Flytta eller inte?

Gått med någon slags låg ångest sedan i fredags då min man inte var hemma. Funderat mycket på vad jag orkar och vad som är värt något.

Han kom hem igår och är sig själv igen. Men jag känner mig helt borttappad.

Bara du har svaret. Inom dig.

Personligen hade jag tappat fotfästet helt om jag känt mig så otrygg. Jag har gjort det tidigare, känt mig så otrygg (också mycket p g a ägande-/boendefrågan) och jag fick inte frid förrän jag hade den tryggheten. Kan du leva utan den tryggheten? Kan du leva med att kanske behöva flytta eller ens ha den diskussionen igen?
 
Gått med någon slags låg ångest sedan i fredags då min man inte var hemma. Funderat mycket på vad jag orkar och vad som är värt något.

Han kom hem igår och är sig själv igen. Men jag känner mig helt borttappad.
@Blyger hur går tankarna?
Min man har klivit in i kris igen så här är det näsan över vattenytan. Han hade dock förslag på åtgärder själv häromdagen, får se om det bara var snack eller om det kommer realiseras.
Har en deadline i mitt huvud. Försöker att inte stressa utan planera för alla eventuella utgångar.

Har mycket nytta av att prata med en bipolär vän som är relativt stabil och medicineras sen länge, men ändå får skov ibland.
 
Nej nu har det brakat lös här igen är jag rädd :cry:
Försöker få honom att kontakta vården direkt (sist han var där för någon vecka sedan mådde han ju bra) men verkar gå sådär.
Usch då.
Jag har fått tips om att ringa mobila akutteamet om det blir riktigt illa.
Finns det där du är också?
Det går att ringa och bolla med dem ,du behöver inte själv bedöma vad som är "tillräckligt illa" för att ringa
 
Tur att mamma är på väg upp nu och stannar till helgen. Jag är kvar (alldeles för länge, man ska normalt inte bli så dålig efteråt) och tror eventuellt att min man är på väg att krascha igen. Han smsade i morse att han inte mådde bra.
Jag får inte bära på 2-3 veckor så behöver rätt mycket hjälp :crazy:
En vän kommer i alla fall och hämtar mig efter frukost för nu MÅSTE jag vara ok igen.
 
Tur att mamma är på väg upp nu och stannar till helgen. Jag är kvar (alldeles för länge, man ska normalt inte bli så dålig efteråt) och tror eventuellt att min man är på väg att krascha igen. Han smsade i morse att han inte mådde bra.
Jag får inte bära på 2-3 veckor så behöver rätt mycket hjälp :crazy:
En vän kommer i alla fall och hämtar mig efter frukost för nu MÅSTE jag vara ok igen.
Men du MÅSTE framförallt ge dig själv den tid som behövs för att läka!! Du "måste" inte åka hem i förtid för att ta hand om honom! Det är inte en bebis du lämnat hemma utan tillsyn...! Du borde inte ens behöva tänka så. Ta hand om DIG SJÄLV nu! :heart
 
Men du MÅSTE framförallt ge dig själv den tid som behövs för att läka!! Du "måste" inte åka hem i förtid för att ta hand om honom! Det är inte en bebis du lämnat hemma utan tillsyn...! Du borde inte ens behöva tänka så. Ta hand om DIG SJÄLV nu! :heart
Nä ingen bebis men tre hästar 🙄
Glad över lösdriften iaf (eller det är jag typ alltid 😅).

Tror det är mest känslomässigt roddande som vanligt dock.
 
Men du MÅSTE framförallt ge dig själv den tid som behövs för att läka!! Du "måste" inte åka hem i förtid för att ta hand om honom! Det är inte en bebis du lämnat hemma utan tillsyn...! Du borde inte ens behöva tänka så. Ta hand om DIG SJÄLV nu! :heart
Tycker det känns lite hårt att kalla honom för bebis?

Vet inte om du själv haft någon depression eller liknande psykiska problem, men att i den sitsen plötsligt behöva rodda i hus, barn, hästar (som inte ens är "dina") helt själv är inget man bara tar med en klackspark. Säger absolut INTE att TS man är ofelbar här utan han måste uppenbarligen ta tag i sitt mående för allas skull men nu var ju detta som jag förstod det en relativt oförutsedd situation och då är det inget vidare att hamna i den sitsen med det måendet.
 
Tycker det känns lite hårt att kalla honom för bebis?

Vet inte om du själv haft någon depression eller liknande psykiska problem, men att i den sitsen plötsligt behöva rodda i hus, barn, hästar (som inte ens är "dina") helt själv är inget man bara tar med en klackspark. Säger absolut INTE att TS man är ofelbar här utan han måste uppenbarligen ta tag i sitt mående för allas skull men nu var ju detta som jag förstod det en relativt oförutsedd situation och då är det inget vidare att hamna i den sitsen med det måendet.
Nu var det inte riktigt så jag menade, jag avsåg snarare att han INTE är en bebis och att det därmed inte är ts ansvar att avbryta en sjukhusvistelse för att ta hand om honom. Mår han däremot så dåligt så är det verkligen skarpt läge och tid att ta itu med problemet på allvar.

Nu visade det sig ju att det var hästarna som ts oroade sig över och mannen kanske inte är tillräckligt hästvan för att hantera dem. Det är ju en annan femma isåfall.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp