Föräldrar, hur gör ni??

[Saigon]

Men jag tycker att det är helt orimligt att inte kunna lämna sitt barn. Det är orimligt både mot barnet, en själv och den andra föräldern.
Tycker du att det är rimligt och sunt att inte kunna lämna sitt barn? Det känns för mig som en otrolig belastning.

Dessutom är det för mig en jämställdhetsfråga. Händer det ofta att du hör en pappa säga att han aldrig lämnar sitt barn utan ständigt är i närheten?

Nej, det är inte bra i förlängningen. Vare sig för föräldrarna eller barnet. Men vem är jag att döma ngn som haft svårighet att hantera situationen? Och som erkänner att den haft svårt?

 

[LadyCovergirl]

Nej, det är inte bra i förlängningen. Vare sig för föräldrarna eller barnet. Men vem är jag att döma ngn som haft svårighet att hantera situationen? Och som erkänner att den haft svårt?

Det var ju därför jag frågade vad som gjorts för att hantera problemet. Jag vill veta hur det hanterats och således inte döma.

 

[Imogen]

Men jag tycker att det är helt orimligt att inte kunna lämna sitt barn. Det är orimligt både mot barnet, en själv och den andra föräldern.
Tycker du att det är rimligt och sunt att inte kunna lämna sitt barn? Det känns för mig som en otrolig belastning.

Dessutom är det för mig en jämställdhetsfråga. Händer det ofta att du hör en pappa säga att han aldrig lämnar sitt barn utan ständigt är i närheten?

Jag tycker absolut inte det låter som en optimal situation att inte känna att man kan lämna sitt barn med den andra föräldern. Personligen hade jag tyckt att det var ett problem om jag kände så. Men det har ju inte så mycket med det här att göra.

Huruvida det är osunt och ett jämställdhetsproblem beror enligt mig på den enskilda situationen och inget man häver ur sig till andra att de är en osund förälder om man inte har jobbat med sig själv. Jag tycker inte alls att det är fel att du rent generellt tycker att man behöver jobba med sig själv om man känner att man inte kan lämna sitt barn. Det jag reagerade på var hur du uttryckte det till henne och tog för givet att det var allmängiltigt.

 

[LadyCovergirl]

Jag tycker absolut inte det låter som en optimal situation att inte känna att man kan lämna sitt barn med den andra föräldern. Personligen hade jag tyckt att det var ett problem om jag kände så. Men det har ju inte så mycket med det här att göra.

Huruvida det är osunt och ett jämställdhetsproblem beror enligt mig på den enskilda situationen och inget man häver ur sig till andra att de är en osund förälder om man inte har jobbat med sig själv. Jag tycker inte alls att det är fel att du rent generellt tycker att man behöver jobba med sig själv om man känner att man inte kan lämna sitt barn. Det jag reagerade på var hur du uttryckte det till henne och tog för givet att det var allmängiltigt.

Så ditt problem var att jag ställde en rak fråga och inte snuttifierade det?

 

[Imogen]

Så ditt problem var att jag ställde en rak fråga och inte snuttifierade det?

Den raka frågan hade väl snarare varit "har du jobbat med dig själv?" Din kom ju med insinuationer om vad hon borde ha gjort för att inte vara en osund människa. Vilket, var vad jag reagerade på.

Men det var inte meningen att ta den här diskussionen så mycket OT!

 

[LadyCovergirl]

Den raka frågan hade väl snarare varit "har du jobbat med dig själv?" Din kom ju med insinuationer om vad hon borde ha gjort för att inte vara en osund människa. Vilket, var vad jag reagerade på.

Men det var inte meningen att ta den här diskussionen så mycket OT!

Eftersom jag tycker att det är otroligt viktigt att jobba med sig själv i sådana här situationer så skrev jag medvetet som jag gjorde. Det är något jag tycker borde vara självklart.

 

[mandalaki]

Huruvida det är osunt och ett jämställdhetsproblem beror enligt mig på den enskilda situationen

Fast det där stämmer faktiskt inte. Jämställdhet och jämställdhetsproblem är inget relativt, var och en kan inte själv definiera begreppen. Antingen är något jämställdhet/jämställdhetsproblem eller så är det det inte.

