G
Glorfindel
Sv: Frågor och seriösa diskussioner ang barfotametoder samt hovproblem i allmänhet.
Jag vill inte alls skapa diskussion utanför ämnet. Så jag ber om ursäkt om det kan varit lite utanför ämnet.
Men som svar på din fråga ska jag försöka förtydliga. Först vill jag också säga att jag själv har barfota hästar och har stor respekt för Strassers trimmning av hovar och idealbilden av hovar, hästhållning osv.
Så nu till svaret:
Du skrev:
(citat 1) "En förgiftning, av t ex färskt gräs som ger en ökning av blodproteiner, förändrar blodets sammansättning och när det når läderhuden i hoven kan det utlösa ett fånganfall hos en häst som redan har skador i hoven. Det är således den redan skadade läderhuden och dess lameller i hoven som gör att hästen är så känslig för någon form av förgiftning. Endast en liten "dos" av något som förändrar blodsammansättningen behövs då för att utlösa fång."
Vad jag vände mig mot i ditt resonemang var:
och:
(citat 2)Ett annat exempel är mångas rädsla för att hästen ska komma åt havresäcken och äta stora mängder havre. Detta kan utlösa fång hos en icke frisk hov. En häst med friska hovar däremot klarar detta med endast de besvär vi själva kan känna om vi förätit oss.
och:
(citat 3) Det är alltså precis som du skrev viktigt att ta bort orsaken till det akuta fånganfallet. Grundorsaken som finns i hoven, samt den utlösande faktorn som kan finnas i t ex något hästen ätit.
som första svar: Nej, jag menar inte en allmän förgiftning utan menar när hästen får i sig för mycket protein, som skapar förgiftning (överfodringsfång). I det här inlägget syftar fång alltså på överutfodringsfång. Jag tycker att Strasser här kanske låter proteinförgiftningen lite för mycket ha som orsak i hovarna.
Jag håller med dig om att en skadad hov redan är mycket känsligare för obalanser i kroppen och att en frisk hov till större del klarar en obalans i kroppen. Men att fånget enbart skulle drabba redan skadade hovar tycker jag verkar lite drastiskt. Istället verkar det mer som att de hästar med friska hovar klarar en viss förgiftning, men inte en enorm förgiftning (proteinförgiftning).
En liten fråga på ämnet om att blodproteiner ökar i blodet. Jag är inte insatt i ämnet, men vad jag har läst är inte överutfodringsfång något som har med att blodproteiner ökar i blodet utan istället att att mjölksyran går ut i blodet och hästen får en s.k. acidos. Då de gramnegativa bakterierna dör frigörs gifter som i sin tur frigör ämen som leder till störningar i blodcirkultationen som i i värsta fall kan leda till att hela blodcirkulationen kollapsar. (Rätta mig gärna om jag har fel
)
Fånget (överutfodringsfång) börjar ju i grovtarmen, så själva förgiftningen har ju redan börjat även om det kanske inte alltid visar sig i hovarna. Och där har jag även en fråga hur överskott av protein (i så stor mängd att det blir toxiskt, inte vanlig fetma ) i så fall visar sig på hästar med friska hovar?
Och detta misstag/felsteg (att fånget enbart skulle drabba redan skadade hovar) tycker jag också görs då du nämner rädslan för havrehinken i citat 2. Det är här jag ställer en motfråga:
Är det inte så att rädslan för havrehinken och tillvänjningen av stärkelserikt foder har sin grund i hästens matsmältningssystem och dess microorganismer och inte direkt relaterat till hovarna? Här tycker jag det är relevant att ta upp "Baron-Gruff-sjukan", som man skulle kunna kalla en "form av allvarligare fång (helt mitt ordval och min definiering)", fast inte i hovarna utan enbart slår ut hela bakteriefloran och microorganismerna i grovtarmen. Istället tillväxer fel bakterier som utlöser ett gift i kroppen som skapar våldsamma diaréer. Detta är på grund av för mycket lättlösliga proteiner kommer ner i tarmen.
Man vet ju också hur jobbigt det är för hästen att få för mycket stärkelserikt foder (som utlöser fång) När detta kommer ner i grovtarmen går jäsningen fort och bildar stora mägner mjölksyra och pH sjunker snabbt. Både tarmslemhinnan skadas svårt och många tarmbakterier dör.
En till sak som jag tycker är nämvärt är att hästen inte har några mättnadssensorer och kan därför inte känna att den förätit sig. Det är därför hästen kan äta ihjäl sig om den kommit åt olämligt foder. Magontet måste därför ha haft något med detta (magen höll på att spricka:smirk: ) att göra och/eller att just tarmen har kommit i olag.
Så för att förtydliga mig ytteriligare:
Jag anser att det är inte är hoven som är grundorsaken till fång (överutfodringsfång)och proteinförgiftning.
En sista sak är ju som alla vet att hästen (till skillnad från oss som äter det mesta kanske med undantag för as)är en väldig specialiserad varelse. Den har i stort sett bara ett födoämne, gräs. Att matsmältningssystemet skulle vara ytterst känsligt för störningar i form av annorlunda fodermedel ser jag därför som helt naturligt och inte som något som kan tas bort.
Detta blev ett väldigt långt och kanske förvirrande mail men jag hoppas att jag har förtydligat mig nog och att du förstår min invändning och fråga. Om annan forskning om fång och baron gruff-sjukan finns som motsäger vad jag här har uppgett skulle det vara väldigt intressant att få del av detta.
Hur som helst, väl mött!
Magdalena
Afrodite skrev:
Jag vill inte alls skapa diskussion utanför ämnet. Så jag ber om ursäkt om det kan varit lite utanför ämnet.
Men som svar på din fråga ska jag försöka förtydliga. Först vill jag också säga att jag själv har barfota hästar och har stor respekt för Strassers trimmning av hovar och idealbilden av hovar, hästhållning osv. Så nu till svaret:
Du skrev:
(citat 1) "En förgiftning, av t ex färskt gräs som ger en ökning av blodproteiner, förändrar blodets sammansättning och när det når läderhuden i hoven kan det utlösa ett fånganfall hos en häst som redan har skador i hoven. Det är således den redan skadade läderhuden och dess lameller i hoven som gör att hästen är så känslig för någon form av förgiftning. Endast en liten "dos" av något som förändrar blodsammansättningen behövs då för att utlösa fång."
Vad jag vände mig mot i ditt resonemang var:
och:
(citat 2)Ett annat exempel är mångas rädsla för att hästen ska komma åt havresäcken och äta stora mängder havre. Detta kan utlösa fång hos en icke frisk hov. En häst med friska hovar däremot klarar detta med endast de besvär vi själva kan känna om vi förätit oss.
och:
(citat 3) Det är alltså precis som du skrev viktigt att ta bort orsaken till det akuta fånganfallet. Grundorsaken som finns i hoven, samt den utlösande faktorn som kan finnas i t ex något hästen ätit.
som första svar: Nej, jag menar inte en allmän förgiftning utan menar när hästen får i sig för mycket protein, som skapar förgiftning (överfodringsfång). I det här inlägget syftar fång alltså på överutfodringsfång. Jag tycker att Strasser här kanske låter proteinförgiftningen lite för mycket ha som orsak i hovarna.
Jag håller med dig om att en skadad hov redan är mycket känsligare för obalanser i kroppen och att en frisk hov till större del klarar en obalans i kroppen. Men att fånget enbart skulle drabba redan skadade hovar tycker jag verkar lite drastiskt. Istället verkar det mer som att de hästar med friska hovar klarar en viss förgiftning, men inte en enorm förgiftning (proteinförgiftning).
En liten fråga på ämnet om att blodproteiner ökar i blodet. Jag är inte insatt i ämnet, men vad jag har läst är inte överutfodringsfång något som har med att blodproteiner ökar i blodet utan istället att att mjölksyran går ut i blodet och hästen får en s.k. acidos. Då de gramnegativa bakterierna dör frigörs gifter som i sin tur frigör ämen som leder till störningar i blodcirkultationen som i i värsta fall kan leda till att hela blodcirkulationen kollapsar. (Rätta mig gärna om jag har fel
)Fånget (överutfodringsfång) börjar ju i grovtarmen, så själva förgiftningen har ju redan börjat även om det kanske inte alltid visar sig i hovarna. Och där har jag även en fråga hur överskott av protein (i så stor mängd att det blir toxiskt, inte vanlig fetma
) i så fall visar sig på hästar med friska hovar?Och detta misstag/felsteg (att fånget enbart skulle drabba redan skadade hovar) tycker jag också görs då du nämner rädslan för havrehinken i citat 2. Det är här jag ställer en motfråga:
Är det inte så att rädslan för havrehinken och tillvänjningen av stärkelserikt foder har sin grund i hästens matsmältningssystem och dess microorganismer och inte direkt relaterat till hovarna? Här tycker jag det är relevant att ta upp "Baron-Gruff-sjukan", som man skulle kunna kalla en "form av allvarligare fång (helt mitt ordval och min definiering)", fast inte i hovarna utan enbart slår ut hela bakteriefloran och microorganismerna i grovtarmen. Istället tillväxer fel bakterier som utlöser ett gift i kroppen som skapar våldsamma diaréer. Detta är på grund av för mycket lättlösliga proteiner kommer ner i tarmen.
Man vet ju också hur jobbigt det är för hästen att få för mycket stärkelserikt foder (som utlöser fång) När detta kommer ner i grovtarmen går jäsningen fort och bildar stora mägner mjölksyra och pH sjunker snabbt. Både tarmslemhinnan skadas svårt och många tarmbakterier dör.
En till sak som jag tycker är nämvärt är att hästen inte har några mättnadssensorer och kan därför inte känna att den förätit sig. Det är därför hästen kan äta ihjäl sig om den kommit åt olämligt foder. Magontet måste därför ha haft något med detta (magen höll på att spricka:smirk: ) att göra och/eller att just tarmen har kommit i olag.
Så för att förtydliga mig ytteriligare:
Jag anser att det är inte är hoven som är grundorsaken till fång (överutfodringsfång)och proteinförgiftning.
En sista sak är ju som alla vet att hästen (till skillnad från oss som äter det mesta kanske med undantag för as)är en väldig specialiserad varelse. Den har i stort sett bara ett födoämne, gräs. Att matsmältningssystemet skulle vara ytterst känsligt för störningar i form av annorlunda fodermedel ser jag därför som helt naturligt och inte som något som kan tas bort.
Detta blev ett väldigt långt och kanske förvirrande mail men jag hoppas att jag har förtydligat mig nog och att du förstår min invändning och fråga. Om annan forskning om fång och baron gruff-sjukan finns som motsäger vad jag här har uppgett skulle det vara väldigt intressant att få del av detta.
Hur som helst, väl mött!
Magdalena
