Flytta? Hjälp!

[tigerflicka]

Långt inlägg!

Jag hoppas jag lagt in tråden på rätt ställe. Den handlar förvisso om jobb, men även livet i övrigt.

Min pappa driver företag där jag jobbat sedan 2007. Vi håller på inom motorbranschen med kundevent och försäljning av delar till våra kollegor i branschen.
Min roll på företaget är "alltiallo" och jag gör allt från bokföring, bokning av event, marknadsföring och ta hand om kunderna som kommer.
Jobbar ca 200-230h/månad (mer än jag plockar ut i lön) och försöker hinna med häst och träffa vänner nån gång ibland.

Dock har jag känt att det räcker nu. Jag vill få ut mer av livet än att bara jobba. Jag vill ha ett vanligt jobb med vanliga tider och med arbetskompisar som man kan prata strunt med.

För ca 2 år sedan träffade jag en kille i Linköping, ca 25 mil från mig. Vi har sett från och till under de här åren, men p.g.a. avståndet har det aldrig blivit något seriöst förhållande av det. Nästa gång vi ses, om två veckor, ska jag prata med honom om vad han tror om våra möjligheter, om jag skulle flytta till Linköping.

Jag tror att jag behöver komma bort från min ort om jag ska kunna sluta på nuvarande jobb helt, annars kommer jag i princip ha två jobb sen.

Men... Det finns några men i det här. Killen måste tro att det är en bra idé, det tror jag förvisso. Likaså inbillar jag mig att det ska gå relativt lätt att hitta jobb och lägenhet.
Men hur säger jag upp mig till min pappa? Någon annan som slutat i familjeföretag? Jag har ont i magen redan jag tänker på det och skuldkänslorna är och kommer att vara gigantiska.
Jobbar jag kvar blir det för hans skull, och jag vill juh leva för min skull...

Jag känner att jag bör säga till mer än bara en månad i förväg, men hur tidigt? Av diverse praktiska skäl skulle en flytt vara aktuell ca 1 mars nästa år.

 

[Rie]

Sv: Flytta? Hjälp!

Mildra det hela genom att begära tjänstledigt 6 månader?
Då finns ju fortfarande möjligheten för honom att få hem dig och under tiden hinner han vänja sig vid tanken.

 

[tigerflicka]

Sv: Flytta? Hjälp!

För att förtydliga är det bara jag och pappa som jobbar på kontoret, plus några timanställda som tar hand om kunder utöver det vi gör själva.

Jag vet juh att företaget fungerade innan jag började, men det känns lite som att mycket faller om jag slutar.
Att det ska vara så svårt!

Tjänstledigt tror jag inte är ett alternativ, dessvärre. Redan när jag berättar att jag funderar på att söka mig vidare (och dessutom ev byta stad) kommer "skadan" vara skedd.
Men hur långt i förväg ska/bör jag berätta?

 

[nickan1]

Sv: Flytta? Hjälp!

Ingen är oersättlig. Ju längre tid i förväg du förvarnar desto mer tid har din pappa att hitta någon lämplig som dessutom kan gå bredvid dig ett tag och få upplärning av dig. Har ni något formellt avtal mellan du och din pappa som ett anställningsavtal som reglerar din uppsägningstid eller är du delägare eller hur har det fungerat? Om din pappa inte vill unna dig att hitta ditt eget liv och dessutom vara glad för att du har hittat kärleken tycker jag han är missunnsam. Jag tycker att så fort dina planer börjar klarna och du har konkretiserat det och vet att det blir flytt prata med din pappa.

 

[LECH]

Sv: Flytta? Hjälp!

För att förtydliga är det bara jag och pappa som jobbar på kontoret, plus några timanställda som tar hand om kunder utöver det vi gör själva.

Jag vet juh att företaget fungerade innan jag började, men det känns lite som att mycket faller om jag slutar.
Att det ska vara så svårt!

Tjänstledigt tror jag inte är ett alternativ, dessvärre. Redan när jag berättar att jag funderar på att söka mig vidare (och dessutom ev byta stad) kommer "skadan" vara skedd.
Men hur långt i förväg ska/bör jag berätta?

