Från en till två hundar - omplacering

[niardasp]

Vi har en sex månader gammal hane av sällskapsras som vi trivs oerhört bra med, han är lätt att ha att göra med och ha med sig överallt, lätt att lämna bort och har gått från att vilja vara nära nära exakt hela tiden till att faktiskt kunna vara själv hemma upp till två timmar någon enstaka gång. Trevlig, enkel och stabil hund helt enkelt.

Nu har vi fått frågan från vår uppfödare om vi skulle kunna tänka oss att ta över en fem år gammal uppfödning som inte haft det så väldigt bra hittills i livet. Han har tydligen bott i en familj med barn utan tydliga regler och ledarskap och vilja att jobba med honom vilket har gjort att han ska vara aggressiv mot människor (och barn enligt ägaren, dock inget uppfödaren sett) till och från. Han har varit hos uppfödaren nu i en vecka ungefär och enligt denne har han nu lugnat ner sig betydligt, trivs med att bli klappad igen, kommer när man ropar och tyr sig till en och går utan problem ihop med hennes andra hundar. När han kom till henne ville han inte ta kontakt utan morrade och var väl helt enkelt väldigt stressad och osäker. Han är av en mindre pälsras och det första uppfödaren fick göra när han kom till henne var att raka ner honom helt och hållet då hela han var full av tovor

Vi ska åka och hälsa på på fredag för att se hur vi känner inför honom och hur vår hund går ihop med honom. Just hundarna sinsemellan tror jag inte är något problem efter uppfödaren beskrivning och vår hunds mentalitet utan det jag är mer orolig för är ju helt enkelt hur mycket jobb det blir med den här nya och hur det är att gå från en till två hundar? Jag har aldrig haft mer än en hund förut och aldrig en omplacering.

Det låter som att han haft det rätt tufft och säkert behövt försvara sig mot barnen som inte ska ha betett sig särskilt bra mot honom så jag vill ju tro att om han kommer till oss och får en snäll hundkompis, tydliga ledare i oss och en massa omtanke så kommer han kunna bli en trevlig hund inom en ganska snar framtid? Är det naivt av mig att tro det, hur ser er erfarenhet ut? Jag förstår att det inte går att svara på hur den här hunden kommer bete sig eftersom ingen av er träffat honom och inte jag heller ännu men jag tänker generellt, kan en femårig hund som visar aggressiva tendenser bli en pålitlig, snäll och trevlig individ?

 

[Luff]

Prova. Det värsta som kan hända är att ni får lämna tillbaks honom - och det ska ni göra om det inte funkar.

 

[Tiffany]

Jag tog över en omplaceringshund på tre år som jag visste var osäker och rädd för små barn. Jag trodde att det skulle gå över. Det gjorde aldrig det utan jag fick resten av hundens liv hålla henne kopplad när vi var kring barn i förskoleåldern. Hon var inte aggressiv utan gick undan men det var också en liten hund med "gullig" uppsyn så barn kom ofta fram och ville klappa. Och jag kunde aldrig lita på att hon inte skulle nafsa eller göra utfall om hon kände sig trängd.
Det kan också vara så att om den äldre hunden har ett oönskat beteende att det "smittar av sig" på er yngre hund. Inte så att den blir mindre stabil men det kan vara andra saker om den har lätt till skall eller liknande.
Vill inte låta negativ det kan ju så klart gå jättebra har haft en annan omplacering långt tidigare som var osäker men som blev mycket bra med åren. Men den var bara åtta månader när jag tog över och det tog ändå ett par år innan den blev en stabil och trevlig hund.

 

[Red_Chili]

Det låter ungefär som min Aysu, men jag har inte barn (det fanns dock i förra hemmet).
Hon var stressad, hade usel päls, var fet, blev rädd för en mängd märkliga saker (som hastiga rörelser, rädd när jag skulle sätta på kopplet i början och lite allt möjligt). Dessutom fick hon panik när hon såg andra hundar, även hundar som hon kände sedan tidigare. Det var bara att på på rymningssäker sele och hålla hårt i kopplet vid hundmöten, för hon gick verkligen inte att få kontakt med utan försökte bara fly.

