Föräldraledighet, jämställdhet, pengar

[Blueberry]

Vad händer med fördelningen av föräldraledigheten när money is not a problem? När pensionen inte behöver tänkas på? Ofta kommer just den ekonomiska biten och "Tänk på pensionen!" som argument när det pratas om jämställdhet och föräldraledighet.

Här kommer ett case:

Vårt barn är fem månader. Pappan tog ut sina 10 dagar och har arbetat heltid hela våren, 80% efter att barnet blev 4 månader. Då har mamman alltså arbetat 20 %. Nu följer två sommarmånader när pappan har semester och sedan kommer jobba 80 % i augusti för att gå ner på 60 % fram till årsskiftet. Mamman kommer alltså att jobba först 20 och sedan 40 %.

(Utöver arbetsdagar så har mamman ofta aktiviteter på helgerna, pappan har varit ensam med barnet flera heldagar under våren, till exempel)

Det fungerar rent ekonomiskt, båda föräldrarna får tid med barnet och båda föräldrarna får jobba.

Just nu känner mamman att arbete på heltid är avlägset, och att tiden med barnet är värt mer än pengarna från jobbet. Pappan rättar sig efter det, och båda är flexibla. Vad händer med jämställdheten då? Är det bättre att dela lika för sakens skull?

Om vi lägger till faktorn att det finns såpass mycket pengar på banken att mamman inte behöver arbeta (av ekonomiska skäl) i resten av sitt liv, ej heller pensionsspara - vad händer då med argumenten om jämställdhet?

 

[cirkus]

Jag tror att man måste se skillnad på jämställdhet i ett individuellt fall och på hur det ser ut på gruppnivå.

På individ nivå så har jag nog lite svårt för tanken att någon ska rätta sig efter att den andre. Det känns väldigt egoistiskt att anse sig ha gräddfil till det ena eller det andra

 

[Blueberry]

Jag tror att man måste se skillnad på jämställdhet i ett individuellt fall och på hur det ser ut på gruppnivå.

På individ nivå så har jag nog lite svårt för tanken att någon ska rätta sig efter att den andre. Det känns väldigt egoistiskt att anse sig ha gräddfil till det ena eller det andra

Intressant tolkning!
Gjorde du den enbart pga orden "rättar sig"?

 

[Imogen]

Tid hemma med sonen är verkligen något jag skulle prioritera om jag var så pass ekonomiskt oberoende. lång föräldraledighet och deltidsarbete vore självklart. Däremot är det ju mycket viktigt att den andre föräldern också får vara föräldraledig som den önskar.

Men med de ekonomiska förutsättningarna borde det väl gå att lösa så att båda kan vara hemma som de vill?

 

[Imogen]

Tillägg

Vi skulle aldrig dela lika "för sakens skull". Däremot gör kravet för oss att "båda ska vara nöjda och glada" att det blir nästan lika.

Om du och pappan känner att han har tillräckligt med tid med sonen, och pappan är nöjd med uttaget av föräldradagar, så skulle jag inte välja annorlunda för att andra tycker att det vore bra.

 

[Tassetass]

Argumenten om jämställdhet är, som jag ser det, inte enbart knutna till ekonomi utan även till ansvar och föräldraskap. I de allra, allra flesta fall kommer den som förvärvsarbetar mindre ha större ansvar över hem och hus och förstås över barnet (jag vill inte att mitt barn ska växa upp i ett hem där mamman har huvudansvar och är "projektledare", något som jag tror är snudd oundvikligt att bli om man är den som är hemma mest, åtminstone om man är kvinna och under tummen på normer och traditioner). Den föräldern som jobbar mindre kommer också ha mer tid och chans till en djupare relation till barnet. För mig är det, ur ett jämställdhets- men framför allt ur ett barnperspektiv, inte acceptabelt.

I ditt fall finns det dessutom en maktobalans eftersom du är ekonomiskt oberoende, din man kan inte göra som du även om han skulle vilja (inte utan att du ställer upp på det och backar upp ekonomiskt). Föräldraledighet med föräldrapeng ger ju honom möjlighet att vara hemma under en begränsad tid, men du kan ju jobba deltid eller inte alls resten av livet.

Så som jag ser det försvinner inte problematiken med ekonomi, ansvar, jämställdhet och föräldraskap bara för att det finns ekonomiskt oberoende med i bilden.

 

[Blueberry]

Tid hemma med sonen är verkligen något jag skulle prioritera om jag var så pass ekonomiskt oberoende. lång föräldraledighet och deltidsarbete vore självklart. Däremot är det ju mycket viktigt att den andre föräldern också får vara föräldraledig som den önskar.

Men med de ekonomiska förutsättningarna borde det väl gå att lösa så att båda kan vara hemma som de vill?

Precis.
Båda kan vara hemma så mycket som de vill, men de kanske inte vill dela/vara hemma precis lika mycket. Är det jämställt då? Eller är det mest "skönt och bra att alla är nöjda".

Är det bättre att vara nöjda än jämställda? Är det bättre att vara jämställda än nöjda? Ur vems perspektiv är det ena eller andra bättre?

 

[Imogen]

Precis.
Båda kan vara hemma så mycket som de vill, men de kanske inte vill dela/vara hemma precis lika mycket. Är det jämställt då? Eller är det mest "skönt och bra att alla är nöjda".

Är det bättre att vara nöjda än jämställda? Är det bättre att vara jämställda än nöjda? Ur vems perspektiv är det ena eller andra bättre?

På individnivå anser jag att om båda är nöjda, och då menar jag helt nöjda och inte bara säger det. Då är man mycket mer jämställda än om man tar ut exakt lika många föräldradagar eller väljer jobb med exakt lika hög lön bara för sakens skull.

Jag delar inte alls önskan om vad som verkar vara det drömsamhälle alla "ska" ha där ettåringar ska gå långt mer än heltid på dagis för att deras föräldrar ska få så hög pension som möjligt. Så något sådant dåligt samvete för att jag inte anpassar min föräldraledighet för "samhällets bästa" har jag inte. Men där är ju bara man själv som kan känna vad som känns bra. Men är man ekonomiskt oberoende borde man ju som sagt kunna lösa problemet "jämställd familj" på det sätt man önskar.

Sen finns ju ekvationen hur jämställt det kan bli om de ekonomiska förutsättningarna är väldigt olika och man har eller inte har gemensam ekonomi. Men det är ju en diskussion om långt mycket mer än föräldraledighet

 

[cirkus]

Intressant tolkning!
Gjorde du den enbart pga orden "rättar sig"?

Jag tolkade det som att den ene vill en sak och den andra får lov att anpassa sig till den förstas vilja.

 

[Petruska]

Precis.
Båda kan vara hemma så mycket som de vill, men de kanske inte vill dela/vara hemma precis lika mycket. Är det jämställt då? Eller är det mest "skönt och bra att alla är nöjda".

Är det bättre att vara nöjda än jämställda? Är det bättre att vara jämställda än nöjda? Ur vems perspektiv är det ena eller andra bättre?

Det finns ju ganska många bra saker i livet som inte nödvändigtvis är det man (på kort sikt) blir mest nöjd och glad av.

Så vad som är rätt sak att göra handlar väl bland annat om vad man blir glad av på kort/lång sikt, vilka normer etc man vill bidra till att upprätthålla, vad man vill dela i sitt förhållande, vad man vill att barnen lär sig och mycket annat.

Där är det för mig svårt att se att den som både är ekonomiskt starkast och starkast som förälder (mammor är det i vårt samhälle) också är den som den andra parten rättar sig efter, även om han gör det helt frivilligt.

Jag hade krävt mer av mig själv än "glad och nöjd här och nu", i den positionen.

 

[Bluefish]

När jag växte upp var mamma förälder nr 1, och jag vet att för många jämnåriga var det likadant. Hon var hemma mest och det var henne man utvecklade den djupaste relationen med. Pappan var inte samma trygghet på något sätt, även om man tyckte om honom också. Han jobbade ju så mycket. Så vill jag absolut inte att mitt barn ska känna, så jag vill dela "för sakens skull". Väl där, när min tid är "slut" kommer det säkert kännas piss och jag kommer vilja umgås med mitt barn mer. Men att kliva åt sidan lite och ge pappan utrymme att göra det jag varit förunnad i ett halvår tror jag kan vara nyttigt för hela familjen. Ska jag kunna leva mitt liv som jag vill även framöver krävs det att jag har förtroende för pappan samt att barnet trivs med honom, så vi planerar dela lika. Eller om han kanske får en månad mer, men då jobbar jag inte heltid så det jämnar ut sig.

