Förändras av att få barn?

[Björk]

Sv: Förändras av att få barn?

Nä, jag tycker att det där är särskilt vanligt bland dem som är 40+ när de får sitt första barn.

Jaså?! Jag blir jätteförvånad!
Då dömer de ju ut sig själva som i princip omogna egoister under alla sina vuxna år tidigare!

Jag känner ju i och för sig inte så många 40+are som fått sina första barn .... bara mig själv då. (i och för sig 38 år vid första barnet, 42 nu vid andra).

Jag brukar i och för sig tänka att OM jag hade förstått fullt ut HUR kul det är att ha barn så kanske jag hade börjat tidigare. Å andra sidan är jag sådan att jag aldrig liksom ångrar mina livsval - jag har ju valt vad som var rätt DÅ och DÄR. Och jag fick ju barn, trots att jag var sent ute. Hade jag inte fått barn alls - då hade jag nog ångrat mig mer att jag inte försökte tidigare.

 

[Björk]

Sv: Förändras av att få barn?

Lite halv-ot, men... Jag tycker inte att jag direkt uppnått någon högre mognadsgrad av att få barn, men däremot har min bild av att ha barn fått sig en ordentlig uppdatering sedan jag fick det. Så utifrån det perspektivet kan jag känna att vänner som inte har barn har ungefär lika dålig koll på de mer praktiska aspekterna som jag själv hade, vilket ibland kan märkas i umgänget.

Ja, de rent praktiska aspekterna är svåra att sätta sig in i fullt ut förrän man är där. Men det verkar också vara svårt att minnas dem. Mor- och farföräldrar tycks ha glömt en hel del när det gäller små barn/bebisar. Som att varma kaffekoppar inte ska ställas längst ut på bordskanten när man har en 1,5åring på besök och dylikt.

Till och med vi själva har märkt att vi glömt; när kusinen till våra barn som är ca 1,5 år yngre än sonen kom på besök så märkte jag att föräldrarna till denna sprang runt och "justerade" sånt som vi glömde bort att tänka på. Man glömmer fort...

Men i och för sig är det nog mycket en personlighetsfråga det där med hur väl man kan föreställa sig att det är att ha barn. Såhär långt så har det faktiskt stämt rätt bra med vad jag trodde innan ändå. Jag tror dock att min sambo fått sig några smärre chockar.

För övrigt (ej riktat direkt till dig) så kom jag på ytterligare en grej angående detta med att förändras av att få barn. Egentligen är det inte en förändring, men en "förvåningsfaktor" kanske? Jag trodde nämligen jag skulle ha ganska uselt tålamod som förälder, men jag har lyckats bättre på den fronten än vad jag själv trodde. Och det är skönt!

 

[vindvissla]

Sv: Förändras av att få barn?

Jag tycker först och främst att jag har blivit sjukt effektiv. Jag får ändan ur vagnen väldigt fort för jag vet attjag inte har så mycket tid. Förr hade jag hela dagar att gå i bergen men satte inte min fot där förutom med hästen då och då. Nu, om jag har en timme över är jag där och springer. Jag städar hela huset på en timme ocbh räknar det som "egentid".

Sen tycker jag att jag blivit mer empatisk, och kan tycka att jag har varit ganska enkelspårig innan, typ som min (barnlösa) chef är. "Jamen det är väl bara att sluta amma, nån gång somnar han väl!" Jo, det hade han väl gjort, men det är inte så jag vill låta mina barn växa upp... Nu tycker jag att jag har ganska stor förståelse för andra människors val, inte bara i barnsammanhang,

För det tredje har jag fått tänka till vad jag egentligen tycker om saker. Tycker jag det är ok att springa till och från bordet när man äter? Tycker jag det är ok att barnet kör runt med hunden i kärran? Är det ok att dricka juice mellan måltider? Dessa frågor och ställningstaganden kommer bli svårare allteftersom barnet blir större antar jag., men du förstår hur jag tänker va`? Jag måste alltid ha ett svar och kunna stå fast vid det. Det var jag inte tvungen till innan jag fick barn.

