Flytta eller inte?

[Blyger]

Du kan inte ge upp din livsdröm!!! Nej nej nej, säger jag bara. Hur ska du må sen? Du har inte ansvar för hans mående, hur hårt den än kan låta. Du har ansvar för DITT mående och bara det. Om du trivs där ni bor nu och vill stanna där, får något annat ändras. Vad det blir vet jag inte, men ge inte upp din livsdröm! Speciellt inte när den byts ut mot stress och vantrivsel. VARFÖR skulle du ens bli ombedd att göra en sån uppoffring? Det är ditt liv det handlar om!

Ja det är exakt så jag känner...

 

[athena_arabians]

@Blyger: Jag är medveten om att vi bara har din sida av det hela... men det känns som om att han anser att du ska anpassa dig, fixa allt och allmänt rodda det mesta oavsett var ni bor.

Jag hade nog ställt ett ultimatum att antingen går han och får hjälp för sin psykiska hälsa eller så får han gilla läget. Men aldrig i helvete att jag skulle ge upp mitt drömboende för att han inbillar sig att må bättre utan gård. Jag hade nog inte gett upp gården oavsett...

Sedan bör ni nog diskutera hur er relation ska se ut för det är inte ok att en part sliter livet ur sig medan den andra inte ens går oh får hjälp med sitt mående.

 

[Lovisaleonora]

Men vad vill han? Är det att flytta tillbaka till lägenhet?

Jag kan annars se det som rimligt att flytta till ett annat hus. Det är ju inte antingen renoveringsgård eller lägenhet, det finns ju gråzon också.

Att bara en ska få bestämma var bägge ska bo utan att kompromissa känns för mig HELT orimligt. Antingen så trivs bägge eller så lever en skilda liv, möjligen som separerade.

 

[mars]

Du kan inte ge upp din livsdröm!!! Nej nej nej, säger jag bara. Hur ska du må sen? Du har inte ansvar för hans mående, hur hårt den än kan låta. Du har ansvar för DITT mående och bara det. Om du trivs där ni bor nu och vill stanna där, får något annat ändras. Vad det blir vet jag inte, men ge inte upp din livsdröm! Speciellt inte när den byts ut mot stress och vantrivsel. VARFÖR skulle du ens bli ombedd att göra en sån uppoffring? Det är ditt liv det handlar om!

Jag håller delvis med dig men ts kanske inte kan bo kvar i sin livsdröm på mannens bekostnad. Om de skulle behöva gå isär pga olika drömmar är det ju inte lätt i dagens läge att ha råd att lösa ut varandra, utan ofta slutar ju sånt i att man behöver sälja och dela på ev vinsten som blir kvar. Då slutar det lätt med att bägge hamnar i lägenheter. (ts jag menar inte att det måste sluta så för er)

 

[Manji]

Vantrivdes han innan kommer inget hända av att flytta igen. Är särbo ett alternativ? Har du råd att rodda gården själv?

 

[yamyam]

När jag har skov kan jag bli väldigt olycklig i vår boendesituation, och känslan av att en flytt tex är det ”rätta” är stark. Rent logiskt vet jag förstås att, ja, jag skulle generellt visserligen verkligen föredra att bo på gård istället för i stan, men när jag inte har ett skov känns en flytt inte lika akut. Då känns vår plan att flytta om x antal år fullt rimlig igen - även om längtan att ha hästarna hemma och slippa pendla till stallet fortfarande är stor.

Viktigt att tillägga:
jag har sjukdomsinsikt. Jag medicinerar och har läkarkontakt. Jag vet vad mina sjukdomar innebär och hur de påverkar mig - och hur de påverkar min sambo. Och han vet också hur jag fungerar och varför. Det här tänker jag är det allra viktigaste för att vårt gemensamma liv inte ska påverkas så stort av mina skov. Min sambo vet om att min plötsligt starka längtan efter flytt som kan komma ibland särskilt under skov är att för mig ger hästarna mig en stor trygghet i min sjukdom, och tanken på att kunna ha dem hemma speciellt när jag har skov är en tröst, eller vad man ska säga.

Både jag och min sambo är trygga med att jag aldrig skulle agera på livsförändrande beslut när jag är i skov. Mina känslor för den typen av förändring en flytt skulle innebära ”får” finnas de perioder den dyker upp, jag ”får” vara ledsen över boendesituationen eller vad det nu mår vara under ett skov. Vi vet att det inte betyder att det kommer kännas likadant när jag kommer ut skovet, men också att gör det det, ja då får man diskutera det då. Det viktiga är att ingenting sker på impuls, att jag inte klandrar honom för något som gör mig ”olycklig” när jag är i ett skov och att han inte klandrar mig för min sjukdom.

