Fler barn eller ej?

[Tora]

Sv: Fler barn eller ej?

Nej, jag vet att det inte behöver vara ett problem; men risken för genetiska defekter ökar väl drastikst efter 35 års ålder?

Indirekt gör den det. Risken för genetiska deffekter är i princip lika stor hela tiden. Däremot så är det kroppens "vilja" att behålla ett defekt embryo/foster större. Gäller faktiskt även väldigt unga personer som blir gravida.

Så förklarade läkaren det i alla fall när jag stod i valet och kvalet att göra kromosontest.

Mvh

Tora

 

[Vikan]

Sv: Fler barn eller ej?

Ang risken för att det tredje barnet blir sjukt: För varje friskt barn du föder ökar sannolikheten att även nästa barn är friskt, så med två friska är ju chanserna ännu större....dock ingen garanti såklart.

 

[jerseyko]

Sv: Fler barn eller ej?

Indirekt gör den det. Risken för genetiska deffekter är i princip lika stor hela tiden. Däremot så är det kroppens "vilja" att behålla ett defekt embryo/foster större. Gäller faktiskt även väldigt unga personer som blir gravida.

Jag var 24 när jag väntade Tilde, de såg en oförklarkig prick på UL och då ökade risken för kromosomavvikelse till 1/300 och vi valde fostervattensprov.

 

[Tora]

Sv: Fler barn eller ej?

Hoppas att allt gick bra! Det är inte alltid roligt att göra UL, tyvärr .

Mvh

Tora

 

[Kiwifrukt]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag kan ju inte svara vad som är rätt för just er familj, men när det gäller din ålder så var min mamma 34 när hon fick sitt tredje barn. Då var jag sex och min bror fyra. Hon var 36 när syrran kom. Det var två enkla graviditeter vad jag vet, och brorsan föddes på två timmar.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Fler barn eller ej?

Men det känns som om det är många som får barn efter 35, jag har flera kompisar som börjat då. Jag känner nog mer att man helst ska vara under 40.

Hur tänker du om ett tredje barn, vad är det som gör att ni inte kört på det?
Jag tänker mycket på att jag kanske förstör den harmoni och ordning vi äntligen lyckats uppnå nu när barnen är så pass stora. Sen är jag rädd för att inte hinna med att se alla barn att inte kunna prata med dem och hinna göra saker med dem en och en. Vi har det ju bra nu, ska man verkligen röra upp det?

Vi har barn mellan ca1,5 år och tonår. De har ett stort utbyte av varandra och många gånger har vi de stora barnen att tacka för att det flyter.

Jag tycker att man snarare ser alla barn eftersom de har så olika behov i olika åldrar. Är de mer jämngamla så konkurrerar de om mer samma slags uppmärksamhet.

Sedan att minstingen kommer att vara Sveriges mest bortskämda... det är en annan sak.

 

[ameo]

Sv: Fler barn eller ej?

Vi har barn mellan ca1,5 år och tonår. De har ett stort utbyte av varandra och många gånger har vi de stora barnen att tacka för att det flyter.

Jag tycker att man snarare ser alla barn eftersom de har så olika behov i olika åldrar. Är de mer jämngamla så konkurrerar de om mer samma slags uppmärksamhet.

Sedan att minstingen kommer att vara Sveriges mest bortskämda... det är en annan sak.

Mina är mellan knappt 2 och 9, men i övrigt håller jag helt med dig!

 

[mino]

Sv: Fler barn eller ej?

Hur har du orkat köra på nya varv? Eller har din önskan att få barn varit så stark att det har överskuggat allt rabalder som blir med graviditet, ny bebis, etc etc? Å ena sidan tänker jag att det kanske kan bli lugnare denna gången när man är mer van och att yngsta syskonet i så fall kommer vara runt 3 och uppåt snarare än förra gången när jag satt med en tvååring och en bebis och allt var allmänt rörigt och det aldrig tog slut på kraven. Tänk om man kunde få en tvååring direkt! Dessutom så har jag nu äntligen börjat få ordning på min kropp och hittat nån sorts flyt på jobbet. Det känns som om det finns många förnuftiga skäl att avstå... :/

 

[jerseyko]

Sv: Fler barn eller ej?

