Förlovning??

[Badger]

Varför förlovar man sig?? Jag är född 1970 och har alltid tyckt att förlovning är uråldrigt, men fortfarande ser jag här att folk förlovar sig, whats the point? Vad är det för skillnad mellan att vara och inte vara förlovad när man har bestämt datum för vigsel? Är det mer en landsortsgrej?

Är man inte förlovad när man bestämt sig för att gifta sig?
Har för mig att förlovningen faktiskt var bindande förr i tiden, och att de hade ganska korta också. Eller i ännu äldre tid, aldrig gifte sig alls om man inte hade råd?

Wikipedia såklart

Förlovning är ett tillkännagivande av, man eklaterar, att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap. Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar. Förlovning kan firas som en familjehögtid.

Förlovning hette i äldre tid trolovningen, då den tidigare inte hade funktion som försteg till äktenskapet. Namnet trolovning är det som användes i juridiska texter om förlovningar så länge dessa hade juridisk bäring.[1] I skrift förekommer ordet förlovning första gången 1739,[2] kort efter att trolovningen förlorat sin status som alternativ till giftermål.

Trolovning

Trolovning var en rättsligt bindade överenskommelse om befästelse av en parrelation, som i äldre tider hade samma rättsliga status som bröllop. Trolovningen ingicks mellan brudgummen och brudens giftoman. Trolovningen följdes därpå av fästningen som en bekräftelse på trolovningen.

Från början var vigseln en välsignelseritual över brudparet sedan de efter sängledningen gått i säng med varandra. Det blev senare en välsningelseritual dagen efter det egentliga bröllopet och sängledningen. Under medeltiden var fästningen, fästningsölet och sängledningen de rättsligt gällande ceremonierna för ett äktenskap. I Sverige blev vigseln instiftad som en giftermålsrättslig del i lagen i och med 1571 års kyrkoordning.[1]

Krafter inom kyrkan drev dock att få trolovningen ersatt med vigsel. I kyrkolagen 1686 hade trolovningen fortfarande samma rättsliga innebörd som den kyrkliga vigseln, och trolovningsbarn räknades fullt ut som äkta, även om prästerna under lång tid ålades att förmana folket att undvika långa trolovningar. Först genom 1734 års lag gjordes den kyrkliga vigseln obligatorisk

Brudkronorna, som infördes i de flesta svenska kyrkor i slutet av 1500- och början av 1600-talet blev ett viktigt redskap i kampen mot trolovningen, då endast jungfrubrudar fick bära kronan.

 

[Badger]

Varför förlovar man sig?? Jag är född 1970 och har alltid tyckt att förlovning är uråldrigt, men fortfarande ser jag här att folk förlovar sig, whats the point? Vad är det för skillnad mellan att vara och inte vara förlovad när man har bestämt datum för vigsel? Är det mer en landsortsgrej?

Så när man bestämt datum för vigsel är man förlovade Eller iofs när en frågat en annan om man ska gifta sig.

 

[hoppsann]

Dåså
Hur är du både förlovad och gift? Går inte förlovningen över till gift?

Var förlovad först, gifte mig ett par månader senare enligt traditionen. Var t.o.m. på lysningen i kôrka'.
För min del handlade det från början mer om ekonomi än romantik, fast å andra sidan var det ju så det var även under vikingatiden.
Jag skulle göra en större investering i en gård jag flyttade till, och ville inte stå på bar backe i tillfälle att min partner dog. Har bittert fått erfara i min omgivning att man står absolut tryggast vid någons frånfälle, genom giftermål. Jag fick halva dåvarande gård i morgongåva (nedra bra uråldrig tradition ) och vi gjorde de stora investeringarna gemensamt efter giftermålet.
Men till min stora förvåning så trivs jag otroligt bra som gift. Trodde inte att det skulle göra någon skillnad. Fast för mig har det gjort en enorm skillnad. Till min partners fördel.

 

[Badger]

Tja, vad är vitsen med att fira jul och annat, om man inte aktivt utövar den religion den är knuten till?

Jag bor lantligt, är förlovad, gift och ska snart leta fram några påskägg och fylla med massor av onyttigheter. Vi ser fram emot lite påskledigt nästa fredag/mån, och kommer troligen att äta ägg på längden och tvären under påskhelgen och skölja ned med ett flak påskmust.
Så jag stämmer absolut in på att jag gör uråldriga saker och det kan absolut vara att jag gör det för att jag bor på landet. Men jag har för uppfattning att mina vänner i storstäderna gör det med, t.o.m. i större utsträckning än jag, det är ett jäkla tjat på dom vad vi ska göra i påsk i alla fall.

Mja, det är ju en helt annan diskussion men här håller jag inte med riktigt. Jag ser inte jul och påsk Lucia och midsommar som kopplade till en viss religion utan som högtider vi har haft väldigt länge och som olika religioner flyttar in och ut ur och försöker monopolisera lite allteftersom de kommer och går. Så jag tror inte på någon gud men jag firar definitivt alla traditionella högtider med glädje och entusiasm.

(Nu senast läste jag till och med om namngivning på vikingatiden och minsann om de (pappa eller mamma) inte använde vatten på huvudet och sa ett namn, därmed var barnet upptaget i familjen (istället för tex utställt eller bortadopterat till annan) trots att de inte var kristna. Blev jätteförvånad och vet fortfarande inte om det verkligen kan ha varit så. Vilket gör att jag önskar att jag läst det innan vi fick barn för i så fall hade vi minsann haft en ceremoni helt själva med all rätt i tradition dessutom.)

