Förlossningsbrev

[Fille]

Föreslå gärna kvaddlar då! Personalen sa att de upplevde att de har bra effekt men att väldigt få tar dem. Det gör ju rätt ont att lägga dem, som ett bistick vardera och man lägger kanske....20?

Bistick klarar jag av men då ska jag nog kanske be om att få testa det om jag hinner med/beroende på hur förlossningen ser ut!

 

[Hyacinth]

Jag har släppt mkt av min oro sen jag blev gravid innan jag blev gravid blev jag skitnervös bara av tanken på en förlossning och var nästan helt säker på att jag ville ha planerat kejsarsnitt. Men sen jag blev gravid har oron stillats mkt bara av tanken på att ungen kommer ut på ett eller annat sätt och de flesta i Sverige överlever som kvinna (hörde 5 av 100,000 dör i sverige i förrgår på tv4morgon) vid förlossning, men får försöka bearbeta tanken på ryggmärgsbedövningen också

Ryggbedövning

 

[Fille]

Ryggbedövning

Haha jaja

 

[Mabuse]

Min plan just nu är att ta det som det kommer. Diskuterar lite med BM när jag är där.

Jag tror det sämsta för mitt kontrollbehov vore att ha en plan som sen ändå inte går att följa.

Bättre då att gå in i det "planlöst" men förmedla (för mig) att de hemskt gärna får ge råd och förslag och styra en del, personalen är ju ändå proffs även om de såklart inte är proffs på mig.

Jag oroar mig mest för att det ska bli utdraget och jag då inte orkar eftersom jag inte kan äta under stress och "snabba kolhydrater" fungerar inte. Så just nu är tidigt dropp ungefär det jag skulle skriva i mitt brev

Det är väl kanske inte så mycket till tröst, men det gör såpass ont att föda barn att man inte känner hunger. Det är därför folk är så lyriska över den där mackan man får efteråt, det är först då man känner hur hungrig man är!

 

[Mabuse]

Jag har släppt mkt av min oro sen jag blev gravid innan jag blev gravid blev jag skitnervös bara av tanken på en förlossning och var nästan helt säker på att jag ville ha planerat kejsarsnitt. Men sen jag blev gravid har oron stillats mkt bara av tanken på att ungen kommer ut på ett eller annat sätt och de flesta i Sverige överlever som kvinna (hörde 5 av 100,000 dör i sverige i förrgår på tv4morgon) vid förlossning, men får försöka bearbeta tanken på ryggmärgsbedövningen också

Jag skulle inte oroa mig alls för den, när det är läge för smärtlindring har man så ont att en spruta i ryggen framstår som ingenting i jämförelse. Dessutom får man en liten bedövningsspruta först, och ser ingenting eftersom man ligger böjd på sidan och de sprutar i ryggen. Det hela är mindre obehagligt och känns mindre än att ta ett blodprov i fingret, vad jag minns.

 

[Raderad medlem 19815]

Bistick klarar jag av men då ska jag nog kanske be om att få testa det om jag hinner med/beroende på hur förlossningen ser ut!

Det går snabbt att lägga, på mig var de två stycken som la på samma gång för att förkorta smärttiden.

 

[Fille]

Jag skulle inte oroa mig alls för den, när det är läge för smärtlindring har man så ont att en spruta i ryggen framstår som ingenting i jämförelse. Dessutom får man en liten bedövningsspruta först, och ser ingenting eftersom man ligger böjd på sidan och de sprutar i ryggen. Det hela är mindre obehagligt och känns mindre än att ta ett blodprov i fingret, vad jag minns.

Det känns ändå bättre att höra att man kan få bedövningsspruta även om värkarna tar bort smärtan, kanske blir placeboeffekt men har läst att det är bra med placebo så länge det är positivt

 

[Fille]

Det går snabbt att lägga, på mig var de två stycken som la på samma gång för att förkorta smärttiden.