Hoppas att allt gick bra! Det är inte alltid roligt att göra UL, tyvärr .

Mvh

Tora

Ja FVP var UA så sjukhuset gjorde inget mer, vi bokade in ett privat UL där man såg det igen och med bättre maskin och då såg man 2 prickar.

Var ju en sväng några grabbar i 12 års åldern avled efter de tränat och de var ju fullt friska. Så vi kommer vara på dem om att göra ett UL på henne nu, på 1 årskontrollen hörde inte läkaren något blåsljud och tyckte jag var lite larvig. Men med en av mina bästa vänner som har en svårt hjärtsjuk dotter så har jag pratat mkt med henne och det känns konstigt att de inte kollar upp de här mer. Är tydligen inte allt för ovanligt, man vet inte vad det är men har sett att många barn med kromosomavvikelse har man kunnat se sånna pricka på organen vid RUL.

 

[Tora]

Sv: Fler barn eller ej?

Skönt att höra att det har löst sig så pass i alla fall.

Hoppas att det fortsätter lika bra!

Mvh

Tora

 

[Calazirya]

Sv: Fler barn eller ej?

Vi har barn mellan ca1,5 år och tonår. De har ett stort utbyte av varandra och många gånger har vi de stora barnen att tacka för att det flyter.

Jag tycker att man snarare ser alla barn eftersom de har så olika behov i olika åldrar. Är de mer jämngamla så konkurrerar de om mer samma slags uppmärksamhet.

Sedan att minstingen kommer att vara Sveriges mest bortskämda... det är en annan sak.

Känns härligt att läsa, annars hör(irl) man bara om hur man måste skaffa täta barn så att dom delar uppväxten och kan bli bästa kompisar ( mja tillåt mig att misstro ).

För mig känns det lagom med ca 5 år mellan 1 och 2, kanske längre ?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Fler barn eller ej?

Hur har du orkat köra på nya varv? Eller har din önskan att få barn varit så stark att det har överskuggat allt rabalder som blir med graviditet, ny bebis, etc etc? Å ena sidan tänker jag att det kanske kan bli lugnare denna gången när man är mer van och att yngsta syskonet i så fall kommer vara runt 3 och uppåt snarare än förra gången när jag satt med en tvååring och en bebis och allt var allmänt rörigt och det aldrig tog slut på kraven. Tänk om man kunde få en tvååring direkt! Dessutom så har jag nu äntligen börjat få ordning på min kropp och hittat nån sorts flyt på jobbet. Det känns som om det finns många förnuftiga skäl att avstå... :/

Genom en mycket jämställd vuxenrelation och barn som är vana att hjälpa till och umgås i familjen så har det inte varit så betungande. Tvärtom så har småbarnstiden varit/är enklare eftersom det finns så många hjälpande krafter, och faktiskt, förebilder som kaan klä på sig själva och annat coolt.

De stora barnen ställer upp och har alltid visat hjälpsamhet mot den som är mindre. Vi har haft all tänkbar service när ett av de större barnen kommit och "larmat" om blöjbyten och annat.

Men det är klart, det kräver ju att man engagerar sig och uppmuntrar de äldre syskonen att vara delaktiga.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Fler barn eller ej?

Känns härligt att läsa, annars hör(irl) man bara om hur man måste skaffa täta barn så att dom delar uppväxten och kan bli bästa kompisar ( mja tillåt mig att misstro ).

För mig känns det lagom med ca 5 år mellan 1 och 2, kanske längre ?

Jag tror att längre hopp ger mer av förebildssyskon än leksyskon. Jag ser inte att det ena skulle vara sämre än det andra.

En sjuåring är mycket stolt över ett lillasyskon, precis som en femåring. Hjälpsamheten vet inga gränser och man vill lära bebisen allt man kan och passar gärna så att den lilla busiga bebisen inte får tag i något för litet att sätta i munnen eller något annat.

Är man 13 och van att hjälpa till så kan man också under kortare stunder ha ett litet ansvar för yngre syskon om föräldern behöver utföra något ärende. Likaså kan tonåringen läsa saga eller visa en ny dans som man lärt sig i skolan...

Oavsett, så tror jag att barnen får ett gott förhållande till varandra om man som förälder lägger sig vinn om att alla behövs i en familj.

