Föräldraledighet, jämställdhet, pengar

[Pontevecchio]

Det måste ju finnas statistik på hur många BM per förlossningsavdelning det finns nu jämfört med när jag fick barn.

Det är ju just detta med att vara påläst som jag faktiskt är lite skeptisk till. Jag tro ju att mycket av informationen inte är direkt konstruktiv och bra. Jag anser mig inte varit dåligt påläst, inte heller mina vänner som födde barn då jag gjort det - så jag tror att pålästenheten ser ut på väldigt olika sätt.

Det håller jag med om. det blir i mångt och mycket skrämselpropaganda.

 

[fia-lisa]

Vilket väl kan tänkas hänga samman med synen på mamman som primärförälder och det faktum att det anses notmalt att mamman tar ut större delen av ledigheten, i synnerhet under det första året. Att döma av tråden kan uttag av föräldraledighet motiveras med att mamman behöver psykisk och fysisk återhämtning, då undrar jag hur ofta sjukskrivning ens varit ett alternativ? Det känns som det är lätt att skylla på systemet (måste ta ut föräldraledighet), när det samtidigt hos många familjer verkar finnas en stark vilja av andra skäl att just mamman är hemma och pappan arbetar. Systemet går att förändra, frågan är om intresset finns?

Som jag skrev tidigare, vi gjorde det inte. Det fanns inte med i tankevärlden av någon anledning, jag var ju hemma och ledig. Att jag var så dålig att jag behövde hjälp av mannen som fick flexa och min mamma för att ta hand om bebis blev inte någon ringklocka.

 

[lil-sis]

Jag håller med. Kände mig väldigt prioriterad av sjukvården som gravid!

Det har inte jag gjort. Inte förrän jag betalat för att bli undersökt privat har det stora sjukhuset tagit min (berättigade) oro på allvar.

Hade jag lyssnat på deras normal-snack och tagit ett par alvedon hade äggledaren kanske brustit hemma, långt från hjälp eller ännu värre på jobbet, bakom ratten på en fullsatt buss.

 

[lil-sis]

Ett normalt snitt behöver en tid för läkning, men knappast 1 år. Jag är snittad två gånger (dessutom resulterade första snittet i en förtunnad livmodervägg som kan sägas "ställde till en del" inför andra graviditeten) och kunde ta hand om bebisarna själv redan efter ett dygn på BB (även om det var rätt omständligt och tog tid att ta sig ur sängen).
Efter att klamrarna (stygnen) tagits så klarade jag i stort sett allt, men undvek att lyfta tyngre saker i ytterligare ett par veckor.
En rätt normal läkningsprocess är nog faktiskt så.

Vid andra graviditeten var äldsta barnet 3,5 år och min man var hemma de 10 dagarna och sen jobbade han. Det gick fint. Däremot hade det nog varit svårare om äldsta varit yngre och krävt mer fysisk omvårdnad och att bli lyft osv.

Då tror jag foglossningsproblem faktiskt är långt värre.

Men att det var lätt för dig betyder inte att det är så för alla eller ens de flesta.

Jag har gjort två bukoperationer med laparoskopi och är under isen längre än en vecka. Ett snitt är ju betydligt mer invasivt även om jag första gången blev av med en äggstock (och fick ett bikinisnitt) och andra gången möblerade om tarmarna så har inte det gjort ont men att man varit och rört runt i muskler etc har känts rejält.

Andra gången visserligen på benen snabbare men då hade jag fått bättre hjälp av sjukgymnast och inte bara utsjasad från sjukhuset pga platsbrist.

Och då är jag nog ändå inte extrem på något vis.

 

[fia-lisa]

Det har inte jag gjort. Inte förrän jag betalat för att bli undersökt privat har det stora sjukhuset tagit min (berättigade) oro på allvar.

Hade jag lyssnat på deras normal-snack och tagit ett par alvedon hade äggledaren kanske brustit hemma, långt från hjälp eller ännu värre på jobbet, bakom ratten på en fullsatt buss.

Nej, jag har förstått att långtifrån alla har samma upplevelse som jag har. Kanske är mödravården bra i mitt landsting eller också har jag haft tur med mina kontaktpersoner.

