Könsroller, jämlikhet och BARN

[Kattennizze]

Min unge kunde som tvååring ställa till med JORDBÄVNING om tex den röda tröjan med sjörövarskepp på låg i smutstvätten. Han tog tag i sin klädsel vid ca 1,5. Med accelererande kraft.

Också tar vi det gånger tre....(jag har tre barn, oförkyllt, råkade få tvillingar). Helst klockan halv åtta på måndagsmorgon när jag redan är dö-sen till jobbet.

 

[Amha]

Det är då man smyger sent på kvällen och hugger kläder som fått hål på knäna och gömmer dem lite diskret sådär i en vrå nånstans och sedan hittar ändå barnen dem och blir hur saliga som helst.

Ja herregud. Äldsta barnet vet precis var urvuxna kläder hamnar

 

[Mabuse]

Respekt för vem? Mina barn klär sig själva. De har mkt bestämda åsikter om vad som passar eller inte passar. Jag låter dem hållas, vem ska tycka illa om dem för färgomatchade kläder? Alltså, barn blir ofta en förlängning av föräldrarna, ett sätt att höja föräldrarna i nån jäkla statusstege. Som några slags assessorer om man hårdrar det.

Jag tror jag har skrivit det fyra, fem gånger i tråden redan, men om barnen inte själva valt kläder, utan deras föräldrar gjort det åt dem, så tycker jag det är lite respektlöst mot barnen om föräldrarna klär på sig själva kläder som passar ihop, men sätter på barnen kläder som inte gör det.

Samma sak om man väljer kläder åt någon som är t ex dement eller handikappad, och av den anledningen inte kan välja själv, så tycker jag det är artigt mot dem att välja något som ser ok ut. Har man makten att välja åt någon annan, så är det rimligt att man väljer något som passar ihop i alla fall såpass som man skulle klä sig själv.

Om barnen eller man själv eller vem som helst själva väljer och det blir tokigt är det en annan sak, men om man väljer åt någon annan tycker jag inte det är snällt att välja något som ser tokigt ut. Ungefär som att inte låta barnen gå med tovigt hår på ända, eller smutsiga, eller nerkissade, även om de själva inte bryr sig. Är man liten och inte kan eller bryr sig, så tycker jag föräldrarna kan hjälpa till.

 

[Mabuse]

Ja gud.. ska de vara hela och passa också... trasiga/små plagg hamnar ibland på fsk som extra och varje gång man ska byta storlek får jag en chock och beställer alldeles för sent. Samma sak med blöjor. Får barnet tag i något litet/trasigt och man påpekar det får man höra "men det gör inget" och en mycket allvarlig min. Det är lite sådär "jaja, skitsamma då, klä dig i vad du vill.." så får man väl vid behov ta bort plaggen efter nästa tvätt.


Oj, det måste vara jättejobbigt men jag förstår nog inte riktigt. Är det inte positivt att barnet så fort det kan plocka fram kläderna själv får börja hitta sin egen smak? Det är väl en del av mognaden?

Jag har nog aldrig tänkt att det är så bråttom med den egna smaken att den måste odlas från späd ålder. Den utvecklas nog ändå vad det lider, och lär väl som för alla andra människor vara hårt styrd av socialgrupp hur man än bär sig åt. Smaken är väl en av de saker som är minst individuell och mest ett resultat av ens position i samhället.

Men i vilket fall så tänker jag att smaken kommer av sig själv vartefter barnet växer, inte att det är något jag måste hjälpa fram genom att uppmuntra dem att välja kläder. Har de åsikter är de såpass egensinniga ändå att det kommer framgå med önskvärd tydlighet, det tror jag för i princip alla barn.

 

[voltis]

Jag tror jag har skrivit det fyra, fem gånger i tråden redan, men om barnen inte själva valt kläder, utan deras föräldrar gjort det åt dem, så tycker jag det är lite respektlöst mot barnen om föräldrarna klär på sig själva kläder som passar ihop, men sätter på barnen kläder som inte gör det.

Samma sak om man väljer kläder åt någon som är t ex dement eller handikappad, och av den anledningen inte kan välja själv, så tycker jag det är artigt mot dem att välja något som ser ok ut. Har man makten att välja åt någon annan, så är det rimligt att man väljer något som passar ihop i alla fall såpass som man skulle klä sig själv.

