Försök till rasval

[Takire]

Jag vill ha en hund. Jag känner det som att jag varje dag går miste om något i och med att jag inte har hund... Så jag hoppas att jag råder bot på det i år för åren liksom bara går och går.

Jag kommer sannolikt ha råd att vara ledig i alla fall någon månad med valpen, sedan skulle idealet vara att kunna jobba hemifrån. Annars kanske jobba 75% och ha dagmatte/-husse.

Men till saken! Varför är det så omöjligt att hitta den rätta rasen? Finns ju över trehundra raser...

"Bör" man välja en ras man ogillar utseendet på om den verkar passa i övrigt? Jag kanske är oförlåtligt utseendefixerad men jag skulle tycka om att ha en fin (och snäll!) hund. Är dock helt ointresserad av utställning, så jag menar verkligen fin i mitt tycke.

Med min framtida hund tror jag att jag vill träna agility och freestyle/trickträning. Och viltspår. (Det vore kul att prova på rapport också!) Jag är i grunden ingen egentlig tävlingsmänniska men kanske blir det någon tävling för skojs skull... Och där kan ju intresset växa.

Jag vill kunna vandra tillsammans med hunden, till exempel i fjällen.

I min önskevärld har hunden lätt för att lära sig kunna gå lös - hålla sig nära och komma på inkallning. Att kunna ha hunden med på ridtur vore härligt... om jag nu fick den lydig nog.

Jag vill ha en generellt sett väldigt frisk ras. Har kanske t.o.m. för höga krav där...

Jag har hellre en hund som fäller än en som måste trimmas/klippas/badas. Tycker dock att t.ex. en pointerpäls är lite jobbig, håren kilar fast så väldigt!

Storlek: mindre mellanstorlek. Liten nog för att man utan större åthävor ska kunna lyfta/bära hunden, t.ex. i en båt eller om det händer något. Maxvikt kanske 18-20 kg. (Tollaren i familjen vägde 17 kg när hon dog, hon var alldeles lagom stor). Dvärgraserna känns alltför små, även om de verkar kunna hänga med på mycket och onekligen är lätta att lyfta.

Det viktigt att hunden inte har alltför stor skärpa, då jag är osäker på om jag skulle kunna hantera det. Men jag vill gärna ha en hund med lite "go" i sig! För en sådan hund känns roligare att träna med.

Det skulle vara roligt om den umgicks utan problem med andra hundar. Den behöver inte älska alla människor, utan gärna välja de den känner framför andra.

Ett extra plus om hunden gillar att simma på sommaren då jag själv gör det.

Godismotiverad vore bra

Jag har varit inne på massor av vitt skilda raser (med lite varierande krav/önskemål emellanåt), allt från kooikerhondje till vit herdehund till Berger des pyrenees till sheltie.

Egentligen hade jag bestämt mig för en svensk lapphund men de har så... överdrivet mycket päls. Och är eventuellt lite större än vad jag skulle önska. Plus att jag är lite rädd för skällandet. Min andra favoritkandidat just nu är norsk buhund. Men där finns ju också skällandet... och jag lär fortsätta att bo i lägenhet.

Jag sammanfattar vad jag önskar:

* generellt sett hälsosam hundras
* stor vilja (stort behov) av mental och fysisk aktivering
* Mjuk hellre än skarp
* Från ca 35 cm och uppåt, men maxvikt 20 kg
* generellt gå bra ihop med andra hundar
* välja matte framför andra människor
* stabil mentalitet (ej ljudrädsla eller andra rädslor)
* lättskött päls som endast behöver borstas, trimraser och pointerpäls undanbedes
* godismotiverad
* lekfull
* gosig
* fin

Har någon något tips? Och ta det inte personligt om jag inte nappar på era förslag . Vill mest ha hjälp med att tänka (säger den som tänker alldeles för mycket...)

 

[isafore]

Welsh Springer Spaniel? Dom kanske är för tunga dock.

 

[Takire]

Welsh Springer Spaniel? Dom kanske är för tunga dock.

Welsh springer spaniel har jag nog aldrig haft med på intresselistan. Tror att jag sorterat bort alla raser där det står något om trimning. Men jag inser när jag läser om rasen att den verkar ha flera av kvaliteterna jag eftersöker. Verkar som att tikarna är lagom stora men jag vill helst inte låsa mig till ett kön. Tack för tipset hur som helst!

