Föräldraledighet, jämställdhet, pengar

[californication]

Du har det uppenbarligen väldigt svårt, och mår riktigt dåligt.

Jag är knappast unik.

Jag försöker hålla en diskussion på en generaliserad nivå, och undviker att enbart basera det jag säger på egna erfarenheter, men du tar tyvärr generella uttalanden, som påhopp på dig. Det är det inte.

Påhopp mot mig, och alla andra som har det jobbigt.

Kan du backa upp påståendet om att en majoritet får problem av att föda barn med någon statistik? Hur definierar du i sammanhanget "problem"?

Jag har redan länkat tidigare i tråden. Men du kanske inte tycker att det är ett problem att Sverige har problem med förlossningsskador? Att hänvisa till hur många som dör är inte särskilt relevant. Att dö är inte "att bli skadad och få problem". Det är att dö.

 

[californication]

Det finns kanske en poäng med att en kvinna som mår så fysiskt och/eller psykiskt dåligt att hon inte kan jobba är just sjukskriven och inte föräldraledig, för att inte normalisera ohälsa efter förlossningen. Varför ska man som sjuk kvinna behöva ta hand om både sig själv och bebis om det finns en frisk förälder som kan vara föräldraledig? Skevt tycker jag, det känns varken speciellt barn- eller kvinnovänligt.

Nej, absolut och jag ser det inte som ett argument heller. Det var bara en spekulation över kostnaderna för fl och sjukskrivning.

Jag tycker att det är galet och helt uppåt väggarna att man måste nyttja föräldraledigheten som sjukskrivning idag många gånger.

 

[californication]

Jag lägger de argumenten i samma påse som amningen. Faktiskt.
Jag tror att (många) kvinnor hittar miljoner med argument för att de ska få merparten av föräldraledigheten. Argumenten används ju även av kvinnor som INTE har några fysiska eller psykiska problem efter graviditeten.

Jag ser hellre att de är just sjukskrivna för då kan det gå från "rätt kassa" och istället för att de gemensamma föräldradagarna ska gå till en kvinna som egentligen kanske faktiskt behöver vila även från barnskötseln (det är ju också en viss ansträngning att ta hand om en liten bebis; faktiskt en ganska stor ansträngning för många, SPECIELLT om man mår dåligt).
För då är föräldrarna friare att använda dagarna till det de ska användas för; föräldraledighet med sitt barn. Kvinnan kan vara en aktiv förälder istället för en sjuk människa som hjälpligt orkar med vardagen för sig och sitt barn.

Självklart, jag säger verkligen inte emot på den punkten.

 

[cirkus]

Jag har funderat mycket på detta med att må dåligt under graviditeter och detta med förlossningsrädslan som väldigt många verkar lida av idag.

Jag fick barn på hedenhös tid och när jag väntade mina barn så träffade jag i stort sett inte alls på den ångest som jag läser om här och ser hos de jag känner som är gravida - med det sagt att den inte fanns, men jag har ändå känslan av att det ändå är mycket vanligare idag med ffa de psykiska åkommorna, vad beror det på?

MIn amatörteori är att det dels är öppnare och folk vågar uttrycka sig mer, men också att de negativa känslorna underblåses mer av all information som finns - både riktig information och men också misinformation. Tyvärr verkar inte hjälpen ha kommit ikapp informationsflödet.

 

[Pontevecchio]

Det är fan likadant med hela bli-gravid-rumban. Slappna av, det tar ett år, har du provat missionären, bada inte bastu, JAG blev minsann gravid genast jag slutade tänka på det.

Och mensgrejen. Det är så normalt att ha ont. Du blöder inte så mycket som du tror (det handlar bara om en matsked blablalbla), det är normalt med mens en gång i året, fan och hans moster.

(Nejdå. Inte ALLS bitter...)

Det är inte direkt så att du dör

Skogaliten, det finns många nivåer av helvete mellan död och levande.
Att man inte dör betyder inte att man tycker det är fine. Vad som är ett problem eller inte för nån är väl inte vår sak att döma?

 

[californication]

Jag har funderat mycket på detta med att må dåligt under graviditeter och detta med förlossningsrädslan som väldigt många verkar lida av idag.