Som jag skrev ovan, så är det lättare med bebis när man själv är mer van och har barn i lite större ålder omkring sig.

 

[ameo]

Sv: Fler barn eller ej?

Känns härligt att läsa, annars hör(irl) man bara om hur man måste skaffa täta barn så att dom delar uppväxten och kan bli bästa kompisar ( mja tillåt mig att misstro ).

För mig känns det lagom med ca 5 år mellan 1 och 2, kanske längre ?

Min bror är 5½ år yngre än jag och jag kan krasst konstatera att vi känner inte varandra.
Jag började hänga i stallet hela dagarna/kvällarna när han var 4 ungefär, han började hänga ute med kompisar när han var 12-13, då var jag alltså 17-18 och på väg att flytta hemifrån.
Visst var vi tillsammans en del på hemmaplan, men nej, vi känner inte varandra. Inte nu heller...

Det är förvisso 7 år mellan min äldsta och yngsta nu, men jag tror att det är skillnad när det finns fler syskon mellan dem.

 

[Calazirya]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag är mellanbarn, 5 år yngre än min bror och vi känner varann utan och innan, jag vet mer om honom än dom flesta och vi har fått en underbart fin syskonrelation på äldre dagar, han är en människa jag alltid kan vända mig till. Min syster är 10 år yngre och visst i många avseenden känner jag nog mig mer som en mamma än syster, men vi har en otroligt fin kontakt och min lillasyster känner nog att hon kan komma till mig när det gäller det mesta...

 

[prinsessfeminist]

Sv: Fler barn eller ej?

Min bror är 5½ år yngre än jag och jag kan krasst konstatera att vi känner inte varandra.
Jag började hänga i stallet hela dagarna/kvällarna när han var 4 ungefär, han började hänga ute med kompisar när han var 12-13, då var jag alltså 17-18 och på väg att flytta hemifrån.
Visst var vi tillsammans en del på hemmaplan, men nej, vi känner inte varandra. Inte nu heller...

Det är förvisso 7 år mellan min äldsta och yngsta nu, men jag tror att det är skillnad när det finns fler syskon mellan dem.

Jag vet inte om det finns stöd för min teori, men för mig verkar det som om syskonrelationen på många vis speglar familjen i all sin komplexitet.

Jag har på nära håll sett familjer där man skulle kunna tro att syskonen pga sin gemensamma upplevelse av föräldrars oförmåga skulle vara supertighta. Istället har de varit mycket destruktiva mot varandra.

Det har inte handlat om ett så trubbigt kategoriserande som ålder, för de syskon jag tänker på har haft ca 3 år emellan.

Om förutsättningar finns för goda relationer i familjen, så tror jag att de kan bli bra även om åldersskillnaden är stor. Ungefär som Calizyria beskriver.

De starkaste familjebanden jag mött var i en familj där den då 17-åriga tjejen berättade att de var elva barn i familjen. "Bra med många syskon", konstaterade hon, "för det finns alltid någon som kan ge en lite tid när man behöver bekräftelse." Därmed tror jag inte att livet är enkelt i en sådan jättefamilj.

Ett annat uttalande från samma tjej var: "äsch, dricka på fredag och lördag? jag ser ingen poäng med det. I min familj har jag lärt mig hur man umgås med andra."

Tänkvärt.

 

[mino]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag tror precis som du att det har med familjerelationerna att göra. Men det kan ju vara otroligt svårt att veta exakt vad varje barn far väl av. Jag har en mig närstående familj med tre tonåringar som kommit väldigt tätt, de är extremt tighta i sin familj men däremot har yngsta barnet strulat, hoppat av nian, rymt och sånt. Min tolkning av situationen är att det är hennes sätt att skapa sig en egen arena att märkas på när de båda större syskonen redan har lagt beslag på rollerna 'duktig i skolan' och 'familjeflicka'. Med facit i hand så borde föräldrarna ha sett till att hon skaffade sig en egen roll, tex genom att hålla på med hästar. Men samtidigt kan jag förstå att de lutade sig tillbaka med tredje barnet för deras stil hade ju funkat utmärkt med de två äldre barnen.

Det är väl lite detta som skrämmer mig, att man inte ska räcka till åt alla barnen.