Förklara beroende för ny dejt?

Usch @pepp, vad jag känner igen mig! Skriver lite anonymt. Jag började nog min karriär när jag först gick ner en massa i vikt, bytte maten mot dricka, och träffade en kille som är alkoholist. Blev medberoende, lyckades göra mig av med honom då det var extremt destruktivt på alla sätt - och trillade själv dit. Jag har alltid varit en "missbrukspersonlighet", svårt med konsekvenstänk och gör helst aldrig någonting måttligt.

De senaste 2.5 åren har jag varit riktigt illa däran, druckit nästan varje dag och ofta hamnat i flerdygnsrace där jag vaknat med abstinens, fyllt på med alkohol igen och sedan fastnat i den karusellen. Abstinens är ju extremt obehagligt och att dricka vin igen dagen efter fick mig att "må bättre" tyckte jag då. Problemet är ju bara att någon dag måste man komma ur den där karusellen, men det kunde lätt gå 4-5 dagar när jag var ledig då jag inte var nykter någonting.

I höstas/vintras kände jag som du ungefär, fasiken det räcker nu. Jag minns knappt de sista två åren känner jag, min kropp var sliten, jag var sliten, hade antingen ångest eller abstinens jämt. Jag hamnade hos en psykiatriker då jag blev tokig på det här med att jag verkligen GILLAR att vara full - det är enda gången min hjärna är lite tyst och enda gången jag klarar av att sitta stilla ungefär. Utreddes och blev diagnostiserad med ADHD och bipolär sjukdom typ 2. Började gå hos öppenvården i februari, och alla formulär jag fick fylla i där gav mig en slags käftsmäll och jag kände ännu mer att nä det här fungerar ju inte. I takt med min medicinering har jag mått bättre, slutade dricka i februari men har haft 3 "helgåterfall" där jag lite käckt tänkt att "lite vin kan jag ju ta nu, så bra som jag mår nu". Men det har slutat med att jag druckit hela dagarna de helgerna - och det är ju helt klart den där alkoholberoende delen av mig som pushar på att jag kan "klara av" att dricka som vanligt folk. Sanningen är ju att det gör jag inte. Min pappa är alkoholist, min bror har haft samma resa som jag själv ungefär. Det finns i mina gener, det finns i min bakgrund, i mina diagnoser... Jag kommer troligtvis aldrig kunna dricka - och jag förstår vad du menar med att du egentligen inte vill sluta. Det ville inte jag heller, och vill fortfarande inte faktiskt. Det är nog en jäkla process det där - men jag har nog kommit så långt nu att varje dag jag vaknar nykter, utan abstinens eller ångest, blir jag mer säker på att detta är rätt i längden. Som min dam på öppenvården säger så visst, alkoholen har ju inte bara varit dålig. Alla gånger man haft skitkul, haft en go känsla i kroppen etc - de minnena finns ju kvar. Och det kan vara en sorg att missa det - men nackdelarna av beroendet överväger ändå det som är positivt.

Jag har inga smarta tips att ge eftersom allt är så nytt för mig också - jag ville mest säga att du verkligen inte är ensam, jag tycker du är grym som kämpar på och att jag förstår exakt hur du känner! Jag är ett par år yngre än dig - och tänk så många år vi har kvar, inte ska de slösas bort på fylla, ångest, svettningar och minnesluckor? :heart

Tusen tack för att du delar med dig. Och väldigt bra kämpat av dig ❤
Jag känner igen mig i allt du skriver.

Är lite så jag känner, att man inte kan slösa bort livet såhär. Kommer dö i förtid om jag fortsätter...
 
Tusen tack för att du delar med dig. Och väldigt bra kämpat av dig ❤
Jag känner igen mig i allt du skriver.

Är lite så jag känner, att man inte kan slösa bort livet såhär. Kommer dö i förtid om jag fortsätter...

Och du - banka inte på dig själv så hemskt om du trillar dit igen. Det är en dag - inte resten av livet. Finns alltid chans att komma på fötter igen. Det där suget är ju helt obeskrivligt när det kommer, jag har aldrig upplevt att varken min hjärna eller kropp skriker så efter någonting annat och jag tror även att det är snudd på omöjligt att förstå om man själv inte är där. Med det menar jag att inte man ska sätta sig ner och tänka att det är omöjligt, jag menar bara att det inte är kört för att du trillar dit och inte orkar någon dag/kväll.
 
Och du - banka inte på dig själv så hemskt om du trillar dit igen. Det är en dag - inte resten av livet. Finns alltid chans att komma på fötter igen. Det där suget är ju helt obeskrivligt när det kommer, jag har aldrig upplevt att varken min hjärna eller kropp skriker så efter någonting annat och jag tror även att det är snudd på omöjligt att förstå om man själv inte är där. Med det menar jag att inte man ska sätta sig ner och tänka att det är omöjligt, jag menar bara att det inte är kört för att du trillar dit och inte orkar någon dag/kväll.

Ska försöka!
Ja det där suget, det är helt orimligt. Jag är liksom sugen redan nu?! Så himla sjukt...
 
Ska försöka!
Ja det där suget, det är helt orimligt. Jag är liksom sugen redan nu?! Så himla sjukt...
Jo det är fullständigt brutalt. Ofta är det väl så att när kroppen känns så jäkla sliten, med ångest och svettningar etc är det ganska enkelt att tänka "nu får det vara bra". Sen går det någon dag och när kroppen börjar kännas bättre tänker man "jaaa men så farligt illa mådde jag väl ändå inte, ett glas vin kan jag ju allt ta". Problemet är väl bara att hjärnan inte gör den enkla kopplingen att "jag mår bättre nu därför att jag INTE har druckit".

Du jobbar väl ganska mycket och börjar tidigt? Försök tänka på hur gött det kan vara att vakna på morgonen utan bakfylla eller liknande - för du måste väl vara trött som fan på jobbet? Och var glad över de dagar du lyckats vakna upp och känna dig fräsch. :)
 
Jo det är fullständigt brutalt. Ofta är det väl så att när kroppen känns så jäkla sliten, med ångest och svettningar etc är det ganska enkelt att tänka "nu får det vara bra". Sen går det någon dag och när kroppen börjar kännas bättre tänker man "jaaa men så farligt illa mådde jag väl ändå inte, ett glas vin kan jag ju allt ta". Problemet är väl bara att hjärnan inte gör den enkla kopplingen att "jag mår bättre nu därför att jag INTE har druckit".

Du jobbar väl ganska mycket och börjar tidigt? Försök tänka på hur gött det kan vara att vakna på morgonen utan bakfylla eller liknande - för du måste väl vara trött som fan på jobbet? Och var glad över de dagar du lyckats vakna upp och känna dig fräsch. :)

Exakt sådär. Måndag-onsdag går oftast hyfsat bra, sen är det kört.

Jo, heltid och börjar runt 05, jag har varit ett VRAK på sistone. Och jag vet ju hur bra jag mådde när jag hade mitt långa uppehåll, hur bra jag sov osv. Men det hat ju hjärnan förträngt nu...
 
Exakt sådär. Måndag-onsdag går oftast hyfsat bra, sen är det kört.

Jo, heltid och börjar runt 05, jag har varit ett VRAK på sistone. Och jag vet ju hur bra jag mådde när jag hade mitt långa uppehåll, hur bra jag sov osv. Men det hat ju hjärnan förträngt nu...

