A
Afrodite
Sv: Frågor och seriösa diskussioner ang barfotametoder samt hovproblem i allmänhet.
Om jag ser att hästarna beter sig som vanligt i hagen under omställningen så tycker jag det är helt acceptabelt. Jag ser det som ett tecken på att de inte har speciellt ont. Sedan kan jag naturligtvis inte utesluta att de känner ett visst obehag (vet ju inte helt vad hästen känner), men en häst som beter sig fullständigt normalt, går normalt, äter normalt, kan trava och galoppera i hagen tror jag inte har så stora besvär. Sedan kan det naturligtvis komma perioder med mer besvär/obehag/ont, dessa brukar vara kortvariga, några dagar upp till en vecka, och i undantagsfall upp emot två veckor. Detta ska man då jämföra med de obehag felverkade/skodda hästar kan ha och då kan jag inte se att en Strasserverkad häst skulle ha mer obehag än dessa.
Att vi för det mesta inte är mer öppna beror inte på oss. Svårigheten ligger oftast i de rykten som av någon anledning spridits kring Strasser och hennes metod. Bland annat du själv beskriver i dina citat ovan några av de vanligast förekommande ryktena. Strasser själv är mycket öppen för att ge information och brukar ta varje tillfälle i akt att informera intresserade, veterinärer, hovslagare m fl.
Håller med dig om trimningen, det viktigaste är att den blir utförd på ett sådant sätt att hästen klarar sig utan skor på alla underlag (du själv tycks ju ha en sådan häst Sedan vem som utför själva trimningen har ingen som helst betydelse för mig, hovslagare, vildhäsverkare osv. Det är hästens bästa som är det viktiga.
Britt-Marie
SHP
Piraja skrev:Jag har fått den uppfattningen ja, att smärta hör till hos Strassers omställningsperiod...att det är en nödvändighet för att "väcka" upp den s.k. "döda" hoven...men det är möjligt att jag missuppfattat den delen?
...och rätt trimning för barfota eller skoning ger en frisk hov och kan utföras av en traditionell hovslagare, vildhästrimmare och er...det är det jag vill ha fram. Det ska inte behöva tjafsas om metoder utan främjande av så maximalt fungerande hovfunktion som är möjlig i det användningsområde varje individ befinner sig i.
Då finner jag det ännu märkligare att SHP:are inte är mer öppna för de andra kunskaperna som ändå har så många fler år på nacken än Strasser har...mig veterligen har de andra varit öppna nog och ifrågasatt en del som går emot andra kunskaper, men det har tagits så negativt och odiskuterbart(???)...Vore det inte bättre att Strasser då samarbetar mer med veterinärer och hovslagare i större utsträckning för att sprida sin kunskap för hästarnas bästa (om det nu är det det är)...hon torde då kunna förklara för den samlade veterinärkåren liksom hovslagare vad hon kommit fram till och varför de andra haft fel????...men istället har hon skapat sin egen sfär av likatänkande adepter...som helt kör sitt eget race utan att vilja svara på frågor (Du är ett stort undantag och ska ha all respekt för det).
Hovslagare och vildhästrimmare gör bra saker liksom ni säkert gör...varför inte respektera varandra då?
Om jag ser att hästarna beter sig som vanligt i hagen under omställningen så tycker jag det är helt acceptabelt. Jag ser det som ett tecken på att de inte har speciellt ont. Sedan kan jag naturligtvis inte utesluta att de känner ett visst obehag (vet ju inte helt vad hästen känner), men en häst som beter sig fullständigt normalt, går normalt, äter normalt, kan trava och galoppera i hagen tror jag inte har så stora besvär. Sedan kan det naturligtvis komma perioder med mer besvär/obehag/ont, dessa brukar vara kortvariga, några dagar upp till en vecka, och i undantagsfall upp emot två veckor. Detta ska man då jämföra med de obehag felverkade/skodda hästar kan ha och då kan jag inte se att en Strasserverkad häst skulle ha mer obehag än dessa.
Att vi för det mesta inte är mer öppna beror inte på oss. Svårigheten ligger oftast i de rykten som av någon anledning spridits kring Strasser och hennes metod. Bland annat du själv beskriver i dina citat ovan några av de vanligast förekommande ryktena. Strasser själv är mycket öppen för att ge information och brukar ta varje tillfälle i akt att informera intresserade, veterinärer, hovslagare m fl.
Håller med dig om trimningen, det viktigaste är att den blir utförd på ett sådant sätt att hästen klarar sig utan skor på alla underlag (du själv tycks ju ha en sådan häst Sedan vem som utför själva trimningen har ingen som helst betydelse för mig, hovslagare, vildhäsverkare osv. Det är hästens bästa som är det viktiga.
Britt-Marie
SHP