sissu
Trådstartare
Måste bara skriva av mig lite frustration. I helgen kom hästen hem som jag hade valt ut som efterträdare till min Stormy.
En trevlig hingst 3 år som var mild men utrålade pondus och bus, han hade allt jag sökte i min nya häst, trodde jag
Han skulle vara väluppfostrad men lite busig, han lyssnade både på mig och på framförallt gamla husse då. Såg inga direkta bekymmer där inte, mer än att jag förstod att han skulle testa mig när vi kom hem.
Han gick med andra hingstar och valacker utan problem, var exemplarisk alla fem timmarna det tog hem. Släppet gick bra och utan problem.
Dagen efter är han ett vrålande moster. Visst fasen förstår jag att det rör sig mkt. mkt. i hans huvud nu, men denna förvandling har fått mig att blekna .
Vi fick rädda grabbarna från honom och han går nu själv för han går inte att ha bland andra. Han är så otroligt våldsöversexuell, han är på väg genom väggar och dörrar om de står inne i sina boxar och han är i närheten. Nu har vi fått tagit in en i taget, tack o lov att inte stot är hemma, nu är det bara en shettis med honom, på andra sidan staketet. Är han helt själv i stallet så kan man få kontakt med honom lite grann och korta stunder, men mer är det inte.
När dessa hormoner sätter in till fullo när någon är i närheten eller när han ser eller hör ngn. så har man inte en chans, han blir totalblockerad och går över allt och alla, det går inte att få kontakt.
Har provat med det mesta, tydligen är han van vid brutalt höjda röster och gester för det är det enda som kan få honom att reagera lite på har vi märkt. Men så kan jag inte hålla på, när man går ut genom stalldörren så bara sätter han full fart och inget stoppar honom.
Jag vill ha en kontakt med honom så man kan börja någonstans men den går ju inte att få, stunderna är för korta helt enkelt, det finns inget traditionellt vis här, man går inte ut och går med ett monster och sätta alla i närheten i fara, man kan inte gulla och gosa med ett vrålande monster. Leda in och ur hagen är svårt nog och se till att han håller sig innanför boxens väggar.
Han är ny och allt är nytt på alla vis det förstår jag, men frågan är vad gör man så länge. Jag har idétorka totalt och är nog smått chockad.
Alternativen känns som att låta honom bara vara tills vet. kan komma och ta kulorna och hoppas på ett mirakel, bara träna att gå in och ut ur stallet för sitt kraftfoder och inget annat (går på lösdrift). Eller bara vara i hagen och umgås med honom.!? Rutiner har han för fodringen, så där har han sin enda trygghet just nu.
Jag upplever honom som han igentligen har noll koll på att vara häst, att han satt upp denna monsterattityd för att skydda sig själv och sitt dåliga självförtroende so bara är en mask, för i vissa situationer är han en riktig fjolla och allt annat än tuff och hård. Hösäcken är livsfarlig, bollen är ett rovdjur, en filt kan flyga upp och säga bu, han kan komma i hagen när jag ropar och sätta upp en stentuff attityd för att i nästa sekund när jag ryter i följa bakom mig när jag går några steg gäspande och tuggande bakom mig, för att sedan försvinna i full galopp åt andra hållet m.m.
Han måste ju vara totalförvirrad, men vad är smartast så länge tills kulorna är borta och han förhppningsvis lugnat sig?
Har även märkt att en väluppfostrad häst betyder så otroligt olika för människor. Detta är normalt kanske många tycker, men jag anser inte att det är normalt, förståligt till viss del men icke acceptabelt eller normalt.
Förlåt att det blev långt men jag är så frustrerad och besviken på hur det blivit just nu så jag var tvungen att skriva av mig.
MVH/
En trevlig hingst 3 år som var mild men utrålade pondus och bus, han hade allt jag sökte i min nya häst, trodde jag
Han skulle vara väluppfostrad men lite busig, han lyssnade både på mig och på framförallt gamla husse då. Såg inga direkta bekymmer där inte, mer än att jag förstod att han skulle testa mig när vi kom hem.
Han gick med andra hingstar och valacker utan problem, var exemplarisk alla fem timmarna det tog hem. Släppet gick bra och utan problem.
Dagen efter är han ett vrålande moster
. Visst fasen förstår jag att det rör sig mkt. mkt. i hans huvud nu, men denna förvandling har fått mig att blekna .Vi fick rädda grabbarna från honom och han går nu själv för han går inte att ha bland andra. Han är så otroligt våldsöversexuell, han är på väg genom väggar och dörrar om de står inne i sina boxar och han är i närheten. Nu har vi fått tagit in en i taget, tack o lov att inte stot är hemma, nu är det bara en shettis med honom, på andra sidan staketet. Är han helt själv i stallet så kan man få kontakt med honom lite grann och korta stunder, men mer är det inte.
När dessa hormoner sätter in till fullo när någon är i närheten eller när han ser eller hör ngn. så har man inte en chans, han blir totalblockerad och går över allt och alla, det går inte att få kontakt.
Har provat med det mesta, tydligen är han van vid brutalt höjda röster och gester för det är det enda som kan få honom att reagera lite på har vi märkt. Men så kan jag inte hålla på, när man går ut genom stalldörren så bara sätter han full fart och inget stoppar honom.
Jag vill ha en kontakt med honom så man kan börja någonstans men den går ju inte att få, stunderna är för korta helt enkelt, det finns inget traditionellt vis här, man går inte ut och går med ett monster och sätta alla i närheten i fara, man kan inte gulla och gosa med ett vrålande monster. Leda in och ur hagen är svårt nog och se till att han håller sig innanför boxens väggar.
Han är ny och allt är nytt på alla vis det förstår jag, men frågan är vad gör man så länge. Jag har idétorka totalt och är nog smått chockad.
Alternativen känns som att låta honom bara vara tills vet. kan komma och ta kulorna och hoppas på ett mirakel, bara träna att gå in och ut ur stallet för sitt kraftfoder och inget annat (går på lösdrift). Eller bara vara i hagen och umgås med honom.!? Rutiner har han för fodringen, så där har han sin enda trygghet just nu.
Jag upplever honom som han igentligen har noll koll på att vara häst, att han satt upp denna monsterattityd för att skydda sig själv och sitt dåliga självförtroende so bara är en mask, för i vissa situationer är han en riktig fjolla och allt annat än tuff och hård. Hösäcken är livsfarlig, bollen är ett rovdjur, en filt kan flyga upp och säga bu, han kan komma i hagen när jag ropar och sätta upp en stentuff attityd för att i nästa sekund när jag ryter i följa bakom mig när jag går några steg gäspande och tuggande bakom mig, för att sedan försvinna i full galopp åt andra hållet m.m.
Han måste ju vara totalförvirrad, men vad är smartast så länge tills kulorna är borta och han förhppningsvis lugnat sig?
Har även märkt att en väluppfostrad häst betyder så otroligt olika för människor. Detta är normalt kanske många tycker, men jag anser inte att det är normalt, förståligt till viss del men icke acceptabelt eller normalt.
Förlåt att det blev långt men jag är så frustrerad och besviken på hur det blivit just nu så jag var tvungen att skriva av mig.
MVH/