 

[Red_Chili]

Welsh springer spaniel har jag nog aldrig haft med på intresselistan. Tror att jag sorterat bort alla raser där det står något om trimning. Men jag inser när jag läser om rasen att den verkar ha flera av kvaliteterna jag eftersöker. Verkar som att tikarna är lagom stora men jag vill helst inte låsa mig till ett kön. Tack för tipset hur som helst!

Jag tänkte också på welsh eller någon annan typ av spaniel. En av anledningarna till att de ska trimmas är väl för att de ska ha "ett speciellt utseende" där den långa pälsen ska vara klippt i viss vinkel för att "se rätt ut på utställning" osv, inte att det behövs för att hunden ska må bra eller ha fortsatt funktionell päls. (har jag helt fel så får någon gärna rätta mig). Med andra ord borde det gå utmärkt att ha dem som "vanlig hund" och sedan bara klippa lite vid behov om pälsen blir jobbigt lång någonstans. Det är ju inte som att tex trimma en pudel eller försöka hålla ordning på en afghanhund

 

[Killaloe]

inte att det behövs för att hunden ska må bra eller ha fortsatt funktionell päls. (har jag helt fel så får någon gärna rätta mig).

Det finns viss poäng i att hålla ex tassar och fanor trimmade tänker jag, det blir mindre skitigt inne på det viset

Även öronen tror jag är en sådan där grej som en kan behöva putsa på - någonstans i bakhuvudet har jag att Welsh dras med lite öronproblem (som säkert är kopplade till deras generella hudproblem, men svag vet iaf flera som har lite extra koll kring öron)

@Takire om du fastnat för den typen av vallhund så känns väl kanske tex västgöte, corgi eller isländsk fårhund som rasval att kika lite på? Kanske är jag helt fel ute men taggar några som har lite koll på nämnda raser iaf @Hyacinth @FrauleinLeo @Hedinn @Vastgota

 

[nilie]

Jag vill ha en hund. Jag känner det som att jag varje dag går miste om något i och med att jag inte har hund... Så jag hoppas att jag råder bot på det i år för åren liksom bara går och går.

Jag kommer sannolikt ha råd att vara ledig i alla fall någon månad med valpen, sedan skulle idealet vara att kunna jobba hemifrån. Annars kanske jobba 75% och ha dagmatte/-husse.

Men till saken! Varför är det så omöjligt att hitta den rätta rasen? Finns ju över trehundra raser...

"Bör" man välja en ras man ogillar utseendet på om den verkar passa i övrigt? Jag kanske är oförlåtligt utseendefixerad men jag skulle tycka om att ha en fin (och snäll!) hund. Är dock helt ointresserad av utställning, så jag menar verkligen fin i mitt tycke.

Med min framtida hund tror jag att jag vill träna agility och freestyle/trickträning. Och viltspår. (Det vore kul att prova på rapport också!) Jag är i grunden ingen egentlig tävlingsmänniska men kanske blir det någon tävling för skojs skull... Och där kan ju intresset växa.

Jag vill kunna vandra tillsammans med hunden, till exempel i fjällen.

I min önskevärld har hunden lätt för att lära sig kunna gå lös - hålla sig nära och komma på inkallning. Att kunna ha hunden med på ridtur vore härligt... om jag nu fick den lydig nog.

Jag vill ha en generellt sett väldigt frisk ras. Har kanske t.o.m. för höga krav där...

Jag har hellre en hund som fäller än en som måste trimmas/klippas/badas. Tycker dock att t.ex. en pointerpäls är lite jobbig, håren kilar fast så väldigt!

Storlek: mindre mellanstorlek. Liten nog för att man utan större åthävor ska kunna lyfta/bära hunden, t.ex. i en båt eller om det händer något. Maxvikt kanske 18-20 kg. (Tollaren i familjen vägde 17 kg när hon dog, hon var alldeles lagom stor). Dvärgraserna känns alltför små, även om de verkar kunna hänga med på mycket och onekligen är lätta att lyfta.