Om barnen eller man själv eller vem som helst själva väljer och det blir tokigt är det en annan sak, men om man väljer åt någon annan tycker jag inte det är snällt att välja något som ser tokigt ut. Ungefär som att inte låta barnen gå med tovigt hår på ända, eller smutsiga, eller nerkissade, även om de själva inte bryr sig. Är man liten och inte kan eller bryr sig, så tycker jag föräldrarna kan hjälpa till.

Fast vem bestämmer vad som passar/matchar/inte skär sig?

Det jag tycker är fult kanske ngn annan gillar jättemkt!

Tycker det är viktigare att kläderna är hela, någorlunda rena och inte för små (eller alldeles för stora). Sen om det råkar bli orange tights till röd tröja (som i mina ögon är ok, men säkerligen inte i flera andras) så känns det inte som att barnet lider av det.

Dock älskar jag själv färgstarka kläder på barnet och matchar gärna (det som i mina ögon matchar då alltså, tex turkos och rosa).
Men nu har barnet plötligt vid 7 års ålder börjat tänka mer på kläder, och vill helst ha svart... ev glitter... Försöker ta fram ngt färgglatt ibland, och det är sällan hon protesterar, men vill hon ha helsvart så får hon det, försöker bara vägleda lite ibland, speciellt i materialväg om det är kallt/varmt ute tex.

Och pappan är totalt ointresserad av kläder så när han lämnar får hon välja fritt, och vad gör väl det, är glad att ungen har på sig kläder iaf

 

[Kattennizze]

Jag tror jag har skrivit det fyra, fem gånger i tråden redan, men om barnen inte själva valt kläder, utan deras föräldrar gjort det åt dem, så tycker jag det är lite respektlöst mot barnen om föräldrarna klär på sig själva kläder som passar ihop, men sätter på barnen kläder som inte gör det.

Samma sak om man väljer kläder åt någon som är t ex dement eller handikappad, och av den anledningen inte kan välja själv, så tycker jag det är artigt mot dem att välja något som ser ok ut. Har man makten att välja åt någon annan, så är det rimligt att man väljer något som passar ihop i alla fall såpass som man skulle klä sig själv.

Om barnen eller man själv eller vem som helst själva väljer och det blir tokigt är det en annan sak, men om man väljer åt någon annan tycker jag inte det är snällt att välja något som ser tokigt ut. Ungefär som att inte låta barnen gå med tovigt hår på ända, eller smutsiga, eller nerkissade, även om de själva inte bryr sig. Är man liten och inte kan eller bryr sig, så tycker jag föräldrarna kan hjälpa till.

Men vem bestämmer vad som passar ihop eller inte? Du, jag, modet, den rådande trenden, Gud? Jag har alltid omatchade strumpor eftersom jag inte har tid att sortera de där eländiga sakerna som bara rymmer. Jag bryr mig inte till vardags så länge jag inte är fel klädd för fel tillfälle. Mina barn har nästan alltid okammat hår, de avskyr när jag ska kamma det så det blir en jakt varje gång. Men spelar det verkligen någon roll om mina barn ibland kommer med håret på ända? De är ju inte vanvårdade, dvs de badas två gånger varje vecka. Och de har alltid bra ytterplagg och skor. Det räcker tycker jag.

 

[Mabuse]

Men vem bestämmer vad som passar ihop eller inte? Du, jag, modet, den rådande trenden, Gud? Jag har alltid omatchade strumpor eftersom jag inte har tid att sortera de där eländiga sakerna som bara rymmer. Jag bryr mig inte till vardags så länge jag inte är fel klädd för fel tillfälle. Mina barn har nästan alltid okammat hår, de avskyr när jag ska kamma det så det blir en jakt varje gång. Men spelar det verkligen någon roll om mina barn ibland kommer med håret på ända? De är ju inte vanvårdade, dvs de badas två gånger varje vecka. Och de har alltid bra ytterplagg och skor. Det räcker tycker jag.

Man själv såklart?