 

[Blyger]

Men vad vill han? Är det att flytta tillbaka till lägenhet?

Jag kan annars se det som rimligt att flytta till ett annat hus. Det är ju inte antingen renoveringsgård eller lägenhet, det finns ju gråzon också.

Att bara en ska få bestämma var bägge ska bo utan att kompromissa känns för mig HELT orimligt. Antingen så trivs bägge eller så lever en skilda liv, möjligen som separerade.

Ja. Just nu.
Villa innebär fortfarande en del skötsel och tiden borta för mig kommer vara samma oavsett lägenhet/villa.

Villorna närmare stan är också mycket dyrare än vår gård.

Vantrivdes han innan kommer inget hända av att flytta igen. Är särbo ett alternativ? Har du råd att rodda gården själv?

Ja jag har nog råd. Blir långsammare renoverat bara. Mina hästar är billiga (mycket tack vare att mamma gav mig två års strö-förbrukning).

 

[Blyger]

Tack @yamyam för att du delade med dig!

Jag hoppas ju att det finns ett sätt för oss att fortsätta vara tillsammans men just nu är det gården/hästarna som gör att jag orkar, ärligt talat.

 

[Lovisaleonora]

Ja. Just nu.
Villa innebär fortfarande en del skötsel och tiden borta för mig kommer vara samma oavsett lägenhet/villa.

Villorna närmare stan är också mycket dyrare än vår gård.

Ja jag har nog råd. Blir långsammare renoverat bara. Mina hästar är billiga (mycket tack vare att mamma gav mig två års strö-förbrukning).

Det är ju enorm skillnad att bo i en villa med trädgård och en gård med omfattande renoveringsbehov. Gigantisk skillnad, för mig hade sinnesfriden aldrig mäktat med att bo i så mycket som ska görs. Jag hade stressat ihjäl mig, för jag är sådan som person.

Om det är marginalen (det klarar sig tack vare sponsrad strö-förbrukning) har jag svårt att föreställa mig att det håller ekonomiskt med renovering och ett par veterinärräkningar, tyvärr.

 

[Blyger]

Det är ju enorm skillnad att bo i en villa med trädgård och en gård med omfattande renoveringsbehov. Gigantisk skillnad, för mig hade sinnesfriden aldrig mäktat med att bo i så mycket som ska görs. Jag hade stressat ihjäl mig, för jag är sådan som person.

Om det är marginalen (det klarar sig tack vare sponsrad strö-förbrukning) har jag svårt att föreställa mig att det håller ekonomiskt med renovering och ett par veterinärräkningar, tyvärr.

Nej, det är inte marginalen. Men jag kommer inte kunna renovera för 100 papp om året ensam.

Omfattande renovering ja, men inget akut. Själv är jag tvärt om, tycker om att ha saker att greja med.

 

[yamyam]

Tack @yamyam för att du delade med dig!

Jag hoppas ju att det finns ett sätt för oss att fortsätta vara tillsammans men just nu är det gården/hästarna som gör att jag orkar, ärligt talat.

Det förstår jag verkligen! Särskilt med litet barn känns det ju i princip nödvändigt att ha hästarna hemma för att det ska fungera tidsmässigt.

Jag tänker att nr. 1 för att detta ska fungera är att din sambo behöver söka vård (för visst skrev du något om att han inte har behandling nu..?)
Det är förfärligt svårt med bipolär om man inte har medicin, jag får ju tex skov trots medicin (då är de ju ändå rätt milda och blir då lättare att ”påverka”, vill inte tänka på kaoset de skulle kunnat orsaka utan medicin)