Det viktigt att hunden inte har alltför stor skärpa, då jag är osäker på om jag skulle kunna hantera det. Men jag vill gärna ha en hund med lite "go" i sig! För en sådan hund känns roligare att träna med.

Det skulle vara roligt om den umgicks utan problem med andra hundar. Den behöver inte älska alla människor, utan gärna välja de den känner framför andra.

Ett extra plus om hunden gillar att simma på sommaren då jag själv gör det.

Godismotiverad vore bra

Jag har varit inne på massor av vitt skilda raser (med lite varierande krav/önskemål emellanåt), allt från kooikerhondje till vit herdehund till Berger des pyrenees till sheltie.

Egentligen hade jag bestämt mig för en svensk lapphund men de har så... överdrivet mycket päls. Och är eventuellt lite större än vad jag skulle önska. Plus att jag är lite rädd för skällandet. Min andra favoritkandidat just nu är norsk buhund. Men där finns ju också skällandet... och jag lär fortsätta att bo i lägenhet.

Jag sammanfattar vad jag önskar:

* generellt sett hälsosam hundras
* stor vilja (stort behov) av mental och fysisk aktivering
* Mjuk hellre än skarp
* Från ca 35 cm och uppåt, men maxvikt 20 kg
* generellt gå bra ihop med andra hundar
* välja matte framför andra människor
* stabil mentalitet (ej ljudrädsla eller andra rädslor)
* lättskött päls som endast behöver borstas, trimraser och pointerpäls undanbedes
* godismotiverad
* lekfull
* gosig
* fin

Har någon något tips? Och ta det inte personligt om jag inte nappar på era förslag . Vill mest ha hjälp med att tänka (säger den som tänker alldeles för mycket...)

Svensk-dansk gårdshund? Ingen pälsvård att tala om, friska, inte skälliga, gosiga, passar till agility mm
Mankhöjd för hanar är ca 34–37 cm och tikar är ca 32–35 cm.
http://www.gardshund.com/om.html

 

[Red_Chili]

Det finns viss poäng i att hålla ex tassar och fanor trimmade tänker jag, det blir mindre skitigt inne på det viset

Även öronen tror jag är en sådan där grej som en kan behöva putsa på - någonstans i bakhuvudet har jag att Welsh dras med lite öronproblem (som säkert är kopplade till deras generella hudproblem, men svag vet iaf flera som har lite extra koll kring öron)

@Takire om du fastnat för den typen av vallhund så känns väl kanske tex västgöte, corgi eller isländsk fårhund som rasval att kika lite på? Kanske är jag helt fel ute men taggar några som har lite koll på nämnda raser iaf @Hyacinth @FrauleinLeo @Hedinn @Vastgota

Ja hade jag haft en sådan hund hade den nog varit väldigt korthårig Men det jag syftade på var mest att man inte behöver "trimma noga" och hålla koll på om klippningen duger för utställning eller inte. Det är ju tydligen väldigt tidskrävande att göra en snygg utställningsfrisyr, framförallt för den som inte är van sedan tidigare.

 

[Killaloe]

Ja hade jag haft en sådan hund hade den nog varit väldigt korthårig Men det jag syftade på var mest att man inte behöver "trimma noga" och hålla koll på om klippningen duger för utställning eller inte. Det är ju tydligen väldigt tidskrävande att göra en snygg utställningsfrisyr, framförallt för den som inte är van sedan tidigare.

Haha ja, då är jag helt med på vad du menar

 

[Lycan]

Welsh corgi cardigan skulle nog eventuellt kunna passa dig. Men en del corgis kan tyvärr vara lite skälliga.
Annars har jag inte så många förslag då de andra raserna jag har erfarenhet av är rymningsbenägna eller för stora eller har fel pälstyp... eller är lättlärda endast när de vill.

 

[Vastgota]

Västgöte skulle jag säga passar in på en del av kraven. Lite liten kanske, max 33 cm tror jag, å andra sidan brukar jag säga att det är en mellanstor hund med korta ben, själva hunden är inte så liten. Behöver en del motion, men mitt exemplar tycker mental aktivering är överskattat. Skäller en del. Älskar alla, man får inte ha anlag för svartsjuka. Min är kräsen och svårmotiverad, medan andra kan vara träningsvilliga. Problemet är väl att det är lite av ett lotteri, jag vet ingen som avlar på arbetslust.