Jag fick barn på hedenhös tid och när jag väntade mina barn så träffade jag i stort sett inte alls på den ångest som jag läser om här och ser hos de jag känner som är gravida - med det sagt att den inte fanns, men jag har ändå känslan av att det ändå är mycket vanligare idag med ffa de psykiska åkommorna, vad beror det på?

MIn amatörteori är att det dels är öppnare och folk vågar uttrycka sig mer, men också att de negativa känslorna underblåses mer av all information som finns - både riktig information och men också misinformation. Tyvärr verkar inte hjälpen ha kommit ikapp informationsflödet.

Jag tror att det är som du säger, men även en kombination med hur livet ser ut för kvinnor i övrigt idag. Större press och krav i allmänhet och det i kombination med graviditetshormoner och annat så blir det nog lite gröt av det hela. Stress skapar stress liksom.

Obs, bara spekulationer.

 

[Pontevecchio]

Jag har funderat mycket på detta med att må dåligt under graviditeter och detta med förlossningsrädslan som väldigt många verkar lida av idag.

Jag fick barn på hedenhös tid och när jag väntade mina barn så träffade jag i stort sett inte alls på den ångest som jag läser om här och ser hos de jag känner som är gravida - med det sagt att den inte fanns, men jag har ändå känslan av att det ändå är mycket vanligare idag med ffa de psykiska åkommorna, vad beror det på?

MIn amatörteori är att det dels är öppnare och folk vågar uttrycka sig mer, men också att de negativa känslorna underblåses mer av all information som finns - både riktig information och men också misinformation. Tyvärr verkar inte hjälpen ha kommit ikapp informationsflödet.

Ihop med en sjukvård som inte har tid. Jag är inte förlossningrädd men självklart mår man lite illa till mods när man läser om %höjningen av svåra rupturer, kvinnor som hänvisas runt till olika BB och BMs som säger upp sig i protest och skriver debattartiklar om att de inte hinner med.

Irl är det ungefär 50/50 om man är nöjd eller ej med sin förlossning hos mina vänner. Ca 10st vet jag som haft en 3 eller 4a ruptur. det är rätt mycket.

Kanske pratar man mer om det idag?

 

[Sedna]

Jag tycker att det är galet och helt uppåt väggarna att man måste nyttja föräldraledigheten som sjukskrivning idag många gånger.

Vilket väl kan tänkas hänga samman med synen på mamman som primärförälder och det faktum att det anses notmalt att mamman tar ut större delen av ledigheten, i synnerhet under det första året. Att döma av tråden kan uttag av föräldraledighet motiveras med att mamman behöver psykisk och fysisk återhämtning, då undrar jag hur ofta sjukskrivning ens varit ett alternativ? Det känns som det är lätt att skylla på systemet (måste ta ut föräldraledighet), när det samtidigt hos många familjer verkar finnas en stark vilja av andra skäl att just mamman är hemma och pappan arbetar. Systemet går att förändra, frågan är om intresset finns?

 

[californication]

Vilket väl kan tänkas hänga samman med synen på mamman som primärförälder och det faktum att det anses notmalt att mamman tar ut större delen av ledigheten, i synnerhet under det första året. Att döma av tråden kan uttag av föräldraledighet motiveras med att mamman behöver psykisk och fysisk återhämtning, då undrar jag hur ofta sjukskrivning ens varit ett alternativ? Det känns som det är lätt att skylla på systemet (måste ta ut föräldraledighet), när det samtidigt hos många familjer verkar finnas en stark vilja av andra skäl att just mamman är hemma och pappan arbetar. Systemet går att förändra, frågan är om intresset finns?

Bra fråga!

Jag kan enbart svara för mig själv i den här frågan. Jag har inget jobb. Vid en sjukskrivning får jag inte ut några pengar, det får jag vid föräldraledighet. Skulle jag då sjukskriva mig istället för att ta ut föräldrapeng? Tveksamt. Låg sannolikhet, men inte omöjligt.

 

[cirkus]

Jag tror att det är som du säger, men även en kombination med hur livet ser ut för kvinnor i övrigt idag. Större press och krav i allmänhet och det i kombination med graviditetshormoner och annat så blir det nog lite gröt av det hela. Stress skapar stress liksom.