 

[eyz]

Sv: Förändras av att få barn?

För det tredje har jag fått tänka till vad jag egentligen tycker om saker. Tycker jag det är ok att springa till och från bordet när man äter? Tycker jag det är ok att barnet kör runt med hunden i kärran? Är det ok att dricka juice mellan måltider? Dessa frågor och ställningstaganden kommer bli svårare allteftersom barnet blir större antar jag., men du förstår hur jag tänker va`? Jag måste alltid ha ett svar och kunna stå fast vid det. Det var jag inte tvungen till innan jag fick barn.

Dessa ögonblicksbeslut! Det är ju inte så att ungen annonserar i förväg vad som ska hittas på så man hinner ju inte resonera med sig själv. Som du säger blir det väl bara värre och värre ju större de blir. Min är ju än så länge så liten att man kan ändra sig i efterhand i vissa fall, om man i all hast avbröt något som faktiskt var ok.

Å andra sidan har jag märkt att jag generellt är väldigt principfast.

 

[turbofling]

Sv: Förändras av att få barn?

I grunden är jag nog samma person

Men jag har blivit väldigt orolig och rädd. Inte för småsaker i livet men över stora saker och framtiden. Jag är rädd för att mina barn ska bli allvarlig sjuka, rädd för att jag ska dö och inte få se mina barn växa upp, rädd för att det ska hända sambon något. Orolig för hur jag ska lyckas få mina barn att växa upp till starka, glada tonåringar och vuxna osv. Hur ska lilla jag lyckas få mina barn att kunna visa empati, bry sig om andra men inte tappa bort sig själva, hur ska jag lyckas "styra" dom så dom inte hamnar i dåligt sällskap, hur ska jag kunna stötta dom att göra sina egna val i livet.

Ni hör, jag kan fortsätta hur länge som helst.

Som dom flesta andra skriver så har jag också blivit väldigt lätt att börja gråta när jag ser andra som far illa. Jag var känslig för det innan men det är värre nu.

 

[mimus]

Sv: Förändras av att få barn?

KL
Livet blir i alla fall aldrig detsamma som det var innan barn. Så visst förändras man av att livet förändras.

För mig var det min dödsångest som blev påtaglig när jag fick barn. Det tog många år för mig att lära mig leva med den och jag tar fortfarande beslut utifrån rädslan att förlora eller själv försvinna.

En annan förändring som var påtaglig för mig, var att hålla levande att ett barn har rätt att utvecklas för sin egen skull, utifrån sig själv och sina egna behov, inte mina/våra.

Det är så lätt att säga nej i olika situationer för att man själv är trött och inte orkar/har lust eller inte har tid.

Jag är alltid tillgänglig för mitt barn, det är i sig en stor förändring som det tog ett eller två år för mig att acceptera.

 

[No1]

Sv: Förändras av att få barn?

Som åskådare upplever jag att de flesta prioriterar om men det ser jag inte som någon direkt personlighetsförändring.
De som ändras en hel del gällande personlighet upplever jag är dem som "inte hade något liv" innan barn.

 

[Brandgul]

Sv: Förändras av att få barn?

Vi önskar att vi kommit på lite tidigare hur roligt det var med barn. Nu kom sonen perfekt på annat sätt angående jobb och sådana tekniska saker. Vi ångrar inte det vi gjorde innan, men hade vi startat tidigare hade vi kanske hunnit med en tredje visst hinner vi, men vi vet inte om vi orkar ha tre så tätt och någon sladdis är jag gammal för!

 

[Cilla]

Sv: Förändras av att få barn?

