Födda 2013 del III

[Mistimed]

Happ, då får jag leta stall igen.

Iska kan man tydligen inte ha på en gård där det finns barn och människor som inte är vana vid vassare hästar... Hon är snäll mot mig (med lite stoattityd ibland) men hon är en skurk mot många andra och nu vill de inte ha henne kvar där.

Jag förstår dem, jag vill inte ha henne kvar där heller för jag är rädd att hon ska skada något av barnen, men det är ju ett jävla helvete oavsett.

 

[Neko]

Men! Vad är det för människor som har stallet?
1. Hästen är ett djur (det är ingens fel)
Det är lika bra att du flyttar så du kan hamna rätt!

Min märr, under fel ledarskap, kan vara en riktig hondjävel. Jag är noga med att välja stall där hästar är hästar - en åring är inte ett husdjur som småbarn ska vistas runt. Jag vet hur du mår, samtidigt vet jag att det blir bättre. Synd att du inte bor i Linköping, mitt stall har en fin lösdrift med kloka märrar OCH ägare som vet vad man gör.

 

[athena_arabians]

@CaisaLundblad: Men fy vad tråkigt! Jag håller med @Neko, småbarn har inget kring unghästar att göra. Jag skulle faktiskt inte känna mig så glad i ett stall där barn sas springer runt även med en rutinerad äldre häst. Även om jag skulle vara säker på min häst vill jag minimera risken att den gör illa någon, speciellt ett barn.

 

[Mistimed]

@Neko och @athena_arabians
Småbarn och småbarn, yngre hästtjejer som har ponnier i lösdriften, det finns yngre barn med men de går inte in i hagen själva sen Iska kom (hon sparkade stallägaren efter någon vecka... med flit).

De som varit mer bestämda mot henne har inte haft några problem att hantera henne heller, men nu hade två av de yngre hästtjejerna varit i lösdriften och mockat (vet inte riktigt vad som hände egentligen, gissar på att Iska var nyfiken och ivägen och inte uppskattade att de bad henne flytta sig) och då hade Iska trängt in dem i ett hörn och hotat med att sparka.

Människorna i sig är helt underbara där, men det är uppenbarligen helt fel stall för Iska. Synd efter att hon verkligen funnit sig till rätta i flocken och hittat nya bästisar och skött sig som en dröm de få gånger jag aktiverat henne. Hitta en vettig lösdrift i gbg som inte kostar skjortan känns inte som det lättaste, inte om det ska vara inom 2 timmars enkel resa.
Och nytt hopsläpp med ny skaderisk och ny acklimatisering för Iska (och mig).

Varför kan saker inte bara vara enkelt någon gång?!

Det är iaf inte som att de kastar ut mig ögonaböj, de vill att jag är noga med att hitta ett stall som blir rätt så jag slipper flytta henne igen sen. Jag behövde inte känna att jag måste skynda mig därifrån eller nåt. Jättefina människor verkligen.

 

[Pontevecchio]

Hade en häst betett sig så mot mig hade jag också krävt att den flyttades.
Jag skulle nog hellre stalla upp henne så hon blir lite mer hanterad, hästar som hotar människor behöver lära sig att människor inte är hästar och att man aldrig lyfter ett ben mot dem. Föratår att det är tufft för dig,hoppas du hittar ett bra ställe.

 

[Mistimed]

@Pontevecchio
Givetvis, jag förstår dem som sagt, har inte möjlighet att ha henne på box dock då det är för dyrt. Men hon har hela tiden varit mycket hanterad, och jag har aldrig accepterat att hon hotat eller surat och hon sköter sig som sagt med mig. Tydligen är det skillnad på matte och andra människor. Men hon har inte betett sig såhär mot andra innan flytten heller, vet inte alls vad som flugit i henne.

 

[Neko]

Jag lider med dig, vet som sagt hur det är!

Hästar gör aldrig nått med flit, även om det är lätt att tänka så. Min märr (11 år, jag har ägt henne i 9 år) har aldrig sparkat eller bitit någon MEN hon är redigt duktig att hota OM hon känner av att man är osäker/rädd. Hon ser ut som en spottkobra som svassar runt på bakbenen. Alternativt hänger hon bak öronen och backar långsamt emot en... Nu låter hon fördärvlig men det händer väl en gång/år och i specifika situationer. Desto äldre hon blir desto mildare blir utspelen, dels för att jag har tränat henne, dels för att jag vet hur hon fungerar. Jag har kommit fram till att det är hennes märkliga sätt att säga att hon inte är nöjd.

