Förlossningsbrev

[Fille]

Vad olika det kan vara.
Jag personligen skulle tycka kejsarsnitt skulle vara mycket läskigare än tanken på en vaginal förlossning. DET var jag nojjig över under min första graviditet, alltså risken för snitt.

Om du nu tänker att du ska ta en epidural, så säg till i god tid, helst redan när du kommer dit.
Ibland får man vänta på narkosläkaren som sätter den.
Ibland kan det gå fortare än vad man tänkt sig med själva förlossningen, så då är det bra att få dit den ganska snabbt.

Om jag får ge ett råd så är det att ta epidural.
Fördelarna överväger - Big time!

Jag är väldigt feg för allt som är nytt, en operation kan jag relatera till, även om jag aldrig gjort några större så kan jag ändå förstå på vilket sätt det kan göra ont efteråt och så, medans en förlossning är helt okänd smärta vilket gör att det skrämmer lixom!

 

[Hyacinth]

Vad olika det kan vara.
Jag personligen skulle tycka kejsarsnitt skulle vara mycket läskigare än tanken på en vaginal förlossning. DET var jag nojjig över under min första graviditet, alltså risken för snitt.

Om du nu tänker att du ska ta en epidural, så säg till i god tid, helst redan när du kommer dit.
Ibland får man vänta på narkosläkaren som sätter den.
Ibland kan det gå fortare än vad man tänkt sig med själva förlossningen, så då är det bra att få dit den ganska snabbt.

Om jag får ge ett råd så är det att ta epidural.
Fördelarna överväger - Big time!

Jag kan fortfarande efter 7,5 år inte prata om min förlossning irl utan att börja storböla eller låsa mig fullständigt och bli som ett ostron.
För partnern tog med nog 5 år.
Jag blev jättebra bemött på förlossningen och fick all tänkbar hjälp, men fick komplikationer.
För mig känns det väldigt bra om någon annan än jag håller i rodret den här gången eftersom jag höll på att stryka med sist.

 

[Blueberry]

Jag tror helt enkelt jag skippar förlossningsbrevet om inte BM på MVC absolut tycker jag ska skriva nåt, hon har jobbat på förlossningen fram till för ett år sedan. Kom på att jag har ett önskemål, det är badkar, men det ska man önska när man säger att man är påväg in

Det som kändes bra med att ha punktat ner några grejer var att jag inte alls var särskilt pratbar när jag kom in, men de hade läst vad som stod i brevet och respekterade mina "önskningar" trots att jag knappt kunde föra min talan.

 

[Andromedae]

Jag skrev inget "brev-brev". Barnmorskan frågade mig ett av de sista mötena vad jag ville att hon skulle skriva in i journalen. Då sa jag åt henne att det var viktigt för mig att få veta exakt vad de höll på med, men att jag i övrigt var öppen för förslag och litade på sjukvårdens expertis.

 

[Vallmo]

Jag kan fortfarande efter 7,5 år inte prata om min förlossning irl utan att börja storböla eller låsa mig fullständigt och bli som ett ostron.
För partnern tog med nog 5 år.
Jag blev jättebra bemött på förlossningen och fick all tänkbar hjälp, men fick komplikationer.
För mig känns det väldigt bra om någon annan än jag håller i rodret den här gången eftersom jag höll på att stryka med sist.

Oj, vad jobbigt för dig. Det låter hemskt!
Men vad bra att du upplevde att du blev bra bemött.
Känns det ok nu för dig nu då? (du behöver inte svara om du inte vill )

 

[Vallmo]

Jag är väldigt feg för allt som är nytt, en operation kan jag relatera till, även om jag aldrig gjort några större så kan jag ändå förstå på vilket sätt det kan göra ont efteråt och så, medans en förlossning är helt okänd smärta vilket gör att det skrämmer lixom!

Jag förstår det! Det är vanligt.
Jag tror snarare att min oro var mer ovanlig.

Jag kan egentligen inte säga något annat än att hoppas att oavsett vad ni bestämmer att du kommer känna dig ok och väl förberedd innan.