När han är lite stabilare i sitt mående passar det ju bättre att ta diskussionen kring boendesituationen. Förstår att han kanske inte vill vara särbo om det innebär tid ifrån barnet, men rent krasst, pushar han dig från att flytta från gård så kan det lika gärna innebära att ni på sikt separerar helt (menar inte att tala för dig nu, men det är ju inte ett ovanligt scenario) och då innebär det ju ändå tid från barnet.
Sedan kan man ju titta på andra alternativ, finns det någon gård lite närmare stan? Finns det någon gård med lite mindre renoveringsbehov? Eller finns det något sätt för er att kunna ta in hantverkare mer? Allt kan ju inte lösas med stort renoveringsbehov men man kan ju prata om vad som känns viktigast att prioritera för att det ska kännas så bra som möjligt för honom. Ibland är det ju inte enorma förändringar som krävs, utan att få ordning på ett visst rum tex kan göra en stor skillnad. Tänker att det här med renovering kan kännas övermäktigt stundtals för vem som helst. Kanske känner han sig också otillräcklig då han har mer begränsad ork? Det är inte ovanligt att en sån sak triggar en som sjuk, och att man är lite för ”stolt” för att ta upp det till diskussion. Tror att det är viktigt att göra upp en plan för vad ni förväntar er av varandra att hinna/orka med, både sysslor och renovering. För, med sjukdom eller ej, så är man ju olika där men med sjukdom kan det vara extra bra att förtydliga och strukturera eller vad man ska säga.

Att när han är lite stabilare gå och prata med tex terapeut tillsammans för att komma igång med diskussionen på ett konstruktivt vis kan verkligen vara hjälpsamt om det är lite trögt att få igång det själva. Annars blir det ju extremt tungrott för dig om du ska vara den som både lyfter de här sakerna och ha strategier för att nå fram till honom, att ta upp saker på ”rätt” sätt osv. Sedan kanske det är motigt att få med honom på detta, men där är det ju bara på påpeka att det är viktigt för DIG, för att du vill att ni ska fungera och kunna må så bra som möjligt tillsammans. Kommunikation är ju så extremt viktigt i en relation.

Det här kanske blev långt och något osammanhängande, men det var lite tankar som dök upp.
Jättebra att du startade en tråd här, det är inte lätt att bära på allt detta själv. Det är bara att skriva PM om du vill bolla tankar. Jag har varit sjuk sedan tonåren och har själv varit i ”förnekelse”, sedan i vuxen ålder har jag levt i relationer där den andra drabbats av depression utan att den kunnat förstå/acceptera att det var vad som skett. Det var tydligt för mig och väldigt slitsamt att nå fram, men det gick.

 

[EmmaBovary]

Nej, det är inte marginalen. Men jag kommer inte kunna renovera för 100 papp om året ensam.

Omfattande renovering ja, men inget akut. Själv är jag tvärt om, tycker om att ha saker att greja med.

Jag tänker lite som så att det är helt rimligt att inga livsomvälvande beslut ska fattas under tiden man mår extra dåligt, och att det är en rimlig poäng att du skulle få det mycket svårare att hinna leva det livet ni lever, där du roddar mer, samtidigt som hästarna skulle vara inhysta i ett annat stall längre ifrån ett annat boende etc.

Samtidigt... så tycker jag för det första att man inte ska diagnostisera saker själv, det är lite mer "avancerat" att bli diagnostiserad bipolär diagnos än en vanlig depression etc. Sedan är det såklart negativt att din partner inte är villig att ta tag i sin ohälsa själv, men samtidigt, om han bara fick sömntabletter senaste vändan så kanske tilltron till att vården skulle göra så mycket är så stor..? Och om man är nära till att ha depressiva perioder (oavsett sjukdom) så kanske det tär ganska mycket att leva i ett renoveringsprojekt. Det kan jag köpa. Men som jag skrev innan så låter det dumt att fatta ett beslut om man är väldigt nere.

 

[Lovisaleonora]

Nej, det är inte marginalen. Men jag kommer inte kunna renovera för 100 papp om året ensam.

Omfattande renovering ja, men inget akut. Själv är jag tvärt om, tycker om att ha saker att greja med.

Bara underhåll av en gård (i bra skick) går ju loss på rätt mycket pengar, även utan renoveringsbehov. Har ni bott där tillräckligt länge för att ha bra koll på löpande kostnader och är underhållsplanen i fas med renoveringsplaneringen? 100 000 kr/år är ju krasst sett inte jättemycket om man t ex behöver ta in någon för att trycka stolparna till ett nytt staket och lägga om en vall för bete parallellt med att något pajar och en behöver en ny spis och kanske se över elen.

 

[Malibu_Stacy]

Att flytta hela familjen mitt i en (obehandlad) depression(?) känns väldigt olämpligt.

Om din sambo inte mäktar med något alls nu kanske det är bättre att han blir inlagd, får en utredning och blir uppstartad på behandling. Jag tycker att ni kan ha en diskussion gällande boendet när han är mer på fötter igen.
Du borde i första hand kräva att han tar sitt ansvar och söker hjälp.