Synd är det oavsett att alla inte får dela min syn, för jag tror som sagt att totalupplevelsen av själva graviditeten beror mycket på hur man blir behandlad.

 

[Amha]

Ja! Precis. Jag känner igen den där pressen så tydligt. Jag har ju i princip gjort allt i "fel" ordning sett till samhället idag, och sjutton vad jag har mött på motstånd ibland. Folk är helt förfärade att jag fyller 26 i augusti och inte har högskoleutbildning. "Jag borde ju plugga, med alla möjligheter som finns idag!".
Sen skall man se bra ut också, trots att man känner sig som en ko. Sexlivet skall blomstra och inga problem skall existera. Helst skall man ha 6-pack på förlossningen och springa milen 2 veckor efter födseln.
Man skall jobba heltid (med en bra karriär), men ändå ha ett perfekt hem utan hjälp. Strumporna skall vara strukna och vecken lagda. Blommor i fönstren? Hah, glöm det. Idag skall vi enbart odla avancerade frukt- och grönsaker. Vi skall ju baka bröd och laga all mat från grunden. Och glöm inte - vara perfekta vännerna som alltid finns där för varandra och alltid har tid.

Herregud, vilket meck!

Haha! Mina grönsaker är det enda jag kommer ihåg att vattna! därmed har jag inga blommor i fönstret men lagar nästan all mat från grunden för det är roligt och känns bra men visst går det en pizza ibland. Är jag perfekt för det? Mjae, skulle inte tro det men visst, skulle jag använda fb skulle jag kunna fota allt nyttigt jag gör och framstå som en perfekt kvinna och mörka allt dåligt.

Titta inte för mycket på solsidan, det man ser där är inte sant

 

[Amha]

Det har inte jag gjort. Inte förrän jag betalat för att bli undersökt privat har det stora sjukhuset tagit min (berättigade) oro på allvar.

Hade jag lyssnat på deras normal-snack och tagit ett par alvedon hade äggledaren kanske brustit hemma, långt från hjälp eller ännu värre på jobbet, bakom ratten på en fullsatt buss.

Dina graviditeter var väl ganska nya? Det kan vara där skon klämde. Jag har nämligen hört mycket liknande i tidiga graviditeter, däremot när man passerat det tidiga stadiet har vården sett annorlunda ut. Jag fick ju MF i höstas och hade på känn att det inte skulle gå vägen. Inga smärtor förvisso men det var inte så att man reagerade på att jag hade känslan. Nu däremot, bf i augusti, är det väldigt annorlunda. Det ändrades väl redan runt v.15 tror jag när jag började söka mer vård för kroppsliga besvär och ställde vissa frågor till BM.

Förhoppningsvis får du bättre erfarenhet av vården den dagen det tar sig för dig.

 

[lil-sis]

Dina graviditeter var väl ganska nya? Det kan vara där skon klämde. Jag har nämligen hört mycket liknande i tidiga graviditeter, däremot när man passerat det tidiga stadiet har vården sett annorlunda ut. Jag fick ju MF i höstas och hade på känn att det inte skulle gå vägen. Inga smärtor förvisso men det var inte så att man reagerade på att jag hade känslan. Nu däremot, bf i augusti, är det väldigt annorlunda. Det ändrades väl redan runt v.15 tror jag när jag började söka mer vård för kroppsliga besvär och ställde vissa frågor till BM.

Förhoppningsvis får du bättre erfarenhet av vården den dagen det tar sig för dig.

Vad hjälper det när det är potentiellt dödligt? Och inte ens andra gånge tar de mig på allvar... Utomkveds är inte att leka med.

Blir jag någonsin gravid så tillhör jag specialistmödravården från dag ett och är flaggad för tidig sjukskrivning pga smärta. Så där finns det redan en plan.

 

[Amha]

Vad hjälper det när det är potentiellt dödligt? Och inte ens andra gånge tar de mig på allvar... Utomkveds är inte att leka med.

Jag håller helt med dig. Det är helt vansinnigt. Jag tror att det kan vara så att av någon anledning (tidsbrist? Oengagerad personal?) har BM börjat rycka på axlarna för det mesta i början. Det ringer väl sjuttioelva oroliga kvinnor till dem i olika lägen så de kanske missar de som faktiskt är oroliga av en anledning. Har du drivit vidare det du var med om med utomkvedshavandeskap som de struntade i?

Förjävligt att det sker som sagt, det ska inte få passera sså enkelt.

 

[lil-sis]

Jag håller helt med dig. Det är helt vansinnigt. Jag tror att det kan vara så att av någon anledning (tidsbrist? Oengagerad personal?) har BM börjat rycka på axlarna för det mesta i början. Det ringer väl sjuttioelva oroliga kvinnor till dem i olika lägen så de kanske missar de som faktiskt är oroliga av en anledning. Har du drivit vidare det du var med om med utomkvedshavandeskap som de struntade i?

Förjävligt att det sker som sagt, det ska inte få passera sså enkelt.

Nej, jag orkar inte ta sådana strider. Det är jobbigt nog ändå att rodda sig fram genom sjukvården och jag tycker det är viktigare att få till IVFen så snabbt det går (även om just det inte verkar gå så snabbt, ska ta tag i vårdvalet i augusti igen). Däremot har jag ju lärt mig att inte vända mig till gynakuten utan ringa till någon av de privata vårdgivarna istället. Det är både snabbare och säkrare. Och en remiss kan inte gynakuten ignorera.

 

[Amha]

Nej, jag orkar inte ta sådana strider. Det är jobbigt nog ändå att rodda sig fram genom sjukvården och jag tycker det är viktigare att få till IVFen så snabbt det går (även om just det inte verkar gå så snabbt, ska ta tag i vårdvalet i augusti igen). Däremot har jag ju lärt mig att inte vända mig till gynakuten utan ringa till någon av de privata vårdgivarna istället. Det är både snabbare och säkrare. Och en remiss kan inte gynakuten ignorera.

Gynakuten närmast mig är tack och lov guld värd. Däremot är den väl kanske lite sämre närmare stan som jag förstått det. Drygt att det är sådär. Det borde vara lika.

 

[TinyWiny]

Det är lätt att några år efter graviditet och förlossning sitta och säga att allt var så värt det men när man är mitt uppe i det så är det en helt annan sak. Jag blev påmind på allvar om mina egna graviditeter och förlossningar när min bonusdotter var gravid och sedan fick vårt älskade lilla (bonus)barnbarn för lite drygt tre år sedan. Det är mycket som man glömmer snabbt och det är väl evolutionens sätt att föra människosläktet vidare men jag tycker inte att man ska sitta och klappa sig själv på axeln och prata om att "blomma ut" och det ena positivare än det andra om man inte är i situationen själv just nu. Vi upplever alla olika saker vid olika tillfällen i livet och hur vi upplever saker och ting beror både på hur vi har växt upp, hur vi lever och vilka förväntningar vi har på oss själva och vår omgivning. För mig var det en väckarklocka att verkligen prata med min bonusdotter om diverse problem under graviditeten och det fick mig att minnas sådant som jag sedan länge hade förträngt.

Att vara gravid och föda barn är en stor grej och att då få höra att man inte ska gnälla, att man borde vara lycklig och tacksam osv. osv. kan vara fruktansvärt påfrestande.

 

[Teilani]

Jag tycker inte att mamman förtjänar någon sorts extra ledighet som plåster på såren för att det är jobbigt att vara gravid och skitjobbigt att ha en förlossning. Sjukskrivning ska självklart användas när det behövs, och att pappan då tar föräldraledigt samtidigt för att ta hand om barnet. Även om det i praktiken blir att man hjälps åt när båda är hemma.

Sen apropå glorifierande så tyckte inte jag det var särskilt mysigt alls att gå hemma med en liten bebis. Jag hade skittråkigt och var jättetrött eftersom ungen aldrig sov mer än 2 timmar i sträck. Så för min mentala hälsas skull är jag också mycket nöjd att vi delade lika det första året.

Jag är glad att jag har sparat många dagar som jag kan ta ut nu när han är så stor att vi kan göra roligare saker tillsammans än att amma

 

[ako]

Har läst tråden men inte skrivit. Personligen tycker jag att båda föräldrarna lämpligen ska vara föräldralediga, men att man inte behöver absolut dela 50/50 utan göra så som funkar. I vår familj delade vi väldigt lika med första barnet ;vet inte exakt hur mga dagar vi tog ut var; första året var vi jättesnåla o nu tar jag ut de sista nu i sommar för att de inte ska brinna inne). Då hade vi båda fasta jobb att vara fl i från, vilket ju gjorde det enkelt att dela så. När barn 2 föddes hade jag tappat mitt fasta jobb p g a entreprenörsbyte

 

[ako]

O ett bra vick dök upp- pappan ledig mestadels. Inför barn tre hade jag åter vick som tog slut lagom till han föddes o än inget lockande jobb i faggorna - jag tar större delen den här gången. För oss har det alltså passat att göra lite olika (och vi båda spenderar mkt tid med barnen även om vi jobbar) o därför tycker jag det är bra med en flexibel fp.

 

[pudsey]

Hur ser ni på de länder där man inte kan dela lika på föräldraledigheten?

Jag som bor i England t.ex kommer vara hemma tills dottern och ev. syskon börjar skolan dvs minst 4 år.
Att jobba och ha barn på dagis skulle gå plus minus noll i ekonomi alt. minus. Jag hade gärna börjat jobba om ett år. Sverige har det enormt bra med möjlighet till att båda föräldrarna kan vara hemma med barnen och sen en bra barnomsorg som inte ruinerar en.

Hade vi bott i Sverige eller det fanns samma möjligheter här skulle pappan gärna varit föräldraledig, nu hade han semester första veckan, skulle han tagit pappa ledigt som är en möjlighet hade vi förlorat 75% av vår inkomst rakt av.
Önskar vi hade problemet med att det ska vara jämnställt och vem som ska va hemma med barnet.

 

[Blueberry]

Hur ser ni på de länder där man inte kan dela lika på föräldraledigheten?

Jag som bor i England t.ex kommer vara hemma tills dottern och ev. syskon börjar skolan dvs minst 4 år.
Att jobba och ha barn på dagis skulle gå plus minus noll i ekonomi alt. minus. Jag hade gärna börjat jobba om ett år. Sverige har det enormt bra med möjlighet till att båda föräldrarna kan vara hemma med barnen och sen en bra barnomsorg som inte ruinerar en.

Hade vi bott i Sverige eller det fanns samma möjligheter här skulle pappan gärna varit föräldraledig, nu hade han semester första veckan, skulle han tagit pappa ledigt som är en möjlighet hade vi förlorat 75% av vår inkomst rakt av.
Önskar vi hade problemet med att det ska vara jämnställt och vem som ska va hemma med barnet.

Superintressant input, det ska bli spännande att läsa hur folk resonerar

 

[Sedna]

Hur ser ni på de länder där man inte kan dela lika på föräldraledigheten?

Vi bodde i ett sådant land (Schweiz) och en stor anledning till att vi flyttade tillbaka till Sverige var att vi inte vill bilda familj i ett land med den typen av familjepolitik. Jag vill inte vara hemmafru, min sambo vill inte vara försörjare och vi vill inte att vårt barn ska växa upp med de värderingarna. Så sånna länder är inget för oss

 

[Pontevecchio]

Hur ser ni på de länder där man inte kan dela lika på föräldraledigheten?

Jag som bor i England t.ex kommer vara hemma tills dottern och ev. syskon börjar skolan dvs minst 4 år.
Att jobba och ha barn på dagis skulle gå plus minus noll i ekonomi alt. minus. Jag hade gärna börjat jobba om ett år. Sverige har det enormt bra med möjlighet till att båda föräldrarna kan vara hemma med barnen och sen en bra barnomsorg som inte ruinerar en.

Hade vi bott i Sverige eller det fanns samma möjligheter här skulle pappan gärna varit föräldraledig, nu hade han semester första veckan, skulle han tagit pappa ledigt som är en möjlighet hade vi förlorat 75% av vår inkomst rakt av.
Önskar vi hade problemet med att det ska vara jämnställt och vem som ska va hemma med barnet.

Det är ju just problemet med jämställdhet ni har. Om ni va jämställda skulle lönen inte behöva skilja sig så och då kunde ni dela.

 

[ako]

Det är ju just problemet med jämställdhet ni har. Om ni va jämställda skulle lönen inte behöva skilja sig så och då kunde ni dela.

Vilka är "ni"? Är det TS och hennes man för att de inte råkar bo i Sverige?