*kl*

vet inte om det beror på föräldraskapet, tror snarare att det beror på sjukhusvistelsen med matilda, men jag har blivit enormt mycket mer öppen, ärlig och rak sen hon kom.
jag kan säga vad jag tycker och stå för det och jag hjar mycket lättare att sätta mig in i andras liv och känslor.
lärt mig mer ödmjukhet.

men ja är fortfarande lika mycket egoist innerst inne, även om jag fått lära mig att mina intressen får vänta några år.

 

[TinyWiny]

Sv: Förändras av att få barn?

Knapplån

Jag blev mycket mer rädd om mej själv när jag fick barn och jag började uppskatta livet mycket mer.
Jag trodde inte heller innan att man kunde älska någon så oerhört mycket som man kan älska sina barn.
Jag klarade inte heller av att se skräckfilmer längre och absolut inte med barn eller djur inblandat.
Annars tror jag mycket av den förändring jag genomgick när jag fick barn hör till när man blir vuxen. Jag blev ju vuxen och fick barn på samma gång.

Det jag har märkt oftast på andra är att de har blivit ödmjukare och mer empatiska när de har fått barn och att många har uttryckt förvåning över vilket stort ansvar det är.

Jag tror att om/hur mycket man förändras när man får barn beror så mycket på hur man levde innan. Om ens liv var mycket fart och fläkt så kanske man är tvungen att dra ned på tempot och landa i sig själv för att få ro och lära känna sitt barn. Var ens liv uppbokat all vaken tid så kanske man behövde ändra på det för att få tid med den spontanitet som ett barn behöver om så bara genom att bajsa precis när man ska åka Om man tidigare levde helt utan rutiner så kanske man behöver få vissa rutiner om man får ett barn som mår bra av det.

Jag tror att det viktiga är att den förändring som blir är den som behövs. Att man inte ändrar sig för att omgivningen tycker att.. som tex. -nu har ni fått barn och då kan ni inte resa, rida, köra motorcykel eller vad det nu kan vara som man har ägnat sig åt tidigare utan att man känner efter vad ens nya familjemedlem faktiskt behöver och vad den nya familjen behöver för att må bra.

På en sådant här hästinriktat forum så verkar det ibland som om ingen tillfälligt lägger hästarna på hyllan när de får barn medans i verkliga livet så känner jag bara en som fortsatte med hästarna genom småbarnsåren. Här känns det ibland som om det vore ett nederlag att inte fortsätta med hästarna när man har fått barn men jag kan ärligt säga att jag är glad att jag inte fortsatte med hästarna när mina barn var riktigt små utan att jag lade all min tid och energi på barnen. Var sak har sin tid och för mej hade det bara blivit jobbigt och slitigt om jag skulle fortsatt det hästliv jag hade tidigare. Men som jag skrev innan, det viktiga är att alla gör det som passar dem bäst och inte vad omgivningen tycker.

 

[Björk]

Sv: Förändras av att få barn?

Dessa ögonblicksbeslut! Det är ju inte så att ungen annonserar i förväg vad som ska hittas på så man hinner ju inte resonera med sig själv. ---------------------------------

Å andra sidan kanske man kan tillåta sig att fundera och resonera innan man fattar beslut?
"Mamma, får jag spela dataspel nu?"
"Hm, låt mig bara få tänka en stund, vi har ju andra saker vi ska göra idag också så jag behöver tänka lite på saken".

Att vara principfast som du säger är nog vettigt. Eller konsekvent som väl är ett annat ord. Åtminstone för det mesta. Men även barn kanske kan få ett nej till ett ja om de för ett vettigt resonemang kring saken (=lär sig argumentation för sin sak).

Min mor (som är min idol som förälder) sa att hon bestämde sig för att aldrig säga nej för hastigt. För att inte riskera att ångra nej:et och därigenom bli inkonsekvent och få mycket "tjat" som resultat. Så för det allra mesta sa hon faktiskt Ja till saker, men när det var nej så var det icke förhandlingsbart.