Varför inte berätta om dina tankar och hur du känner redan nu? Det är ju iallafall din pappa det handlar om inte en "vanlig" arbetsgivare.

 

[tigerflicka]

Sv: Flytta? Hjälp!

Haha, jag hade tyckt att det hade varit mycket enklare med en "vanlig" arbetsgivare.

 

[Simply me]

Sv: Flytta? Hjälp!

När jag nyligen träffade min nuvarande man började jag jobba i företaget som min pappa var delägare i. Det var pappa, den andra delägaren och jag så nästan familjeföretag. Min nuvarande man bodde i grannstaden 6-7 mil iväg.

Jag flyttade till honom och pendlade i ca 2 år innan jag kände att det var en ohållbar situation, detta i samband med att vi flyttade kontoret så det inte längre var så bra att åka kollektivt mellan städerna. Berättade det för pappa och han förstod så väl att jag ville bo kvar med min kille i grannstaden så det blev inga problem alls. Tror det tog ca 6 månader från jag pratade med pappa till jag slutade på det jobbet. Inget surt därefter eller.

Men detta var i mitten av 80-talet så det var ju ett tag sedan.

Lycka till, jag har aldrig ångrat mitt beslut är idag gift med killen jag flyttade till och vi har två underbara döttrar som nyligen flyttat hemifrån. Pappa sålde också sin del av företaget några år efter jag slutat där, vilket han nog inte skulle ha gjort om jag fortfarande var anställd.

 

[Nethril]

Sv: Flytta? Hjälp!

har du inga syskon som är sugna på att hjälpa till i företaget?
alt rekrytera en vän som kanske behöver och skulle passa in på jobbet? Så det inte känns som att du lämnar pappsen i sticket.
Eller bara erbjuda dig att hjälpa till med rekryteringen av någon som kan ta din plats? Är ju ofta själva rekryteringen som tar tid och är svår.

 

[tigerflicka]

Sv: Flytta? Hjälp!

Tack för era synpunkter!

Dessvärre är syskonen äldre och utflugna sedan länge, den ena är militär och den andra kärnfysiker och jag tror inte någon av dem kommer flytta hit igen. Det har blivit jag kvar och rollen på att ta över har hamnat lite på mig, vare sig jag vill eller inte.

Men jag ska prata med killen nästa helg. Är han positiv till min idé ska jag försöka ta ett snack med pappa direkt därefter. Då får han ändå veta ca 4 månader i förväg.
Som alltiallo här lär det bli min uppgift både att annonsera om ersättare och att lära upp denne, vilket jag inte har några problem med. Men det gäller nog att försöka få på pränt alla saker man har i huvudet, så ersättaren har en chans att lära sig!

 

[Nethril]

Sv: Flytta? Hjälp!

Ah ok! Låter som att du bestämt dig och känner dig bättre till mods över det hela nu. Skönt isf
Är nog en väldigt bra idé att skriva ner lathundar och liknande. Hade själv stoor nytta av det när jag började mitt förra jobb som ek. Assistent och kontors-alltiallo

 

[tigerflicka]

Sv: Flytta? Hjälp!

Uppdatering.
Tänk vad man kan oroa sig för saker och sen går det smidigare än man vågat hoppas.
Pratade med killen ordentligt om planerna i helgen. Han förstod både varför jag vill byta jobb och varför jag även vill byta ort. Han var också noga med att jag inte får flytta för hans skull, utan att det ska vara för min skull. Och det håller jag juh med om, det finns inga garantier att det ska hålla med honom och om jag flyttat för hans skulle känns det som jag lägger över skulden på honom, eller hur jag nu ska förklara. Däremot tyckte han att det lät som ett trevligt förslag.

Idag tog jag det värre samtalet, med pappa. Det gick bättre än jag trott och han såg situationen ur min synvinkel, vilket jag innan trodde att han skulle ha svårt för.

Det känns så otroligt skönt nu!

 

[Nethril]

Sv: Flytta? Hjälp!

Vad härligt att läsa att allting löste sig så bra!
Visst är det konstigt hur man alltid ska blåsa upp allting i sitt inre..