Flytta?

[Stekspaden]

Den första psykologen jag hade ansåg direkt att jag var autistisk. Enligt honom hade jag specialintressen, var lillgammal och tyckte mest om att umgås med äldre personer och så ansåg han att jag borde flytta till lägenhet alternativt ha en förmyndare som sprang efter mig så jag skulle göra rätt saker.

Jag började ifrågasätta min verklighetsuppfattning för jag tyckte ju inte som han. Detta ledde till en stor stress och jag började undra om jag skulle få en psykos.

För att få förmyndare krävs väldigt mycket problem, det är sista utvägen om en god man inte kan hjälpa dig tillräckligt, det är en tvångsåtgärd och är tidsbegränsat och görs ny bedömning regelbundet.
Varken god man eller förmyndare ska leka boendestöd eller vårdare. De ska bara se till att livet är drägligt med tak över huvudet, mat, att räkningarna betalas och att se till att andra myndigheter osv gör insatser som behövs.

 

[ameo]

Vad tänker du på för skillnader?

det är länge sedan jag läste kriterierna så jag kan inte svar på den frågan, men hade det inte funnits skillnader så hade det inte varit skilda diagnoser
(jag lusläste information om NPF-diagnoser på uppmaning av skolpsykolog - hen sa typ att "jag kan inte sätta en diagnos idag, men om ni läser på så kommer ni troligen hitta något ni känner igen", och det gjorde vi)

 

[Wille]

För att få förmyndare krävs väldigt mycket problem, det är sista utvägen om en god man inte kan hjälpa dig tillräckligt, det är en tvångsåtgärd och är tidsbegränsat och görs ny bedömning regelbundet.
Varken god man eller förmyndare ska leka boendestöd eller vårdare. De ska bara se till att livet är drägligt med tak över huvudet, mat, att räkningarna betalas och att se till att andra myndigheter osv gör insatser som behövs.

Ja. Därför är det så konstigt att han sa så. Det kändes otäckt. Jag var i ett sånt underläge.

 

[MiaMia]

det är länge sedan jag läste kriterierna så jag kan inte svar på den frågan, men hade det inte funnits skillnader så hade det inte varit skilda diagnoser
(jag lusläste information om NPF-diagnoser på uppmaning av skolpsykolog - hen sa typ att "jag kan inte sätta en diagnos idag, men om ni läser på så kommer ni troligen hitta något ni känner igen", och det gjorde vi)

Skillnaden i de gamla diagnoserna var om IQ låg över eller under 70. Sen ändrades benämningen när man plockade bort den intellektuella nedsättningen som en sak som ska diagnostiseras separat, så det blev en enda ren autism-diagnos.
Men jag tror inte det var någon tanke att själva autismkriterierna skulle förändras då? Som jag förstått finns ingen skillnad på AS och en nyare diagnos än att den är satt före något visst årtal.

 

[MJLee]

Eftersom du har svårt att laga mat och följa recept. Youtube har enorma mängder receptvideos där man följer någon som pedagogiskt går igenom varenda steg så du kan lätt följa med och bara göra samma sak.

Det är din depression som talar men eftersom vi direkt kan stryka, film, böcker, konserter, tv, radio och liknande, de två saker du verkar fått glädje av tidigare är ridning och trädgården. Ridning tycker du inte om längre eftersom du vill tävla och det är svårt/omöjligt i din situation (du blir ingen förebild eller gör något för jorden genom att tävla). Trädgården är en så stor källa för ångest att du funderat på att flytta.

Du vill göra en insatts för planeten, vara en förebild. Bra grund. Hur gör du det rent konkret? Du kan bidra med en liten, eller mycket liten peng, till en organisation som gör något miljömässigt du tycker är rätt. Det kräver inte någon ansträngning eftersom du kan sätta det på autogiro men kan ge dig en eventuell kick att du gör någonting. Någon förebild blir du inte genom det.

Du kan börja leva så miljömässigt du bara kan, blogga om det och därigenom bli en förebild. Fördelen är att du inte behöver umgås direkt med några människor vilket du uppgivit är svårt pga social fobi. Du behöver inte göra det andra föreslår att du ska gör för att känna dig bättre. Jag hatar att gå promenader och vill bita folk som pratar om hur det gör att man mår så bra.

