Flytta eller inte?

[EmmaBovary]

Ja precis, jag är ju rädd att han inte skulle dela alla bitar. Att bara säga att man mår dåligt och det är mycket hemma pga renovering är ju rätt långt från sanningen.

Annars finns det självklart ingen mening med en "viss" diagnos - jag vill bara att han ska få rätt hjälp för ingen förtjänar att må så dåligt.

Hans mående går ju tyvärr mycket ut över mig också.

Jo, det vore ju enklare om han också pekade på andra perioder i livet där det varit tydliga skillnader mellan toppar och dalar lite oberoende av omgivningsfaktorer.

 

[Motacilla]

Kan du fråga om du får följa med?

Om det är okej att du följer med så kanske det vore bra om du skrev upp hur det är när det är som värst. Och så får läkaren bedöma vad som behöver göras utgående från vad ni berättar tillsammans.

Kanske du borde försöka få en samtalskontakt du också, det här tär ju på dig.

 

[Blyger]

Jo, det vore ju enklare om han också pekade på andra perioder i livet där det varit tydliga skillnader mellan toppar och dalar lite oberoende av omgivningsfaktorer.

Helt oberoende är det ju dock inte, det är ju något som gör att han tippar över gränsen eller vad man nu ska säga.

 

[Blyger]

Kan du fråga om du får följa med?

Om det är okej att du följer med så kanske det vore bra om du skrev upp hur det är när det är som värst. Och så får läkaren bedöma vad som behöver göras utgående från vad ni berättar tillsammans.

Kanske du borde försöka få en samtalskontakt du också, det här tär ju på dig.

Ja, jag ska nog fråga om det igen.
Har försökt minnas lite olika perioder också, men bäst vore väl egentligen att skriva ner sånt.

Jo.. innan har stallet och hästarna alltid varit min räddning men tror lite att hotet (eller vad man nu kallar det) att bli av med det gjorde att det brast för mig.

 

[Thaliaste]

Är din sambo en "husmänniska"? Hade han bott i hus tidigare och var det hans egen önskan att flytta till hus/gård eller var det Er dröm?

 

[Motacilla]

Du kan ju säga att du är orolig för honom och att du vill se till så att han får så bra hjälp som möjligt. Att det inte bara blir en burk piller och inget annat.

Att prata med en utomstående, neutral person som kan ge nya perspektiv kan vara väldigt bra. Åtminstone kan du testa några gånger och se hur det känns.

 

[Blyger]

Är din sambo en "husmänniska"? Hade han bott i hus tidigare och var det hans egen önskan att flytta till hus/gård eller var det Er dröm?

Han är uppvuxen i hus, som hans föräldrar renoverade.

Han vantrivdes starkt i lägenheten på slutet vilket var den primära anledningen att vi flyttade. Han drömde väl inte om gård direkt utan det var ett gemensamt beslut.

 

[Thaliaste]

Han är uppvuxen i hus, som hans föräldrar renoverade.

Han vantrivdes starkt i lägenheten på slutet vilket var den primära anledningen att vi flyttade. Han drömde väl inte om gård direkt utan det var ett gemensamt beslut.

Låter som att det inte är lösningen att flytta tillbaka till en lägenhet igen då. Finns det någon chans till kompromiss, att flytta till ett lite lättsammare hus än en gård, typ radhus, i något område där du kan ha hästarna i närheten?

Jag kan verkligen förstå att det kan kännas övermäktigt med en hel gård, även om den är av det mindre slaget, och om ni flyttade dit med tanken att ni båda skulle dra jämnt lass så funkar det ju inte om det bara är en av er som orkar.

Håller med övriga om att ni inte ska fatta beslut för snabbt, men en god idé är nog att ta hjälp av parterapi eller liknande för att få hjälp med att bena ut vad problemet är. Om det nu skulle sluta med separation eller särboskap är det bra att inte gå och gnisslar för länge er två emellan, utan ta hjälp tidigt så ökar chansen för att det som ni nu landar i kommer att fungera smidigare. Och blir ni kvar på gården tillsammans så gör ju lite parterapi ingen skada då heller.

 

[Ramona]

Jag har försökt, men inte riktigt fått respons.

Man ska inte underskatta tvång. Det kan komma väldigt mycket ur tvång, eftersom man då inte har ett annat val. Jag är helt emot ultimatum, men samtidigt kan det vara ett väldigt bra sätt att endast få två val att förhålla sig till. Att alla andra beslut blir för stora så man inte mäktar med att tänka igenom dem.

"Antingen söker du hjälp eller så flyttar du själv! Såhär kan vi inte ha det. Vi förtjänar inte att ha det såhär."

 

[hastflicka]

Nar Maken var diagnosticerad med cancer (och en hel massa annat) foljde jag med pa alla lakarbesok. Mest for att jag vet att han inte kommer ihag eller lagger marke till detaljer, medan detaljer ar min grej Jag forklarade bara for alla att jag skulle folja med in till doktorn for att tva personer kommer battre ihag vad som ar sagt an en.

 

[Blyger]

Finns det någon chans till kompromiss, att flytta till ett lite lättsammare hus än en gård, typ radhus, i något område där du kan ha hästarna i närheten?

Frågan är om jag skulle fortsätta orka sköta det mesta i hushållet inklusive hantera alla aspekter av min mans mående och vara borta ett par timmar varje kväll.

Det är ju gården och att hästarna är lättskötta hemma som gör att jag håller ihop.

 

[Snurrfian]

Nar Maken var diagnosticerad med cancer (och en hel massa annat) foljde jag med pa alla lakarbesok. Mest for att jag vet att han inte kommer ihag eller lagger marke till detaljer, medan detaljer ar min grej Jag forklarade bara for alla att jag skulle folja med in till doktorn for att tva personer kommer battre ihag vad som ar sagt an en.

När det gäller cancerdiagnoser uppmanas man att vara två många gånger. Maken behövde aldrig förklara varför han var med mig. På samma sätt när han fick en svår vårdskada som innebar många läkarbesök och sjukhusvistelse, jag var med överallt, enda gången jag blev ifrågasatt var på akuten, det löste sig dock på någon minut.

 

[Roheryn]

Frågan är om jag skulle fortsätta orka sköta det mesta i hushållet inklusive hantera alla aspekter av min mans mående och vara borta ett par timmar varje kväll.

Det är ju gården och att hästarna är lättskötta hemma som gör att jag håller ihop.

Har du sagt detta till din man? Precis de här orden?

Och så undrar jag varför i hela h-e det verkar vara någon sorts förutsättning för allting att du ska rådda hela hushållet, oavsett hur krångligt och opraktiskt det blir för dig?

Vad är det i nuläget som gör att du vill fortsätta vara tillsammans med honom? Jag inser att vi inte får hela bilden här, men jag kan inte se annat än att livet för dig skulle bli väldigt mycket lättare utan honom.

Utsäkta om jag låter aggressiv, det är inte menat så och framförallt inte mot dig, men jag blir otroligt provocerad av hur han liksom dumpar allt på dig och sen inte ens vill försöka ta tag i sitt liv!

Jag hade nog i ditt läge varit rätt hård - typ ”jag bor kvar på gården, det är här jag mår bra och har möjlighet att praktiskt hantera mitt liv. Jag vill helst ha dig här, men vill du inte det, så får du själv prova att flytta.”

 

[Snurrfian]

Jag har haft känslan av att vantrivas, i vårt förra hus kände jag mig aldrig riktigt hemma. I vårt nuvarande hus som har stort renoveringsbehov känner jag mig hemma och det finns ett lugn. Ja det finns mycket att göra, men för oss känns det inte övermäktigt.
Nu sitter vi i en helt annan situation än @Blyger barnen är stora och håller på att lämna huset, vi tog det här beslutet gemensamt och trivs trots att det finns renoveringsbehov. Vi har listat upp i vilken ordning saker ska göras, reviderar listan med jämna mellanrum.

 

[Blyger]

Nu sitter vi i en helt annan situation än @Blyger barnen är stora och håller på att lämna huset, vi tog det här beslutet gemensamt och trivs trots att det finns renoveringsbehov. Vi har listat upp i vilken ordning saker ska göras, reviderar listan med jämna mellanrum.

Beslutet har varit gemensamt (såklart!) och vi har gjort samma som er, listor på vad som ska prioriteras osv. Men ja, ändå sitter jag här

Har du sagt detta till din man? Precis de här orden?

Och så undrar jag varför i hela h-e det verkar vara någon sorts förutsättning för allting att du ska rådda hela hushållet, oavsett hur krångligt och opraktiskt det blir för dig?

Vad är det i nuläget som gör att du vill fortsätta vara tillsammans med honom? Jag inser att vi inte får hela bilden här, men jag kan inte se annat än att livet för dig skulle bli väldigt mycket lättare utan honom.