Obs, bara spekulationer.

Jag tror också du är något på spåret!
Det finns en helt annan press nu. Utifrån och kanske även inifrån.
Även om jag inte tror att mitt liv skilde sig så mycket åt då för 25 år sen rent praktiskt. Så tror jag att det finns en annan press från hela den mediala världen om att vara så inihelvete lyckad. Allt så vara perfekt in i minsta detalj. Förhållande, hem, fritid, kropp, jobb allt, allt allt ska vara så ... perfekt för dagens barnfödande generation har ju "fått alla möjligheter" - fast det är som tvärt om - bara en hård press på det perfekta livet.


/amatöranalys...

 

[cirkus]

Ihop med en sjukvård som inte har tid. Jag är inte förlossningrädd men självklart mår man lite illa till mods när man läser om %höjningen av svåra rupturer, kvinnor som hänvisas runt till olika BB och BMs som säger upp sig i protest och skriver debattartiklar om att de inte hinner med.

Irl är det ungefär 50/50 om man är nöjd eller ej med sin förlossning hos mina vänner. Ca 10st vet jag som haft en 3 eller 4a ruptur. det är rätt mycket.

Kanske pratar man mer om det idag?

ja, man kanske pratar mer om det idag - jag vet inte.

När jag födde så gick snacket likadant om förlossningsvården och att man inte skulle få komma till det sjukhus man ville här i Stockholm, jag var rätt stressad över det med tvillingarna för jag ville absolut hamna på ett BB med neonatal. Då fanns det ett par BB utan den typen av vårdmöjlighet.

Ökningen av rupturer kan ju inte bero på att kvinnor är sämre på att föda barn - det måste ju vara så att vården är sämre. (visste faktiskt inte att dte ökat alls)

 

[californication]

Jag tror också du är något på spåret!
Det finns en helt annan press nu. Utifrån och kanske även inifrån.
Även om jag inte tror att mitt liv skilde sig så mycket åt då för 25 år sen rent praktiskt. Så tror jag att det finns en annan press från hela den mediala världen om att vara så inihelvete lyckad. Allt så vara perfekt in i minsta detalj. Förhållande, hem, fritid, kropp, jobb allt, allt allt ska vara så ... perfekt för dagens barnfödande generation har ju "fått alla möjligheter" - fast det är som tvärt om - bara en hård press på det perfekta livet.


/amatöranalys...

Ja! Precis. Jag känner igen den där pressen så tydligt. Jag har ju i princip gjort allt i "fel" ordning sett till samhället idag, och sjutton vad jag har mött på motstånd ibland. Folk är helt förfärade att jag fyller 26 i augusti och inte har högskoleutbildning. "Jag borde ju plugga, med alla möjligheter som finns idag!".
Sen skall man se bra ut också, trots att man känner sig som en ko. Sexlivet skall blomstra och inga problem skall existera. Helst skall man ha 6-pack på förlossningen och springa milen 2 veckor efter födseln.
Man skall jobba heltid (med en bra karriär), men ändå ha ett perfekt hem utan hjälp. Strumporna skall vara strukna och vecken lagda. Blommor i fönstren? Hah, glöm det. Idag skall vi enbart odla avancerade frukt- och grönsaker. Vi skall ju baka bröd och laga all mat från grunden. Och glöm inte - vara perfekta vännerna som alltid finns där för varandra och alltid har tid.

Herregud, vilket meck!

 

[cirkus]

Ja! Precis. Jag känner igen den där pressen så tydligt. Jag har ju i princip gjort allt i "fel" ordning sett till samhället idag, och sjutton vad jag har mött på motstånd ibland. Folk är helt förfärade att jag fyller 26 i augusti och inte har högskoleutbildning. "Jag borde ju plugga, med alla möjligheter som finns idag!".
Sen skall man se bra ut också, trots att man känner sig som en ko. Sexlivet skall blomstra och inga problem skall existera. Helst skall man ha 6-pack på förlossningen och springa milen 2 veckor efter födseln.
Man skall jobba heltid (med en bra karriär), men ändå ha ett perfekt hem utan hjälp. Strumporna skall vara strukna och vecken lagda. Blommor i fönstren? Hah, glöm det. Idag skall vi enbart odla avancerade frukt- och grönsaker. Vi skall ju baka bröd och laga all mat från grunden. Och glöm inte - vara perfekta vännerna som alltid finns där för varandra och alltid har tid.

