Flytta eller inte?

[Ajda]

Nar Maken var diagnosticerad med cancer (och en hel massa annat) foljde jag med pa alla lakarbesok. Mest for att jag vet att han inte kommer ihag eller lagger marke till detaljer, medan detaljer ar min grej Jag forklarade bara for alla att jag skulle folja med in till doktorn for att tva personer kommer battre ihag vad som ar sagt an en.

Vilket också är sant och något man önskar inom cancervården. Att man har med en person till vid besöken alltså.

 

[Pilot]

Nej, barn ska aldrig behöva ta det ansvaret.
Än så länge tror jag inte barnet märker det, jag gör mitt bästa för att balansera upp, vi åker och hälsar på kusiner osv när det är som värst.

Det har hjälpt mig att separera mig från mannens mående, förut blev jag mycket påverkad av hur han mådde men nu är jag tydligare vad som är mitt och vad som är hans ansvar. Mitt är att skydda mitt barn och det kommer jag att göra. Vill inte att barnet ska bli "medsjuk" som jag var förr och just det där, tassa på tå. Depressionerna göder ju ett gigantiskt ego, där ingen av oss andra förstår/blir påverkade osv enligt mannen.

Jag tycker du gör helt rätt, men känner mig ändå tvungen att påpeka att även om en depression gör en självcentrerad, så är det inte självvalt och man går inte direkt runt och känner sig som herre på täppan. Och nej, jag tror inte du förstår honom just då, men påverkad blir du definitivt!

 

[Bobohooo]

Känner igen mig i det där "bara vi gör så här"

Hoppas det löser sig för er!

Detsamma! Jag kan rekommendera att åka iväg när han är som sämst. Det blir så lätt att man försöker smyga omkring och göra väl när deras mående är som sämst. Han måste ta ansvar för sig själv! Vi åker iväg och gör något kul. Jag väntar inte längre, men jag stöttar om han tar hjälp. Det lever vi (jag) efter och det är efter det som både jag mår bättre och han tog hjälp.

Du hade ju hästar på lösdrift, så nog måste det gå att anlita en granne till att fixa foder, tillsyn och vatten om du åker iväg?

Allmänt är jag lite förbannad på sjukvården. Jag önskar att både din och min man hade blivit hjälpta istället för att få sömntabletter när de väl tog sig iväg. Läkarna borde kunna göra lite bättre ifrån sig där. Det krävdes inte mycket av en läkare som brydde sig att komma innanför skalet. Jag har också försökt hitta vägar som anhörig att fixa hjälp till mannen, men det finns liksom inga bra vägar att gå om de inte är en FARA
Men trots att de kanske inte är farliga påverkar det ju barn, hela familjer drabbas av psykisk ohälsa... Det snackas om det mer och mer men det verkar ändå inte gå att få vettig, snabb hjälp.

 

[Bobohooo]

Jag tycker du gör helt rätt, men känner mig ändå tvungen att påpeka att även om en depression gör en självcentrerad, så är det inte självvalt och man går inte direkt runt och känner sig som herre på täppan. Och nej, jag tror inte du förstår honom just då, men påverkad blir du definitivt!

Jag har själv haft bekymmer med depression, jag vet mycket väl att det inte är "herre på täppan" och att det inte är självvalt. Men vansinnigt ego är det, och hade jag inte förstått varför så hade jag dukat under för länge sedan...

 

[monster1]

Nu har jag inte lyckats sålla ut om du hade möjlighet att bo kvar på gården själv om det är så det slutar. Men jag hade nog lagt fram det som att "Du är välkommen att flytta om du känner att du har det behovet, jag köper ut dig. Men jag tänker bo kvar här, för det är min trygghet." Det är tungt och svårt att leva ihop med en person som lider av psykisk ohälsa (och då precis som flera andra har jag själv psykisk ohälsa) man behöver de räddningsplankor man har i livet. Om det för dig är gården så behåll den. Han är som flera påpekat en vuxen person och får ta sina egna beslut, hur dåliga de nu än må vara. Men du behöver inte följa med i det.
Min sambos fd flyttade 40 mil och de fortsatte ha delad vårdnad, de möttes halvvägs för överlämning och barnen var 2 veckor hos respektive förälder och gick på förskolan på den platsen. Så de hade alltså två förskolor och gick 2 veckor i taget på varje. Så det mesta går .