Är hon kall, hungrig eller rastlös ökar risken (dvs åtgärdbara situationer). När jag köpte henne hade hon kommit underfund med hur spön fungerar = att gå på henne är att be om mer bekymmer. Jag överlistade henne med en blomspruta, en hård vattenstråle fick henne att försvinna fortare än kvickt! Och det gick att nå henne på långa avstånd. Jag la ner ofantligt mycket tid på träning i paddock, och insåg då att min häst inte gillar när man smackar (hon blev arg!) och om man viftade med händerna typ som "backa" då reste hon sig (som att det var ett tecken hon lärt sig). Till en början fick jag ha andra ljud och rörelser för att få henne att lyssna, men efter ett tag gick jag över på att få henne mindre känslig. Idag bryr hon sig inte.

Jag har en häst som tänker otroligt mycket, jag lägger min tid på att hantera henne utifrån hennes behov. Hon är ett djur och ska hanteras som det. Inget gullande. Det var ett tag som A var perfekt med mig men hemsk med en specifik person. Slutade med att jag erbjöd personen att hantera henne i paddocken, allt för att få tillbaka ledarrollen. Det gick smärtfritt och det var slutet på den sagan...

A är sedan flera år sedan triangelmärkt, jag har kvar henne för att hon är helt unik. Jag har aldrig haft en sådan häst, hon tänker som det knakar! Om hon skulle skada någon avlivas hon samma dag, den regeln har jag iofs med alla mina djur. Hennes son Helix har inte alls hennes livsgnista, något jag hoppades på men nu när det inte är så är det rätt skönt att ha en stor fjollhäst

 

[bigganl]

@mira2013 Hon är jättefin!

 

[bigganl]

Min lilla juvel har hamnat i trotsåldern eller nåt liknande. 15 månder nu. Från att ha varit en cool och godmodig kille som är obrydd om det mesta har han förvandlats till en 400 kg tung sprängladdning. Nä, det är inte kul alls. Jag är i valet och kvalet om jag ska öka aktiveringen (oftare men ännu lägre krav), eller tvärtom låta honom vara helt ett tag. Vad tror ni? Han är tokladdad och ena sekunden är han lugn och mjuk och i nästa försöker han bita, trängas eller slänger ut ett bakben i en kospark. Labil. I tisdags var vi i paddocken och klev lite cavaletti och han var precis som vanligt. I fredags gick vi på skogspromenad och han var tokladdad. Provade lite på ridbanan i går och han var lika upp och ner där. Växlar på sekunden från lugn till en attack. Jag försöker bara vara lugn och konsekvent. I hagen är han som vanligt. Vad får ni för tankar?

 

[Mistimed]

@Neko

Som jag förstått det är det bara specifika situationer med Iska också, krafftfoder t.ex. Det var då hon sparkade stallägaren, hon hade tagit ut en hink i hagen för att mata en annan häst men insåg att det inte fungerade eftersom alla 7 då ville ha, när hon skulle ta maten därifrån blev Iska arg. Alla ansatser där Iska får för sig att någon försöker ta hennes mat har varit ett problem, utom när jag försökte provocera henne, matte får ta hennes mat tydligen... Det var ju dock enkelt att lösa, ingen häst får mat i hagen och Iska får äta ifred i en box. Easy enough.
Den andra situationen är när osäkra/rädda/ej respektingivande personer försöker tala om för henne vad hon ska göra, t.ex flytta sig i hagen.
Att leda henne in/ut i hagen etc är dock inga problem för någon. Hon är oftast väldigt snäll i de flesta situationer.

Jag känner mig så jävla maktlös bara, JAG får aldrig se det här beteendet, bara höra om det i efterhand. Och när hon inte beter sig så mot mig vet jag inte vad jag ska göra för att korrigera henne.
Hade jag haft eget stall hade det inte varit några problem, men det har jag inte längre.

 

[Verlin]

@CaisaLundblad Vad trist, jag har också flyttat en del med Chloetta. Vi flyttade från första stället för att hästarna inte fick vatten så att hon fick kraftig kolik och höll på att stryka med (hade jag inte kommit dit hade jag inte haft någon häst idag), från andra stället för att alla hästar gick ut på bete, vilket de sa att de absolut inte skulle göra när jag frågade innan inflytt eftersom att hon skulle opereras, då flyttade vi till en bekant medan hon var nyopererad, flyttade efter en och en halv månad när hon fick börja gå ut i hage, till ett stall som verkade helt okej, bra för hästen, sämre för mig. Nu står vi hos min kollega för att hennes ena häst gick bort så hennes häst blev själv, dock ska hon flytta till Skåne så gården säljs, så i januari flyttar vi igen. Jag kan inte se något på Chloetta att hon har haft problem med att flytta, har gått upp i vikt för varje flytt, väger nu över 400kg och är lugn och trygg, dock har jag köpt en till häst så hon har "samma" sällskap sedan slutet av juli, innan har hon gått själv med tanke på skadan. Så under ett år har jag avverkat 5 stall. Nästa gång hoppas jag att det går att stå i :P

Angående humör. Hon är allmänt sur i boxen när man går in till henne, men jag har sagt att om man går in får man skylla sig själv, Chloettas box = hennes hem. Hon flyttar sig när man kommer med mat, men står och surar med öronen bakåt. En del vill då försöka bli vän med henne och hålla på och klappa, med konsekvenserna att hon visar tänderna. En tant i förra stallet envisades med att byta hennes vatten (jättesnällt, men ganska onödigt eftersom att jag hade ställt en fylld vattenkanna utanför som gick att hälla i hinken utan att man gick in, hon hade dessutom vattenkopp) och då kröp hon under huvudet på Chloetta när hon stod med näsan i krubban varpå hon högg. Inte okej, men förstår inte varför man inte kan låta hästen äta i fred i fem minuter.

Det är säkert samma sak med Iska, hon är busig och ung, har inte riktigt koll på sig själv och humöret. Chloetta stegrar mot folk i hagen, dock aldrig mig. Det är inte för att hon försöker att attackera dem utan hon vill väl få fart på dem. Men hon stegrar aldrig när man ska leda henne. Misströsta inte Caisa, det kommer att bli bättre.

 

[Mistimed]

@Verlin Oj, hur gör man ens? Har du bil och släp? Det är ju ett av mina större bekymmer, jag har varken eller... Iska tog ju nuvarande flytten bra iaf, så hoppas det går bra med nästa också. Gäller bara att hitta rätt...

Iska är ju inte sur i boxen direkt, jag kan hantera och pyssla med henne medan hon äter krafftfoder också, men uppfattar hon det som att någon (annan än mig) försöker ta den ifrån henne blir hon arg. Inte ett dugg sur kring höet iaf.
Men sen är hon lite bufflig i hagen, respekterar inte folks utrymme om de inte kräver att hon gör det etc. Jag upplever henne inte som ett problem, om man bara är bestämd och konsekvent. Men det är inte alltid alla i ett inackorderingsstall är det, eller tänker på att alla hästar inte alltid är gudasnälla i alla situationer. Och det ställer ju till det.
Har ett ställe jag var och tittade på innan, som jag valde bort pga för lång sträckor för min trasiga kropp att gå mellan allt, men jag tror hon skulle kunna fungera där, mycket kunnigt folk och så. Tänkte höra med dem iaf.

I annat fall får jag kanske försöka se på möjligheter att skicka bort henne till nåt stall som har lösdrift för unghästar och även rider in/utbildar/hanterar med utbildat folk osv. Nackdelen är att jag inte kommer kunna träffa henne då mer än någon gång i månaden. Fördelen är väl att hon istället får massor med jämnåriga kompisar och inte bara någon enstaka i sin egen ålder.

 

[Barrel]

Jag har lyxen att bo på gård och ha alla hästarna utanför dörren, så trots att min grabb är född med ett sjujävla humör (har varit något av ett monster som liiten) efter sin far har jag kunnat hålla efter det från dag 1 och idag märks det inte av överhuvudtaget, inte för andra heller även om det är mest jag som hanterar honom.

Det enda man kan trösta med är att det blir bättre med tiden, och framförallt om du kan hitta ett stall med likvärdiga hästmänniskor @CaisaLundblad, då lär dumt beteende försvinna ganska fort. Även om jag förstår precis i vilken besvärlig sits du sitter i just nu.

Kan ju nämna lite vad min kille höll på med. Inom de första 24h efter födseln skulle jag ta på honom en grimma. Han slickade öronen och lade sig ner - inte för att det gjorde det svårare för mig att få på grimman, men ändå. Att lära sig gå i grimma och grimskaft var egentligen en baggis, men han har provat slänga sig på marken, stegra, försöka hoppa förbi mig som någon slags rodeotjur för att slippa göra som jag säger - utan resultat.
Han har sen första besöket HATAT hovslagaren. Varför vet vi inte, han står med slickade öron och har provat det mesta utan att våga fullfölja. Stått med öppen mun och blottade tänder och måttat, hotat att sparka, hoppat på bakbenen, gjort capriole utan den sista sparken mm..

Här var han ca 1,5mån gammal, under/efter sitt första hovslagarbesök. Och nej, han var inte bunden så tight, dom hängde ordentligt löst när han stod som han skulle, men arg som ett bi backade han bak så långt han kunde och tjurade, bara för att "make a point".

31 mars i år.

Tålamod och regler gav det här, 9 juli.

Han har hotat med att sparka mig, och när han stack upp näsan mot mitt ansikte och jag svarade med att väldigt lätt blåsa honom i näsan så slickade han öron och försökte bita mig. Detta som väldigt, väldigt ung. Han spöade skiten ur tre av mina shetlandsponnyer också, innan han var 5mån gammal.

Första gången vi skulle lastträna också så gick han på två-tre gånger först utan problem. Sen blev han skitless på mig och slängde sig på marken och vägrade resa på sig. När han väl gjorde det lastade vi igen och efter det har han varit extremt lättlastad, han lastar sig själv till och med sen innan han blev 8mån gammal.

Tålamodskrävande är det absolut, men herre vilken underbar unghäst jag har nu. Alltid glad, med på allting, vet sina regler extremt noggrant och tar väldigt, väldigt små korrigeringar direkt - istället för att vara sådär bångstyrig som han var som yngre. Så slit inte era vackra hår vänner, allting löser sig.

*peptalk från småländska skogen*

 

[Mistimed]

@Barrel Jag bodde ju hemma hos mina föräldrar första året av Iskas liv, och då hade jag henne hemma. Nemas problemas. Lite attityd ibland och testade lite ibland, men jag var bestämd och konsekvent och hon tog sig alltid i skinnet och skötte sig när jag visat att beteendet inte var önskvärt eller acceptabelt.
Kunde inte för mitt liv tänka mig att det skulle bli problem när vi flyttade, men saker blir ju inte alltid som man tänkt sig...

Jag tycker hon är snäll och lätthanterad, glad och positiv till att lära osv, lite stoattityd i mellanåt men inget ohanterbart. Synd att hon inte är sån när jag inte är på plats bara...

Och OJ vilken arg liten grabb du hade där.

 

[MissFideli]

Nu tänkte jag lägga mig i här
Förhoppningvis blir jag ägare till en liten tjej född 2013. Hon är född i stallet jag jobbar extra, så jag har känt henne sen hon föddes typ. Men först nu har det blivit aktuellt med köp Eller nu, inte förrän till sommaren nästa år av olika skäl.
Hon är bara lite hanterad, så jag har börja med det nu. Grimman är inte helt enkel att få på, men jag hoppas det är en vanesak. Grimma har hon haft förr, men dom går in lösa från hagen, så det blir ingen sån träning. Kratsa hovarna går sådär, hon drar åt ena hållet och jag drar åt andra Jag vinner, men det är sådär kul. Jobbar vidare på det med! Idag var vi också på en kort promenad, bara typ 100 m iväg och sen samma tillbaka. Fröken ar så duktig Trots skrämmande saker gick hon med mig utan att jag behövde dra nått. På vägen hem gick hon på mina hälar typ. Hoppas hon håller sig undan dom när hon börjar bli säkrare. Alltså jag är så kär i den här hästen att jag håller på att få hjärtsnörp

 

[Pontevecchio]

Jag träffar inte Frans så ofta av just anledningen att han behöver stå i ett stall med jämnåriga där alla är vana vid unghästar. Han är supersnäll men unghästar svänger och testar, särskilt när hormonerna börjar sjuda.