Nu börjar jag bli tjatig, men som sagt så skulle jag vänta mig att man lägger ner samma omsorg på barnens klädval som på sina egna.

Och nej, gå okammad till skolan/förskolan är inte ett alternativ för min del. Jag går inte till jobbet okammad, och då tycker jag inte mina barn ska behöva gå till sitt med håret på ända heller, i alla fall inte den långhåriga som får tovor om man inte kammar. De älskar inte att borsta håret (understatement...), men det är liksom en del av att börja sin dag, ungefär som att man inte går till skolan i pyjamas fast det är jobbigt att klä på sig.

Men jag tänker att jag kanske störs mer än du av att saker inte passar ihop? Omatchade strumpor har jag bara om det är tvättkatastrof och de enda rena som finns är ett udda par. Aldrig att jag skulle gå i det frivilligt.

Och, som sagt, om mamman kommer med håret på ända, udda strumpor och skor, och orangeblommig jacka till blårutiga byxor, så skulle jag inte förvåna mig att barnen ser likadana ut. Uppenbart är det familjens stil som de trivs med. Men om föräldern är välkammad, med skor och strumpor som passar ihop och välmatchad, prydlig klädsel, men hade valt kläder och hårborstning till barnet enligt ovan, då skulle man kanske undra lite.

 

[cirkus]

Men om föräldern är välkammad, med skor och strumpor som passar ihop och välmatchad, prydlig klädsel, men hade valt kläder och hårborstning till barnet enligt ovan, då skulle man kanske undra lite.

Fast hur kan man veta att det är föräldern som valt? Det kanske är barnet som valt själv . Mina barn valde själva ganska tidigt och det kunde bli lite hursomhelst - jag gillar att de inte fastnade i vad som matchar eller inte i alltför tidig ålder - den fållan hamnar de i ändå tids nog. Jag gjorde som @voltis försökte guida i val av material och ungefär hur varmt de behövde klä sig. Mina ungar hade en tendens att titta ut genom fönstret - såg de en sol så var det t-shirt/klänning utan varma tajts tyckte de även om det var höst/vinter/vår och kallt

 

[Jozze]

Mina ungar hade en tendens att titta ut genom fönstret - såg de en sol så var det t-shirt/klänning utan varma tajts tyckte de även om det var höst/vinter/vår och kallt

Eller som min, som står i hallen och deklamerar "men jag fryser inte" när jag säger att hon behöver ta på sig strumpor och åtminstone en fleecetröja när hon ska ut i 7 grader och hoppa studsmatta.

 

[Jozze]

För att återgå till jämställdhet och könsroller: Det vi har gjort som går i linje med vårt jämställdhetstänk är att dela i princip lika på föräldradagarna, om än inte tiden. Sambon var hemma de första 20 månaderna med hjälp av 260 dagars fp, och avstod därmed sin SGI. Jag var hemma i 13-14 månader med hjälp av ca 225 dagar och behöll min SGI. Efter inskolningen, som jag tog, och efter mina sju vardagar som arbetslös har vi nog skjutsat barnet till eller från förskolan ungefär lika många gånger.

Vabba planerar vi att göra varannan gång och vi har precis gjort det varsin gång; jag i tre dagar och han hittills i två.

Sambon duger oftast bäst för det mesta, alltifrån hjälpa till att torka vid pottbesök (när hon fortfarande hade blöjor skulle sambon i princip alltid byta), tandborstning och nattning. Jag blir ofta ivägkörd av barnet, men senaste veckan vill hon oftast att jag ska komma och läsa. Det tycker hon att jag gör bättre, liksom mer fysiska lekar. Med pappa målar hon gärna och bakar, medan hon och jag kan diska tillsammans ibland.

Saker som är mindre bra är att jag tar fler nödvändiga strider i form av att borsta hår, borsta tänder, klippa naglar och säkert något mer som jag inte kommer på. Han kan hellre ge sötsaker vid tidpunkter som jag inte tycker är lämpliga. I går talade barnet glatt om att hon hade ätit kakor och karameller när jag frågade vad hon och pappa hade ätit under dagen.

Föräldramöten har jag gått på och kontakten med personalen på förskolan har främst jag. Men om de kommer att behöva ringa oss för att barnet behöver åka hem eller så, så kommer de märka att det är bäst att ringa sambon eftersom han oftare kan svara.

Gällande sådant som inte har direkt med barnet att göra så lagar han i princip all mat. Jag sköter till stor del disken, och större delen av tvätten även om han tvättar och hänger titt som tätt. Men som jag påpekade senast i dag; när jag plockar av torkställningen för att kunna hänga nytt så viker jag den torra tvätten och går i bästa fall upp med den till våra byråer, medan han lämpar över det torra i en hög någonstans. Städar gör väl typ ingen, men jag vardagsstädar något mer medan han kan göra rejäla insatser inför besök. Stereotypt så tycker ju jag att han slarvar medan han tycker att jag är överdrivet noggrann.

Så. Lite överkompensation blev det nästan, efter mina två första inlägg i den här tråden.

 

[Mabuse]

Fast hur kan man veta att det är föräldern som valt? Det kanske är barnet som valt själv . Mina barn valde själva ganska tidigt och det kunde bli lite hursomhelst - jag gillar att de inte fastnade i vad som matchar eller inte i alltför tidig ålder - den fållan hamnar de i ändå tids nog. Jag gjorde som @voltis försökte guida i val av material och ungefär hur varmt de behövde klä sig. Mina ungar hade en tendens att titta ut genom fönstret - såg de en sol så var det t-shirt/klänning utan varma tajts tyckte de även om det var höst/vinter/vår och kallt

Jag börjar undra om mina inlägg kanske inte syns? Jag har skrivit ett antal gånger att om barnet väljer själv är det en sak, men om man har valt åt barnet, och valt utan urskiljning, medan man har valt bättre till sig själv, så tycker jag det är lite respektlöst. Alla barn är inte rabiata med att diktera hela klädseln varje dag.

Jag har nog inte tänkt på förmågan att matcha kläder som en fålla så mycket som en kunskap, alltså att det inte handlar om anpassning efter en konvention så mycket som en estetisk fingertoppskänsla, som man gärna kan börja utveckla så tidigt som möjligt. Jag tycker det kan vara rätt imponerande med såna som har säker färgkänsla, och kan sätta ihop lite oväntade färgkombinationer på ett sånt sätt att man det känns "yes, som en smäck!". Så om barnen kan utveckla en sån färdighet, förmågan att välja färger så att det blir vackert, så har jag snarare tänkt på det som något positivt. Det gäller ju inte bara kläder, det kan lika gärna vara färger i en teckning eller soffkuddar.

 

[sassiball]

Jag börjar undra om mina inlägg kanske inte syns? Jag har skrivit ett antal gånger att om barnet väljer själv är det en sak, men om man har valt åt barnet, och valt utan urskiljning, medan man har valt bättre till sig själv, så tycker jag det är lite respektlöst. Alla barn är inte rabiata med att diktera hela klädseln varje dag.

Jag har nog inte tänkt på förmågan att matcha kläder som en fålla så mycket som en kunskap, alltså att det inte handlar om anpassning efter en konvention så mycket som en estetisk fingertoppskänsla, som man gärna kan börja utveckla så tidigt som möjligt. Jag tycker det kan vara rätt imponerande med såna som har säker färgkänsla, och kan sätta ihop lite oväntade färgkombinationer på ett sånt sätt att man det känns "yes, som en smäck!". Så om barnen kan utveckla en sån färdighet, förmågan att välja färger så att det blir vackert, så har jag snarare tänkt på det som något positivt. Det gäller ju inte bara kläder, det kan lika gärna vara färger i en teckning eller soffkuddar.

Jag förstår vad du menar. Att själv vara noggrann med sin klädsel men låta barnet se ut lite hur som helst är respektlöst.
Men är inte risken att man lär barnet lägga för stor vikt vid klädsel? Man lär barnet att bara vara klädd på ett visst sätt duger? Om jag ser att mitt barn har fått på sig en smutsig tröja (av misstag) kan jag själv tycka att det är lite pinsamt, men jag tror inte barnet bryr sig egentligen.

