Författardrömmar (tråd för oss som skriver)

[Islandshästryttare]

Jag funderade lite på om du höll på med en serie... Du hade liksom sisådär 5 böcker där !

Glad att kunna bidra till trevlig stämning såhär på nyår . Fast ja jag får väl erkänna att jag just nu har idéer till en triologi. Det är min protagonist som liksom lever ett eget liv som talar om att sen ska jag göra detta, detta och detta. Har försökt övertala henne att det inte får plats i boken och hon bara jaha då är det väl bara att placera det i kommande böcker. Hon är rätt egensinnig den här unga damen. Att jag vill typ ha tillbaka mitt liv och inte lägga all tid på skrivande struntar hon blankt i...

 

[Islandshästryttare]

Jag är utomlands och arbetar med mitt manus. Det här har snurrat i ett antal år, men nu ska det bli en bok har jag tänkt. Men jag har inte riktigt flytet jag skulle vilja. Fast det är inget jag kan sitta och vänta på. Jag måste ha skrivit ihop det hela (vilket inte innebär att det ska bli klart, men att berättelsen ska hänga ihop) innan jag åker hem 13/1 för när jag väl är hemma måste jag göra klart den artikeln jag skulle gjort före men som jag fick uppskov med.

Det här är en fortsättning på en redan publicerad bok, men egentligen skulle allt passa bättre som TV-serie. Det är upplagt för olika storylines som jag inte kan utforska i det här mediet men som mer eller mindre behövs för TV. Nu håller jag på att skala av storyn.

Jag hoppas att det ska lossna när jag kommer till några nyckelscener. När de väl sitter kan jag gå tillbaka och driva vägen mot nämnda scener tuffare. Men nu har jag bestämt mig för att skriva igenom från början till slut, så nu gör jag det först.

Tillägg: så kommer en del researchfrågor som jag har lite väl lätt att låta leda iväg mig . Den tämligen enkla frågan "Hur korsade man floden Maas under karolingisk tid" fick mig att börja planera en bil-researchsemester i Frankrike - Belgien - Tyskland på nivån att jag googlade vad tyska campingplatser kostar. Ska tillägga att jag hatar camping, men hunden måste ju med och att hitta rimligt prissatta B&B där man kan ta med hund kändes komplicerat. Som tur är tänker jag rätt snabbt, så detta sidospår tog ungefär tio minuter att utreda.

Ja researchfrågor är lätt att fastna i när det är historisk tid. Själv har jag hållit på att skriva in femkronor, dass och en del annat allt för modernt. Igår lade jag en timme på att ta reda på om strösocker fanns på den tiden jag förlagt romanen i. Men jag gillar researchbiten det lär mig så otroligt mycket om tiden för första världskriget i Sverige. Hade ingen aning om att folket i Sverige led så mycket trots att Sverige inte deltog i kriget.

Nu förstår jag också vissa saker som min mormor uttryckte under sin livstid. Hon upplevde två världskrig, det första som barn, och tyckte det var hemskt med hur mycket livsmedel det fanns att välja på i till exempel stormarknader under min uppväxt. Jag förstod aldrig varför men nu kan jag förstå varför. Att lära mig om hur folk svalt framförallt under 1917 under första världskriget i Stockholm och säkerligen i hela Sverige har verkligen gett mig nya perspektiv.

 

[Myrten]

@Islandshästryttare - min mamma var finskt krigsbarn och togs efter diverse vedermödor med sin ursprungliga mottagarfamilj emot av de som jag kallar min mormor och morfar. De var lite äldre, men hade tidigare erfarenhet av att ta hand om barn (de hade inga biologiska). Mormor var född 1897 och upplevde nöden under första världskriget som ung vuxen. Hon var äldst av fem barn och bodde fortfarande hemma. Hennes pappa kunde inte försörja familjen, ev fick han Alzheimers som tämligen ung så barnen fick jobba, bl a var mormor och hennes äldsta syster fäbodstintor från 12-årsåldern. Mormors mamma var vaktmästare i missionshuset på bruksorten där de bodde. Det fanns tjänstebostad. Hon hade dock svårt att få pengarna att räcka. Under första världskriget när det var brist på allt (upplopp i Stockholm, statsminstern Hammarskjöld fick öknamnet "Hungerskjöld") klarade de sig enligt vad mormor berättade för mig många år senare genom att den snälle mjölnaren då och då åkte förbi och "tappade" en säck på deras trapp.

