Jag har arbetat i 7 år i ett stall med islandshästar, där fölen gick med mammorna i ca 1 år, och de första månaderna hanterades de inte alls. De stod nära huset nån vecka och sedan fick de gå ner till sommarhagen. Ägaren tyckte att hästarna mest skulle få gå, vara hästar och vara föl.
Tyckte det var vettigt. Tills någon av dom skadade sig. Vi hade ett helvete, och den som hade det värst var den lilla hingsten (han var med sin mamma hela tiden), som fick stå på box. Ändå var det inget "konstigt". Vi lyfter hovar och sådär i hagarna, men när vi gjorde det inne blev det jobbigt, och han fick gå ute i en liten rasthage fick vi kämpa länge för att få tag i honom. Han fick alltid massor av beröm när vi fick tag i honom.
Sedan fick vi ett eget föl här hemma. Han var 5 veckor för tidigt född och ingen trodde att han skulle klara sig. Så han blev jättemycket hanterad, pga det. Och han fixade inte att gå ute om natten på flera veckor.
När han väl kunde det slapp han de dagliga promenaderna till och från hagen (vi hade dock ingen grimma som passade förrän nån månad senare, han var så grymt liten!), men vi ersatte dom ibland med mysiga skogspromenader. Något han verkligen uppskattade! Det var inget vi gjorde speciellt ofta, men nån gång ibland, annars fick han vara mycket ifred med sin mamma.
När det blev dags att träffa veterinär och hovslagare fick vi verkligen jättemycket beröm för att han var så himla duktig.
Så jag tror att man inte bör hantera fölen jättemycket, men iaf lite grann, så de förstår grunderna, för OM något händer. Då ska fölet hantera all denna nya "konstiga" hantering och att dessutom vara sjuk.
Tyckte det var vettigt. Tills någon av dom skadade sig. Vi hade ett helvete, och den som hade det värst var den lilla hingsten (han var med sin mamma hela tiden), som fick stå på box. Ändå var det inget "konstigt". Vi lyfter hovar och sådär i hagarna, men när vi gjorde det inne blev det jobbigt, och han fick gå ute i en liten rasthage fick vi kämpa länge för att få tag i honom. Han fick alltid massor av beröm när vi fick tag i honom.
Sedan fick vi ett eget föl här hemma. Han var 5 veckor för tidigt född och ingen trodde att han skulle klara sig. Så han blev jättemycket hanterad, pga det. Och han fixade inte att gå ute om natten på flera veckor.
När han väl kunde det slapp han de dagliga promenaderna till och från hagen (vi hade dock ingen grimma som passade förrän nån månad senare, han var så grymt liten!), men vi ersatte dom ibland med mysiga skogspromenader. Något han verkligen uppskattade! Det var inget vi gjorde speciellt ofta, men nån gång ibland, annars fick han vara mycket ifred med sin mamma.
När det blev dags att träffa veterinär och hovslagare fick vi verkligen jättemycket beröm för att han var så himla duktig.
Så jag tror att man inte bör hantera fölen jättemycket, men iaf lite grann, så de förstår grunderna, för OM något händer. Då ska fölet hantera all denna nya "konstiga" hantering och att dessutom vara sjuk.
