Trissa
Trådstartare
Ja, men det var inte min frågeställning.Men jisses. Folk får väl arrangera sin fritid på det sätt de tycker är bäst?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, men det var inte min frågeställning.Men jisses. Folk får väl arrangera sin fritid på det sätt de tycker är bäst?
Altså jag är singel utan barn (men med två häster) och jag får panik av att ens tänka på att lägga in något mer i min kalender än vad som redan finns i den. Det gäller även att börja träna på gym som jag verkligen vill göra men min hjärna skriker i panik och låser sig när jag försöker pressa in det. Det gäller även sommartid då hästarna går på bete och arbetsbelastningen altså är minimal.Om den kalendern är full av barnens aktiviteter, borde man inte rensa lite i den då? För sin egen skull?
Det är knappast din sak att mässa o moralisera över.Om den kalendern är full av barnens aktiviteter, borde man inte rensa lite i den då? För sin egen skull?
Du kan inte jämföra att ha en partner med att ha barn. Om du tycker att det ens är i närheten av samma sak undrar jag genuint vad för märkliga relationer du haft.Vore det lika okej att inte reflektera/hinna/orka om det vore ens partner som var ursäkten?
Många vill nog vara artiga bara också. Jag tror inte man ska ta allt så himla bokstavligt.Folk säger saker men egentligen menar dom det inte. Men det låter fint att säga det, när man vet att man inte behöver fullfölja nåt.
Det kan mycket väl vara så att de vill testa din hobby, men att de ännu hellre vill göra något med barnen. Jag tex skulle gärna följa med några vänner på vissa olika aktiviteter, men krockar det med en planerad hundträning så prioriterar jag hundarna, alltid.Rätt ofta när jag kommer att prata om en av mina hobbies så säger folk (och jag upplever att de faktiskt menar det) att "åh, vad kul, det skulle jag också vilja göra!" När jag då bjuder in dem att vara med så säger de 9 gånger av 10 att tiden inte finns, och då är det alltid barnen som gör att de inte hinner.
Hobbyn ifråga handlar om ett pass två timmar en kväll i veckan, och det är förstås fint om man tränar hemma en 20-30 min några dagar i veckan. Ibland någon helgaktivitet, om man vill. Alltså inte så väldigt tidskrävande.
Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?
Fast en kan ju mena det och vilja men att det ändå inte fungerar för en?Folk säger saker men egentligen menar dom det inte. Men det låter fint att säga det, när man vet att man inte behöver fullfölja nåt.
Vad är det som säger att barnen ens vet om föräldrarnas privata liv? Jag visste inte alltid exakt vad dom gjorde när jag inte var med, hur mycket tid dom la på sig själva.Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?
Var får du allt ifrån? De flesta mor o farföräldrar har egna heltidsjobb, alla har inte råd med inhyrda barnvakter. Det i sig betyder inte att barnen inte är trygga med andra vuxna.Jag förstår din fråga och håller med, hela ens egen tid och egna liv ska inte sluta bara för att man får barn.
Någon annan kan gott ta barnen den tiden, mormor och morfar eller inhyrd barnvakt om man behöver det.
Jag tror det är bra för barn att lära sig vara trygga med andra människor, som typ barnvakten, utan mamma/pappa.
Visst, men i en del av fallen vet jag att (i mitt tycke) osunt mycket tid läggs på barnen och deras aktiviteter, och i princip ingen på föräldrarnas.
Vad skönt! Tyvärr vet jag flera som har gett upp vad eget liv heter, pappan kan ju inte vara själv med barnen, nej jag måste laga mat och städa hela dagen etc.Jag vet faktiskt inga som slutat att ha egna liv för att de fått barn.
Nej och framförallt tror jag inte man som barn ens fattar hur mycket tid ens föräldrar lägger på en själv och vad de kanske försakar. Det är först som vuxen som jag begriper vilka oceaner av tid som särskilt min pappa lagt på mig, syrran och vårt hästintresse. Det reflekterade jag inte över ens som tonåring.Jag visste inte alltid exakt vad dom gjorde när jag inte var med, hur mycket tid dom la på sig själva.
Trist att du tycker jag gör det, när jag faktiskt frågar.Det är knappast din sak att mässa o moralisera över.
Precis, hur mycket är det sunt att försaka för sina barn? Både för sin egen och barnets del.Nej och framförallt tror jag inte man som barn ens fattar hur mycket tid ens föräldrar lägger på en själv och vad de kanske försakar. Det är först som vuxen som jag begriper vilka oceaner av tid som särskilt min pappa lagt på mig, syrran och vårt hästintresse. Det reflekterade jag inte över ens som tonåring.