Oj det ständiga kriget.....
Är väl medveten om att jag och min sambo är extrem men du kan endå få oss som ett skräck exempel
Vi är huset med hundra intressen. Detta har resulterat i att vårat hem är mer eller mindre fallfärdigt. Vill folk inte kliva över saker för att ta sig in får dem förvarna att de hälsar på så vi får en chans att städa upp innan men oftast är huset fullt med folk redan (tror ibland att vårt hem är byns motsvarighet till ungdomsgård för vuxna
).
Övervåning på vårt hus går jag överhuvudtaget inte upp till då det är belamrat med fiskegrejer från golv till tak. Så det är helt och hållet sambons egna revir. Detta med promissen att inga fiskespön, flugbinningsgrejer eller andra intressereleaterade grejer ockuperar bänkar bord eller andra ytor på nedervåningen. Detta va första dealen vi gjorde när jag flyttade in eftersom allt då var utspritt över precis hela huset.
Misstänker att de flesta som läst hit nu undrar hur vårt liv egentligen ser ut. Sanningen är den att vi som det ser ut idag lever för våra intressen. Utifrån sett (tänker närmast på uppdateringar från exempelvis FB ) skulle jag säga att det ser ut som vi har drömförhållandet. Vi åker skidor, skoter och skridskor, vi fiskar, jagar och rider tillsammans. Stjärnklara nätter kan vi tillbringa ute för att fotografera eller en varm sommarkväll cyklar vi till närmsta Å och badar. Utöver detta har vi våra tre hundar som det mesta i livet kretsar kring.
Men inget är så perfekt som det verkar uppenbarligen, att hålla ett hus i schakt verkar vara nära omöjligt när hallen belarmas av ridhjälmar, skoterhjälmar, slalomhjälmar, ridkläder och allt som hör där till (tänk er bara alla skor/kängor/stövlar som ska klara alla väder)
I sovrummet har vi 6 garderober och endå ligger det kläder överallt. Det blir lätt så när varje aktivitet kräver speciella kläder och man måste byta kläder flera gånger varje dag. Skoterkläder, skidkläder, jaktkläder och hundtränarkläder trängs med de kläder vi faktiskt har utanför våra fritidsintressen. I huset finns ett 10 tal olika kameror och ett 50 tal olika fiskespön med tillbehör. Hundgrejerna ska vi inte ens tala om. Och sedan tillkommer ju alla slöjdgrejer som har en förmåga att ligga framme överallt.
Grejerna driver mig till ett mindre vansinne MEN det är den kompromiss vi har gjort. För i ärlighetens namn är jag inte ett dugg intresserade av verken fiske eller jakt och sambon är då rakt inte intresserad av hästar eller min tävlingshund eller fotografering. Men ingen av oss vill dra ner på våra intressen och för att få tid tillsammans få man heltenkelt hänga med på varandras intressen istället - och det tar både TID och PENGAR.
Vi kommer inte kunna leva fullt så här extremt resten av livet. Båda vill ha barn och då är vi medveten om att vi kommer få prioritera annat. Då kommer vi inte längre kunna lämna disken framme eller låta tvätthögen ta över hela badrummet. Men viktigast av allt så kommer vi inte kunna lägga ner den tid och de pengar som vi idag gör.
Jag tror att det viktigaste är att man faktisk är medveten om detta, de är ingen annan än vi (läs mest JAG) som lider av att vårt hus och vår gård se ut som en soptip stora delar av tiden och även om röran irriterar mig har jag fått acceptera att det får se ut så här så länge ingen av oss är villig att offra tid från varandra eller från våra intressen.
Till TS vill jag avslungade säga att om jag ska ge ett råd så är det att inte fundera på vad som är "normalt" utan vad som är mest värt i ditt liv just precis nu. Så prioriterar ni efter det. Om din sambo prioriterar annorlunda än dig så kanske man måste funderar varför man prioriterar olika och om det är rimligt att begära att någon annan ska prioritera på ett annat sätt, på "mitt" sätt, bara för att det är det vanligaste och det "normala".