Kan inte tänka mig något värre än vara ute i skogen och lyssna på hoande ugglor eller plocka svamp. Detta med frigörande endorfiner när man tränar har jag aldrig någonsin stött på. När jag tränade så gjorde jag det sammanbitet i vetskapen att jag avskydde varenda minut. Vill du ligga på soffan och ha ångest över allt som går fel i ditt liv och allt du inte orkar med, gör det. Du får ligga och ha ångest i en timme, sedan gå upp och diska en kastrull. Sedan gå och lägga dig igen och ha ångest. Var inte rädd över din ångest, den är något helt naturligt i din situation.

Något som ibland fungerar när det blir akut är att ge kroppen en fysisk chock. Ta en iskall dusch tex. Inte särskilt roligt men när du fokuserar på att du fryser kan det ibland ta bort den värsta udden. Du behöver inte göra något roligt/konstruktivt/måste när ångesten slår till. Vad du behöver är att distrahera dig. Bra om det är något roligt, annars får det bli något icke-roligt.

Att ta sig ur depression och ångest är så långt ifrån något roligt man kan göra och när man accepterar det så har man ofta tagit första steget. Andra steget är att försöka finna glädjen i något igen. Men ytterst, ytterst få går från direkt från depression/ångest till kreativitet och livsglädje.

 

[Wille]

Eftersom du har svårt att laga mat och följa recept. Youtube har enorma mängder receptvideos där man följer någon som pedagogiskt går igenom varenda steg så du kan lätt följa med och bara göra samma sak.

Det är din depression som talar men eftersom vi direkt kan stryka, film, böcker, konserter, tv, radio och liknande, de två saker du verkar fått glädje av tidigare är ridning och trädgården. Ridning tycker du inte om längre eftersom du vill tävla och det är svårt/omöjligt i din situation (du blir ingen förebild eller gör något för jorden genom att tävla). Trädgården är en så stor källa för ångest att du funderat på att flytta.

Du vill göra en insatts för planeten, vara en förebild. Bra grund. Hur gör du det rent konkret? Du kan bidra med en liten, eller mycket liten peng, till en organisation som gör något miljömässigt du tycker är rätt. Det kräver inte någon ansträngning eftersom du kan sätta det på autogiro men kan ge dig en eventuell kick att du gör någonting. Någon förebild blir du inte genom det.

Du kan börja leva så miljömässigt du bara kan, blogga om det och därigenom bli en förebild. Fördelen är att du inte behöver umgås direkt med några människor vilket du uppgivit är svårt pga social fobi. Du behöver inte göra det andra föreslår att du ska gör för att känna dig bättre. Jag hatar att gå promenader och vill bita folk som pratar om hur det gör att man mår så bra.

Kan inte tänka mig något värre än vara ute i skogen och lyssna på hoande ugglor eller plocka svamp. Detta med frigörande endorfiner när man tränar har jag aldrig någonsin stött på. När jag tränade så gjorde jag det sammanbitet i vetskapen att jag avskydde varenda minut. Vill du ligga på soffan och ha ångest över allt som går fel i ditt liv och allt du inte orkar med, gör det. Du får ligga och ha ångest i en timme, sedan gå upp och diska en kastrull. Sedan gå och lägga dig igen och ha ångest. Var inte rädd över din ångest, den är något helt naturligt i din situation.

Något som ibland fungerar när det blir akut är att ge kroppen en fysisk chock. Ta en iskall dusch tex. Inte särskilt roligt men när du fokuserar på att du fryser kan det ibland ta bort den värsta udden. Du behöver inte göra något roligt/konstruktivt/måste när ångesten slår till. Vad du behöver är att distrahera dig. Bra om det är något roligt, annars får det bli något icke-roligt.

Att ta sig ur depression och ångest är så långt ifrån något roligt man kan göra och när man accepterar det så har man ofta tagit första steget. Andra steget är att försöka finna glädjen i något igen. Men ytterst, ytterst få går från direkt från depression/ångest till kreativitet och livsglädje.

Jag har svårt att starta matlagningen och allt tar jättelång tid. Jag tycker också att det är omöjligt att improvisera mat. Däremot har jag inga som helst problem att följa recept. Att följa recept är lätt.

Jo, jag tycker om att rida men har ingen häst att rida. Jag har heller inte råd med ridlektioner. Så det faller av dessa anledningar.

Jag har inte råd att skänka några pengar då jag går back ekonomiskt. Förut skänkte jag 50 kronor i månaden till naturskyddsföreningen men det har jag fått sluta med. Att skänka pengar tycker jag heller inte är tillräckligt.

Jag har inte social fobi. Vart har du fått det ifrån?

Jag lever redan så miljövänligt jag kan. Men det räcker inte.