 

[Miao]

Jag ansåg mig vara förlovad under perioden från det att min make friade till mig (nyårsafton 2011/2012) tills att vi gifte oss (augusti 2012). Inga ringar (vare sig förlovnings - eller vigselring), gifte oss borgerligt i vår egen trädgård med det snabbaste utförandet som vigselförrättaren kunde uppbringa, och sen fest med närmsta släkt och vänner (var väl kanske runt 20 personer, om ens det).

Det var vår personliga perfekta väg till äktenskapet, men jag skulle aldrig någonsin se ner på andras val att hantera förlovning/icke-förlovning. Bara man gör så som man själv och ens partner verkligen vill, så känns det inte som att det finns några rätt eller fel i detta, då traditionen som de flesta andra har luckrats upp (tack och lov för att att få göra som man själv vill ).

 

[nejlica]

Really? Jag och sambon har registrerat vårt "partnerskap". Vi vill förlova oss och senare gifta oss... hmm... nu blev jag förvirrad

Tror artikeln snarare syftar på par som inte lagligt kan/kunnat gifta sig och i så fall förlovat sig inför att registrera sitt partnerskap. För er var väl registreringen mer av en formalitet för att du skulle kunna få uppehållstillstånd eller något liknande har jag för mig? Men jag kan tänka mig att för t.ex. homosexuella som inte lagligt kunnat gifta sig är den registreringen det närmsta ett "äktenskap" det har gått att komma.

 

[Riru]

För mig blir man förlovade från den dag man friar (och sagt ja till att gifta sig) fram till giftermålet.

För mig låter det konstigt att säga att man förlovat sig när ingen har friat hur hände det då liksom.

Men jag fattar också att andra ser förlovning annorlunda och att det är en grej för sig och inte behöver ha något med äktenskap att göra.

 

[Ninnurur]

För mig blir man förlovade från den dag man friar (och sagt ja till att gifta sig) fram till giftermålet.

För mig låter det konstigt att säga att man förlovat sig när ingen har friat hur hände det då liksom.

Men jag fattar också att andra ser förlovning annorlunda och att det är en grej för sig och inte behöver ha något med äktenskap att göra.

Ännu värre, de som säger att de är förlovade men nu väntar på att partnern ska fria?!

 

[ameo]

Det var det när jag gick i högstadiet/gymnasiet också - vilket lär ha varit 20-30 år efter dig...
Trodde förlovning, åtminstone i "modern" bemärkelse var just att visa att man var ihop "på riktigt"......

Ännu värre, de som säger att de är förlovade men nu väntar på att partnern ska fria?!

Jag har sett många exempel på ovanstående.
Det första "frieriet" är "Vill du förlova dig med mig?"
Och sen väntar man på det andra frieriet "Vill du gifta dig med mig?".
Jag tror, som @Dressyrtjejen_97 nämner, att många anser att förlovning är för att visa omvärlden att man hör ihop, att man bekräftar sitt förhållande på nåt sätt. Men det är ju inte så den ursprungliga betydelsen har varit. Utan som många nämnt, förlovning är när man är överens om att man ska gifta sig.

//förlovade mig samtidigt som flygplanen landade i WTC, gifte mig på dagen ett år senare
(och för mig har äktenskapet mest juridisk betydelse, hade vi inte haft barn och gård ihop så hade jag lika gärna varit ogift och oförlovad...)

 

[Seabaz]

Tror artikeln snarare syftar på par som inte lagligt kan/kunnat gifta sig och i så fall förlovat sig inför att registrera sitt partnerskap. För er var väl registreringen mer av en formalitet för att du skulle kunna få uppehållstillstånd eller något liknande har jag för mig? Men jag kan tänka mig att för t.ex. homosexuella som inte lagligt kunnat gifta sig är den registreringen det närmsta ett "äktenskap" det har gått att komma.

Helt riktigt. Jag hoppas dock att det inte blir några problem att ändra från ett partnerskap till giftermål. Har inte kollat upp det än men det borde ju inte vara nåt problem

 

[MiaMia]

Bakgrunden är, som @Badger skriver att de ceremonier som tidigare utgjorde giftermålet fråntogs sin juridiska status till förmån för kyrkligt monopol. Folk ville så klart fortsätta fira "det riktiga bröllopet" även om man var tvungen att gå till prästen också.

Ge det lite utveckling över tid och mer tonvikt på individen framför familjen valet av make. Så får du en situation där förlovningen är när parterna tillkännager för sin omgivning att det ska bli ett bröllop mellan dem. Dvs. man accepterar det kyrkliga som riktiga bröllopet, och familjens ceremoni när beslut om partner är fattat urvattnas till ett informerande/proklamerande (typiskt mer viktigt om det finns arv och status som följer med).

Ge det ännu mer utveckling över tid så kommer en del unga med bristande historiskt perspektiv se förlovningen som en typ av ceremoni mellan parterna där man bekräftar att man har en relation med viss varaktighet och seriositet. (när det dessutom blivit vanligt med flera relationer som ung, innan man kanske kommer till en mer varaktig)
Speciellt om man ser relationen som något enbart mellan parterna som inte påverkas av om man är officiell inför familj etc. Och kopplingen mellan att "seriös relation" = framtida bröllop har lösts upp då samboskap, barn som ogift etc. är vanligt och accepterat. Så då blir förlovningen och bröllopet separata beslut/ceremonier där de kan göras oberoende av varandra.

Jag tror att det idag finns två olika bilder av vad förlovningen är som existerar parallellt:
Dels en helt symbolisk, informell och privat sak mellan parterna som kan vara som vilken annan viktig kärleksbefästande yttring som helst i relationen.
Dels att det helt enkelt är ett ord som beskriver att man beslutat att genomföra ett bröllop, oavsett om det används ringar eller görs ceremoni kring det.