 

[Kiwifrukt]

Egen gård är mycket jobb, halm, hö, hästar ut ,in, gräsklippning, landet, måla rödfärg, fodringar, kolla tak. Underdriver du inte riktigt arbetsinsatsen för hästar hemma ? En kvart om dagen, det är ju kanske en fodring? Vem gör resten av jobbet, mockning, resterande fodringar, staketumderhåll etc? Din man Eller någon anställd?

Eftersom jag flyttat till eget stall efter att ha stått installad i alla år innan dess, förstår jag helt varför TS förespråkar eget. Om jag gör minsta möjliga jobb i stallet, det vill säga leder in och ut två hästar till och från hagen vid in- och utsläpp, som alltså är två separata tider, mockar två boxar, hänger ut hönät, ser till att de har vatten och fixar det som de ska äta inne, tar det absolut max en kvart. Allt som allt. Nu lägger man ju för det mesta mer tid än så i stallet per dag, men om det skulle krisa så är det den tiden det tar. Man lagar inte staket eller åker och tävlar och blir borta sex timmar varje dag, direkt.

Jämfört med att jag innan dess satt minst en timme i bilen varje dag för att komma till stallet. Minst. Hade jag otur åkte jag på utsläpp, lunchfodring och insläpp samma dag, och fick då tre härliga timmar bortslösade enbart på att sitta och åka bil. Lägg sen till att man fick stå och vänta på sin tur att använda skottkärran, det var alltid någon som skulle klaga och gnälla om någonting, skulle man rida ihop med någon var den personen alltid försenad, det var stallmöten och fan och hans mormor som åt upp en massa, massa tid som jag helt har frigjorts sen jag flyttade till eget stall.

Klippa gräs och underhålla byggnader behöver du ju rent krasst göra alltid även om du "bara" bor i vanlig villa, du slipper bara om du bor i lägenhet. Jag har förstått det som att TS drar det tyngsta lasset hemma med barn och vardagssysslor, och då behöver hon knappast få en längre restid till stallet för att göra det hon tycker är roligt, för att mannen just för tillfället har fått för sig att han vill bo i lägenhet (igen, de har ju uppenbart redan provat det och han trivdes inte där heller). Visst, hon skulle kunna stalla upp på helinackordering och bara åka dit och rida. Men det kostar multum att göra det, och hon slipper fortfarande inte att åka iväg till stallet, inte bara springa ut lite snabbt när det passar henne. Allt som kräver att du går ut och sätter dig i bilen och åker iväg blir genast ett mycket större projekt än något du redan har hemma.

 

[fijja]

Jag var sjuk i många år i skov, oftast i skoven kände jag att jag att allt skulle bli mycket bättre om jag fick flytta/separera/säga upp mig, ja you name it liksom.
Jag sa till mig själv att det jag kände under skoven var mina riktiga känslor och att jag bara ’låtsades’ för mig själv när jag mådde bra. Vilket inte var sant.
Så jag hade inte litat på att din man kommer må bättre av en flytt, tvärtom.
all styrka till dig

 

[Blyger]

Detsamma! Jag kan rekommendera att åka iväg när han är som sämst. Det blir så lätt att man försöker smyga omkring och göra väl när deras mående är som sämst. Han måste ta ansvar för sig själv! Vi åker iväg och gör något kul. Jag väntar inte längre, men jag stöttar om han tar hjälp. Det lever vi (jag) efter och det är efter det som både jag mår bättre och han tog hjälp.