Min upplevelse var att ju närmare förlossningen jag kom desto mindre orolig/fundersam var jag.
Men det är min upplevelse och jag förstår att det kan vara olika.

 

[Hyacinth]

Oj, vad jobbigt för dig. Det låter hemskt!
Men vad bra att du upplevde att du blev bra bemött.
Känns det ok nu för dig nu då? (du behöver inte svara om du inte vill )

Ja, jag är nöjd med att det blir snitt denna gång, så även partnern som var i chock efteråt. Jag hoppas slippa depressionsproblematiken utöver det vanliga också som en bonus.
Det enda jag inte var nöjd med var kontakten med rosenlunds sjukhus efteråt dit de hänvisade när jag ringde och stortjöt efter två veckor. De var fantastiskt snorkiga så dit gick jag aldrig. Första året med barnet är tyvärr suddigt, jag var helt under isen.

 

[Fille]

Jag förstår det! Det är vanligt.
Jag tror snarare att min oro var mer ovanlig.

Jag kan egentligen inte säga något annat än att hoppas att oavsett vad ni bestämmer att du kommer känna dig ok och väl förberedd innan.

Min upplevelse var att ju närmare förlossningen jag kom desto mindre orolig/fundersam var jag.
Men det är min upplevelse och jag förstår att det kan vara olika.

Ja jag känner också så att ju närmre jag kommer desto mindre orolig på nåt sätt! Som det ser ut nu blir det vanlig förlossning i alla fall om inget annat händer

 

[Vallmo]

Ja, jag är nöjd med att det blir snitt denna gång, så även partnern som var i chock efteråt. Jag hoppas slippa depressionsproblematiken utöver det vanliga också som en bonus.
Det enda jag inte var nöjd med var kontakten med rosenlunds sjukhus efteråt dit de hänvisade när jag ringde och stortjöt efter två veckor. De var fantastiskt snorkiga så dit gick jag aldrig. Första året med barnet är tyvärr suddigt, jag var helt under isen.

Nä, fy vad otrevligt bemötande du fick! Beklagar verkligen.
Så får det inte gå till.

När jag väntade min första så åt jag antideppressiva och då blev jag automatiskt uppföljd både under och efter graviditeten.

Om du inte har sagt något till din barnmorska som du träffar nu så kan det vara en bra ide att du berättar om din depression. Antar att du redan gjort, det vid närmare eftertanke......

 

[Hyacinth]

Nä, fy vad otrevligt bemötande du fick! Beklagar verkligen.
Så får det inte gå till.

När jag väntade min första så åt jag antideppressiva och då blev jag automatiskt uppföljd både under och efter graviditeten.

Om du inte har sagt något till din barnmorska som du träffar nu så kan det vara en bra ide att du berättar om din depression. Antar att du redan gjort, det vid närmare eftertanke......

O ja

 

[hvala]

Jag skrev brev inför första (och hittills enda) förlossningen men det var bara blaj för jag hade verkligen ingen aning om hur det skulle bli just med förlossningen.

Det som mest upptog mina tankar inför förlossningen och där brevet verkligen var till nytta, var amnings-/matningsfrågan. Jag hade opererat brösten och visste inte om jag skulle kunna amma men jag ville försöka, och jag ville bli kvar på BB tills vi hittat en matningsmetod som funkade. Jag blev positivt överraskad där för varenda person som kom in till oss på BB hade läst brevet och de gjorde verkligen allt för att hjälpa mig med amningen men stöttade också fullt ut när vi avbröt pga att det inte kom någon mjölk. Näst förlossning hoppas jag blir på samma ställe, KS i Solna.

 

[lytesout95]

Jag skrev inget förlossningsbrev, det kändes som om jag inte visste vad jag kunde förvänta mig och då var det svårt att ha någon åsikt.
Min BM hade noterat i journalen att jag gärna tog epidural och lustgas. När jag fick komma in på förlossningen så frågade BM vad jag tänkt för bedövning ifall jag skulle ha ändrat mig.
Önskade fortfarande lustgas och epidural, så jag sattes upp på narkosläkarens lista.