Jag har fem större tatueringar och en mindre så borde klara kvaddlarna hoppas jag

 

[Mabuse]

Det känns ändå bättre att höra att man kan få bedövningsspruta även om värkarna tar bort smärtan, kanske blir placeboeffekt men har läst att det är bra med placebo så länge det är positivt

Som jag förstod det så får man alltid bedövningsspruta först, det är inget man kan välja. Det är för att man ska ligga helt still och inte rycka till när de sätter ryggbedövningen sen.

Man känner såklart smärta som vanligt även när man har värkar, det är mer att man har så ont att nästan vad som helst som hjälper känns lockande. Jag föreslog t ex till barnmorskan att hon skulle klippa upp underlivet utan bedövning på slutet för att få ut bebisen, på fullt allvar så framstod det som ett mer lockande alternativ än att fortsätta försöka krysta ut bebisen.

Eller så är man en av dem som inte får så ont, men då behöver man ju heller inte smärtlindring.

 

[trazel]

Med första barnet hade jag fyllt i en "mall" som jag fått av BM med vad jag trodde var lämplig smärtlindring, hur jag ville personalen skulle vara etc... Jag tror att allt blev tvärtom mot vad jag skrev, men det blev precis som jag ville där och då. Epiduralen fick jag när jag hade så ont, märkte inte ens att den satt där förrän de ville att jag skulle lägga mig på sidan så de kunde ta bort den efter förlossningen.

Andra gången hade jag inget brev, var på det klara hur jag ville ha det och allt blev väl rätt precis som jag ville också. (Jag hade beställt: "Så snabbt som möjligt, slöa igen tid - låt mig klämma ut ungen och åka hem". Barnet föddes mindre än två timmar efter jag fattat att det var på riktigt - efter ca 15 minuter på förlossningen. Åkte hem 7 timmar senare eftersom vi var tvungna att vänta på läkare för barnbesiktning, annars hade vi nog åkt hem tidigare).

 

[lil-sis]

Det är väl kanske inte så mycket till tröst, men det gör såpass ont att föda barn att man inte känner hunger. Det är därför folk är så lyriska över den där mackan man får efteråt, det är först då man känner hur hungrig man är!

Problemet är att jag inte heller kan dricka typ saft, energidrycker och sånt och har inga marginaler att ta av (längre), mår skitdåligt av det.

Har legat på gränsen för hypoglykemiutredning under hela graviditeten men har hyfsad ordning på det nu. Blodsockret åker ner i skorna och jag kan inte "lite kvickt" höja med dextrosol och sånt eftersom jag då istället dumpar (hjärtklappning, illamående, allmän sjukdomskänsla).

Men att få ett dropp tidigt är nog inget större bekymmer.

(Det är nog det största bekymret jag har efter operationen, kan inte äta ikapp i förväg och kan inte "snabbkompensera". Var på fyra dagars träningsläger med ponnyn i somras och fick konstant suga näringsdryck för att orka med fysiskt.)

Men det ger sig, bara de lyssnar. Min BM jobbade på förlossningen förut så hon bör kunna skriva journalanteckningar som når fram

 

[Mabuse]

Problemet är att jag inte heller kan dricka typ saft, energidrycker och sånt och har inga marginaler att ta av (längre), mår skitdåligt av det.

Har legat på gränsen för hypoglykemiutredning under hela graviditeten men har hyfsad ordning på det nu. Blodsockret åker ner i skorna och jag kan inte "lite kvickt" höja med dextrosol och sånt eftersom jag då istället dumpar (hjärtklappning, illamående, allmän sjukdomskänsla).

Men att få ett dropp tidigt är nog inget större bekymmer.

(Det är nog det största bekymret jag har efter operationen, kan inte äta ikapp i förväg och kan inte "snabbkompensera". Var på fyra dagars träningsläger med ponnyn i somras och fick konstant suga näringsdryck för att orka med fysiskt.)

Men det ger sig, bara de lyssnar. Min BM jobbade på förlossningen förut så hon bör kunna skriva journalanteckningar som når fram

Jag tänkte väl mer att man har så ont att man helt enkelt inte tänker på sånt. Möjligen om jag fick i mig lite vatten under mina förlossningar, men definitivt ingen mat, saft, dextrosol eller något annat. Eventuell hjärtklappning, sjukdomskänsla etc torde försvinna i det allmänna kaoset. Barnafödandet är en såpass intensiv smärta att man inte känner så mycket annat än det under tiden.

Men om du har specialbehov så kommer de säkert kunna fixa det på förlossningen!

 

[lil-sis]

Jag tänkte väl mer att man har så ont att man helt enkelt inte tänker på sånt. Möjligen om jag fick i mig lite vatten under mina förlossningar, men definitivt ingen mat, saft, dextrosol eller något annat. Eventuell hjärtklappning, sjukdomskänsla etc torde försvinna i det allmänna kaoset. Barnafödandet är en såpass intensiv smärta att man inte känner så mycket annat än det under tiden.

Men om du har specialbehov så kommer de säkert kunna fixa det på förlossningen!

Det handlar ju egentligen mest om rädslan att inte bli lyssnad på. Om man skalar ner det.

 

[Hyacinth]

Jag tänkte väl mer att man har så ont att man helt enkelt inte tänker på sånt. Möjligen om jag fick i mig lite vatten under mina förlossningar, men definitivt ingen mat, saft, dextrosol eller något annat. Eventuell hjärtklappning, sjukdomskänsla etc torde försvinna i det allmänna kaoset. Barnafödandet är en såpass intensiv smärta att man inte känner så mycket annat än det under tiden.

Men om du har specialbehov så kommer de säkert kunna fixa det på förlossningen!

Jag åt inget heller, var knappt törstig.

 

[Mabuse]

Det handlar ju egentligen mest om rädslan att inte bli lyssnad på. Om man skalar ner det.

Det verkar rimligt. Jag skulle nog vara extremt tydlig med att det är det jag oroar mig för, mer än t ex blodsockret, det ökar chanserna för att det ska bli bra, och personalen lägger fokus på rätt ställe.

 

[Mitrolle]

Jag kände att jag hade ingen erfarenhet och skrev därför ingenting utan sade att jag tar det som det känns efter hand. Jag hade någon bild av att jag inte ville ha ryggbedövning och att jag skulle klara mig på lustgas eftersom jag haft väldigt ont tidigare av andra saker och tyckt att jag har hög smärttröskel. Men eftersom jag hörde till den gruppen som fick en fruktansvärt smärtsam förlossning så tog jag tillslut EDA och det var det bästa val jag gjort. Helt underbart när smärtan släppte från värkarna!
Ha inga förutfattade meningar och be dem dra på lustgasen om du inte känner dig vimmelkantig. De har gärna för låg blandning. Jag fattade aldrig att den inte gav effekt, hade de vridit på den mer kanske jag inte hade hamnat i sån smärtstatus att jag tillslut i panik behövde EDAn.

 

[Blueberry]

Funderar lite på det där med förlossningsbrev. "Måste" man skriva ett? Jag förstår att det inte är ett krav, men uppskattar barnmorskorna att det finns ett? Vad har ni skrivit? Jag tror inte att jag har så mkt krav eller önskemål sådär. Visst klart önskar jag att sambon får vara kvar om vi måste bli kvar. Men mitt liv går inte under om det inte finns plats!
Har aldrig fött barn innan så vet inte alls vilka smärtstillande jag vill ha och inte. Känner ingen "prestige" i att ta så lite som möjligt eller så!

Här är mitt, i stora drag:


Jag är inte säkert immun mot röda hund.

Jag har blodgrupp A-.

Jag har inga (kända) allergier.

Jag tar ingen medicin.

Jag har inga kända sjukdomar.

Jag är rädd för att gå sönder och/eller få men.

Jag vill att (pappan) får hålla bebisen först, så att jag hinner landa i kroppen och rummet och sen kan ta bebisen när jag känner mig redo.

Jag har med egen TENS, vill gärna ha en boll att sitta på - och bada om det är möjligt.

Jag vill inte ha kvaddlar - men annars är jag öppen för förslag när det gäller smärtlindring.

Jag vill känna mig med i matchen och informerad. Är väldigt rädd för att känna mig lämnad i situationen eller att det tas beslut över huvudet på mig.

Jag vill ha generöst med beröm och pepp, men tar hellre raka rör än något himla duttande när det väl gäller.

Vill undvika att hamna i liggande eller gynställning. (Har lång svanskota.)

Det går oftast att muta eller förhandla med mig, även om jag låter bestämd inledningsvis.
_________

Facit:
Hade en jättesnabb förlossning, födde i gynläge, blundade hela tiden, sa "gör vad ni vill, jag bryr mig inte" vid flera tillfällen och var ej särskilt med i matchen, hade bara lustgas som smärtstillande, det fanns inte tid för tens eller boll eller bad. Personalen ska ha väldigt mycket cred för att de försökte hålla mig informerad och prata med mig

Är väldigt glad att (pappan) fick hålla barnet först, när de kom in tillbaks till mig är mitt starkaste minne från hela förlossningen.

 

[Vallmo]

Hade epidural och lustgas båda gångerna.
Skulle aldrig föda utan epidural om jag inte var absolut tvungen att avstå.
Gjorde inte speciellt ont att sätta dit den heller.

Funkade bäst med första och jag kan helt ärligt säg att den förlossningen var väldigt odramatisk och betydligt mindre smärtsam än vad jag någonsin hade trott.
Det som gjorde ont var väl själva utdrivningnsskedet då det kändes som det sved rätt ordentligt.
Födde i gynstöd då mina muskler från ridningen var så kraftiga så det hindrade förlossningen. (Hade två hästar varav ena stor och skumpig som jag tävlade på till v.18 )
Annars väldigt lugnt och soft.

Andra förlossningen var lite jobbigare.
Epiduralen tog inte lika bra som den gjorde på första och dessutom fick jag klåda och känslebortfall av den.
Gick fortare och fick också värkstimulerande medel vilket gjorde att värkarna kändes mer.
Dessutom låg barnet och tryckte mot ryggen-rumpan vilket var en väldigt jobbig smärta.
Födde halvsittande som en hund bakifrån, typ.
Inte så snyggt, men ungen kom ut som han skulle och jag var hel och välbehållen.

 

[Fille]

Jag tror helt enkelt jag skippar förlossningsbrevet om inte BM på MVC absolut tycker jag ska skriva nåt, hon har jobbat på förlossningen fram till för ett år sedan. Kom på att jag har ett önskemål, det är badkar, men det ska man önska när man säger att man är påväg in

 

[Vallmo]

Jag har släppt mkt av min oro sen jag blev gravid innan jag blev gravid blev jag skitnervös bara av tanken på en förlossning och var nästan helt säker på att jag ville ha planerat kejsarsnitt. Men sen jag blev gravid har oron stillats mkt bara av tanken på att ungen kommer ut på ett eller annat sätt och de flesta i Sverige överlever som kvinna (hörde 5 av 100,000 dör i sverige i förrgår på tv4morgon) vid förlossning, men får försöka bearbeta tanken på ryggmärgsbedövningen också

Vad olika det kan vara.
Jag personligen skulle tycka kejsarsnitt skulle vara mycket läskigare än tanken på en vaginal förlossning. DET var jag nojjig över under min första graviditet, alltså risken för snitt.

Om du nu tänker att du ska ta en epidural, så säg till i god tid, helst redan när du kommer dit.
Ibland får man vänta på narkosläkaren som sätter den.
Ibland kan det gå fortare än vad man tänkt sig med själva förlossningen, så då är det bra att få dit den ganska snabbt.

Om jag får ge ett råd så är det att ta epidural.
Fördelarna överväger - Big time!