Du pratar som om vånda är samma sak som panikångest. Det är det inte. Jag har inte det minsta ångest över min disk.

 

[MJLee]

Jag har svårt att starta matlagningen och allt tar jättelång tid. Jag tycker också att det är omöjligt att improvisera mat. Däremot har jag inga som helst problem att följa recept. Att följa recept är lätt.

Jo, jag tycker om att rida men har ingen häst att rida. Jag har heller inte råd med ridlektioner. Så det faller av dessa anledningar.

Jag har inte råd att skänka några pengar då jag går back ekonomiskt. Förut skänkte jag 50 kronor i månaden till naturskyddsföreningen men det har jag fått sluta med. Att skänka pengar tycker jag heller inte är tillräckligt.

Jag har inte social fobi. Vart har du fått det ifrån?

Jag lever redan så miljövänligt jag kan. Men det räcker inte.

Du pratar som om vånda är samma sak som panikångest. Det är det inte. Jag har inte det minsta ångest över min disk.

Du har själv sagt tidigare att du triggas, inte vill umgås med andra människor osv. Men ok, inte social fobi, undvikande av människor? Du våndas över din disk? Får ingen panik eller ångest över att du inte diskar? Bara det är väl bra eftersom du skrivit att det är något du har svårt för och inte orkar med. Inte för att vara sådan, men alla våndas över smutsig disk ibland. Jag gnäller och våndas också friskt och ofta över att jag inte diskar.

Stryk ridning eftersom det uppenbarligen inte är realistiskt i din situation istället för att sitta och tänka på att det är ett misslyckande att du inte kan rida (just nu). Går det inte, så går det inte. Visst är det skitjobbigt att laga mat, särskilt om man är ensamstående. Jag är hopplös men det är en del av livet.

Vad exakt är det som ger dig den slags ångest som gör att du måste åka till akuten? Är det något specifikt som triggar det eller bara en allmän, mitt jävla liv går åt helvete och här sitter jag?

 

[åke]

Jag har svårt att starta matlagningen och allt tar jättelång tid. Jag tycker också att det är omöjligt att improvisera mat. Däremot har jag inga som helst problem att följa recept. Att följa recept är lätt.

Jo, jag tycker om att rida men har ingen häst att rida. Jag har heller inte råd med ridlektioner. Så det faller av dessa anledningar.

Jag har inte råd att skänka några pengar då jag går back ekonomiskt. Förut skänkte jag 50 kronor i månaden till naturskyddsföreningen men det har jag fått sluta med. Att skänka pengar tycker jag heller inte är tillräckligt.

Jag har inte social fobi. Vart har du fått det ifrån?

Jag lever redan så miljövänligt jag kan. Men det räcker inte.

Du pratar som om vånda är samma sak som panikångest. Det är det inte. Jag har inte det minsta ångest över min disk.

Men du har ju skrivit att du har ångest för din disk, att du inte har bytt sängkläder på 6 månader. Osv.

 

[bettysmatte]

Jag är väl lite udda. Film ger mig ångest. Jag provade att se en romantisk feel good film för något år sedan, men jag blev bara spänd och tyckte det var jättejobbigt. Litteratur förstår jag mig inte på. Om jag läser så är det faktalitteratur. Och vad är meningen med konst?

Jag tror att det faktum att du inte kan relatera till andra människor via film, TV, skönlitterära böcker eller konst, kan göra att det blir än mer besvärligt för dig att lära känna nya människor. När jag tänker på det så handlar en hel del IRL-diskussioner om just dessa ämnen. Till och med på buke finns det alltid trådar där folk ger varandra litteratur- och filmtips, eller trådar där man diskuterar TV-program. Sorgligt att du inte kan uppskatta något av detta, för det ger verkligen mycket. Både i underhållning och känslomässiga/sinnliga upplevelser.

 

[escodobe]

Jag får ibland intrycket i dina trådar du är väldigt missnöjd med hur du har det och att du i princip sitter rätt upp och ned på en obekväm stol och väntar på att tiden ska gå tills du kan lägga dig, men ser du samtligt liksom motarbetar all förändring.

Gör man som man alltid har gjort kommer du få samma resultat.

Jag tänker att du nånstans behöver få in nån positiv energi för att få igång det positiva flödet även om det är motigt och man måste tvinga sig till det i början

Jag blir tex ett vrak om jag inte äter och missar jag med maten tappar jag aptiten - då måste jag tvinga mig själv att äta lite "lättätna" saker trots att jag inte ens klarar av att titta på maten utan att må illa för annars kommer jag inte kunna btyta den dåliga cirklen


Du gillar att titta på hästhoppning men bara ifall det är live eftersom det redan är avgjort annars. Men då länge du inte sätter dig och googlar resultatet så vet du ju inte?