Hon var 2 år gammal när hon kom till mig och det tog väl ungefär 2-3 dagar innan det kändes som att hon började landa. Hundmöten har vi fått jobba mycket på, men resten löste sig extremt snabbt bara av att hon fick komma hit. Andra, framförallt uppfödaren och de som sett hur hon var i början, säger alla att jag lagt ner ett sådant enormt bra arbete med henne. Själv tycker jag inte att jag gjort så mycket, jag har "bara" tagit hem en saluki och sedan behandlat den som vilken saluki som helst.

Nu har hon bott här i 3 år. Hon är den utan tvekan enklaste hund jag någonsin lärt känna. Enkel och rolig, underbar och fantastisk i sin kommunikation, en extremt bra tävlingshund och en lyx att få dela vardagen med.

Men, en av anledningarna till att det fungerat så bra är att hon är väldigt bra i grunden. Uppfödaren har gjort ett bra jobb med att få fram en riktigt bra hund. Hon är lik sina nära släktingar (jag har träffat många av dem) och väldigt rastypisk i allt. Hade en hund med sämre grund hamnat i det hemmet hon var i, då hade det inte gått lika bra sedan, åtminstone inte på samma enkla sätt.

Nu vet du ju hur hundens historia är. Känner du att du vill prova och tror dig ha kunskap och tålamod nog att få det bra för alla, ta hem den. Det KAN gå jättebra, men det finns såklart inga garantier. Se till att prata igenom noga(!) med uppfödaren hur ni gör om det inte fungerar också, inte bara prat om hur fint och bra allt ska bli.

 

[Monstermom]

Har du någon erfarenhet eller kunskap om hundar med aggressionsproblem, har du någon att vända dig till för hjälp? Finns det någon plan för hunden, annat än att ni ska bli tydligare ledare (vad nu det betyder)? Att han tycks ha utvecklats positivt på en vecka hos uppfödaren kan betyda mycket, eller inget alls...

Kan en femåring med aggressionsproblem bli pålitlig, snäll och trevlig? Ja och nej. Först och främst är det ganska oklart vad det är för beteendeproblem han har exakt, så det går ju inte att säga så mycket om just honom. Men ja, har hunden inte en hjärnskada går det att lära om dem hur länge som helst, det där om att lära gamla hundar sitta är nonsens. Snäll och trevlig, absolut. Pålitlig? Nej. Har beteendet funnits där finns det kvar. En hund som har lärt sig att bita häftigt utan varningar för att försvara sin mat (tex) kan man lära att både varna, undvika bett, och glatt lämna ifrån sig sin mat. Men överraska den på fel sätt på fel dag, och det gamla beteendet kan komma tillbaka. Det finns i repertoaren, det går inte att plocka ut. Det går att dämpa kopplingarna, och bygga många nya som är starkare och överröstar det gamla, men det finns där.

 

[Sleepy]

jag är mer orolig för är ju helt enkelt hur mycket jobb det blir med den här nya

Det kan bli hur mycket jobb som helst. Dessutom har ni en hane redan som blir könsmogen så småningom. Det kan gå bra - eller det kan bli jättejobbigt.

Jag har tagit emot omplaceringshund med rädslor, med rymningstendenser, med osäkerhet - men tackat nej till hund med aggressivitet som har bitit. Även då jag visste vad det berodde på och att det troligen hade blivit bättre i ett tryggt hem - just för att som @Monstermom säger; det finns där under ytan. Jag föredrar att ha hunden från valp, för att forma den själv och veta vad jag har.

 

[Henbane]

Ta en rejäl funderare, VILL ni verkligen ha den här hunden?
När jag läser igenom texten så får jag intrycket av att ni är lite smickrade att uppfödaren frågar er, samt att ni tycker synd om hunden i fråga. Inte att ni faktiskt önskar en hund till.

Är hunden 5 år gammal, så får ni räkna med att hunden kommer att ha dessa problem resten utav livet, och det kommer att begränsa er. Hunden kan mycket väl också bli bättre, men det är ingenting ni kan förvänta er.

Det låter kanske onödigt hårt, men tänk på det och det andra skrivit, hälsa på hunden, och känn efter ordentligt.

 

[Sleepy]

Inte att ni faktiskt önskar en hund till.

Precis - och att TS uttryckligen är så nöjd med hundlivet just nu: "han är lätt att ha att göra med och ha med sig överallt, lätt att lämna bort".

 

[Lenis]

Vi har en sex månader gammal hane av sällskapsras som vi trivs oerhört bra med, han är lätt att ha att göra med och ha med sig överallt, lätt att lämna bort och har gått från att vilja vara nära nära exakt hela tiden till att faktiskt kunna vara själv hemma upp till två timmar någon enstaka gång. Trevlig, enkel och stabil hund helt enkelt.

Nu har vi fått frågan från vår uppfödare om vi skulle kunna tänka oss att ta över en fem år gammal uppfödning som inte haft det så väldigt bra hittills i livet. Han har tydligen bott i en familj med barn utan tydliga regler och ledarskap och vilja att jobba med honom vilket har gjort att han ska vara aggressiv mot människor (och barn enligt ägaren, dock inget uppfödaren sett) till och från. Han har varit hos uppfödaren nu i en vecka ungefär och enligt denne har han nu lugnat ner sig betydligt, trivs med att bli klappad igen, kommer när man ropar och tyr sig till en och går utan problem ihop med hennes andra hundar. När han kom till henne ville han inte ta kontakt utan morrade och var väl helt enkelt väldigt stressad och osäker. Han är av en mindre pälsras och det första uppfödaren fick göra när han kom till henne var att raka ner honom helt och hållet då hela han var full av tovor

Vi ska åka och hälsa på på fredag för att se hur vi känner inför honom och hur vår hund går ihop med honom. Just hundarna sinsemellan tror jag inte är något problem efter uppfödaren beskrivning och vår hunds mentalitet utan det jag är mer orolig för är ju helt enkelt hur mycket jobb det blir med den här nya och hur det är att gå från en till två hundar? Jag har aldrig haft mer än en hund förut och aldrig en omplacering.

Det låter som att han haft det rätt tufft och säkert behövt försvara sig mot barnen som inte ska ha betett sig särskilt bra mot honom så jag vill ju tro att om han kommer till oss och får en snäll hundkompis, tydliga ledare i oss och en massa omtanke så kommer han kunna bli en trevlig hund inom en ganska snar framtid? Är det naivt av mig att tro det, hur ser er erfarenhet ut? Jag förstår att det inte går att svara på hur den här hunden kommer bete sig eftersom ingen av er träffat honom och inte jag heller ännu men jag tänker generellt, kan en femårig hund som visar aggressiva tendenser bli en pålitlig, snäll och trevlig individ?

Jag har haft hand om några med problem och mina inputs:

-fråga er VARFÖR ni vill ha en hund till. Kommer det komplettera era liv? Känner ni att ni vill vara snälla och hjälpa hunden i fråga är det väl en anledning så god som någon men då ska man ha tänkt igenom det. Det är en hyfsat stor skillnad att gå från en hund till två när den ena är mycket krävande.

-att en femåring blir enormt mycket bättre på en vecka känns ju.. väldigt bra. Men jag hade inte litat på att det fortsätter så. En femåring med sådana stora problem blir sannolikt aldrig så bra som man skulle önska även om det givetvis kan hända, men fem år är LÅNG tid att paja en hund.

-tänker ni skaffa barn eller är ni ok med att hunden kanske är opålitlig med barn livet ut, och att anpassa ert liv efter det? Jag har omplacerat en som blev osäker mot barn efter en olycka och jag var extremt noga med att välja ett hem där han inte skulle utsättas för barn eller barn för honom så att säga, alternativet hade varit att ta bort. Jag menar inget illa men det kan vara en pärs att ha en hund som gör att man måste kasta sig emellan om man möter barn som kommer springande fram och ska klappa.. Blir ett olika stort problem beroende på hur "gullig" hunden är i regel. Jag vill som sagt verkligen inte skrämma någon men har själv blivit biten rakt över ansiktet som liten och vår chowchow bet min syster över huvudet när hon var bebis (med änglavakt sitter ärren i hårbotten, hon hade ju kunnat bli vanställd i princip) och det är inget man önskar någon. Och som @Monstermom m fl redan skrivit, frågan är om man någonsin kan lita på en som haft aggressionstendenser. Detta är i mitt tycke den viktigaste punkten i detta, om ni är villiga att ta på er ansvaret för att hunden aldrig kommer åt att bita någon/bli utsatt för stressen som triggar bett.

