Gått med någon slags låg ångest sedan i fredags då min man inte var hemma. Funderat mycket på vad jag orkar och vad som är värt något.
Han kom hem igår och är sig själv igen. Men jag känner mig helt borttappad.
Bara du har svaret. Inom dig.
Personligen hade jag tappat fotfästet helt om jag känt mig så otrygg. Jag har gjort det tidigare, känt mig så otrygg (också mycket p g a ägande-/boendefrågan) och jag fick inte frid förrän jag hade den tryggheten. Kan du leva utan den tryggheten? Kan du leva med att kanske behöva flytta eller ens ha den diskussionen igen?