Förlossningsbrev

[Imogen]

Jag hade inte skrivit något förlossningsbrev. Jag hade inte ens hunnit prata med barnmorskan så mycket om förlossningen eftersom sonen kom för tidigt. Men jag hade inte heller några planer på att skriva ett brev. Hade inget som var "special" och resonerade som att barnmorskorna med deras erfarenhet borde veta bättre än mina gissningar.

Med facit i hand kan jag ju konstatera att inget blev som jag trodde men väldigt bra ändå på det stora hela

Inför en ev tvåa så skulle jag nog inte heller skriva något brev. Möjligtvis något om vad jag tyckte fungerade bra och dåligt sist. Men mer då som info till dem än önskemål om hur det ska gå till då.

 

[Ravishing]

Jag skrev inte heller något förlossningsbrev. Däremot berättade jag för bm och ssk på fl att jag ville att de skulle kommunicera med mig och berätta vad som händer. Jag kan rekommendera att vara väl påläst själv om tex att det är vanligt att de sätter värlstimulerande vid igångsättning, att Eda ofta leder till värksvaghet osv. Så att du själv har en tanke kring hur du ställer dig till ev. Komplikationer.

Jag använde endast TENS under min förlossning och det funkade väldigt bra för mig. Jag har massa ovetenskapliga teorier om förlossninga, vilka låg till grund för de val jag gjorde under fl.

Hade en väldigt positiv upplevelse förövrigt! Smidigt, sprack lite men inga men efteråt, amningen kom igång direkt osv, skulle aldrig välja snitt framför vaginal fl.

 

[Bexzor]

Jag har haft önskemål;

Med första barnet skrev vi att jag inte ville ha snitt utan ville föda vaginalt med läkarnas hjälp. (Det bestämdes rätt tidigt att jag skulle få en egen läkare samt barnmorskor som inte skulle lämna rummet pga misstänkta komplikationer med barnet). Men på ett TUL bestämdes det att snitt skulle ske morgonen därpå, och att vi skulle få information om snitt på förlossningen. Men det missades på den aktuella morgonen ,så vi föräldrar visste ingenting när vi åkte in på salen. När jag frågade i början av ingreppet om vad som skulle ske hänvisade läkaren till den information vi fått tidigare samt att hon ville att vi skulle vara tysta under ingreppet. 3 veckor efter födseln fick vi samtal där hon bla bad om ursäkt då hon i efterhand förstått att det missats ge oss information om hur ett kejsarsnitt går till.

Med andra barnet bestämdes snitt i vecka 35 pga extremt tung bebis. Vid mötet med narkosläkaren några veckor innan snitt så lämnade jag önskemål om att jag vill ha fullständigt information om allt ifrån personalbyte, mer personal i rummet, vart barnmorskan står medan hon väntade på bebisen, vem som sköter vad under ingreppet, hela händelseförloppet osv. Kontroll till max! Men jag fick allt jag bad om så jag kände stor tillit till personalen. När de var klara så fick de beröm över hur väl de mött mina önskemål.

Med tredje barnet var snitt redan bestämt, så vid möte med narkosläkaren några veckor innan snitt så undrade han om ovannämnda önskemål skulle stå kvar i mina papper. Men vi ändrade till att jag bara ville veta förändringar utöver ett vanligt ingrepp samt att jag ville kunna ha en öppen kommunikation med personalen om jag undrade över något.

 

[Flixon]

Jag skrev att jag ville vara informerad om vad som händer, undvika eda men gärna ha lustgas, inte ha något snuttigullande utan rak kommunikation samt att min man vet hur jag vill ha det om jag inte är så talför själv. I övrigt bara att vi litar på att de som sjukvårdspersonal har koll på läget.
Jag upplevde det som att de hade läst och tog hänsyn till det, jag fick ett (gudomligt) bad efter 1a undersökningen, behövde ingen smärtlindring förrän vid krystvärkarna som tog en jävla tid, ca 2,5 h. Jag orkade inte ha koll på någonting, maken fick tolka vad de sa till mig. Det hade kunnat marschera en hel blåsorkester genom rummet utan att jag märkt det...
Till nästa gång skriver jag nog ungefär samma sak, tyckte det var skönt att veta att de hade lite förhandsinfo. Kommer nog bara tillägga att öppningsskedet gick fort sist så vi inte blir liggande hur länge som helst i väntan på kontroll.