Herregud, vilket meck!

Jamen precis - jag är inte avundsjuk
Jag är glad att jag är gammal och ful, med blommor i fönstren

 

[WBanna]

Sen skall man se bra ut också, trots att man känner sig som en ko. Sexlivet skall blomstra och inga problem skall existera. Helst skall man ha 6-pack på förlossningen och springa milen 2 veckor efter födseln.
Man skall jobba heltid (med en bra karriär), men ändå ha ett perfekt hem utan hjälp. Strumporna skall vara strukna och vecken lagda. Blommor i fönstren? Hah, glöm det. Idag skall vi enbart odla avancerade frukt- och grönsaker. Vi skall ju baka bröd och laga all mat från grunden. Och glöm inte - vara perfekta vännerna som alltid finns där för varandra och alltid har tid.

Herregud, vilket meck!

Sådär ser mångas liv ut på Facebook, men inte i verkligheten...

 

[californication]

Sådär ser mångas liv ut på Facebook, men inte i verkligheten...

Exactly! Men det skapar stress och press.

 

[Lo_]

Jag tackade nej till sjukskrivning under min graviditet och har aldrig nånsin mött så bra vård som då. Behövde bara lyfta luren så fick jag komma direkt om det var något jag oroade mig för.

 

[Pontevecchio]

ja, man kanske pratar mer om det idag - jag vet inte.

När jag födde så gick snacket likadant om förlossningsvården och att man inte skulle få komma till det sjukhus man ville här i Stockholm, jag var rätt stressad över det med tvillingarna för jag ville absolut hamna på ett BB med neonatal. Då fanns det ett par BB utan den typen av vårdmöjlighet.

Ökningen av rupturer kan ju inte bero på att kvinnor är sämre på att föda barn - det måste ju vara så att vården är sämre. (visste faktiskt inte att dte ökat alls)

BM säger ju i pressen att de inte hinner vara med och kontrollera förloppet tillräckligt, att prion är bebisen och då får mamman ta smällen. Ihop med äldre mammor som är mer pålästa och kanske därför mer rädda.

 

[fia-lisa]

Vilket väl kan tänkas hänga samman med synen på mamman som primärförälder och det faktum att det anses notmalt att mamman tar ut större delen av ledigheten, i synnerhet under det första året. Att döma av tråden kan uttag av föräldraledighet motiveras med att mamman behöver psykisk och fysisk återhämtning, då undrar jag hur ofta sjukskrivning ens varit ett alternativ? Det känns som det är lätt att skylla på systemet (måste ta ut föräldraledighet), när det samtidigt hos många familjer verkar finnas en stark vilja av andra skäl att just mamman är hemma och pappan arbetar. Systemet går att förändra, frågan är om intresset finns?

Generellt är nog kvinnor lika måna om att släppa ifrån sig den strukturella fördelen man har som kvinna med att ta ut längre föräldraledighet som män är att släppa ifrån sig sina strukturella förmåner...

 

[fia-lisa]

Jag tackade nej till sjukskrivning under min graviditet och har aldrig nånsin mött så bra vård som då. Behövde bara lyfta luren så fick jag komma direkt om det var något jag oroade mig för.

Jag håller med. Kände mig väldigt prioriterad av sjukvården som gravid!

 

[cirkus]

BM säger ju i pressen att de inte hinner vara med och kontrollera förloppet tillräckligt, att prion är bebisen och då får mamman ta smällen. Ihop med äldre mammor som är mer pålästa och kanske därför mer rädda.

Det måste ju finnas statistik på hur många BM per förlossningsavdelning det finns nu jämfört med när jag fick barn.

Det är ju just detta med att vara påläst som jag faktiskt är lite skeptisk till. Jag tro ju att mycket av informationen inte är direkt konstruktiv och bra. Jag anser mig inte varit dåligt påläst, inte heller mina vänner som födde barn då jag gjort det - så jag tror att pålästenheten ser ut på väldigt olika sätt.