 

[Fjordfrälst]

Cocker spaniel Dock kräver ju pälsen lite jobb men mamma brukade klippa ner vår hund då han ändå inte var utställningshund . Han var fräsch och sund, omplaceringshund vi fick flera goda år med; han var 6,5 när vi tog över honom och han blev 16 . Många cockrar får ju problem med öroninflammation, vår hade det en ynka gång under sin tid hos oss; vi var noga med att klippa rent öronhåren och hålla så luftigt det bara gick .

Han var absolut inte en enmanshund, älskade allt och alla men en person utsåg han till sin allra bästa vän; det var brorsan oj så tighta de var!

Det var rätt mycket hund i honom, kunde vara riktigt uppkäftig (dåligt uppfostrad hos fd ägare som eg. aldrig ville ha hund och inte heller borde haft det då de lät ungarna hoppa på honom osv ) och laxig men samtidigt så gudasnäll! Aldrig någonsin att han bet eller något sådant!

Vi hade mycket fina år med honom, mycket saknad hund......

 

[Fjordfrälst]

Hahaha laxig, givetvis kaxig

 

[Bulldoozer]

Säger också welsh corgi cardigan, vår stämmer in på alla punkter tycker jag utom kanske mycket aktivering (fast det beror ju på vilken ras man jämför med) då jag tycker att hon är arbetsglad och med på noterna men klarar att slappa en dag också. Har hört att de kan vara skälliga men vår är nog mer "pratig"..

 

[Irmelinis]

Schapendoes passar dina önskemål.
Lätt att motivera med godis, väldigt lätt att ha lös utan koppel då den är mycket familjekär och väljer matte framför alla andra varje gång. Skäller typ ingenting jämfört med spetsraser. Behövs borstas 2 ggr/ månad ungefär, badas mycket sällan, klipps aldrig. Gosig och hälsosam, absolut. Pigg och lekfull, inte alls skarp och har mycket lätt för att slappna av i olika miljöer. Tikar ligger runt 40-45 cm i mankhöjd och 15 kg ungefär, hanarna väger ofta närmare 20 kg.

Nackdelen är ju att de drar in en del smuts i pälsen, så på höst och vår får de alltid ligga i hallen och torka innan de kommer in i huset... Och eftersom de är mycket flockbudna hundar (därför är de så lätta att ha lösa) så måste man träna ensamhetsträning regelbundet från att valpen är liten.

Vi skaffade vår tredje schapendoes för några månader sedan, och är supernöjda.

 

[Takire]

Jag tror jag gör ett inlägg där jag svarar alla, blir så många inlägg annars.

Tack så mycket för alla svar!
@Red_Chili & @Killaloe, visst kan jag stå ut med att ansa bort håret under tassarna t.ex., det fick vi göra på tollaren med, både för syns skull och för att det inte skulle fastna så mycket snö. Och jag antar att jag skulle stå ut med att även klippa lite öronhår om det vore nödvändigt

@Killaloe igen, isländsk fårhund har jag tittat på också. Enligt norsk buhund-människorna på Stockholm hundmässa är isländsk fårhund och norsk buhund närapå samma ras, men islänningen har fått collie inblandat vilket påverkat pälsen och vilka färger den kan ha.

@nilie Dansk-svensk gårdshund HAR jag varit intresserad av tidigare men av någon anledning som jag glömt har rasen halkat bort. Jag får för mig att de kan vara rätt frusna? Å andra sidan gör det kanske chansen större att hunden vill dela säng med mig

@Lycan Mina föräldrars granne har två welsh corgi cardigans, varav den ena är rött tyst och den andra ganska skällig. Jag är okej med att hundar skäller ibland, men det vore fruktansvärt att behöva omplacera hunden p.g.a. att den stör grannarna eller så... Hur som helst, ingen ras jag haft på intresselistan men jag får väl be att låna de två jag känner till när jag hälsar på mamma och pappa. För att känna på

@Vastgota Västgötaspetar tycks vara rätt lika corgis vad jag läst mig till, och det är kul att den är en av Sveriges nationalraser. En bidragande orsak till att jag hade bestämt mig för svensk lapphund är just att den är en svensk nationaldag. Jag har inte sett några Västgötar där jag bor men jag får väl hålla utkik och höra mig för!