Jag tänker ibland på mormor och vilken samhällsutveckling hon var med om under sitt nära 90 år långa liv. Allmän rösträtt, cykeln blev tillgänglig för många, elektrifieringen av Sverige, bilens intåg (hon var 14 när hon såg sin första bil, brukspatronen hade skaffat en av dessa nymodigheter), pensionssystemet, lagstadgad semester, genombrott för först radio och sedan TV bara för att ta några exempel. När hon på 1920-talet flyttade femtio mil söderut för att få arbete var det i princip som att emigrera. Idag kan man sätta sig i bilen efter lunch och vara framme till middagen.

 

[Islandshästryttare]

@Myrten intressant våra mormödrar delar en del av det du skriver. Min mormor blev också över 90 år och upplevde också hela den samhällsutvecklingen..Under andra världskriget jobbade min mormors syster för SF och var bland annat i Paris
när nazisterna ockuperade. Min mormor beskrev skräcken hon kände när hon inte visste om hon skulle få se sin syster igen. Jag var för ung för att riktigt förstå och vara intresserad av hennes historia när hon berättade och det är ju väldigt sorgligt nu att jag inte var intresserad av att intervjua henne kring hennes liv.

Det minnet av det min mormor berättade kanske förklarar varför jag läst flera skönlitterära böcker på temat när Paris blev invaderat inser jag nu. Har aldrig tänkt på det innan.

Min morfar var ryttmästare och senare major i det militära så de levde ju med andra världskriget mer eller mindre och morfar stationerades utefter var det fanns mest behov i landet.

 

[Islandshästryttare]

Jag har kommit fram till att egenutgivning är min plan B om jag inte får förlagskontrakt. Det tilltalar mig mer att ha kvar rättigheterna och betala själv än hybridförlag. Kommer dessutom författarförbundet ordna kurs i egenutgivning som är öppen även för icke medlemmar så kommer jag gå den. Kommer att lära mig så mycket som möjligt för att kunna göra inlaga m.m. själv isåfall och hålla nere kostnader. Ska också gå,skrivarkus tre i vår som ger lektörskunskaper och har börjat skaffa mig ett nätverk med responsgrupp och andra författare där jag kan hitta testläsare.

Ni som gett ut själva hur har ni gjort med marknadsföring? @bettysmatte till exempel?

 

[bettysmatte]

Jag har kommit fram till att egenutgivning är min plan B om jag inte får förlagskontrakt. Det tilltalar mig mer att ha kvar rättigheterna och betala själv än hybridförlag. Kommer dessutom författarförbundet ordna kurs i egenutgivning som är öppen även för icke medlemmar så kommer jag gå den. Kommer att lära mig så mycket som möjligt för att kunna göra inlaga m.m. själv isåfall och hålla nere kostnader. Ska också gå,skrivarkus tre i vår som ger lektörskunskaper och har börjat skaffa mig ett nätverk med responsgrupp och andra författare där jag kan hitta testläsare.

Ni som gett ut själva hur har ni gjort med marknadsföring? @bettysmatte till exempel?

Det är jättesvårt att nå ut, minst sagt. Jag har mestadels sålt till folk jag känner på något vis. När jag gav ut den första boken kontaktade jag ett par lokaltidningar och fanns med där. Jag har ett konto på instagram för mina böcker och för annat intressant i livet, men har väl inte precis sålt mina böcker aktivt på ett tag. Ingen av mina två böcker har blivit recenserade hos BTJ, men vad jag har förstått är det väldigt svårt att få en egenutgiven bok recenserad. Inte omöjligt, men svårare än om den är utgiven via förlag. Ursäkta om det låter negativt - men just biten att nå ut är nog den allra svåraste!

 

[Islandshästryttare]

Det är jättesvårt att nå ut, minst sagt. Jag har mestadels sålt till folk jag känner på något vis. När jag gav ut den första boken kontaktade jag ett par lokaltidningar och fanns med där. Jag har ett konto på instagram för mina böcker och för annat intressant i livet, men har väl inte precis sålt mina böcker aktivt på ett tag. Ingen av mina två böcker har blivit recenserade hos BTJ, men vad jag har förstått är det väldigt svårt att få en egenutgiven bok recenserad. Inte omöjligt, men svårare än om den är utgiven via förlag. Ursäkta om det låter negativt - men just biten att nå ut är nog den allra svåraste!

Hej okej tack för att du delar dina erfarenheter! Då vet jag att det är ett riktigt jobb att nå ut men trots det så är jag inte avskräckt att få min bok utgiven oavsett om jag skulle bli utgiven på ett förlag eller egenutgivning. Själv tror jag det är viktigt att bygga nätverk i branschen så att man inte står helt själv. Sen är jag självklart inte naiv jag förstår att det är svårt och att det är ett brus där ute som är svårt att nå igenom.