 

[cusan]

Jag har lyxen att bo på gård och ha alla hästarna utanför dörren, så trots att min grabb är född med ett sjujävla humör (har varit något av ett monster som liiten) efter sin far har jag kunnat hålla efter det från dag 1 och idag märks det inte av överhuvudtaget, inte för andra heller även om det är mest jag som hanterar honom.

Det enda man kan trösta med är att det blir bättre med tiden, och framförallt om du kan hitta ett stall med likvärdiga hästmänniskor @CaisaLundblad, då lär dumt beteende försvinna ganska fort. Även om jag förstår precis i vilken besvärlig sits du sitter i just nu.

Kan ju nämna lite vad min kille höll på med. Inom de första 24h efter födseln skulle jag ta på honom en grimma. Han slickade öronen och lade sig ner - inte för att det gjorde det svårare för mig att få på grimman, men ändå. Att lära sig gå i grimma och grimskaft var egentligen en baggis, men han har provat slänga sig på marken, stegra, försöka hoppa förbi mig som någon slags rodeotjur för att slippa göra som jag säger - utan resultat.
Han har sen första besöket HATAT hovslagaren. Varför vet vi inte, han står med slickade öron och har provat det mesta utan att våga fullfölja. Stått med öppen mun och blottade tänder och måttat, hotat att sparka, hoppat på bakbenen, gjort capriole utan den sista sparken mm..

Här var han ca 1,5mån gammal, under/efter sitt första hovslagarbesök. Och nej, han var inte bunden så tight, dom hängde ordentligt löst när han stod som han skulle, men arg som ett bi backade han bak så långt han kunde och tjurade, bara för att "make a point".

31 mars i år.

Tålamod och regler gav det här, 9 juli.

Han har hotat med att sparka mig, och när han stack upp näsan mot mitt ansikte och jag svarade med att väldigt lätt blåsa honom i näsan så slickade han öron och försökte bita mig. Detta som väldigt, väldigt ung. Han spöade skiten ur tre av mina shetlandsponnyer också, innan han var 5mån gammal.

Första gången vi skulle lastträna också så gick han på två-tre gånger först utan problem. Sen blev han skitless på mig och slängde sig på marken och vägrade resa på sig. När han väl gjorde det lastade vi igen och efter det har han varit extremt lättlastad, han lastar sig själv till och med sen innan han blev 8mån gammal.

Tålamodskrävande är det absolut, men herre vilken underbar unghäst jag har nu. Alltid glad, med på allting, vet sina regler extremt noggrant och tar väldigt, väldigt små korrigeringar direkt - istället för att vara sådär bångstyrig som han var som yngre. Så slit inte era vackra hår vänner, allting löser sig.

*peptalk från småländska skogen*

Utan pekpinnar och fördömanden för alla individer är olika . Men jag är mycket noga med att inte tvinga mig på mina föl och åringar . De går vanligtvis på bete 4 månader mamma och flocken , jag tillbringar mycket tid där med borste , kli och tillskottsfoder . Inget ledande , inget fasthållande , inget uppbindande . Det kommer när de stallas in , man känner när de är redo .

Föl är barn , inte vuxna hästar som behöver tuktas . Bara att sära ett föl från sin mamma en stund är ett trauma jag endast utsätter dem för om livet står på spel .

Mina unghästar älskar människor , går att ha ensamma i stallet kortare stunder vid ca 8 månaders ålder , e trygga med hovslagare och går på promenad i mörkret med mig ensamma vid 8 månaders ålder utan att tveka.

Hästar som lägger sig ner gör det dessutom inte i protest utan i total uppgivenhet som gör mig ledsen att läsa om . Jag väljer noga mina krig , och brukar slippa dem .

 

[Barrel]

Utan pekpinnar och fördömanden för alla individer är olika . Men jag är mycket noga med att inte tvinga mig på mina föl och åringar . De går vanligtvis på bete 4 månader mamma och flocken , jag tillbringar mycket tid där med borste , kli och tillskottsfoder . Inget ledande , inget fasthållande , inget uppbindande . Det kommer när de stallas in , man känner när de är redo .

