråden, jag har dåligt samvete för mitt humör så det räcker.

Jag blir arg aldeldes för lätt nu för tiden. Misstänker att det beror på nån rädsla någonstans; jag hade mycket mer tålamod innan jag trillade av och krossade handleden. Blev ju även rädd efter det och har kämpat en del med min rädsla. Nu känner jag inte av den direkt längre, men ilskan finns kvar. I början kom tålamodet tillbaka i takt med att rädslan försvann, men det är inte helt återställt.

Hur gör ni när ni ilsknar till för att saker inte går som det ska? För att inte ta ut det över hästen?

Jag försöker ju tänka att det inte är hans fel, det vet jag ju. Men det är precis som om kroppen inte lyssnar på huvudet utan blir aggresiv iaf. Försöker sluta så fort jag kan när jag blir arg, och släppa ut hästen igen. Samtidigt vill jag ju inte lämna honom med känslan av att matte är förbannad, utan vill ju vara glad när jag släpper honom. *suck*

Lite tips på hur tusan jag ska kontrollera mig är välkommet, men inga spydigheter.
Det är ju inte som om jag tappar humöret varenda dag, men det händer ändå lite för ofta. Och det beror nästan alltid på att jag själv inte klarar av det jag tycker att jag borde klara. (exempel på specifik situation finns under gnägg, ingenting fungerar-skriva av mig tråd, om någon blir jätte intresserad)

Berätta gärna om er själva och situationer där ni kanske behandlat hästen lite orättvist. Om ni vågar hänga ut er här då..

Jodå, jag tänker säga det du inte vill höra. Jag blir inte arg på mina hästar. Men jag har, i min ungdom blivit arg på hästar. Som tur är blir man äldre och klokare och bättre på att se vad som är värt att bli arg över.

Inte ens mina tonårselever kan få mig arg. Behöver jag bli arg på dem, så låtsas jag bara. Det fungerar bättre. För då har man kvar sin självkontroll. Att bli arg på riktigt är att förlora kontrollen över sig själv. Det bästa i ett sådant läge är att ställa in hästen i boxen och återkomma när man lugnat ner sig.

Hälsning Maja

 

[mackan]

Sv: Frustration och ilska

Jag tänker också säga det Stopek sagt. Att tappa humöret och låta det gå ut över sin häst är ngt jag aldrig gör. Som häst hanterare och människa som bestämmer över hästen har man ett absolut ansvar att behandla den rättvist och med respekt.

Och bara för att förtydliga: Att markera, säga ifrån och tydligt visa var gränserna går är inte att vara elak, det är att vara snäll mot hästen i det att den förstår tydligt vad man vill.
att bli arg och låta ilska impulsivt gå ut över hästen är djurplågeri och riktigt riktigt fel. Det är ett värnlöst djur som försöker vara till lags, och ofta inte förstår vad som förväntas av den. Dessutom är det 90% av gångerna människans otydlighet som gör att den gör fel.

så nej, oavsett förklaringar tycker jag inte att det är acceptabelt att låta sånt gå ut över sin häst och jag gör det inte heller. Har inga problem att hålla humöret i schack för jag vet att det isåfall är mina brister och inte hästens, som gör mig otålig, och därmed har jag ingen rätt att ta ut det över hästen utan då får jag se till mig själv och vad jag gjort fel. Om man har den inställningen är det även lättare att över huvud taget inte bli frustrerad. Jag tänker på det ur pedagogisk synvinkel. Jag har övertaget, och är den som har hästens tillvaro och liv i mina händer. därmed är jag läraren, och det är min uppgift att lära ut på ett pedagogiskt sätt, och ha en relation till hästen för att maximera lärande förutsättningarna. Därmed blir man inte arg eller tappar humöret.

 

[Sylvatica]

Sv: Frustration och ilska

delvis kl

Jag tror inte det är någon här inne på tråden som tycker det är acceptabelt att låta humöret gå ut över hästen. Men sedan att följa detta är en annan sak och det vet jag av egen erfarenhet.

Jag beundrar verkligen er som aldrig tappat humöret och låtit det gå ut över hästen. Önskar jag kunde säga det samma. Nu är det faktiskt mycket länge sedan jag lät min frustration gå ut över hästen, tack o lov (förvisso alltför länge sedan jag hanterade häst också, men inte lika länge ). Men det har hänt och jag skämdes lika mycket då som nu över det. Jag tror varken det berodde på brist på bra ledarskap eller träning med häst, tror helt enkelt att jag bara var frustrerad och oförstående som människa. Detta var jag även mot människor...

I vilket fall tycker jag mig ha lyckats bemästra detta och numera när jag hamnar i situationer som gjorde mig arg förr i tiden, så skrattar jag bara. Och faktiskt skrattar jag ärligt. Vet inte riktigt hur förändringen skedde, kan ha varit i samband med att jag berättade för en kompis om mina "onda" sidor - erkännande hjälper alltid! Men jag kan tänka att jag skrattar för att jag tycker det är så komiskt hur vissa totalt oviktiga grejer kunde göra mig arg en gång i tiden... Sedan har jag genom åren lärt mig sålla bland det som jag tycker är viktigt att bli upprörd över och det gör säkert sitt till.

 

[Hippo]

Sv: Frustration och ilska

KL

Jag är inte heller felfri utan har låtit en dålig dag gå ut över mina djur i min ungdom. Numera är jag mer tålmodig och framförallt, jag vet när jag ska undvika stallet och hästarna eller hundarna och träningsplan.....

Något som jag vill tillägga här i tråden är att jag tycker att det är ett sundhetstecken när man är medveten om att man betett sig fel mot sina djur och mår dåligt av det. Då finns spärren där, trots att man just den gången släppt på den lite grann. Det som oroar mig är personer som kan bete sig illa mot sina djur utan att det berör dem. DET är läskigt tycker jag! Är man bara medveten om sina brister kan man arbeta med att förbättra sig!

 

[Amaranthine]

Sv: Frustration och ilska

kl

Hm, inte många som verkar ha tappat humöret på buke


Jag kan säga att jag kan bli riktigt riktigt arg ibland. Då blir jag våldsam och hårdhänt. Numera har jag lärt mig lite bättre att bli petig istället för arg. Gör hästen fel så ska det bli precis rätt. Går det inte så accepterar jag att det i alla fall blir hyfsat, sedan räcker det.
Om allt går åt skogen och jag blir arg så försöker jag göra nåt annat, eller sjunga lite kanske, eller gå ifrån hästen och göra nåt annat. Det ÄR jättesvårt att kontrollera sig. Men man måste försöka! För hästens skull!

 

[Hattifnatten]

Sv: Frustration och ilska

Jag låter inte en dålig dag gå ut över hästar. Är ganska kortsint. Men gör de något dumt får de en känga.

 

[the_connemara]

Sv: Frustration och ilska

När jag börjar bli frustrerad under ridning så trappar jag bara ner till något som funkar och tänker på allt som inte fungerade innan, så blir jag stolt över min stackars krake igen

Ex om han bara travar på och vill börja dra i bettet och jag inte får igenom böjningen åt ena hållet (och därmed har noll broms) så byter jag bara håll, får fatt på honom och testar igen. Eventuellt bryter av till skritt och flyttar lite och tar trav igen. Oftast räcker det med att andas och tänka över vad jag eg gör så lossnar det. Att flytta fokus från vad som itne fungerar till vad jag rent konkret gör fungerar väldigt bra för mig. Då tänker jag mer på att rida än att bli frustrerad över vad om inte fungerade (pga att jag glömde tänka innan och klantade mig). Oftast är det tankar på att lätta i handen o släppa fram nosen och låta rörelsen komma genom hästen och gripa framåt som fungerar bäst, i kombo med att sitta rakt upp o ned och forma en sida med enbart skänkel och en eftergift på samma sidas tygel. Det ger mig en bra inre bild på hur jag vill ha honom och fortplantas nästan alltid ut i min kropp så hans kropp följer efter

Inom hanteringen gör han mig rätt irriterad när han ska tvättas. Han står still de första sekunderna och hoppar sedan åt sidan, men bara lite grann. Då blir jag faktiskt arg. För jag vet att är han bunden/har grimma så står han still. Och jag har lite vatten på svampen och är verkligen jätteförsiktig och han har blivit både avsvampad med mycket vatten över hela kroppen (även i ansiktet osv) och spolad och det är inga problem. Om han bara vet att han måste. Och nu envisas jag med att han ska stå lös även vid avsampning, han är faktiskt tillräcklig gammal för att kunna sådant.

Så det blir ju oftast en lite trist avslutning. Men då får man gosa lite extra när man berömmer efteråt så går den irriterade känslan över. Han får komma in i stallet o äta ett äpple till som plåster för såren för den hemska avsampningen (nu menar jag inte att jag är så hemsk utan att vattnet är det ).

 

[the_connemara]

Sv: Frustration och ilska

kl

Hm, inte många som verkar ha tappat humöret på buke

Inte nu längre nej. Fast det kanske mest beror på min underbara häst

Men jag kan villigt erkänna att jag gjort det många gånger när jag var yngre. Det har faktiskt blivit avsevärt bättre sedan jag började läsa på AR-forumet här på buke och fick lite mer egna inre bilder på hur jag ville att ridningen skulle kännas. Fri och framåtgripande utan hindrande sits eller hand. Det hjälper mig MASSOR och jag lättar ist för att bråka och då blir det heller inget bråk. I samma veva hade jag dessutom en ponny som verkligen tydigt visade när jag blev för hård i hjälperna - då sket hon totalt i mig och blev som en betongklump att sitta på. Oerhört frustrerande innan jag kom på att man bara behövde stanna upp och lätta på hjälperna så var hon helt med igen. Lärorikt!

I princip har alla hårda tag helt försvunnit. 2 gånger har jag tagit tag i munnen på min unghäst, det är det enda jag ångrar. Men nu har jag hittat osaken bakom att det gick så extremdåligt de två dagarna så då kommer jag kunna vara mycket mer överseende i framtiden och förebygga att vi hamnar i den situationen att båda blir helt låsta i hata bettet ist för att använda det som ett kommunikationsmedel.