@TessanJ Cocker spaniel har jag faktiskt funderat lite över på sistone. Kan dock vara för mycket pälsvård där. Jag gillar egentligen en päls som är funktionell av sig själv. Men det är viktigare att jag får en passande kompis än en passande päls

@Bulldoozer Jag tänkte nog fel när jag skrev att den skulle ha ett stort behov av fysisk/mental aktivering. Det är okej om den är med på att ta någon lugn dag! Men jag är lite rädd att hunden ska bli slö och svårmotiverad om det råkar bli lite för många lugna dagar.

@Irmelinis Schapendoes har jag ett gott öga till! Men jag har nog bara träffat rasen på hundmässa så det är ju rätt begränsad erfarenhet. Allt du skriver låter toppen, utom risken för separationsångest då.

Undrar om det här blev väldigt långt nu? Skulle kanske svarat på inläggen ett och ett ändå...

 

[Takire]

Det är verkligen svårt att veta vilken ras som passar när man inte haft så mycket hundar omkring sig. Jag älskade vår tollare och hennes tollarkompisar, men just vår var nog inte så rastypisk.

De hundar som jag tyckt om mest förutom tollaren var karelska björnhundar, snälla som bara den dessa två (dock den ena rysligt skällig) . Men det är ju ingen jakthund jag är ute efter. Och karekaren som finns i släkten nu är inte lika... familjehundig (men eventuellt mer rastypisk).

Tyckte om min kompis soft coated wheaten Terrier men där var det nog också just individen som jag tyckte om.

En annan kompis har en blandras med mycket svensk lapphund i sig och han är också väldigt go. Och min hästägare har en portugisisk vattenhund som jag också tycker om.

Jag kanske ska ta alla raser som inte är alldeles åt pipsvängen fel för mig och helt enkelt lotta? Hur fel kan det bli?

 

[Killaloe]

@Killaloe igen, isländsk fårhund har jag tittat på också. Enligt norsk buhund-människorna på Stockholm hundmässa är isländsk fårhund och norsk buhund närapå samma ras, men islänningen har fått collie inblandat vilket påverkat pälsen och vilka färger den kan ha.

Det känns ju som om inblandning av collie även skulle kunna påverka ex förigheten Jag upplever att islänningar är roligare att träna med än buhundar men jag har träffat för få för att egentligen kunna uttala mig om raserna som så.

 

[Killaloe]

Annars, beroende på exakt hur mycket du vill aktivera en hund - Kelpie?

(Eller vad tror du @Milosari ?)

 

[Fjordfrälst]

Jo som sagt har ju cockrar en hel del päls, men jag skulle tro engelsk (sådan vi hade) är lättare att hålla efter än en amerikansk. Våran klippte vi ju som sagt ner och då var ju pälsen inte alls svårskött men visst, det är ju inte den rastypiska pälsen .

Måste citera en beskrivning om cocker spanieln ur en gammal hundrasbok (Våra hundar av Joan Palmer) "Det här är en aktiv hund, som behöver regelbundne motion. Den älskar att vara på landet och kan säkert komma tillbaka från utflykten vaggande på svansen av lera, så den kanske inte är dne mest idieala rasen för städpedanten. Den tycker också mycket om ett trivsamt hemliv, att äta gott, sova bekvämt och vara tillsammans med sin familj". Det stämde verkligen på pricken kan jag säga om vår

 

[Takire]

Det känns ju som om inblandning av collie även skulle kunna påverka ex förigheten Jag upplever att islänningar är roligare att träna med än buhundar men jag har träffat för få för att egentligen kunna uttala mig om raserna som så.

Ja, det har du rätt i! Fast buhundsmänniskan nämnde bara pälsen Meeen, jag antar att även rädslor skulle kunna slå igenom på samma sätt som förighet. Men för att få följsamhet är det kanske värt risken. Risken finns ju att jag oavsett vilken ras det blir får en hund med HD, ED, allergier, diverse sjukdomar, rädslor eller vad som helst. Men sådan otur hoppas jag slippa förstås!