Du hade ju hästar på lösdrift, så nog måste det gå att anlita en granne till att fixa foder, tillsyn och vatten om du åker iväg?

Allmänt är jag lite förbannad på sjukvården. Jag önskar att både din och min man hade blivit hjälpta istället för att få sömntabletter när de väl tog sig iväg. Läkarna borde kunna göra lite bättre ifrån sig där. Det krävdes inte mycket av en läkare som brydde sig att komma innanför skalet. Jag har också försökt hitta vägar som anhörig att fixa hjälp till mannen, men det finns liksom inga bra vägar att gå om de inte är en FARA
Men trots att de kanske inte är farliga påverkar det ju barn, hela familjer drabbas av psykisk ohälsa... Det snackas om det mer och mer men det verkar ändå inte gå att få vettig, snabb hjälp.

Jag förstår din tanke. Hittlls har uppmuntrat honom att åka iväg istället, hans familj bor 30 min bort (plus en sommarstuga om han vill vara ifred) och till min familj är det fyra timmar..

Har inte så många vänner häromkring heller dit jag enkelt kan ta med mig barnet.

 

[Blyger]

Eftersom jag flyttat till eget stall efter att ha stått installad i alla år innan dess, förstår jag helt varför TS förespråkar eget. Om jag gör minsta möjliga jobb i stallet, det vill säga leder in och ut två hästar till och från hagen vid in- och utsläpp, som alltså är två separata tider, mockar två boxar, hänger ut hönät, ser till att de har vatten och fixar det som de ska äta inne, tar det absolut max en kvart. Allt som allt. Nu lägger man ju för det mesta mer tid än så i stallet per dag, men om det skulle krisa så är det den tiden det tar. Man lagar inte staket eller åker och tävlar och blir borta sex timmar varje dag, direkt.

Jämfört med att jag innan dess satt minst en timme i bilen varje dag för att komma till stallet. Minst. Hade jag otur åkte jag på utsläpp, lunchfodring och insläpp samma dag, och fick då tre härliga timmar bortslösade enbart på att sitta och åka bil. Lägg sen till att man fick stå och vänta på sin tur att använda skottkärran, det var alltid någon som skulle klaga och gnälla om någonting, skulle man rida ihop med någon var den personen alltid försenad, det var stallmöten och fan och hans mormor som åt upp en massa, massa tid som jag helt har frigjorts sen jag flyttade till eget stall.

Klippa gräs och underhålla byggnader behöver du ju rent krasst göra alltid även om du "bara" bor i vanlig villa, du slipper bara om du bor i lägenhet. Jag har förstått det som att TS drar det tyngsta lasset hemma med barn och vardagssysslor, och då behöver hon knappast få en längre restid till stallet för att göra det hon tycker är roligt, för att mannen just för tillfället har fått för sig att han vill bo i lägenhet (igen, de har ju uppenbart redan provat det och han trivdes inte där heller). Visst, hon skulle kunna stalla upp på helinackordering och bara åka dit och rida. Men det kostar multum att göra det, och hon slipper fortfarande inte att åka iväg till stallet, inte bara springa ut lite snabbt när det passar henne. Allt som kräver att du går ut och sätter dig i bilen och åker iväg blir genast ett mycket större projekt än något du redan har hemma.

Exakt så Plus att jag antingen kan ha med barnet i stallet för att fixa eller gå ut när det somnat.

 

[Bobohooo]

Jag förstår din tanke. Hittlls har uppmuntrat honom att åka iväg istället, hans familj bor 30 min bort (plus en sommarstuga om han vill vara ifred) och till min familj är det fyra timmar..

Har inte så många vänner häromkring heller dit jag enkelt kan ta med mig barnet.