 

[Saigon]

Så ditt problem var att jag ställde en rak fråga och inte snuttifierade det?

Jag läser dig som att du inte kan se att din fråga blir dömande. Om vi vänder på situationen då. Om någon hade skrivit "jag blev helt knäckt så fort någon försökte få mig att ta hand om barnet". Hade du även då ifrågasatt vad personen gjorde för att jobba med sig själv?

 

[LadyCovergirl]

Jag läser dig som att du inte kan se att din fråga blir dömande. Om vi vänder på situationen då. Om någon hade skrivit "jag blev helt knäckt så fort någon försökte få mig att ta hand om barnet". Hade du även då ifrågasatt vad personen gjorde för att jobba med sig själv?

Vad får dig att tro att jag inte kan se att jag är dömande? Är det för dig helt orimligt att jag kanske medvetet är just dömande mot människor som tillåter sig att agera som i det här exemplet?

Givetvis. Båda fallen är i mitt tycke helt orimliga. (Jag utgår ifrån att det är ens eget barn det handlar om i ditt exempel.) Det är inget att linda in eller dutta med. Det är ett problem som måste lösas.

 

[Badger]

Det kan givetvis finnas fler variablar i de enskilda fallen. Sen kan diskuteras om man kan uttrycka det som "för stark" anknytning. Men en alltför stark sammankoppling med barnet leder till svårighet att skilja på sig.

Fast varför det? Det kan ju lika gärna vara en egenskap hos mamman själv som en egenskap i bindningen mellan barnet och mamman.

Barnet tex kanske inte har ett större problem att skiljas från mamman än andra barn. Dvs folk kan ha olika personligheter och det kan väl säkert påverka hur de reagerar i olika situationer. Det kan sitta i mammans personlighet och i de tankar och de känslor hon har i olika situationer. Det behöver inte vara barnets "fel" eller relationen eller bindningen. Relationen mellan barn och mamma behöver inte vara bättre eller sämre, svagare eller starkare än relationer mellan andra mammor och barn. Det räcker med mammans personliga reaktioner och hur hon reagerar på sina känslor.

Pappan behöver inte ha en "sämre" eller "bättre" "svagare" eller "starkare" bindning än mamman har. Han kanske bara hanterar den annorlunda iom att han klarar att gå hemifrån. Där har ju även pappan ett socialt tryck på sig att gå till jobbet även om han vill gråta. Meda mamman har ett socialt tryck på sig att stanna hemma som kan påverka situationen.

Sedan kan jag förstå att om man är borta hela dagarna första veckorna man börjar jobba så vill man kanske inte vara borta hela kvällarna också. Det skulle ju kännas lite tungt.

Det är ju ändå panik över att åka till stallet efter jobbet varje dag som hon har. Det skulle ju kanske kännas som lite mycket att plötsligt vara borta all bebisens vakna tid om det är det det handlar om.

 

[Badger]

Jag läser dig som att du inte kan se att din fråga blir dömande. Om vi vänder på situationen då. Om någon hade skrivit "jag blev helt knäckt så fort någon försökte få mig att ta hand om barnet". Hade du även då ifrågasatt vad personen gjorde för att jobba med sig själv?

Alltså ja, jag tycker nog att det vore ett jätteproblem om någon blev knäckt av att försöka ta hand om sitt barn. Är det inte i sådana fall man kan få bo på ett boende tillsammans med personal som hjälper en att hantera det och lära en interagera med barnet. Just i dessa fall är ju anknytningsteorin sannolikt viktig och har hjälpmedel för att arbeta med situationen.

Då är det väl iofs inte längre ngt som ngn säger på ett forum utan det är vårdpersonal som aktivt får hjälpa en att jobba med sig själv.

 

[Badger]

jag har bara hunnit jobba en dag efter mammaledigheten och jag mår redan skitdåligt över att vara ifrån min son. Får panik av att jag måste åka till stallet alla dagar utan en. Får inget vidare stöd utav mannen heller. Har talat om att jag mår dåligt men det är inte så att han pushar mig åt ett eller annat håll utan han ignorerar det mest.

Jag har lagt ut annons om medryttare så jag kan få hjälp två dagar till i veckan.
Tanken på att sälja ena hästen slog mig igår men jag vill verkligen inte det, dels för att jag verkligen älskar hästarna men sen vet jag att om jag inte har dom så kommer jag bryta ihop, då skulle jag aldrig lämna hemmet och det är inte heller bra.

Men hur gör ni? Har ni medryttare? Hur många dagar?
Snälla, inga jobbiga dryga kommentarer. Jag behöver tips, pepp och råd. Mår skit.

Kan man kanske låta hästen gå i "vintervila" (om man har stor hage eller lösdrift) uhm vårvila/pälssättningsvila ett par, tre månader. Jag vet att du sa att de var lite äldre och det brukar inte rekommenderas att ställa av äldre hästar men mina medishästar brukade alltid ha vintervila i flera månader och kom igen vid god hälsa vid uppstart i april eller så (de gick dygnet runt i stor hage i stor hästflock) upp till 24-25 års ålder (nu ska de gå året om på pension) jobbade de halvårsvis.

 

[Saigon]

Vad får dig att tro att jag inte kan se att jag är dömande? Är det för dig helt orimligt att jag kanske medvetet är just dömande mot människor som tillåter sig att agera som i det här exemplet?

Givetvis. Båda fallen är i mitt tycke helt orimliga. (Jag utgår ifrån att det är ens eget barn det handlar om i ditt exempel.) Det är inget att linda in eller dutta med. Det är ett problem som måste lösas.

Ja, det är det för mig. Jag kan inte se ngn anledning alls till varför hon skulle behöva stå till svars inför dig. Jag ser bara ett påhopp och känner en trötthet inför att kvinnor är så dömande mot varandra när det gäller föräldraskap.

 

[Saigon]

Fast varför det? Det kan ju lika gärna vara en egenskap hos mamman själv som en egenskap i bindningen mellan barnet och mamman.

Barnet tex kanske inte har ett större problem att skiljas från mamman än andra barn. Dvs folk kan ha olika personligheter och det kan väl säkert påverka hur de reagerar i olika situationer. Det kan sitta i mammans personlighet och i de tankar och de känslor hon har i olika situationer. Det behöver inte vara barnets "fel" eller relationen eller bindningen. Relationen mellan barn och mamma behöver inte vara bättre eller sämre, svagare eller starkare än relationer mellan andra mammor och barn. Det räcker med mammans personliga reaktioner och hur hon reagerar på sina känslor.

Pappan behöver inte ha en "sämre" eller "bättre" "svagare" eller "starkare" bindning än mamman har. Han kanske bara hanterar den annorlunda iom att han klarar att gå hemifrån. Där har ju även pappan ett socialt tryck på sig att gå till jobbet även om han vill gråta. Meda mamman har ett socialt tryck på sig att stanna hemma som kan påverka situationen.

Sedan kan jag förstå att om man är borta hela dagarna första veckorna man börjar jobba så vill man kanske inte vara borta hela kvällarna också. Det skulle ju kännas lite tungt.

Det är ju ändå panik över att åka till stallet efter jobbet varje dag som hon har. Det skulle ju kanske kännas som lite mycket att plötsligt vara borta all bebisens vakna tid om det är det det handlar om.

Jag säger inte emot. Men du riktar in dig på sakfrågan. Jag reagerar på attityden. I övrigt blandar du ihop användaren med TS.

 

[Badger]

Jag säger inte emot. Men du riktar in dig på sakfrågan. Jag reagerar på attityden. I övrigt blandar du ihop användaren med TS.

Jo lite blandade jag ihop dem. Ts jobbar ju och oroar sig över ridningen. Sedan var det en användare som inte lämnade sitt barn på ett år. Men jag svarar snarare på frågan om bindningskvalitet än person egentligen.

Attityden? jo den reagerar jag också på lite ur rent feministisk synvinkel. Så vi reagerar nog på olika saker där.

 

[Pontevecchio]

Fast varför det? Det kan ju lika gärna vara en egenskap hos mamman själv som en egenskap i bindningen mellan barnet och mamman.

Barnet tex kanske inte har ett större problem att skiljas från mamman än andra barn. Dvs folk kan ha olika personligheter och det kan väl säkert påverka hur de reagerar i olika situationer. Det kan sitta i mammans personlighet och i de tankar och de känslor hon har i olika situationer. Det behöver inte vara barnets "fel" eller relationen eller bindningen. Relationen mellan barn och mamma behöver inte vara bättre eller sämre, svagare eller starkare än relationer mellan andra mammor och barn. Det räcker med mammans personliga reaktioner och hur hon reagerar på sina känslor.

Pappan behöver inte ha en "sämre" eller "bättre" "svagare" eller "starkare" bindning än mamman har. Han kanske bara hanterar den annorlunda iom att han klarar att gå hemifrån. Där har ju även pappan ett socialt tryck på sig att gå till jobbet även om han vill gråta. Meda mamman har ett socialt tryck på sig att stanna hemma som kan påverka situationen.

Sedan kan jag förstå att om man är borta hela dagarna första veckorna man börjar jobba så vill man kanske inte vara borta hela kvällarna också. Det skulle ju kännas lite tungt.

Det är ju ändå panik över att åka till stallet efter jobbet varje dag som hon har. Det skulle ju kanske kännas som lite mycket att plötsligt vara borta all bebisens vakna tid om det är det det handlar om.

varför skulle det kännas tungt? för mig kändes det bra. Säger du att jag kände fel då?

 

[LadyCovergirl]

Ja, det är det för mig. Jag kan inte se ngn anledning alls till varför hon skulle behöva stå till svars inför dig. Jag ser bara ett påhopp och känner en trötthet inför att kvinnor är så dömande mot varandra när det gäller föräldraskap.

Det kanske behövs att vissa kvinnor blir ifrågasatta kring sitt föräldraskap precis som vissa män behöver det.

 

[mandalaki]

Det kanske behövs att vissa kvinnor blir ifrågasatta kring sitt föräldraskap precis som vissa män behöver det.

Det är också så himla vanligt att om man ifrågasätter något som har med föräldraskap och/eller jämställdhet att göra så hänvisar någon till något slags systerlig solidaritet. Att ifrågasätta minsta lilla blir till "kvinnor som trycker ner andra kvinnor." Trist.

 

[Badger]

varför skulle det kännas tungt? för mig kändes det bra. Säger du att jag kände fel då?

Nej inte alls. Folk är olika, jag var nog lite sådan att i extremen ha träffat ett barn ofta/jämt under en längre tid och sedan helt sluta träffa barnet helt (dvs tex jobba 8-17, rida 17:50 till 19:30 och så restid och hemma 20:30, som det skulle blivit om jag hade ridit 5 dagar i veckan) kanske inte känns så bra för mig, kanske skulle tänka att barnet blev lite förvånat också. Så i mig finns förståelse för om fler hade kunnat känna så att man vill träffa ett barn även i veckorna. Så då red jag ett par gånger av arbetskvällarna bara istället för nästan alla.

Men det är ju olika, det kan ju vara skönt att slippa se personen/babyn helt i veckorna också. Men det blev så när jag flyttade ihop också, att jag ville vara hemma lite mer för att träffa min sambo så jag ville tillbringa lite mer tid hemma än ingen. Men folk är olika.

Men man kan också läsa inlägg ganska noga om man vill

Sedan kan jag förstå att om man är borta hela dagarna första veckorna man börjar jobba så vill man kanske inte vara borta hela kvällarna också. Det skulle ju kännas lite tungt.

Om man gör det ser man att det står "sedan kan JAG förstå att om man" implicerande att meningen "Det skulle ju kännas lite tungt" handlar om JAGet i början och därmed reflekterar personliga tankar och känslor hos en person, jaget. Inte tankar och känslor som allmänheten eller kvinnligheten bör och ska ha. Utan man kan då tolka in en förståelse i korthet. TS JAG kan förstå DIG och dina känslor. Så även om jag skriver här ovan olika saker i mitt inlägg så "kan jag förstå dig" det finns tillfällen "när jag (personligen JAG) tänkt likadant".

 

[Pontevecchio]

Kan finnas massor av skäl till att man är borta.
min andra vecka på jobbet var jag tex på tjänsteresa.
efter att ha varit med mitt barn nästan helt i 10 mån tyckte jag en vecka på hotell i varmt land med roliga arbetsuppgifter var underbart!

klagar man på att andra dömer kanske man ska ta det lugtn själv.