- Er är fortfarande väldigt ung, ni kan inte alls räkna med att hans lugn smittar av sig, kan lika gärna bli så att han tar efter olater efter den äldre. Inte för att han kommer "smittas" och bli instabil förstås, men olater är olater. Själv har jag haft turen att min äldsta är en klippa som alla de yngre tar efter, både vid inkallning, ensamträning osv. Men att en äldre tar efter en valp kan man nog inte kallt räkna med.

-det kan vara väldigt givande att ta emot en som haft det dåligt, och jag tror man kan få ett riktigt bra band med dem som äntligen får "landa", och vissa inser man faktiskt rätt kvickt att här var det en jättebra hund med "endast" ägarfel och det lossnar rätt kvickt. Jag tog hand om en pudel som ägarna ansåg aggressiv, och fick lära mig att vad jag anser är = aggressiv inte alls var vad de ansåg som det.

- OM ni tar er an hunden så räkna med att det kan/kommer ta tid. Det är inte alls schyst mot hunden att ta den och sedan efter två veckor tycka att nä det här va ju jobbigt. Visst man kan alltid lämna tillbaka, det är inte det jag säger att det är for life, men samtidigt blir jag så less på alla annonser om de som tagit en omplacering o sen säljer efter en vecka. Tar man sig an en problemhund ska man räkna med att ge det tid och energi. Annars gör man både sig själv o hunden en björntjänst och då ska man skaffa valp istället (och vem räknar med att en valp kan allt man vill efter ett par veckor för den delen).

Ursäkta en förvirrad uppsats, flyttpackar mellan varven Stort lycka till om ni åtar er hunden!!

 

[Bison]

Jag hade tagit den.
Tycker inte det är någon större skillnad att ha två jämfört med en hund.
Har en surgubbe sen innan som inte gillar barn och aldrig har gjort så jag är van och ser det inte som något problem.

 

[Blandrastik]

Av bara din text låter det som om någon annan har kommit på att ni ska ha två hundar.
Hund nr två ska man skaffa av samma anledning som man skaffar hund nummer ett; att man vill helt enkelt.
En hund med aggressionsproblem kommer alltid att innebära "ögon i nacken" och antagligen en del jobb.

 

[niardasp]

Av bara din text låter det som om någon annan har kommit på att ni ska ha två hundar.

Fast så är det inte, så det är nog bara slarvigt uttryckt av mig i så fall. Att vi ens åker och tittar på honom har ju helt och hållet att göra med att vi tycker det skulle vara trevligt med en hund till, och blir det inget med denna är det möjligt att vi ändå skaffar en andra så småningom. Att ha möjlighet att hjälpa denna lilla stackare spelar ju också in såklart.

Tack för alla svar så här långt! Jag uppskattar era tankar och funderingar och förstår att det kan komma att bli mycket jobb. Jag vet egentligen inte hur ofta och på vilket sätt han är aggressiv eller om han mest är osäker och springer omkring, detta ska jag såklart fråga om på fredag när vi hälsar på. Därefter får vi skaffa oss en egen uppfattning och om vi bestämmer oss för att ta honom kommer vi vara tydliga med att det är på prov de första månaderna så vi kan se ifall det fungerar eller inte.

 

[russinbulle]

Fast så är det inte, så det är nog bara slarvigt uttryckt av mig i så fall. Att vi ens åker och tittar på honom har ju helt och hållet att göra med att vi tycker det skulle vara trevligt med en hund till, och blir det inget med denna är det möjligt att vi ändå skaffar en andra så småningom. Att ha möjlighet att hjälpa denna lilla stackare spelar ju också in såklart.

Tack för alla svar så här långt! Jag uppskattar era tankar och funderingar och förstår att det kan komma att bli mycket jobb. Jag vet egentligen inte hur ofta och på vilket sätt han är aggressiv eller om han mest är osäker och springer omkring, detta ska jag såklart fråga om på fredag när vi hälsar på. Därefter får vi skaffa oss en egen uppfattning och om vi bestämmer oss för att ta honom kommer vi vara tydliga med att det är på prov de första månaderna så vi kan se ifall det fungerar eller inte.

Jag har precis omplacerat en egenuppfödd hund. inga skumma saker i bagaget, men väl med lite egna medfödda skumma saker/beteenden för sig
Jag valde 3 månader på prov, för att hunden skulle få hinna landa ordentligt och verkligen visa sitt rätta jag innan beslutet togs att hon skulle stanna

 

[Luff]

Hur gick det? Provade ni?

 

[niardasp]

Hur gick det? Provade ni?

Vi ska hämta honom på lördag! Har dragit ut lite på tiden för att han skulle hälsoundersökas, röntgas och ta bort tandsten men nu är allt klart så nu ska vi testa. Vi har träffat honom tre gånger tillsammans med vår hund och omplaceringen har varit mer avslappnad för varje gång. Han är osäker men på den månaden han varit hos uppfödaren nu har han blivit betydligt mer självsäker så jag hoppas att om han får komma till oss och ha en lugn och trygg plats så kommer han sakta men säkert bli mindre osäker. Men vi får vänta och se helt enkelt!

 

[Henbane]

Lycka till!

 

[niardasp]

Nu har han varit hos oss i tio dagar och det går överlag bra. Skulle dock vilja ha lite input från er som har erfarenhet av osäkra hundar då min erfarenhet är lite begränsad och jag vill inte göra något generalfel.

Hunden i fråga är mycket osäker och har enligt tidigare ägarna bitit både vuxna och barn. Hos oss har han aldrig försökt bita än så länge men morrar och visar tänderna lite nu och då, framförallt när han känner sig trängd eller när vår andra hund vill leka med honom. Det räcker dock med ett "nej" eller "sluta" för att han ska tystna, men ofta börjar han då skaka istället så jag tycker han verkar väldigt känslig och vi försöker därför att inte vara allt för hårda med tillsägelserna. Rätt eller fel? Kan tillägga att jag såklart inte säger åt honom att sluta ifall han tydligt visar att han inte vill leka, det måste han ju få bestämma själv. Vår andra hund läser honom bra och slutar när han säger till.

Han tycker det är obehagligt att bli fasthållen eller att bli påklädd täcke och koppel och skriker då. Han är hur glad som helst när kopplet kommer fram och hoppar runt och piper och är allmänt exalterad men när man ska sätta på honom täcke eller sele så stelnar han samt skriker och trycker sig ibland mot golvet. Jag ignorerar honom och belönar med rösten när han är påklädd och klar och då blir han exalterad igen. Finns det något annat att göra än att ignorera hans skrik och obehag vid hantering? Han beter sig likadant om man t.ex. ska klippa klorna eller tvätta ögonen. Han är kollad av två olika veterinärer och röntgad båda gångerna så han ska inte ha ont. Han tycker om att bli klappad och idag fick jag till och med en puss och svansviftande när jag pratade med honom

Han morrar ibland åt vår andra hund bara de går förbi varandra. Jag säger då åt honom att sluta då jag inte vill att någon annan än jag ska bestämma vem som får vara var i lägenheten, är det fel tänkt? Jag vill inte att den nya hunden ska gå och försöka flytta på den hund som varit här sen tidigare och inte heller tvärtom. Däremot om han ligger och vilar i sin korg och morrar när vår andra hund försöker få hans uppmärksamhet låter jag dem hållas då jag ändå vill att han ska kunna markera sin zon så att säga. Kan han bli förvirrad av det här? Dvs. att jag låter honom markera när han ligger och vilar men inte när de möts i t.ex. vardagsrummet.

Andra tankar om hur man bäst hanterar en mycket osäker hund så att han ska bli lite tuffare och inse att vi inte kommer göra honom illa? Tack!

 

[Mia_R]

Nu har han varit hos oss i tio dagar och det går överlag bra. Skulle dock vilja ha lite input från er som har erfarenhet av osäkra hundar då min erfarenhet är lite begränsad och jag vill inte göra något generalfel.

Hunden i fråga är mycket osäker och har enligt tidigare ägarna bitit både vuxna och barn. Hos oss har han aldrig försökt bita än så länge men morrar och visar tänderna lite nu och då, framförallt när han känner sig trängd eller när vår andra hund vill leka med honom. Det räcker dock med ett "nej" eller "sluta" för att han ska tystna, men ofta börjar han då skaka istället så jag tycker han verkar väldigt känslig och vi försöker därför att inte vara allt för hårda med tillsägelserna. Rätt eller fel? Kan tillägga att jag såklart inte säger åt honom att sluta ifall han tydligt visar att han inte vill leka, det måste han ju få bestämma själv. Vår andra hund läser honom bra och slutar när han säger till.

