Fler som är i ett ”av och på” förhållande?

[Cicci]

Nu är det säkert femte gången vi håller på att göra slut sedan vi träffades för 2,5 år sedan och jag tror att jag håller på att bli galen.

Finns det någon mer här inne som är (eller har varit) i samma situation?

 

[monster1]

Nu är det säkert femte gången vi håller på att göra slut sedan vi träffades för 2,5 år sedan och jag tror att jag håller på att bli galen.

Finns det någon mer här inne som är (eller har varit) i samma situation?

Jag ödslade väldigt mycket av mitt liv på ett sådant förhållande. Mitt råd är att gå därifrån och aldrig se tillbaka. Det kommer inte bli bättre.

 

[Efwa]

Jag ödslade väldigt mycket av mitt liv på ett sådant förhållande. Mitt råd är att gå därifrån och aldrig se tillbaka. Det kommer inte bli bättre.

Håller med. Antingen är det, eller inte.

 

[mutant]

Instämmer med @monster1
Förhållanden ska inte vara svåra!!!

 

[Efwa]

Instämmer med @monster1
Förhållanden ska inte vara svåra!!!

Det tycker jag de kan vara i omgångar men inte på ett nedbrytande sätt.

 

[Ajda]

Nu är det säkert femte gången vi håller på att göra slut sedan vi träffades för 2,5 år sedan och jag tror att jag håller på att bli galen.

Finns det någon mer här inne som är (eller har varit) i samma situation?

I ett förhållande i tonåren var det lite så. Inte 5 ggr men 2 ggr på 1,5 år. Han förväntade sig att vi kunde bli ihop efter andra omgången. Men då sa jag nej. Jag älskade honom otroligt mycket och jag var så kär. Men nej, ett sånt förhållande är bara jobbigt.

Sambon och jag har varit ihop i 12 år nu. Inte gjort slut eller haft sånna tankar någongång.

 

[Cicci]

Jag ödslade väldigt mycket av mitt liv på ett sådant förhållande. Mitt råd är att gå därifrån och aldrig se tillbaka. Det kommer inte bli bättre.

Rent logiskt vet jag att du har rätt.
Ändå är det någonting som gör att det är så fruktansvärt svårt att bryta.

 

[monster1]

Rent logiskt vet jag att du har rätt.
Ändå är det någonting som gör att det är så fruktansvärt svårt att bryta.

Ja det är ju därför man fortsätter plåga sig och hoppet om att det ska bli bättre. Det blir mycket sällan bättre.

 

[Cicci]

I ett förhållande i tonåren var det lite så. Inte 5 ggr men 2 ggr på 1,5 år. Han förväntade sig att vi kunde bli ihop efter andra omgången. Men då sa jag nej. Jag älskade honom otroligt mycket och jag var så kär. Men nej, ett sånt förhållande är bara jobbigt.

Sambon och jag har varit ihop i 12 år nu. Inte gjort slut eller haft sånna tankar någongång.

I vårat förhållande är det jag som gör slut och sedan mår jag fruktansvärt dåligt över att jag utsätter honom för det gång på gång.

 

[Cicci]

Ja det är ju därför man fortsätter plåga sig och hoppet om att det ska bli bättre. Det blir mycket sällan bättre.

Där kom tårarna jag försökt tränga undan hela dagen.

Jag är bara så rädd att jag kommer ta med samma skit in i nästa förhållande.

 

[monster1]

Där kom tårarna jag försökt tränga undan hela dagen.

Jag är bara så rädd att jag kommer ta med samma skit in i nästa förhållande.

Varför gör du slut och varför blir ni ihop igen?

 

[stjarnhimmel]

Jag tror du behöver fundera på Varför?
Dvs om det är du som gör slut så lär det ju finnas en anledning till att du gör det? Och sen en anledning till att du går tillbaka? Är det att det blir jobbigt att vara själv?

 

[Cicci]

Varför gör du slut och varför blir ni ihop igen?

Vi gör slut för att jag inte ser en gemensam framtid där vi båda är lyckliga. Jag vill ha barn men inte på de premisser som erbjuds, ensamstående varannan vecka. Vi har också olika grundsyn på föräldraskap.

Att vi blir tillsammans igen beror nog på att jag är rädd att inte hitta någon ny som älskar mig som honom.

 

[Cicci]

Jag tror du behöver fundera på Varför?
Dvs om det är du som gör slut så lär det ju finnas en anledning till att du gör det? Och sen en anledning till att du går tillbaka? Är det att det blir jobbigt att vara själv?

Kanske är det så enkelt, att jag är rädd att vara ensam...

 

[monster1]

Kanske är det så enkelt, att jag är rädd att vara ensam...

Om du går tillbaka till samma man kommer du ju aldrig veta om du träffar någon annan som du kan leva med?

 

[stjarnhimmel]

Kanske är det så enkelt, att jag är rädd att vara ensam...

Ok. Ja och det kan jag förstå.
Men jag tror att det är något som du behöver fundera mer och jobba på. För du skriver ju att du inte ser en gemensam framtid.

 

[SaraXX]

Att vi blir tillsammans igen beror nog på att jag är rädd att inte hitta någon ny som älskar mig som honom.

Tänk om du hittar något som du älskar så mycket så att du inte vill lämna hen.

 

[Cicci]

Om du går tillbaka till samma man kommer du ju aldrig veta om du träffar någon annan som du kan leva med?

Det är sant samtidigt som jag nu vet vad jag har. Det känns tryggt och säkert och jag vet vem han är. Bara tanken att ut och börja leta någon ny är jobbig. Att börja om igen

 

[Alexandra_W]

Visst har du skrivit en tidigare tråd om relationen och barnfrågan?
I så fall så utifrån en och den här så undrar jag om du inte är mer rädd för att vara ensam än att han är den du verkligen vill ha.

Och om vi låtsas du blir ensam resten av livet - vilket du sannolikt inte blir - så är det värre än som du har det nu? Känn lite på den tanken

Och jo jag har haft två på/av relationer. Nej inget blir någonsin bättre och nej jag skulle aldrig någonsin acceptera det igen oavsett.

 

[Cicci]

Visst har du skrivit en tidigare tråd om relationen och barnfrågan?
I så fall så utifrån en och den här så undrar jag om du inte är mer rädd för att vara ensam än att han är den du verkligen vill ha.

Och om vi låtsas du blir ensam resten av livet - vilket du sannolikt inte blir - så är det värre än som du har det nu? Känn lite på den tanken

Och jo jag har haft två på/av relationer. Nej inget blir någonsin bättre och nej jag skulle aldrig någonsin acceptera det igen oavsett.

Det stämmer att jag relativt nyss skrivit en annan tråd.

Mitt problem är att jag rent logiskt vet att ni alla har rätt, ändå är det så svårt att bryta.