Testa att skriv dagbok? Hur du mår dagligen, sen ser du att det blir bättre och bättre, och när suget slår till går du tillbaka till där du mådde som sämst efter att du druckit så ser du att det inte är värt det. Roligt och motiverande att kunna läsa också då när du är nykter, att allt faktist blir lättare, bättre, och friskare. Lite extra pepp! ❤️
 
Testa att skriv dagbok? Hur du mår dagligen, sen ser du att det blir bättre och bättre, och när suget slår till går du tillbaka till där du mådde som sämst efter att du druckit så ser du att det inte är värt det. Roligt och motiverande att kunna läsa också då när du är nykter, att allt faktist blir lättare, bättre, och friskare. Lite extra pepp! ❤️

Ja bra idé ändå.
Ska köpa mig nån fin bok som det känns peppande i att skriva 😊
 
Jag har inte hört av mig till honom pga omständigheterna, men han skrev idag lite random.
Svarade:
"Hur har du haft det?

Förlåt att jag inte skrivit, har lite jobbiga tider nu, så det är rätt kass timing.
Men tyckte himla bra om dig."

Vet liksom inte hur jag ska förhålla mig till allt. Skrev till bästis att det inte känns rätt att dra in nån ny i mitt kaos..
Vi får se vad han svarar.
 
Ja bra idé ändå.
Ska köpa mig nån fin bok som det känns peppande i att skriva 😊

Skriv in små delmål var 30-de dag eller något, att du ska få köpa dom där skorna/väskan/tröjan du trånat efter, köpa något extragott att äta, gå på restaurang med kompis, bio osv. Unna dig något för slantarna du inte köper alkohol för, en liten belöning liksom.

ÄNNU roligare om dina vänner kan skriva ett litet brev på en belöning dom tycker du ska unna dig som du får lägga in i boken och öppna var 30-de dag, säg för runt 500kr kanske? Blir både överraskning och belöning då. ❤️
 
Skriv in små delmål var 30-de dag eller något, att du ska få köpa dom där skorna/väskan/tröjan du trånat efter, köpa något extragott att äta, gå på restaurang med kompis, bio osv. Unna dig något för slantarna du inte köper alkohol för, en liten belöning liksom.

ÄNNU roligare om dina vänner kan skriva ett litet brev på en belöning dom tycker du ska unna dig som du får lägga in i boken och öppna var 30-de dag, säg för runt 500kr kanske? Blir både överraskning och belöning då. ❤️

Ja det första gjorde jag i början, fick köpa min drömjacka t.ex.

Detta var ett jättebra tips! Det ska jag skicka åt mina vänner ☺
 
Hur gör man?
Om ni inte läst min dagbokstråd jag skrev så är jag alkoholist.

Vi har en andra dejt imorgon, vi ska äta godis, chips och se film.
En kompis tyckte att jag skulle berätta det ganska omgående. Men jag vet inte? Kanske är klokt att bara rycka plåstret?

Hur börjar man ens? Kanske fråga hur hans relation till alkohol är?
Wow säger jag som tycker de är stark nog att erkänner att man har problem med alkoholen.

Berätta de för din dejt när du känner dig mogen för de , tvinga inte fram de.
 
Ja det första gjorde jag i början, fick köpa min drömjacka t.ex.

Detta var ett jättebra tips! Det ska jag skicka åt mina vänner ☺

Ja, jag hade lätt ställt upp på det som vän. Hade varit riktigt roligt faktist att lista ut vad jag hade skrivit som belöning, och jag hade garanterat lagt ner både hjärta och själ i det. ❤️
 
Exakt sådär. Måndag-onsdag går oftast hyfsat bra, sen är det kört.

Jo, heltid och börjar runt 05, jag har varit ett VRAK på sistone. Och jag vet ju hur bra jag mådde när jag hade mitt långa uppehåll, hur bra jag sov osv. Men det hat ju hjärnan förträngt nu...

Skulle det kunna hjälpa om du skriver ett brev till dig själv? Skriv brevet när du känner dig stark och läs det när du har det jobbigt för att påminna dig själv och ge dig själv lite styrka.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 543
Senast: Imna
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 104
Senast: alazzi
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Min mor är alkoholist. Ev. far också men han förlorar inte sitt förstånd i samma grad som mor. Jag bor fortfarande hemma och har planer...
2
Svar
27
· Visningar
3 126
Senast: gråvarg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp