Fler barn eller ej?

[Stinaelin]

Hej!

Jag undrar om det finns fler här som är i valet och kvalet om man ska föröka få ett till barn.

Vag har två, trevliga, friska ungar som vi (givetvis) älskar över allt annat. Nu är minstingen snart 2,5 år och jag är snart 34 och känner att ska vi ha ett tredje och sista så känns det dags snart.

Men på nått vis så känner jag det som vi utmanar ödet ifall jag försöker få ett till barn. Allt funkar ju så bra nu (iallafall emellanåt :smirk: ). Vi bor i ett litet hus som knappt rymmer ett till barn. Vi har haft lyckan att få två friska barn, kanske nästa är sjukt? Jag börjar bli gammal (jag veeet, inte lastgammal, men risker ökar ju med åldern). Flera vänner och bekanta har varit med om tråkiga händelser vid graviditet och födsel, och jag har nog blivit skrämd.

Vi har dock alltid sagt att vi vill ha tre barn, och vi skulle så gärna vilja ha en bebis igen.

Vågar jag, är det klokt eller är det att uttmana ödet? Bör jag istället vara nöjd tacksam för det vi har?

Så vad säger ni, nån mer som tänker såhär?

 

[Kimz0r]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag undrar om det finns fler här som är i valet och kvalet om man ska föröka få ett till barn.

Freudiansk felskrivning.

 

[Stinaelin]

Sv: Fler barn eller ej?

Freudiansk felskrivning.

Föröka eller inte föröka det är frågan!

 

[Kimz0r]

Sv: Fler barn eller ej?

Med andra ord menar jag att det verkar som om du redan bestämt dig, mer eller mindre.

 

[Timsetim]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag känner mig väldigt nöjd med två barn! Har alltid känt det väldigt speciellt att vi fick en sådan fin gåva som tvillingar är! Sen att det dessutom blev en av varje, att de var friska, att både graviditet och förlossning inte var några som helst problem är något jag känt och känner mig tacksam för.

Men tanken på att aldrig mer få vara gravid och uppleva att någon blir till inom mig, gör mig lite ledsen. Samtidigt som jag inser att bara för att allt gick så bra förra gången så innebär inte det att det kommer att göra det igen.

Efter att vårt första 1.5 år som föräldrar inte var en dans på rosor, inte bara pga barnen, så har vi hittat tillbaka till varandra. För ett halvår sedan funderade vi allvarligt på att separera. Men sen bestämde vi oss för att på allvar försöka rädda vårt förhållande, det vi hade var av värde för oss båda, vi hade bara tappat bort varandra och förmågan att kommunicera på vägen.

Vi pratar en del om det och ingen av oss är direkt negativa till fler barn. Men än så länge har vi inte bestämt oss för varken det ena eller det andra. Så ja, vi är i valet och kvalet!

/Timsetim

 

[jerseyko]

Sv: Fler barn eller ej?

Mina föräldrar och sambon faster säger att 2 st går jätte bra men 3st så blir det bara problem

 

[mino]

Sv: Fler barn eller ej?

Gå på vad du känner mest för. Man har ändå ingen aning om hur det kommer att bli, det kan bli skit eller så kan det bli toppen, men det är ju samma sak med de barn man redan har. De kan skadas (hemska tanke) eller få superjobbigt i skolan etc etc. Det enda man möjligtvis ska väga in i beslutet är hur väl man fixar fler barn rent ekonomiskt och utrymmesmässigt.

 

[bananabambi]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag tänker likadant.

Jag har ju två småttingar redan, och kan absolut tänka mig ett, eller kanske två barn till. Helt klart. Jag är inte bekymrad för varesig ekonomi eller utrymme, däremot verkar alla andra bekymrade över att vi vill ha fler än två barn.

Skulle jag ha mått bra under graviditeterna skulle jag kunna bli gravid när som helst. Det enda som hindrar mig är mitt eget välmående. Jag hade havandeskapsförgiftning under båda graviditeterna. Jag var lite bättre andra gången då jag fattade att jag var sjuk, men då hade jag redan ett barn och det är inte stressfritt. Med två barn är det mer att göra än någonsin, och eftersom jag drar så stort lass hemma med barnen så tror jag inte att jag skulle klara en graviditet till. Så, tills vidare får det tredje barnet vänta, men jag kommer absolut vilja ha ett till.

 

[Stinaelin]

Sv: Fler barn eller ej?

Skönt att läsa att fler är i valet och kvalet!

Ibland tycker jag det är lite trista att man kan skydda sig så bra mot graviditet, det blir ett sådant stort beslut liksom.

Om jag blev gravid av en "olyckshändelse" så vore ju inte beslutet vårt, utan det "bara blev så" så slipper man belastas för det, om ni fattar... :smirk:

Rent ekonomiskt är jag inte så orolig, utrymmesmässigt däremot...Vi bor i ett pyttehus, och som det är nu har vi ett barn i varje rum (förrutom vardagsrummet och vårt sovrum). Visserligen har vi tänkt att flytta, men huspriserna är ju helt hysteriska nu.

Men på nått vis känns det som det finns en bebis nånstans om väntar på att få komma till oss.

 

[millus]

Sv: Fler barn eller ej?

Vad tror du att du ångrar mest, barnet som ni fick, eller barnet som aldrig föddes pga att ni tog beslutet att två barn räcker?