 

[Pilot]

Jag tycker att du ska säga att du har svårt att ta hans önskan om att flytta inte har med att han mår dåligt.
Han kan skriva en egen remiss till att få prata med kurator/ psykolog och i värsta fall kan de slussa honom vidare.
Jag tycker att nästa gång han säger "du vill bara jag ska ta piller så du kan bo kvar" (vilket triggar mig enormt om jag ska vara ärlig) är att innan du tar hans önskan på allvar om att flytta, får han ta ansvar för hans eget mående.

Har ni inga större behov av renovering just nu, så hade jag (om ni har råd) tagit hjälp med städ/ trädgård/ barn så jag det inte slutar med att du bränner ut dig för att täcka upp.

 

[athena_arabians]

Jag tycker att du ska säga att du har svårt att ta hans önskan om att flytta inte har med att han mår dåligt.
Han kan skriva en egen remiss till att få prata med kurator/ psykolog och i värsta fall kan de slussa honom vidare.
Jag tycker att nästa gång han säger "du vill bara jag ska ta piller så du kan bo kvar" (vilket triggar mig enormt om jag ska vara ärlig) är att innan du tar hans önskan på allvar om att flytta, får han ta ansvar för hans eget mående.

Har ni inga större behov av renovering just nu, så hade jag (om ni har råd) tagit hjälp med städ/ trädgård/ barn så jag det inte slutar med att du bränner ut dig för att täcka upp.

Ja, den där oviljan att ta tag i sitt mående när det påverkar ens partner så mycket är väldigt avtändande. Speciellt när det blir lite att lägga över allt på TS genom att säga så där.

Jag har sabbat relationer pga att jag mådde dåligt. Det ligger på mig och inte partnern som gjorde slut.

 

[Blyger]

Svarar flera; jag har, sedan jag höll på att gå in i väggen i höstas, propsat på att han ska söka hjälp. Han har inte velat.

Sedan dess har jag försökt parera framför allt maniska perioder, och nu en värre depression. Det går tyvärr inte att tvinga vuxna människor att söka hjälp (manisk har han ju hur mycket energi som helst = inga problem, när allt är lugnt är det ju lugnt och då behöver han inte hjälp, depression så tja, då orkar han inte/ser inte).

Det är fullt möjligt att han inte är bipolär men det är också mycket som tyder på det. Oavsett är det ju viktigt att han får rätt behandling.

Jag ville egentligen inte diskutera någon flytt/skilsmässa nu iom att han mår dåligt, men det har verkligen tvingats på mig.

Hittills har vi gjort det allra mesta själva med hjälp av familj och vänner. Det måste vi inte göra, det finns absolut andra sätt.

Vi har inga direkta projekt igång för stunden och huset är fullt beboeligt.

 

[Lovisaleonora]

Hittills har vi gjort det allra mesta själva med hjälp av familj och vänner. Det måste vi inte göra, det finns absolut andra sätt.

Vi har inga direkta projekt igång för stunden och huset är fullt beboeligt.

Fast det är väl just det, att ni gjort det själva, som gjort att han gått in i väggen vad gäller projektet? Har ni diskuterat andra sätt att renovera och få det klart i tidsplan, och vad har han sagt om det?

Alla klarar inte att bo i renoveringsprojekt. Jag är en av dem. Och även om en trodde att det skulle funka får en ju faktiskt lov att ändra sig när en inser att det inte är något en mäktar med.

 

[Blyger]

Fast det är väl just det, att ni gjort det själva, som gjort att han gått in i väggen vad gäller projektet? Har ni diskuterat andra sätt att renovera och få det klart i tidsplan, och vad har han sagt om det?

Alla klarar inte att bo i renoveringsprojekt. Jag är en av dem. Och även om en trodde att det skulle funka får en ju faktiskt lov att ändra sig när en inser att det inte är något en mäktar med.

Jag har kommit med flera andra förslag, ja.

Nej visst är det så, men vad säger att han automatiskt mår bättre någon annan stans? När han blir mer ensam med hushållet, barnet osv.

 

[Lovisaleonora]

Nej visst är det så, men vad säger att han automatiskt mår bättre någon annan stans? När han blir mer ensam med hushållet, barnet osv.

Fast han är väl fortfarande en vuxen människa som får ta ansvar för sitt eget liv och sina egna val? Ska du kräva att han VET om han blir lyckligare i annat boende?