Det är ju jättebra, om han gör det? Min klarar under skoven inte av att ens gå utanför dörren emellanåt, än mindre prata med eller pga till vänner eller familj. Under maniska perioder är det tvärtom en mycket social man... Det trevligaste för oss alla är ju tillståndet mitt emellan

 

[Blyger]

Nu har jag inte lyckats sålla ut om du hade möjlighet att bo kvar på gården själv om det är så det slutar. Men jag hade nog lagt fram det som att "Du är välkommen att flytta om du känner att du har det behovet, jag köper ut dig. Men jag tänker bo kvar här, för det är min trygghet." Det är tungt och svårt att leva ihop med en person som lider av psykisk ohälsa (och då precis som flera andra har jag själv psykisk ohälsa) man behöver de räddningsplankor man har i livet. Om det för dig är gården så behåll den. Han är som flera påpekat en vuxen person och får ta sina egna beslut, hur dåliga de nu än må vara. Men du behöver inte följa med i det.
Min sambos fd flyttade 40 mil och de fortsatte ha delad vårdnad, de möttes halvvägs för överlämning och barnen var 2 veckor hos respektive förälder och gick på förskolan på den platsen. Så de hade alltså två förskolor och gick 2 veckor i taget på varje. Så det mesta går .

Jag vet inte heller om jag har råd att köpa ut honom, för jag vet inte vad gården kan vara värderad till just nu.

Skulle behöva sälja en bil också.

 

[Blyger]

Det är ju jättebra, om han gör det? Min klarar under skoven inte av att ens gå utanför dörren emellanåt, än mindre prata med eller pga till vänner eller familj. Under maniska perioder är det tvärtom en mycket social man... Det trevligaste för oss alla är ju tillståndet mitt emellan

Hans taktik är ju att fly så japp, han brukar ta sig iväg..

 

[Snowball]

Egen gård är mycket jobb, halm, hö, hästar ut ,in, gräsklippning, landet, måla rödfärg, fodringar, kolla tak. Underdriver du inte riktigt arbetsinsatsen för hästar hemma ? En kvart om dagen, det är ju kanske en fodring? Vem gör resten av jobbet, mockning, resterande fodringar, staketumderhåll etc? Din man Eller någon anställd?

Jag lägger också bara en kvart om dagen eller till och med knappt det vissa dagar men självklart långt ifrån alla dagar. Mina hästar går på lösdrift och de dagar jag jobbar långa pass får de hö och vatten innan jag åker till jobbet och hö och vatten när jag kommer hem.

@Blyger ta reda på om du kan köpa ut honom

 

[Kiwifrukt]

Exakt så Plus att jag antingen kan ha med barnet i stallet för att fixa eller gå ut när det somnat.

Och det är värt jättemycket. När jag hade min häst installad (bara en häst dessutom, nu har jag två, men det tar ändå kortare tid än vad det gjorde med en häst i tidigare stall), så behövde man göra allt på en gång för att bilkörningen tog så lång tid. Ett besök i stallet kunde ta fyra timmar. Fyra timmar nu tar det inte ens om jag motionerar båda hästarna en timme var.

Jag har inga barn, men kan bara tänka mig värdet av att springa ut lite snabbt och ta in hästarna då, eller slänga till dem mat.

 

[monster1]

Jag vet inte heller om jag har råd att köpa ut honom, för jag vet inte vad gården kan vara värderad till just nu.

Skulle behöva sälja en bil också.

Jag hade nog kollat upp vart jag står ekonomiskt så du kan känna trygghet i att ha kontroll på ditt liv oavsett vad han hittar på.

 

[tanten]

Jag hade nog kollat upp vart jag står ekonomiskt så du kan känna trygghet i att ha kontroll på ditt liv oavsett vad han hittar på.

Ja det är alltid bättre att veta vilka kort man har på hand.
Vad skulle hända med ekonomin, om utifall att.

När jag mådde väldivt dåligt i relationen ar jag mest förtvivlad för jag visste iten vart jag skulle ta vägen. Insåg inte då att gården var min, och att jag skulle kunna sälja den och få ekonomin att funka. Jag var för intrasslad i hans nedvärderande att jag inte kunde tänka själv. När man är mitt i nån form av kris är man inte så logisk.

