Sv: Födda: 2007
För att det är just ... Tråkigt ..
Vad synd! Men så kan det ju vara ibland. Bättre då att sätta igång igen när det känns roligt.
Det vet jag faktiskt inte, det var bara min vän från Island som har henne där som sa det. Kanske från att pappa Eidur fra Oddholi kan ge silveravkommor som fux?
Jag kollade Spyrnas stam på WF och till exempel hennes farmors far var silversvart (skimmel född silver), de flesta andra närbesläktade i stamtavlan verkar vara fuxar eller skimlar. Vet inte i hur många led silveranlaget kan ligga dolt, men antar att det är många med tanke på att de antingen har eller inte har den, och på fuxar syns det inte. (Eftersom det inte bleker rött, och flera skimlar kan vara födda med silver av något slag) Kul att hon fick så fint omdöme! Grattis!
Hursomhelst handhästade jag Kná igen igår (tredje gången gillt). Nu kan jag knappt lyfta armarna på grund av träningsvärk, jag sträckte mig nog lite också.
Ville absolut inte tappa henne, och det var en spännande match ett tag. Nästa handhäst-tur blir med sällskap.
På bortvägen var hon åsna, minsta "konstighet" så frös hon fast. Men solen sken så jag satt och väntade ut henne. När jag försökte överlista henne genom att gå bara någon meter i taget och sedan stanna så att jag förekom henne blev det tråkigt och hon kom på att hon kanske skulle gå på äventyr istället och blev lite yster och skulle skutta rakt ut i skogen och försöka komma förbi ridhästen. Vild och galen! Det var så trångt med "genomtramp" på sidorna så jag försökte hålla henne bakom. Då kan man ju satsa på att kuta rakt ut åt sidan kom hon på! 1,5 meter iallafall innan det tar slut på det roliga och man blir bromsad. Kämpade för att hålla henne i bredd med mig på kort lina i den lösa snön.
Då blev
det tråkigt och åsnefasonerna kom tillbaka så att hon skulle hamna bakom. Sedan gick det plötsligt bra en bit tills vi kom fram till skidspåren. Då fastnade vi varje gång en ny skidåkare dök upp, vilket var ungefär var femte meter. Tur att man har tålamod och en mycket snäll häst att handhästa från. Stod stilla och kliade henne i huvudet och tittade på skidåkare, gick ett par meter fram och vände sedan hemåt. Och Jiiiiihaaaaaa! Sa lilla hästen nu ska vi hem! Jag hittar! Då vaknade hon och det blev plötsligt bråttom och det blev tölt, trav och galopp om vart annat och vi taktade hemåt så gott det gick i ett hyfsat kontrollerat tempo på bred front.
Hon lugnade ned sig till sist och gick som ett ljus bredvid ridhästen sista 500 metrarna. Vi red nog inte mer än kanske 1,5km och det tog en timme. Vilket var mycket längre än jag hade tänkt vara ute med henne. Mycket stillastående blev det. Nu är det paus över helgen, sedan blir det nya tag. Det brukar ju behövas ett par gånger för att hon ska förstå.
Intressant att hon verkar vara en "äventyrare". Har ridit in en halvbror till henne som var likadan. Man var tvungen att vara "med" hela tiden under inridningen, annars kunde han gå på äventyr rakt in i skogen i en 90-gradare från min tänkta färdväg, eller in under en tät gran för att se vad det fanns där.
Hon har tappat en framtand nu förresten. Men det blev ingen glugg, det fanns en ny tand under som kommit fram nästan en halv centimeter.