Utsäkta om jag låter aggressiv, det är inte menat så och framförallt inte mot dig, men jag blir otroligt provocerad av hur han liksom dumpar allt på dig och sen inte ens vill försöka ta tag i sitt liv!

Jag hade nog i ditt läge varit rätt hård - typ ”jag bor kvar på gården, det är här jag mår bra och har möjlighet att praktiskt hantera mitt liv. Jag vill helst ha dig här, men vill du inte det, så får du själv prova att flytta.”

Inte exakt med de orden men nästan.
Svaret har varit "jag får göra mer saker hemma. Jag får hjälpa dig med hästarna".

Tyvärr känns det väldigt osäkert eftersom 1. Han har påstått liknande saker tidigare 2. Det har aldrig fungerat varaktigt.
Jag fick knappt hjälp att ordna vattenhinkar när jag var höggravid och vi bodde i stan.

Det jag inte gör blir inte riktigt gjort. Eller inte med tillräckligt intervall eller vad man ska säga. Dvs han städar osv ibland men långt ifrån regelbundet. Jag har föreslagit att han antingen ska betala för "sin" del av städningen med städhjälp eller betala mig men inte fått gehör.

Vi delade samma livsdröm och han är väldigt fin när han inte är i ett skov. Nu har vi även barn ihop

 

[athena_arabians]

Har du sagt detta till din man? Precis de här orden?

Och så undrar jag varför i hela h-e det verkar vara någon sorts förutsättning för allting att du ska rådda hela hushållet, oavsett hur krångligt och opraktiskt det blir för dig?

Vad är det i nuläget som gör att du vill fortsätta vara tillsammans med honom? Jag inser att vi inte får hela bilden här, men jag kan inte se annat än att livet för dig skulle bli väldigt mycket lättare utan honom.

Utsäkta om jag låter aggressiv, det är inte menat så och framförallt inte mot dig, men jag blir otroligt provocerad av hur han liksom dumpar allt på dig och sen inte ens vill försöka ta tag i sitt liv!

Jag hade nog i ditt läge varit rätt hård - typ ”jag bor kvar på gården, det är här jag mår bra och har möjlighet att praktiskt hantera mitt liv. Jag vill helst ha dig här, men vill du inte det, så får du själv prova att flytta.”

Jag håller verkligen med dig!

Plus att vad ska han göra om de flyttar och TS arbetar in sig i väggen för att hinna med att sköta hushållet, sitt arbete och köra till hästarna? Är hästarna nästa sak som gör honom deprimerad? Dvs då ska de bort för då kommer han ju att må SÅÅ mycket bättre?!

 

[Blyger]

Jag vet att just gård framför allt varit min dröm och därför har jag inte haft något emot att göra mer hemma, som kompromiss liksom.

 

[Blyger]

Jag håller verkligen med dig!

Plus att vad ska han göra om de flyttar och TS arbetar in sig i väggen för att hinna med att sköta hushållet, sitt arbete och köra till hästarna? Är hästarna nästa sak som gör honom deprimerad? Dvs då ska de bort för då kommer han ju att må SÅÅ mycket bättre?!

Med största sannolikhet.
Dock när jag var utan häst en period (och deprimerad) tyckte han "kan du inte åka till stallet". Så..

 

[Kiwifrukt]

Frågan är om jag skulle fortsätta orka sköta det mesta i hushållet inklusive hantera alla aspekter av min mans mående och vara borta ett par timmar varje kväll.

Det är ju gården och att hästarna är lättskötta hemma som gör att jag håller ihop.

Jag som flyttat från att ha häst installad i olika jobbiga, tidskrävande konstellationer med människor som var rätt knäppa och tog massa energi, hade aldrig flyttat mig en millimeter från mitt nuvarande boende där jag kan ha hästarna hemma. Jag hade mått så fruktansvärt dåligt av att bli av med det andningshålet, och vantrivdes han i lägenhet också ”vet” ju du att det inte är en lösning på problemet. Har inga bra tips att komma med, men förstår verkligen hur du känner.

 

[athena_arabians]

Med största sannolikhet.
Dock när jag var utan häst en period (och deprimerad) tyckte han "kan du inte åka till stallet". Så..

Du inser det nog själv... det här är inte hållbart i längden. Ni förtjänar båda att må bra plus att ert barn förtjänar att ha två föräldrar som mår bra.

Det känns som ytterst osannolikt att han kommer att bli bättre på egen hand. Tills han inser att han behöver hjälp skulle jag rekommendera att du ser till att må bra och kör ditt eget race för inget blir bättre av att du kraschar.