 

[Jozze]

Jag skrev inget brev. Jag har något minne av att vi pratade om det, men iom att barnet hade vänt sig inför sista kontrollen på MVC och inte gick att vända tillbaka så behöbdes väl kanske inte brevet eftersom det blev planerat snitt. Eller så glömdes det bort. Skulle jag föda barn igen och det efterfrågas brev skulle jag nog bara tala om att jag inte vill att sambon blir ivägskickad med barnet en lång stund, som hände när jag blev rullad till uppvaket. Jag tror det påverkade mig mer än jag förstod i början, att vara skild från barnet så länge precis i början.

 

[clusia]

Jag har inte skrivit förlossningsbrev ännu men jag och bm ska gå igenom vad jag har för önskemål.

Det enda jag vill är att sambon får sova över. Men bm har sagt att jag troligtvis blir prioriterad till eget dubbelrum pga min diagnos.

Annars är jag rädd för att spricka och inte bli sydd.

I övrigt är jag väldigt öppen för förslag. De är ju ändå experterna och ut ska ju barnet på ett eller annat sätt.

 

[Kattennizze]

Jag kan fortfarande efter 7,5 år inte prata om min förlossning irl utan att börja storböla eller låsa mig fullständigt och bli som ett ostron.
För partnern tog med nog 5 år.
Jag blev jättebra bemött på förlossningen och fick all tänkbar hjälp, men fick komplikationer.
För mig känns det väldigt bra om någon annan än jag håller i rodret den här gången eftersom jag höll på att stryka med sist.

Vad trist och vad modigt av dig att våga bli gravid igen. Jag tycker du gör det kanonbra. Och bra också att du får ett planerat snitt, jag hade också en svår första vaginal förlossning och sen ett planerat snitt och vilken skillnad!
Till ts, jag hade skrivit ett förlossningsbrev som ingen läste eller ens frågade efter....det låg kvar nedknölat i väskan. Jag bad om att få epidural men ingen brydde sig så det blev ingen....det är snart 8 år sen men jag är fortfarande sur över det faktiskt. Snacka om trist attityd.

 

[sandra87_]

Funderar lite på det där med förlossningsbrev. "Måste" man skriva ett? Jag förstår att det inte är ett krav, men uppskattar barnmorskorna att det finns ett? Vad har ni skrivit? Jag tror inte att jag har så mkt krav eller önskemål sådär. Visst klart önskar jag att sambon får vara kvar om vi måste bli kvar. Men mitt liv går inte under om det inte finns plats!
Har aldrig fött barn innan så vet inte alls vilka smärtstillande jag vill ha och inte. Känner ingen "prestige" i att ta så lite som möjligt eller så!

Visst skulle du föda i Örebro?
Jag har fött där 2 ggr nu. Inte skrivit brev någon av gångerna.
Första vaginalt och andra akutsnitt pga dubbel fotbjudning som upptäcktes när det var dags att krysta. Första gången frågade dom aldrig men nu sist frågade dom om jag hade skrivit något. Sa bara att vi tänkte ta det som det kommer och litar på dem.
Inga konstigheter varken med eller utan brev lät det som.

 

[Fille]

Visst skulle du föda i Örebro?
Jag har fött där 2 ggr nu. Inte skrivit brev någon av gångerna.
Första vaginalt och andra akutsnitt pga dubbel fotbjudning som upptäcktes när det var dags att krysta. Första gången frågade dom aldrig men nu sist frågade dom om jag hade skrivit något. Sa bara att vi tänkte ta det som det kommer och litar på dem.
Inga konstigheter varken med eller utan brev lät det som.

Japp jag föder i Örebro! Skönt att höra
OT, var in till Kga idag en sväng på ärende, hoppade förbi chess, dom hade amningsbh:ar även till mig, fick märken och storlekar som passade på en lapp så att jag i värsta fall kan skicka sambon att köpa, då slipper jag hålla på att krångla med att beställa och ev skicka tillbaka om det inte passar

 

[Honungshumlan]

Jag hann aldrig skriva något brev, sonen kom en månad för tidigt . Med facit i hand så hade jag nog inte så mycket att skriva ändå, allt gick bra. Inför en eventuell tvåa kommer jag nog skriva något om amningen. Jag har flata bröstvårtor och det gör svinont att amma med amningsnapp, tänk springa en mara med två nummer för små skor
Går det inte utan så får det vara, jag tänker inte pumpa och hålla på som jag gjorde med sonen.

 

[Positron]

Bm hade satt en lite längre besökstid ca 1 månad inna bf och frågade och ville allmänt gå igenom mina tankar inför förlossning, smärtlindring m.m.
Sa att jag helst undviker epidural men kan tänka mig lustgas och framförallt bad eftersom jag älskar att bada och är som en säl. Annars sa jag att jag litar på att personalen vet vad som behövs och när. Sa även att jag gärna blir informerad om vad som händer och annars vill jag vara ifred och inne i mig själv.

Jag antar att hon skrev detta så att bm på förlossningen kunde läsa för när jag blivit inskriven och undersökt frågade de om jag ville bada (och de blev visst lite förvånade över vilken raketfart jag hade ner i vattnet) de sa också att det fanns lustgas att använda om jag ville. Sen fick vi vara ifred förutom att kolla hjärtljuden med jämna mellanrum fram tills de tog vattnet och det var dags att krysta. Så för mig blev det som jag ville ha det men samtidigt hade jag inte haft särskilt mycket tankar om "såhär" och "inte såhär".

Som en motpol till det som skrivs om smärtan kan jag tillägga att jag under hela förlossningen väntade på att det skulle börja göra sådär fruktansvärt ont som jag hört många prata om. Detta gjorde att jag för några minuter blev osäker och lite rädd när det var dags att krysta, för då måste det väl vara NU som den oerhörda smärtan skulle komma?! Men nej, det gjorde den inte.
Jag har förstått att detta kan vara provocerande för de som upplevt smärtan men jag vill bara inge lite hopp om att det inte gör sådär ap-ont för alla!
Så om det inte gör fruktansvärt ont under förlossningen, slösa inte bort tid och energi på att tänka på att det kommer att komma

 

[Vallmo]

Som en motpol till det som skrivs om smärtan kan jag tillägga att jag under hela förlossningen väntade på att det skulle börja göra sådär fruktansvärt ont som jag hört många prata om. Detta gjorde att jag för några minuter blev osäker och lite rädd när det var dags att krysta, för då måste det väl vara NU som den oerhörda smärtan skulle komma?! Men nej, det gjorde den inte.
Jag har förstått att detta kan vara provocerande för de som upplevt smärtan men jag vill bara inge lite hopp om att det inte gör sådär ap-ont för alla!
Så om det inte gör fruktansvärt ont under förlossningen, slösa inte bort tid och energi på att tänka på att det kommer att komma

Jag hade faktiskt samma upplevelse med min första förlossning.
Visserligen då med en epidural som satt bra, men ändå.
Jag väntade också på "den där hemska smärtan" och att det skulle göra jätteont och att man skulle spy när man kommer till den där spineataggen som tydligen är den sista biten innan man är helt öppen.
Märkte det inte ens, kan jag säga.
Jag kan faktiskt helt ärligt säga att min första förlossning var väldigt enkel, okomplicerad och relativt smärtfri.
Det var faktiskt bara en underbar upplevelse.

Nästa förlossning var jobbigare på flera olika sätt.
Det gjorde inte jätteont, men barnet låg och tryckte mot ändtarmen vilket gjorde det hela väldigt obehagligt plus att det kom avföring hela tiden. -jobbigt!
Sen upplevde jag barnmorskan som mer forcerad och hon satte även värkstimulerande dropp, mot min vilja ska sägas.
Det droppet i sig gjorde värkarna onaturliga på något vis.
Men själva slutet på förlossningen gick bra.

Jag har inte spruckit någon av mina förlossningar, tack och lov.
Det var sånt som jag var oroad för innan men som jag tack och lov slapp.