Föl är barn , inte vuxna hästar som behöver tuktas . Bara att sära ett föl från sin mamma en stund är ett trauma jag endast utsätter dem för om livet står på spel .

Mina unghästar älskar människor , går att ha ensamma i stallet kortare stunder vid ca 8 månaders ålder , e trygga med hovslagare och går på promenad i mörkret med mig ensamma vid 8 månaders ålder utan att tveka.

Hästar som lägger sig ner gör det dessutom inte i protest utan i total uppgivenhet som gör mig ledsen att läsa om . Jag väljer noga mina krig , och brukar slippa dem .

Det är tur att vi alla är olika, och känner våra egna hästar bäst.
Jag har aldrig tvingat mig på mina föl heller (Jack är inte mitt första föl) eller varit ute efter att tukta dom, jag kräver att dom ska fungera i vardagen - något jag anser att alla borde kräva av sina hästar överlag. Att ha grimma, gå att leda, hantera i normal utsträckning så som stå i gången för hovslagare och lite borstande, lyfta ben o klara av att bli spolad med slangen och lasta är saker som faktiskt är enormt viktiga den dagen hästen kanske blir skadad. Tycker inte det är schysst att slänga allt det över dom en dag när det plötsligt behövde kunnas.

Man kan inte ha olika regler för hästen som föl och sen som vuxen, för hur ska den då veta vad som är rätt den dagen man plötsligt ändrar reglerna? Jag har träffat många sådana hästar och dom blir aldrig riktigt rediga, det finns alltid små saker kvar från föltiden som inte släpper, för hästen kan omöjligt skilja på saker och veta att 'Jaha, det gällde när jag var föl och det här gäller nu när jag är vuxen.'.
Barn måste också ha regler.

Kan också meddela att Jack aldrig någonsin slängt sig ned av uppgivenhet, men det kan du omöjligt veta eftersom du aldrig träffat honom.
Han har vildhäst i andra led och det skiner igenom ibland, och det är något helt annat än "vanliga" tamhästar. Hans pappa, med vildhäst i första led, var likadan fast ungefär hundra gånger hårdare mentalt, och det är inget att leka med eller på något sätt förmildra och vifta bort som "unghästfasoner" eller tro att det blir bättre bara för att dom blir äldre.

Min "uppgivna och tuktade" 1,5åring kommer skyndandes med spetsade öron och oftast gnäggande varje gång jag visar mig ute, oavsett om jag är ute en gång eller femton gånger samma dag. Han får beröm av hovslagare och veterinärer för sitt fantastiska temperament och jag får beröm för att han är så välhanterad (vilket dom också påtalar är mycket ovanligt), för det gör deras jobb mycket enklare - och hans upplevelser mycket trevligare. Det var därför jag helt själv kunde ge honom medicin, och dropp i ögonen när han fick en skada på hornhinnan.

 

[Barrel]

@Barrel Jag bodde ju hemma hos mina föräldrar första året av Iskas liv, och då hade jag henne hemma. Nemas problemas. Lite attityd ibland och testade lite ibland, men jag var bestämd och konsekvent och hon tog sig alltid i skinnet och skötte sig när jag visat att beteendet inte var önskvärt eller acceptabelt.
Kunde inte för mitt liv tänka mig att det skulle bli problem när vi flyttade, men saker blir ju inte alltid som man tänkt sig...

Jag tycker hon är snäll och lätthanterad, glad och positiv till att lära osv, lite stoattityd i mellanåt men inget ohanterbart. Synd att hon inte är sån när jag inte är på plats bara...

Och OJ vilken arg liten grabb du hade där.

Det är säkert inga problem för andra heller, om dom bara har kunskapen och kan vara lika konsekventa mot henne som du har varit.

Haha ja, arg som ett bi!

 

[Poison-heart]

Var jättelängsedan jag skrev här nu men tänkte uppdatera om min Nardus som levt loppan på hingstbete i sommar. Han har kulorna kvar och blev premierad med 40 p och rekommendation att spara som hingst vi får se om han har kulorna kvar i vår. Beror lite på hans utveckling och om han sköter sig bra
Ska försöka få in bilder. Gick inte med mobilen dock :/