Hur du och din sambo gör är upp till er, om du känner att det skaver för att det inte är "tillräckligt jämställt", fundera på varför. Vill du göra en förändring eller är du rädd vad andra kan tänka?

 

[Imogen]

Fast det är ju inte "för sakens skull" bara för att men delar rakt av. Däremot om man gör det trots att båda föräldrarna helst skulle se en annan lösning.

 

[Bluefish]

Fast det är ju inte "för sakens skull" bara för att men delar rakt av. Däremot om man gör det trots att båda föräldrarna helst skulle se en annan lösning.

Därav mina citationstecken. Jag vill dela för att jag förespråkar att båda föräldrar ska få samma möjligheter med barnet, även om jag känner annorlunda då kring just mitt barn. Jag tolkade TS som att "för sakens skull" var ett uttryck för att dela ledigheten med jämställdhet i tanken och inte för att det är mest praktiskt tex. Och jag tycker att det är okej att göra så enbart för att försöka få samma förutsättningar i föräldraskapet.

 

[Amha]

För mig finns det ett stort värde i att man får uppleva samma perioder. Jag har mött så många med bebisar där mamman och pappan inte alls förstår varandra. Det kan handla om.små och stora saker rörande hushåll, närhetsbehov, egen tid osv. För relationen och för samhället tror jag att det är ett bra alternativ att dela under längre tid. Då är båda föräldrarna "jobbiga anställda" och båda får mycket tid med barnet. Jag och sambon har en idé om att pröva det med barn nr2 åtminstone periodvis och jag tror att det är nyttigt för hela familjen. Sen tror jag att det blir mindre viktigt att dela helt lika om båda är borta länge.

 

[Lo_]

För mig är det viktigt att dela lika både ur samhälleligt perspektiv och ur vårt egna. Jag vill att vår dotter ska växa upp med föräldrar som båda finns där för henne och som visar att man oavsett kön kan göra vad man vill. Vi tjänar hyfsat lika och med tider som gör att hon inte kommer behöva gå fulltid på förskola. För mig personligen är det viktigt att inte känna att jag får huvudansvar för att jag är mamman, vi skaffade barn ihop och tar ansvaret ihop. Och jag vill, fast jag vet att vi inte är där på långa vägar än, att vår dotter ska växa upp i ett samhälle där hon inte diskrimineras pga sitt kön och då måste jag göra vad jag kan för att hjälpa till att nå dit.

 

[lil-sis]

jag lär ta ut de flesta dagarna men tanken är att spendera ungefär lika mycket tid med barnet.

Även inledningsvis då jag kommer vara ut form ett par veckor pga kejsarsnitt.

 

[Teilani]

När jag ser vilken fin relation min son har med sin pappa är jag jätteglad att vi delade lika. Att vi båda provat på att ha största ansvaret för hem och härd har gett oss en starkare relation till varandra också.

 

[Blueberry]

Tack för bra svar, allihopa.

Disclaimer:
Allt som står i första inlägget är inte sant. Alla siffror stämmer inte, och ingen av oss är ekonomiskt oberoende, till exempel. But one can wish...

 

[stjarnhimmel]

Just nu känner mamman att arbete på heltid är avlägset, och att tiden med barnet är värt mer än pengarna från jobbet. Pappan rättar sig efter det, ?

Det där tycker jag är intressant för det ser jag ofta. Dvs att mamman bestämmer hur hon vill göra och så rättar sig pappan efter det.
Jag blir alltid fundersam.. Är det så det ska vara dvs har mamman större rätt att besluta eftersom hon varit gravid?

 

[stjarnhimmel]

Precis.
Båda kan vara hemma så mycket som de vill, men de kanske inte vill dela/vara hemma precis lika mycket. Är det jämställt då? Eller är det mest "skönt och bra att alla är nöjda".

Är det bättre att vara nöjda än jämställda? Är det bättre att vara jämställda än nöjda? Ur vems perspektiv är det ena eller andra bättre?

Då blir min fråga varför de inte vill vara hemma?
Jag förstår att det inte alltid kan bli millimeterrättvisa i verkligheten men jag tänker att båda borde ju vilja vara med sitt barn så mkt som möjligt? för att få en god kontakt med barnet? Och det gäller ju oavsett ekonomi.