 

[lil-sis]

Jag förstår vad du menar. Att själv vara noggrann med sin klädsel men låta barnet se ut lite hur som helst är respektlöst.
Men är inte risken att man lär barnet lägga för stor vikt vid klädsel? Man lär barnet att bara vara klädd på ett visst sätt duger? Om jag ser att mitt barn har fått på sig en smutsig tröja (av misstag) kan jag själv tycka att det är lite pinsamt, men jag tror inte barnet bryr sig egentligen.

Låta barnet?
Så det är mer respektlöst att låta barnet välja själv än att välja åt barnet när det har en annan åsikt?

 

[sassiball]

Låta barnet?
Så det är mer respektlöst att låta barnet välja själv än att välja åt barnet när det har en annan åsikt?

Jag menar ingenting, det var en tolkning av Mabuses inlägg. Mycket möjligt att det var fel

 

[Reykur]

Själv vill jag inte lära mitt barn att utseende och kläder är så jävla viktigt.. Hon kommer att bli matad med utseendehetsen från alla andra håll ändå så det räcker och blir över.

 

[sassiball]

Våra barn väljer oftast själv, det kan vara lite olika färger och mönster. Spelar ingen roll. Men vi föräldrar protesterar om det är för kallt, för varmt eller för opraktiskt.

 

[cirkus]

Jag börjar undra om mina inlägg kanske inte syns? Jag har skrivit ett antal gånger att om barnet väljer själv är det en sak, men om man har valt åt barnet, och valt utan urskiljning, medan man har valt bättre till sig själv, så tycker jag det är lite respektlöst. Alla barn är inte rabiata med att diktera hela klädseln varje dag.

Jag har nog inte tänkt på förmågan att matcha kläder som en fålla så mycket som en kunskap, alltså att det inte handlar om anpassning efter en konvention så mycket som en estetisk fingertoppskänsla, som man gärna kan börja utveckla så tidigt som möjligt. Jag tycker det kan vara rätt imponerande med såna som har säker färgkänsla, och kan sätta ihop lite oväntade färgkombinationer på ett sånt sätt att man det känns "yes, som en smäck!". Så om barnen kan utveckla en sån färdighet, förmågan att välja färger så att det blir vackert, så har jag snarare tänkt på det som något positivt. Det gäller ju inte bara kläder, det kan lika gärna vara färger i en teckning eller soffkuddar.

Jag tycker att kläder är om något en markör och jo, det är en fålla, det kommer ju finnas rätt och fel i förälderns ögon för att inte tala om hur det döms ut som respektlöst om man inte har matchat ungen.

Tids nog ser alla likadana ut - och jag är rätt säker på vilka det är som vågar bryta mönstret och inte bli som alla andra

 

[Squie]

Jag tänker mig att det här med kläder på vuxen vs kläder på barn enbart handlar om sociala koder. Vad anser vi vara ok norm för barn vs vad anser vi vara ok norm för vuxen.

 

[Petruska]

Jag tycker att kläder är om något en markör och jo, det är en fålla, det kommer ju finnas rätt och fel i förälderns ögon för att inte tala om hur det döms ut som respektlöst om man inte har matchat ungen.

Tids nog ser alla likadana ut - och jag är rätt säker på vilka det är som vågar bryta mönstret och inte bli som alla andra

Fast när eller om man tycker att någon är respektlös mot barn genom att klä det slarvigare än föräldern själv är klädd, så verkar väl det absolut mest troliga vara att man inte säger något om det. Utom då i generella diskussioner som den här. Noterar saker och tycker saker om folk och fä i det tysta, gör vi väl alla hela tiden.

 

[Hyacinth]

Fast när eller om man tycker att någon är respektlös mot barn genom att klä det slarvigare än föräldern själv är klädd, så verkar väl det absolut mest troliga vara att man inte säger något om det. Utom då i generella diskussioner som den här. Noterar saker och tycker saker om folk och fä i det tysta, gör vi väl alla hela tiden.

Sånt vet jag att jag har reagerat på. Ett föräldrapar som alltid var hela, rena och välklädda men barnen oftast hade för små kläder, korta byxor, trasiga ytterplagg. Det tyckte jag var fel.

Min PARTNER anser för övrigt att jag är både färg- och mönsterblind. Av bekvämlighetsskäl har jag mycket svart och grått på jobbet.