Nu är Calle installerad i sitt nya hem. Vi har lastövat lite de senaste dagarna. Jag hade rätt låga förväntningar innan men ungen är helt outstanding måste jag säga.
Använder fronturlastning till fölen (suveränt), så öppnade upp så att han kunde gå igenom hemma. Rakt upp och rakt igenom kom vi på första försöket redan så jag tänkte nöja mig där.
När jag skulle borsta honom i stallet en stund senare så tog han självmant kurs mot stalldörren igen, och gick in i släpet, med mig efter i snöret. Jag såg ut ungefär så här.
Inte riktigt vad jag hade förväntat mig men OK...
Med andra ord så var det inga problem att lasta honom igår heller utan det var bara att kliva på och köra. Nu har han två jämnåriga kompisar och en stödmamma. Den ena ungen såg direkt en lekkamrat i Calle och hoppade på honom och bet honom i nacken. Stackars Calle såg helt chockad ut, trots att han trakasserat sin mor och nanny på exakt samma vis de senaste veckorna...
När vi åkte så stod de och lekte för fullt och det hade de visst fortsatt med hela eftermiddagen. Suveränt att han har fått jämnåriga kompisar äntligen. Vi brukar alltid ha flera föl på gården men i år blev det inte så av olika anledningar så Calle har nog haft det rätt tråkigt sista tiden, det var så roligt att se honom ihop med jämnåriga kompisar igen.
Jag släppte ut mamma häst en stund senare och tänkte att hon nog skulle vara upprörd över att ungen hade åkt. Hon drog världens glädjerepa i hagen, stegrade och bockade och höll på, inga ledsna miner där heller...