Så TS, ta reda på fakta och gör ordentliga kalkyler så du vet var du står. Visshet är alltid bättre än ovisshet.

 

[Blyger]

Har försökt kolla på vad det skulle kosta att köpa ut honom men det verkar vara lite mer snårigt än "gården kostar xx, han ska ha halva värdet" utan man ska räkna med någon skatt också? Plus övriga tillgångar.

Vet inte hur det blir med bilarna heller, de är ju i huvudsak inköpta tillsammans men står på mig.

 

[Blyger]

Min man har en läkartid men hur överlever man tills dess? Ska jag bara be honom flytta ut ett tag?
Ska barnet behöva gå 9+ h på dagis?
Ska jag försöka trolla på annat sätt?

Känner mig helt bedrövad, det är verkligen ingen trevlig person som bor där hemma.

 

[Bobohooo]

Min man har en läkartid men hur överlever man tills dess? Ska jag bara be honom flytta ut ett tag?
Ska barnet behöva gå 9+ h på dagis?
Ska jag försöka trolla på annat sätt?

Känner mig helt bedrövad, det är verkligen ingen trevlig person som bor där hemma.

Magi är bra i såna här fall.
Ja, du kan be honom flytta ut ett tag om han inte har insikt i hur han beter sig och åtminstone kan se till att han uppför sig hyfsat. Hövlig och inte elak, säger jag till min i såna lägen och annars får vi vara på olika platser. Det är inte lätt att leva med en man som uppför sig så...

Du borde väl ha rätt att gå ner i tid pga barnet, men det kan samtidigt vara dumt att gå ner i pengar om du vill att banken ska överväga att du ska få ha gården själv, om det kommer till det. Kanske kan du arrangera någon annan hämtning en period? En granne med små barn?

Vill du kämpa på ett tag med din man så försök följa med på läkarbesöket så du vet att det som kommer fram stämmer och det blir rätt.

Även om folk i din närhet säkert kommer säga att du är stark som orkar vara kvar, så krävs nog lika mycket styrka för att lämna någon som är sjuk. Jag blir galen på att höra hur stark jag är. Är bara stark när det kommer till barnet, annars hade jag nog fortsatt ta enklaste vägen i förhållandet =ge vika för humör och dippar

 

[Blyger]

Magi är bra i såna här fall.
Ja, du kan be honom flytta ut ett tag om han inte har insikt i hur han beter sig och åtminstone kan se till att han uppför sig hyfsat. Hövlig och inte elak, säger jag till min i såna lägen och annars får vi vara på olika platser. Det är inte lätt att leva med en man som uppför sig så...

Du borde väl ha rätt att gå ner i tid pga barnet, men det kan samtidigt vara dumt att gå ner i pengar om du vill att banken ska överväga att du ska få ha gården själv, om det kommer till det. Kanske kan du arrangera någon annan hämtning en period? En granne med små barn?

Vill du kämpa på ett tag med din man så försök följa med på läkarbesöket så du vet att det som kommer fram stämmer och det blir rätt.

Även om folk i din närhet säkert kommer säga att du är stark som orkar vara kvar, så krävs nog lika mycket styrka för att lämna någon som är sjuk. Jag blir galen på att höra hur stark jag är. Är bara stark när det kommer till barnet, annars hade jag nog fortsatt ta enklaste vägen i förhållandet =ge vika för humör och dippar

Vi har tyvärr inte hamnat på den närmaste förskolan och känner ingen mer med små barn i närheten så kan bli svårt att få hämthjälp..

Vi kommer lite från var sin sidan av Sverige och träffades när vi pluggade, och innan har min devis varit "skönt med nära till en av våra familjer iaf" men nu känner jag mig rätt ensam.

Pappa har redan varit här nästan en vecka (och då bott hos oss) för vab, men krisar det får jag väl be honom flytta ut och någon av mina föräldrar att flytta in, det går ju en kortare period.