Du kanske behöver tvinga dig igenom några olika tvprogram, virka grytlappar och att "prova på" olika aktiviteter osv för att få igång inflödet?

Jag har en period varje morgon när jag är övertygad om att jag inte kan ta mig till jobbet, att jag egentligen är sjuk,utmattad eller något. Att det inte GÅR att ta sig dit och jobba.
Men jag vet ju av erfarenhet att den känslan "inte är sann" och kör över den. Jag tillåter mig inte agera på den känslan i det stadiet. Jag är inte sjuk innan jag är påklädd och står vid ytterdörren och fortfarande sjuk så att säga...

Precis som med maten - jag vet att min "startknapp" inte fungerar och jobbar emot mig, så jag behöver ha en strategi att overkomma hindret för att det ska kunna bli bättre

 

[DarkInNight]

Jag har en period varje morgon när jag är övertygad om att jag inte kan ta mig till jobbet, att jag egentligen är sjuk,utmattad eller något. Att det inte GÅR att ta sig dit och jobba.
Men jag vet ju av erfarenhet att den känslan "inte är sann" och kör över den. Jag tillåter mig inte agera på den känslan i det stadiet. Jag är inte sjuk innan jag är påklädd och står vid ytterdörren och fortfarande sjuk så att säga...

Precis som med maten - jag vet att min "startknapp" inte fungerar och jobbar emot mig, så jag behöver ha en strategi att overkomma hindret för att det ska kunna bli bättre

Hur gör du om morgnarna? Hur tänker du för att ta dig igenom känslan?

Jag har varit in i väggen och jobbar igen, men har enorma problem just med att ta mig upp om morgnarna. Det är som du beskriver så bra, knas med "startknappen".

 

[Lovisaleonora]

Jag får ibland intrycket i dina trådar du är väldigt missnöjd med hur du har det och att du i princip sitter rätt upp och ned på en obekväm stol och väntar på att tiden ska gå tills du kan lägga dig, men ser du samtligt liksom motarbetar all förändring.

Gör man som man alltid har gjort kommer du få samma resultat.

Jag tänker att du nånstans behöver få in nån positiv energi för att få igång det positiva flödet även om det är motigt och man måste tvinga sig till det i början

Jag blir tex ett vrak om jag inte äter och missar jag med maten tappar jag aptiten - då måste jag tvinga mig själv att äta lite "lättätna" saker trots att jag inte ens klarar av att titta på maten utan att må illa för annars kommer jag inte kunna btyta den dåliga cirklen


Du gillar att titta på hästhoppning men bara ifall det är live eftersom det redan är avgjort annars. Men då länge du inte sätter dig och googlar resultatet så vet du ju inte?

Du kanske behöver tvinga dig igenom några olika tvprogram, virka grytlappar och att "prova på" olika aktiviteter osv för att få igång inflödet?

Jag har en period varje morgon när jag är övertygad om att jag inte kan ta mig till jobbet, att jag egentligen är sjuk,utmattad eller något. Att det inte GÅR att ta sig dit och jobba.
Men jag vet ju av erfarenhet att den känslan "inte är sann" och kör över den. Jag tillåter mig inte agera på den känslan i det stadiet. Jag är inte sjuk innan jag är påklädd och står vid ytterdörren och fortfarande sjuk så att säga...

Precis som med maten - jag vet att min "startknapp" inte fungerar och jobbar emot mig, så jag behöver ha en strategi att overkomma hindret för att det ska kunna bli bättre

Vi hittar strategier för att överleva. Rätt så enkelt men inte lätt. När vi lär känna de här förutsättningarna och får eller hittar verktyg att hantera dem, då kommer vi vidare.

Jag vet att jag behöver motionera. Ändå är det så svårt att komma ut genom dörren. Jag gillar när jag gör det och har jobbat enormt mycket med hjärnan för att involvera belöningssystemet. Det finns en mängd saker i mitt liv som fungerar likadant, särskilt om jag tillåter mig att förhandla med mig själv över det.

 

[escodobe]

Hur gör du om morgnarna? Hur tänker du för att ta dig igenom känslan?

Jag har varit in i väggen och jobbar igen, men har enorma problem just med att ta mig upp om morgnarna. Det är som du beskriver så bra, knas med "startknappen".

