Könsroller, jämlikhet och BARN

[Squie]

Nu har jag ju skrivit så mycket här och fått väldigt mycket respons tillbaka vilket gör det lättare för mig att acceptera mina känslor.
Ibland är det väldigt bra med ett forum. Det är lättare att skriva än prata, tycker jag.
Man är anonym (iaf jag) och det gör att man kan vara mer ärlig. Man har inget att förlora, liksom.

O sedan en annan sak som lätt glöms bort. Själva skrivandet är en form av bearbetning av det man varit med om. Man måste liksom sätta ord på vad man faktiskt varit med om. Liten bonus sådär.

Det första du skrev här, acceptera dina känslor. Absolut jätteviktigt! Det fick mig också att tänka att det också är jätteviktigt att inte be om ursäkt för dem. Det behövs inte. Om du nu tänker falla i den gropen (vi är många som varit där o vänt..). Du har full rätt att känna exakt vad du vill känna.

 

[Amha]

Som sagt, är de tokiga kläderna resultatet av ett barn som tycker klädvalet är väldigt viktigt och föräldrar som väljer andra strider är det en sak.

Men om föräldrarna valt, eller snarare struntat i att välja utan bara tagit det som låg överst, så tycker jag att det är respektlöst mot barnet att låta det gå runt som Dulle Griet för att det är för litet för att förstå.

Finns det någon ålder för när det är respektlöst?

Här väljer barnet alltid själv av det som är rent. Jag brukar i alla fall hitta några få plagg som hon kan välja mellan. Jag kan inte se problemet, annat än att jag i början av kjolperioden var lite nervös över att folk skulle tänka något i stil med det du skrev ovan. Det var faktiskt lite intressant att se att folk faktiskt tänker så men jag kan inte se någon poäng med att hindra barnet från att gå med mjukisar till klänningarna för den sakens skull.

 

[Vallmo]

O sedan en annan sak som lätt glöms bort. Själva skrivandet är en form av bearbetning av det man varit med om. Man måste liksom sätta ord på vad man faktiskt varit med om. Liten bonus sådär.

Det första du skrev här, acceptera dina känslor. Absolut jätteviktigt! Det fick mig också att tänka att det också är jätteviktigt att inte be om ursäkt för dem. Det behövs inte. Om du nu tänker falla i den gropen (vi är många som varit där o vänt..). Du har full rätt att känna exakt vad du vill känna.

Tack för ditt stöd!
Ja, så är det ju. Att skriva, alltså. Det har jag gjort mycket av och till hela livet.

Den ångest jag hade för några dagar sedan är borta nu (nästan).
Däremot blir jag extremt uttröttad, har svårt att få ihop saker, glömmer osv.
Värre än vanligt, men jag antar att det är hjärnan som filtrerar vad som är viktigast för stunden.

 

[Mabuse]

Finns det någon ålder för när det är respektlöst?

Här väljer barnet alltid själv av det som är rent. Jag brukar i alla fall hitta några få plagg som hon kan välja mellan. Jag kan inte se problemet, annat än att jag i början av kjolperioden var lite nervös över att folk skulle tänka något i stil med det du skrev ovan. Det var faktiskt lite intressant att se att folk faktiskt tänker så men jag kan inte se någon poäng med att hindra barnet från att gå med mjukisar till klänningarna för den sakens skull.

Det beror väl på barnet, när det börjar vilja bestämma klädvalet själv? Det lär väl variera mellan ett och tio års ålder eller så. Jag själv var fundamentalt ointresserad av kläder till ungefär den åldern, men det finns ju andra barn som har tydliga åsikter från en späd ålder.

Men det är väl en allmän regel, tänker jag, att om man får makten att välja kläder åt någon som inte själv förmår göra det, så är det inte snällt att välja så att de ser löjliga eller konstiga ut. Vill man se konstig ut så bör det vara eget val, tycker jag.

 

[Squie]

Tack för ditt stöd!
Ja, så är det ju. Att skriva, alltså. Det har jag gjort mycket av och till hela livet.

Den ångest jag hade för några dagar sedan är borta nu (nästan).
Däremot blir jag extremt uttröttad, har svårt att få ihop saker, glömmer osv.
Värre än vanligt, men jag antar att det är hjärnan som filtrerar vad som är viktigast för stunden.

Vassego.

Som jag då. Skrivit massor..men ritat/målat/pysslat desto mer.

Det medicinska kunskapen om hur hjärnan fungerar har jag inte. Däremot är min högst amatörmässiga gissning att det är precis som du säger, att du har massor att bearbeta. Det jag kommer på spontant som du kan göra, om du inte redan gör det, är att skriva lappar/listor o pricka av. Om det funkar för dig vill säga, en del blir mer stressade av det.

 

[Hyacinth]

Som sagt, är de tokiga kläderna resultatet av ett barn som tycker klädvalet är väldigt viktigt och föräldrar som väljer andra strider är det en sak.

Men om föräldrarna valt, eller snarare struntat i att välja utan bara tagit det som låg överst, så tycker jag att det är respektlöst mot barnet att låta det gå runt som Dulle Griet för att det är för litet för att förstå.

Jag GILLAR rutigt och randigt och mycket färger. BARNET var alltid en färgexplosion och hade mycket färg och mönster. Vi ägde inte ett enda plagg i beige eller pastell. Numer är det lite mer dämpat, men det är en smakfråga. Jag är mer MOLO och villervalla än Zara helt enkelt.

 

[Amha]

Jag GILLAR rutigt och randigt och mycket färger. BARNET var alltid en färgexplosion och hade mycket färg och mönster. Vi ägde inte ett enda plagg i beige eller pastell. Numer är det lite mer dämpat, men det är en smakfråga. Jag är mer MOLO och villervalla än Zara helt enkelt.

Stackars barn

 

[Hyacinth]

Stackars barn

Jag ser ju likadan ut själv i perioder

 

[Amha]

Det beror väl på barnet, när det börjar vilja bestämma klädvalet själv? Det lär väl variera mellan ett och tio års ålder eller så. Jag själv var fundamentalt ointresserad av kläder till ungefär den åldern, men det finns ju andra barn som har tydliga åsikter från en späd ålder.

Men det är väl en allmän regel, tänker jag, att om man får makten att välja kläder åt någon som inte själv förmår göra det, så är det inte snällt att välja så att de ser löjliga eller konstiga ut. Vill man se konstig ut så bör det vara eget val, tycker jag.

Jag vet inte om jag reflekterat över det. När barnet blev stor nog att förstå vad jag sa och kunde nå kläderna själv sa jag helt enkelt åt henne att gå och hämta kläder/klä på sig jag tänker väl att hon tar det hon tycker är finast/bekvämast/enklast att nå och ja visst händer det att favoritbrallorna är lite trasiga också. De ska tydligen vara på ändå.

 

[Amha]

Jag ser ju likadan ut själv i perioder

Haha, ja jag har förstått det. Jag bär i alla fall inte mjukisar och kjol som barnet gärna gör

 

[Mabuse]

Jag GILLAR rutigt och randigt och mycket färger. BARNET var alltid en färgexplosion och hade mycket färg och mönster. Vi ägde inte ett enda plagg i beige eller pastell. Numer är det lite mer dämpat, men det är en smakfråga. Jag är mer MOLO och villervalla än Zara helt enkelt.

Fast att kläderna passar ihop betyder ju inte att man måste gå klädd i pasteller? Man kan ju ha pastellfärger som inte passar ihop, och man kan ha starka och klara färger som passar. Jag gillar också färger, men det betyder inte att jag vill gå i färger som skär sig.

 

[Hyacinth]

Fast att kläderna passar ihop betyder ju inte att man måste gå klädd i pasteller? Man kan ju ha pastellfärger som inte passar ihop, och man kan ha starka och klara färger som passar. Jag gillar också färger, men det betyder inte att jag vill gå i färger som skär sig.

Jag tycker sällan nåt skär sig. Rött, rosa, orange, turkos. Det är egalt för mig. Precis som att prickigt och blommigt är fint ihop.

 

[Blueberry]

Jag tycker sällan nåt skär sig. Rött, rosa, orange, turkos. Det är egalt för mig. Precis som att prickigt och blommigt är fint ihop.

Joinar dig i team färgglad!

 

[Silkisif]

Jag tycker sällan nåt skär sig. Rött, rosa, orange, turkos. Det är egalt för mig. Precis som att prickigt och blommigt är fint ihop.

Jag har, visserligen ofrivilligt, ofta kombinationen rosa skor, vinröda byxor, grön tröja, rosasvart jacka och ibland knallröd bag. Ibland är jackan lila.
Jag gillar inte rosa men det har bara blivit så, det är mina favoritplagg! Herregud, bara för att jag ser ut som en vandrande färgbomb så gör väl det ingen illa? Jag orkar faktiskt inte bry mig och jag har inte råd att gå och köpa nya kläder för att det sticker i ögonen på andra.

Befria färgerna!!

 

[Petruska]

Jag vet inte om jag reflekterat över det. När barnet blev stor nog att förstå vad jag sa och kunde nå kläderna själv sa jag helt enkelt åt henne att gå och hämta kläder/klä på sig jag tänker väl att hon tar det hon tycker är finast/bekvämast/enklast att nå och ja visst händer det att favoritbrallorna är lite trasiga också. De ska tydligen vara på ändå.

Min unge kunde som tvååring ställa till med JORDBÄVNING om tex den röda tröjan med sjörövarskepp på låg i smutstvätten. Han tog tag i sin klädsel vid ca 1,5. Med accelererande kraft.

 

[Kattennizze]

Ja herregud, mina barn ser ut som hej kom och hjälp mig. Jag skäms ofta för hur de ser ut men försöker dölja det väl. Så länge de har kläder som inte är trasiga, passar och är tillräckligt varma/kalla duger det. Jag har gett upp kläderna för länge sedan, de bestämmer visst det mesta har jag insett.

 

[Mabuse]

Jag tycker sällan nåt skär sig. Rött, rosa, orange, turkos. Det är egalt för mig. Precis som att prickigt och blommigt är fint ihop.

Går du runt likadant själv är det ju en annan sak. Men om man färgmatchar sina egna kläder, men sätter på barnen kläder som skär sig - det är det jag tycker verkar respektlöst.

Jag tycker absolut inte alla nyanser av alla färger är fina ihop. Det finns kombinationer som är fina, och såna som skär sig så det gör ont i ögonen. Det ser ut som det låter när någon sjunger falskt när färger skär sig, i mina ögon.

 

[Amha]

Ja herregud, mina barn ser ut som hej kom och hjälp mig. Jag skäms ofta för hur de ser ut men försöker dölja det väl. Så länge de har kläder som inte är trasiga, passar och är tillräckligt varma/kalla duger det. Jag har gett upp kläderna för länge sedan, de bestämmer visst det mesta har jag insett.

Ja gud.. ska de vara hela och passa också... trasiga/små plagg hamnar ibland på fsk som extra och varje gång man ska byta storlek får jag en chock och beställer alldeles för sent. Samma sak med blöjor. Får barnet tag i något litet/trasigt och man påpekar det får man höra "men det gör inget" och en mycket allvarlig min. Det är lite sådär "jaja, skitsamma då, klä dig i vad du vill.." så får man väl vid behov ta bort plaggen efter nästa tvätt.

Går du runt likadant själv är det ju en annan sak. Men om man färgmatchar sina egna kläder, men sätter på barnen kläder som skär sig - det är det jag tycker verkar respektlöst.

Jag tycker absolut inte alla nyanser av alla färger är fina ihop. Det finns kombinationer som är fina, och såna som skär sig så det gör ont i ögonen. Det ser ut som det låter när någon sjunger falskt när färger skär sig, i mina ögon.

Oj, det måste vara jättejobbigt men jag förstår nog inte riktigt. Är det inte positivt att barnet så fort det kan plocka fram kläderna själv får börja hitta sin egen smak? Det är väl en del av mognaden?

 

[Kattennizze]

Går du runt likadant själv är det ju en annan sak. Men om man färgmatchar sina egna kläder, men sätter på barnen kläder som skär sig - det är det jag tycker verkar respektlöst.

Jag tycker absolut inte alla nyanser av alla färger är fina ihop. Det finns kombinationer som är fina, och såna som skär sig så det gör ont i ögonen. Det ser ut som det låter när någon sjunger falskt när färger skär sig, i mina ögon.

Respekt för vem? Mina barn klär sig själva. De har mkt bestämda åsikter om vad som passar eller inte passar. Jag låter dem hållas, vem ska tycka illa om dem för färgomatchade kläder? Alltså, barn blir ofta en förlängning av föräldrarna, ett sätt att höja föräldrarna i nån jäkla statusstege. Som några slags assessorer om man hårdrar det.

 

[Kattennizze]

Ja gud.. ska de vara hela och passa också... trasiga/små plagg hamnar ibland på fsk som extra och varje gång man ska byta storlek får jag en chock och beställer alldeles för sent. Samma sak med blöjor. Får barnet tag i något litet/trasigt och man påpekar det får man höra "men det gör inget" och en mycket allvarlig min. Det är lite sådär "jaja, skitsamma då, klä dig i vad du vill.." så får man väl vid behov ta bort plaggen efter nästa tvätt.


Oj, det måste vara jättejobbigt men jag förstår nog inte riktigt. Är det inte positivt att barnet så fort det kan plocka fram kläderna själv får börja hitta sin egen smak? Det är väl en del av mognaden?

Det är då man smyger sent på kvällen och hugger kläder som fått hål på knäna och gömmer dem lite diskret sådär i en vrå nånstans och sedan hittar ändå barnen dem och blir hur saliga som helst.