Han tycker det är obehagligt att bli fasthållen eller att bli påklädd täcke och koppel och skriker då. Han är hur glad som helst när kopplet kommer fram och hoppar runt och piper och är allmänt exalterad men när man ska sätta på honom täcke eller sele så stelnar han samt skriker och trycker sig ibland mot golvet. Jag ignorerar honom och belönar med rösten när han är påklädd och klar och då blir han exalterad igen. Finns det något annat att göra än att ignorera hans skrik och obehag vid hantering? Han beter sig likadant om man t.ex. ska klippa klorna eller tvätta ögonen. Han är kollad av två olika veterinärer och röntgad båda gångerna så han ska inte ha ont. Han tycker om att bli klappad och idag fick jag till och med en puss och svansviftande när jag pratade med honom

Han morrar ibland åt vår andra hund bara de går förbi varandra. Jag säger då åt honom att sluta då jag inte vill att någon annan än jag ska bestämma vem som får vara var i lägenheten, är det fel tänkt? Jag vill inte att den nya hunden ska gå och försöka flytta på den hund som varit här sen tidigare och inte heller tvärtom. Däremot om han ligger och vilar i sin korg och morrar när vår andra hund försöker få hans uppmärksamhet låter jag dem hållas då jag ändå vill att han ska kunna markera sin zon så att säga. Kan han bli förvirrad av det här? Dvs. att jag låter honom markera när han ligger och vilar men inte när de möts i t.ex. vardagsrummet.

Andra tankar om hur man bäst hanterar en mycket osäker hund så att han ska bli lite tuffare och inse att vi inte kommer göra honom illa? Tack!

Tid, tid och mera tid + konsekvent hantering, respekt och mycket beröm.

Mitt odjur tycker jag blir bara bättre och bättre ju längre tid det går.

Från att mest gett intrycket av att vara arg och frustrerad till att vara en glad skit som tar själv initiativ till gos och lek, älskar att åka bil och litar på mig. Visst har det varit tufft många gånger och jag har haft mina tvivel men jag har samtidigt ändå alltid trott att han i grunden var en väldigt bra hund och jag tycker väldigt mycket om honom.

Det har fått ta tid, jag har inte pressat honom, respekterat när han vill vara ifred, ignorerat hans dåliga humör så länge det inte går ut över omgivningen, berömt mycket och vi pratar väldigt mycket med varandra, jag har nog aldrig träffat en hund som har så mycket ljud för sig.

 

[lady_vip]

Nu har han varit hos oss i tio dagar och det går överlag bra. Skulle dock vilja ha lite input från er som har erfarenhet av osäkra hundar då min erfarenhet är lite begränsad och jag vill inte göra något generalfel.

Hunden i fråga är mycket osäker och har enligt tidigare ägarna bitit både vuxna och barn. Hos oss har han aldrig försökt bita än så länge men morrar och visar tänderna lite nu och då, framförallt när han känner sig trängd eller när vår andra hund vill leka med honom. Det räcker dock med ett "nej" eller "sluta" för att han ska tystna, men ofta börjar han då skaka istället så jag tycker han verkar väldigt känslig och vi försöker därför att inte vara allt för hårda med tillsägelserna. Rätt eller fel? Kan tillägga att jag såklart inte säger åt honom att sluta ifall han tydligt visar att han inte vill leka, det måste han ju få bestämma själv. Vår andra hund läser honom bra och slutar när han säger till.

Han tycker det är obehagligt att bli fasthållen eller att bli påklädd täcke och koppel och skriker då. Han är hur glad som helst när kopplet kommer fram och hoppar runt och piper och är allmänt exalterad men när man ska sätta på honom täcke eller sele så stelnar han samt skriker och trycker sig ibland mot golvet. Jag ignorerar honom och belönar med rösten när han är påklädd och klar och då blir han exalterad igen. Finns det något annat att göra än att ignorera hans skrik och obehag vid hantering? Han beter sig likadant om man t.ex. ska klippa klorna eller tvätta ögonen. Han är kollad av två olika veterinärer och röntgad båda gångerna så han ska inte ha ont. Han tycker om att bli klappad och idag fick jag till och med en puss och svansviftande när jag pratade med honom

Han morrar ibland åt vår andra hund bara de går förbi varandra. Jag säger då åt honom att sluta då jag inte vill att någon annan än jag ska bestämma vem som får vara var i lägenheten, är det fel tänkt? Jag vill inte att den nya hunden ska gå och försöka flytta på den hund som varit här sen tidigare och inte heller tvärtom. Däremot om han ligger och vilar i sin korg och morrar när vår andra hund försöker få hans uppmärksamhet låter jag dem hållas då jag ändå vill att han ska kunna markera sin zon så att säga. Kan han bli förvirrad av det här? Dvs. att jag låter honom markera när han ligger och vilar men inte när de möts i t.ex. vardagsrummet.

Andra tankar om hur man bäst hanterar en mycket osäker hund så att han ska bli lite tuffare och inse att vi inte kommer göra honom illa? Tack!

Jag tänker mer att ni ska undvika vissa situationer som tränger honom. Måste han ha kläder på sig när ni går ut till exempel? Eller sele?
Jag hade plockat fram en köttbulle (eller en halv) varje gång selen skulle på och lagt så att hunden ser den, men inte kan ta den. Sen i lugn och ro på med selen och direkt efter gett köttbullen.
Samma sak om det blir spänt, kalla på vovven och ge en gobit, men helst innan det blir morrningar. Det finns en risk med att ni säger till när han morrar, att han slutar morra och sen inte varnar. Morrningarna är ju egentligen hans sätt att säga "ge mig plats".

Låt honom ha fristäder, en bur med öppen dörr kanske funkar, precis som med hans korg. Ta bort den unga hunden om den är på honom, hjälp honom i sin kommunikation.

Försök att hela tiden vara lugna, inte korrigera en massa, utan ha en plan och följ den. Så istället för att säga åt honom när han morrar vid påklädning, ha en plan så att proceduren blir trevlig.

 

[vallhund]

Nu har han varit hos oss i tio dagar och det går överlag bra. Skulle dock vilja ha lite input från er som har erfarenhet av osäkra hundar då min erfarenhet är lite begränsad och jag vill inte göra något generalfel.

Hunden i fråga är mycket osäker och har enligt tidigare ägarna bitit både vuxna och barn. Hos oss har han aldrig försökt bita än så länge men morrar och visar tänderna lite nu och då, framförallt när han känner sig trängd eller när vår andra hund vill leka med honom. Det räcker dock med ett "nej" eller "sluta" för att han ska tystna, men ofta börjar han då skaka istället så jag tycker han verkar väldigt känslig och vi försöker därför att inte vara allt för hårda med tillsägelserna. Rätt eller fel? Kan tillägga att jag såklart inte säger åt honom att sluta ifall han tydligt visar att han inte vill leka, det måste han ju få bestämma själv. Vår andra hund läser honom bra och slutar när han säger till.

Han tycker det är obehagligt att bli fasthållen eller att bli påklädd täcke och koppel och skriker då. Han är hur glad som helst när kopplet kommer fram och hoppar runt och piper och är allmänt exalterad men när man ska sätta på honom täcke eller sele så stelnar han samt skriker och trycker sig ibland mot golvet. Jag ignorerar honom och belönar med rösten när han är påklädd och klar och då blir han exalterad igen. Finns det något annat att göra än att ignorera hans skrik och obehag vid hantering? Han beter sig likadant om man t.ex. ska klippa klorna eller tvätta ögonen. Han är kollad av två olika veterinärer och röntgad båda gångerna så han ska inte ha ont. Han tycker om att bli klappad och idag fick jag till och med en puss och svansviftande när jag pratade med honom

Han morrar ibland åt vår andra hund bara de går förbi varandra. Jag säger då åt honom att sluta då jag inte vill att någon annan än jag ska bestämma vem som får vara var i lägenheten, är det fel tänkt? Jag vill inte att den nya hunden ska gå och försöka flytta på den hund som varit här sen tidigare och inte heller tvärtom. Däremot om han ligger och vilar i sin korg och morrar när vår andra hund försöker få hans uppmärksamhet låter jag dem hållas då jag ändå vill att han ska kunna markera sin zon så att säga. Kan han bli förvirrad av det här? Dvs. att jag låter honom markera när han ligger och vilar men inte när de möts i t.ex. vardagsrummet.

Andra tankar om hur man bäst hanterar en mycket osäker hund så att han ska bli lite tuffare och inse att vi inte kommer göra honom illa? Tack!

Vill du ha en hund som hugger utan att varna?