Rutiner
Jag tvingar mig göra saker vid vissa klockslag även om det känns oöverstigligt och jag är helt övertygad om att det nog inte kommer gå idag.

Jag gör likadant när jag arbetar hemma fast med en timmes sovmorgon. Skulle aldrig kunna "gå från sängen till arbetsdatorn" jag måste ha min morgon enligt rutinen.

Andra saker jag gör är att Jag duschar till exempel inte på morgonen (om det inte är något extremt ) eftersom det hade varit ett för stort hinder att gå ut ur duschen sen.

Ibland lovar jag mig själv att om jag känner likadant tex klockan 11 så får jag gå hem och är det en riktigt kass dag så klockan 11 ändrar jag tiden till 14.00...Osv

Skulle jag "lyssna på min kropp" hade jag aldrig varit på jobbet innan lunchtid...

 

[Inte_Ung]

Jag har en period varje morgon när jag är övertygad om att jag inte kan ta mig till jobbet, att jag egentligen är sjuk,utmattad eller något. Att det inte GÅR att ta sig dit och jobba.

Du också?
Jag är helt säker på att jag är döende varje morgon före kaffet. Hjärnblödning allra minst. Jag har sömnparalys och vaknar alltid upp förlamad. Det är en kamp fram till första kaffekoppen.

 

[DarkInNight]

Rutiner
Jag tvingar mig göra saker vid vissa klockslag även om det känns oöverstigligt och jag är helt övertygad om att det nog inte kommer gå idag.

Jag gör likadant när jag arbetar hemma fast med en timmes sovmorgon. Skulle aldrig kunna "gå från sängen till arbetsdatorn" jag måste ha min morgon enligt rutinen.

Andra saker jag gör är att Jag duschar till exempel inte på morgonen (om det inte är något extremt ) eftersom det hade varit ett för stort hinder att gå ut ur duschen sen.

Ibland lovar jag mig själv att om jag känner likadant tex klockan 11 så får jag gå hem och är det en riktigt kass dag så klockan 11 ändrar jag tiden till 14.00...Osv

Skulle jag "lyssna på min kropp" hade jag aldrig varit på jobbet innan lunchtid...

Tack för att du delar med dig.
Jag försöker sätta rutiner men de raseras hela tiden pga yttre omständigheter.

Får försöka tänka igenom rutiner som går att genomföra varje dag oavsett hur omgivningen kaosar.
Skönt att höra att det finns hopp ändå.

 

[Wille]

Vad exakt är det som ger dig den slags ångest som gör att du måste åka till akuten? Är det något specifikt som triggar det eller bara en allmän, mitt jävla liv går åt helvete och här sitter jag?

Det kan vara en skrämmande tanke som drar igång en panikattack eller att jag får syn på en otäck bild eller läser något otäckt.

Men du har ju skrivit att du har ångest för din disk, att du inte har bytt sängkläder på 6 månader. Osv.

Nej, absolut inte ångest. Det har du tolkat fel.

För mig är ångest en mycket stark panikartad känsla där jag inte kan andas och jag skakar hysteriskt. Det känns som om jag skulle kunna dö när som helst.

 

[MiaMia]

Tack för att du delar med dig.
Jag försöker sätta rutiner men de raseras hela tiden pga yttre omständigheter.

Får försöka tänka igenom rutiner som går att genomföra varje dag oavsett hur omgivningen kaosar.
Skönt att höra att det finns hopp ändå.

Kan vara en ide att lägga olika nivåer av rutinerna. Om det krisar eller knuffas omkull av någon anledning så går man ner till nivå 2 (eller 3) Ett förberett basprogram/lightversion så man inte tappar allt ifall standardprogrammet inte går att genomföra den dagen.

 

[Lovisaleonora]

För mig är ångest en mycket stark panikartad känsla där jag inte kan andas och jag skakar hysteriskt. Det känns som om jag skulle kunna dö när som helst.

Det du beskriver betecknar jag personligen som panikångest.

Ångest i normaltal känner jag mer är en gnagande oro i magen, en obehagskänsla som paralyserar handlingar och gör att jag blir sittande utan att göra något, trots att jag har hur mycket som helst att ta itu med.

 

[Wille]

Du kanske behöver tvinga dig igenom några olika tvprogram, virka grytlappar och att "prova på" olika aktiviteter osv för att få igång inflödet?

Jag har ju försökt och det har inte fungerat.

 

[Reville]

Tycker du om att lyssna på musik @Wille?