 

[Björk]

Sv: Förändras av att få barn?

Här känns det ibland som om det vore ett nederlag att inte fortsätta med hästarna när man har fått barn men jag kan ärligt säga att jag är glad att jag inte fortsatte med hästarna när mina barn var riktigt små utan att jag lade all min tid och energi på barnen. Var sak har sin tid och för mej hade det bara blivit jobbigt och slitigt om jag skulle fortsatt det hästliv jag hade tidigare. Men som jag skrev innan, det viktiga är att alla gör det som passar dem bäst och inte vad omgivningen tycker.

Här är ännu en som lagt hästeriet på hyllan. Jag sålde min häst strax innan jag blev gravid med sonen (en planerad försäljning, men hade jag inte varit gravid så hade jag köpt ny häst igen). Jag känner precis som du. Och brukar tänka som så när det gäller hästarna för min del att det finns ju inget som säger att jag måste till varje pris behålla hästintresset hela livet igenom bara för att jag en gång varit hästtjej. Det ska ju kännas KUL att ha häst! Och jag vet att jag nog mest haft dåligt samvete om jag haft häst nu faktiskt; både gentemot hästen och barnen.

 

[Brandgul]

Sv: Förändras av att få barn?

Jag har en tidskrävande hobby och har inte samma tid som förr. Vi tar med barnen om det går, men tiden vi lägger ned är ju bara en bråkdel av vad vi lade ned förr. För att inte tappa kontakten helt med hela umgänget har jag istället gått med i styrelsen Det är väldigt vanligt att det blir uppehåll under småbarnstiden så våra vänner tycker att det räcker med barn nu så vi har tid att komma tillbaka någon gång

 

[eyz]

Sv: Förändras av att få barn?

Det har du ju i och för sig rätt i. Jag har tänkt i samma banor tidigare och gör faktiskt så med bonusbarnet. Men i det fallet dyker det sällan upp något som kräver snabbt beslut. Det kanske blir lättare när de blir större ändå.

Att meddela svar lite senare funkar ju rätt dåligt på en tvååring som klättrar på något som man sedan bestämmer sig för är en icke-klätterställning.

 

[jerseyko]

Sv: Förändras av att få barn?

Tittar inte längre på filmer där barn far illa. Iaf inte utan att gråta en skvätt.

Jag kan sitta och störttjuta åt tecknad film
T.ex. Bolt, när han äntligen hittar tillbaka till sin matte och ska springa till henne så kommer en "ny" Bolt och hoppar upp i hennes famn

Psalmen Tryggare kan ingen vara, som man typ tyckte var lite "töntig" när man sjöng i skolan. Speciellt när den spelas på dop med orgel.

 

[fia-lisa]

Sv: Förändras av att få barn?

Som mamma till en snart 8 månader gammal kille som inte har sömn som sin paradgren kan man väl säga att jag är mycket tröttare nu.

Håller med de som skriver att de har fått svårare att se barn fara illa. Jag har dessutom fått ett ökat intresse för barn i stort.

Ur mina singelvänners perspektiv är jag nog mycket tråkigare nu. Jag har varit en partypingla som oftast lyckats liva upp även de tråkigaste fester men nu känner jag inte alls någon längtan efter att stoja till det utan stillsammare familjetillställningar är precis lagom mycket. Det har nog mycket att göra med den översta meningen.

 

[Björk]

Sv: Förändras av att få barn?

Det har du ju i och för sig rätt i. Jag har tänkt i samma banor tidigare och gör faktiskt så med bonusbarnet. Men i det fallet dyker det sällan upp något som kräver snabbt beslut. Det kanske blir lättare när de blir större ändå.

Att meddela svar lite senare funkar ju rätt dåligt på en tvååring som klättrar på något som man sedan bestämmer sig för är en icke-klätterställning.

Ja, du har förstås rätt i att det hänger på ålder. Det är nog först nu jag skulle kunna kräva av sonen att vänta lite på besked (han är 3,5 år).

 

[Björk]

Sv: Förändras av att få barn?

Jag har dessutom fått ett ökat intresse för barn i stort.

Ja, det har jag också! Fast; jag brukar fortfarande säga att jag är ganska ointresserad av barn generellt. Barns (människors) utveckling har alltid intresserat mig, men att hålla i bebisar, tycka de är gulliga och leka med alla släktens ungar är liksom inte min grej. Delvis har det ändrats något; förut var jag nog helt enkelt väldigt osäker på hur man skulle "göra"; framförallt med bebisar. När jag fick någon i famnen så kände jag bara "nej, nej, Nu kommer den skrika... nej NU såg den ledsen ut... NU skriker den snart". Jag är fortfarande ingen "bebisgullare", men nu KAN jag hålla en bebis och vet att jag kan tala med den och försöka få den att trivas hos mig. Bara det att jag lättare kan bedöma om en bebis är 3, 6 eller 10 månader underlättar i socialt umgänge med barns föräldrar.

Barn som nära vänner eller syskon har är dock mycket mer intressanta än bara barn i största allmänhet. Det är ju barn som jag kommer att få följa i livet och syskonbarn är ju mina barns kusiner!

 

[lingonben]

Sv: Förändras av att få barn?

Dendär beskrivningen att sekunden ens barn föds, då blir plötsligt meningen med livet förklarad, och man förändras som person till någon helt annat, den känner jag inte riktigt igen mig i nej De jag träffat på som tyckt så IRL har antingen varit mycket unga föräldrar som fått barn mitt i tidiga vuxenblivandet/frigörandet från föräldrarna. Eller precis under 40, med rätt intetsägande liv innan, typ inga intressen eller driv i yrkeslivet.

Jag har känt av samma sak som en del andra i tråden. Mycket blödigare än innan, jag gråter massor när barn far illa. Tidigare fattade jag inte riktigt hur små, skyddslösa och förtroendefulla små barn är, så mina spjäll är vidöppna när det händer något hemskt. Utöja grät jag massor över eftersom jag skulle kunna varit förälder åt de yngre tonåringarna om jag satt igång lite tidigare. Och jag är räddare och försiktigare än innan. Rädd att något ska hända barnen. Vill inte ta onödiga risker med mig själv, för jag behöver finnas där för barnen, rädd att något ska hända min man så att barnen ska mista sin far och jag ska bli ensam med ansvaret.

Annars har konstant sömnbrist och stress gjort att jag snarare är en taggigare och bryskare person än innan. Inte mot min familj då, utan i kontakten med andra. Jag sätter upp mina gränser mycket tydligare än innan, typ det här behöver jag för att må bra, det här beteendet accepterar jag inte. Mycket mer benägen att kapa bort umgänge eller situationer som inte får mig att må bra, sånt hinner jag inte lägga tid på längre. Men också ta tillvara det som är bra och se till att uppskatta det direkt.

Det märks kanske om man kollar mina Bukeinlägg Jag läser en hel del men hinner svara mycket mindre, så det vänliga småpratet har fått stryka på foten. Jag har själv märkt att jag ofta tagit mig tid att svara när jag blivit riktigt irriterad över något. Ska försöka göra något åt det så det inte blir dominans av arga inlägg...

 

[Breccia_]

Sv: Förändras av att få barn?

Fan jag hade också velat bli mer ordningsam...
Tycker det är rätt klart att man förändras, jag springer inte ute på krogen lika mycket, kanske är underförstått haha
Men i övrigt är jag väl likadan, sen får man ju planera och ta hänsyn till någon mer än sig själv. Men jag gör fortfarande det jag helst vill göra, dvs tränar, tävlar o.s.v. med hästen. Så saker runt omkring förändras men jag som person har nog inte ändrats radikalt - tycker jag i alla fall, kanske är svårt att märka själv.