 

[Energi]

Jag tror vi skrev ett typ förlossningsbrev hos BM på MVC några veckor före beräknad förlossning.
Typ "xx är lugn inför förlossningen, medan partnern tycker att det känns jobbigt. Partner har svårinställd diabetes.
Xx vill väldigt gärna amma.
Xx vill undvika bedövning med nålar så långt det är möjligt, prövar gärna lustgas."

Totalt onödigt såhär i efterhand.

 

[Ferrari]

Jag har fött tre barn, vaginalt. Tre mycket olika förlossningar, och olika sätt att bli bemött på.

Första så sa jag direkt när jag kom in att jag ville ha EDA, klockan var då ca 18 och jag var 5 cm öppen. Frågade ytterligare 4 gånger till och fick mest ett "jaja, vi får kolla på det", och helt plötsligt (22.00) så säger dom att jag är helt öppen så då funkar inte EDA iallafall. Allt efter det är mest svart, minns inte mycket alls.

Efter den förlossningen så har jag faktiskt planerat i förväg hur jag vill ha det, och direkt när jag fått en barnmorska berättat hur jag vill ha det. Mao utan bedövning och bara lustgas (ångrar det med den siste, fy tusan!) . Men brev? Det har jag aldrig skrivit.

 

[Pontevecchio]

jag skrev ett rätt utförligt brev där jag beskrev min sprutfobi.
Sen skrev jag även att vi ville ha tidig hemgång och att jag hade en del barnvana men min sambo var oerfaren. De läste och tog det bra, visade honom basala saker men med mig kollade de mest av att allt var ok. De såg också till att vi fick gå hem tidigt.

 

[lil-sis]

Jag tror jag ska skriva "partner vill inte klippa navelsträng och hanterar blod dåligt"

 

[TeamLundVer]

Jag skrev med sonen. Skrev att jag helst inte ville ha ngn manlig personal och inga studenter. Att de skulle inkludera och informera mig då jag har ett stort kontrollbehov.

 

[Flixon]

Jag tror jag ska skriva "partner vill inte klippa navelsträng och hanterar blod dåligt"

Haha, jag skrev faktiskt att han inte ville klippa navelsträng. De frågade honom ändå när dottern kommit ut, så han inte ändrat sig men det var ingen risk

 

[malumbub]

Barnmorskan på MVC/BMM skriver en sammanfattning i journalen här där jag bor. Tycker det räcker fint med den. BMM och Förlossningen/BB har samma journalsystem, så brev behövs inte. Däremot är det bra att den som följer med vet vad man skrivit i journalen och/eller vad man har för önskemål/tankar.

 

[BernT]

Jag hade först tänkt ut massor som jag ville ha med. Sen när vi skulle skriva ett med bm sa vi bara att jag inte var säker ang amning och inte vill bli tvingad och jag vill att min beslut skulle respekteras oavsett om det blev amma eller inte (typ så, minns inte ordagrant). Sambo ville inte klippa navelsträng och i övrigt så tog vi det som det kommer, smärtlindring etc var jag öppen för vid behov.

Så vi skrev inte så mycket alls. Ingen aning om de läst eller inte faktiskt. Vår förlossning blev kaos och jag är mest glad att vi båda överlevde. Bm frågade på uppvaket om jag ville testa amma (då hade sambo förvarnat att hon inte skulle tjata om jag sa nej för att jag kunde bli väldigt arg ). Jag var lite halvhög på smärtstillande och lugnande så sa bara ja och ah de funkade så det blev så. Kände mig nästan tråkig som inte skrev ett utförligt brev som "alla andra" men kom typ inte på något vi ville ha med.

Till nästa gång kommer vi inte skriva något. Blir planerat snitt då så känns som det inte behövs.

 

[Ms_Antrop]

Vi skrev inte, kände att jag hade ju aldrig fött barn innan så vad ska jag skriva? Däremot hade jag och pappan pratat ihop oss bra så att jag kände mig säker på att om jag var indisponibel så kunde han prata för mig

Det enda jag hade var ju att jag inte skulle amma, men det stod i min journal så det behövde jag inte skriva i ett separat brev kände jag