Vi fick vårt tredje barn när de två andra var 5 & 7 år, jag var 30 år. Visst, allting blev mycket mer med tre barn. Att gå från två barn till tre var värre än att gå från ett till två barn. Men det var underbart att få en sista bebis att gosa med och njuta av och känna att kvoten är fylld!

Jag var också livrädd att minstingen skulle födas med nån form av skada. Bland annat var jag skräckslagen för downs syndrom av nån anledning. Jag kunde ligga vaken på nätterna och våndas över att något var fel. För varför skulle jag ha lyckan att få tre friska barn! Nu föddes han som en alldeles perfekt liten blond bebis med små rosenknoppsöron, så jag inser att jag faktiskt är så lyckligt lottad att få tre friska barn!

 

[emma74]

Sv: Fler barn eller ej?

jag vill ha ett till men har ändå bestämt mig för att det får "räcka" med 2 st... anledningen är att makens och min relation är instabil så det känns dumt... å andra sidan så leker jag med tanken att ändå "skaffa" en till oavsett vad det skulle få för resultat för förhållandet - jag känner mig ju inte färdig med barn och maken vill ju ha ett till han med och hur det än går så måste det ju vara mer "praktiskt" att ha samma pappa till alla barnen... men som sagt - det blir inte fler... det vore ju bara dumt...

 

[Stinaelin]

Sv: Fler barn eller ej?

Vad tror du att du ångrar mest, barnet som ni fick, eller barnet som aldrig föddes pga att ni tog beslutet att två barn räcker?

Den som det visste....

Vad härligt det låter med en liten "sista" bebis! Hade nån gett mig en liten nyfödd gosig bebis, alldeles färdig, så hade jag inte tvekat en sekund. Det är graviditeten och förlossingen jag fasar över, all väntan och oro och osäkerhet. Det man har, det har man, liksom (förhoppningsvis).

 

[bananabambi]

Sv: Fler barn eller ej?

Samma här! Kan jag bara få slippa graviditeten så skulle jag inte tacka nej till en tredje nu på studa. Och jag som älskade att vara gravid, jag ser fram emot att få bli det fler gånger. Men jag vill inte bli sjuk, jag hatar det.

Vet faktiskt inte hur jag ska lösa det alls.

 

[Stinaelin]

Sv: Fler barn eller ej?

Samma här! Kan jag bara få slippa graviditeten så skulle jag inte tacka nej till en tredje nu på studa. Och jag som älskade att vara gravid, jag ser fram emot att få bli det fler gånger. Men jag vill inte bli sjuk, jag hatar det.

Vet faktiskt inte hur jag ska lösa det alls.

Adoption? Kidnappning? (Nä, jag bara skojar!!!)

Visst är det jobbigt att man själv sitter där med "makten" att bestämma om man ska bli gravid eller inte (Eller tja, jag vet ju mycket väl att det kanske inte funkar att bli gravid, men att inte bli det kan man ju styra iallafall).

Vi har det ganska så bra nu, i vår familj. Barnen är (relativt) harmoniska, vi trivs på våra respektive jobb, och är i stort sett nykära så varför utmana ödet, liksom? "Mycket vill ha mer, men Fan vill ha fler" heter det ju.

Ni med tre barn, hur tänkte ni?

 

[bananabambi]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag tänkte så med första barnet. Att allt var så perfekt redan då. Han var snäll och harmonisk, inte sjuk, sov bra, etc. Varför riskera att bryta allt det "perfekta" med ett syskon? Sedan blev jag då gravid igen, när största barnet bara var sex månader. Och jag fick då en liten "tvärtemoting" till störste. Lilleman skriker, är missnöjd, skriker och vet inte vad han vill. Han är tvärt emot storebror. Men är det något jag ångrar? Nej. Är det värt det. DubbelJa. Så, trots att jag också tänker att det kanske kan bli ännu värre, så vet jag ju ändå innerst inne att jag inte kommer ångra mig hur illa det än blir.

Men det som gör att jag vill vänta är dels mitt jobb. Jag vill komma tillbaka, uppdatera mig, träffa folk.

Sedan mig själv. Jag vill gå ner i vikt färdigt.

Och till sist, mina barn. De måste hinna skolas in på dagis medan deras mamma fortfarande är frisk, blir jag sjuk får jag inte göra någonting alls. Jag är rädd för hur det kommer bli om jag blir gravid nu, hur pass dålig jag blir.

Men sjutton vad det suger i bebistarmen

 

[Mysgrisen]

Sv: Fler barn eller ej?

Jag vill gärna ha ett barn till. Men jag vet inte om jag orkar med IVF-cirkusen en gång till.

 

[bananabambi]

Sv: Fler barn eller ej?

Nu kände jag ett stygn av dåligt samvete

Jag vet ju att jag har tur som ens kan bli gravid.

Men att bli gravid, och dessutom så sjuk att både barnet och jag kan stryka med, det är heller inte kul.

 

[PÄMMI]

Sv: Fler barn eller ej?

*kl*

Sitter med samma fråga för närvarande, fast mitt dilemma är att jag vet att jag inte vill vara gravid och ha bebis igen Grejen är att jag har bara ett barn och det är kanske synd om han inte får nåt syskon, han har halvsyskon som dock e mycket äldre och inte hälsar på mer än ett par ggr i månaden och det blir kanske inte samma sak... Är jag en hemsk mamma om jag låter honom vara ensambarn? Har funderat på adoption eller fosterbarn men jag vet inte om det är min grej heller, är rädd att ett barn till gör att tiden över minskar mer och svårare att få hjälp m barnpassning t.ex. av min gamla mamma

 

[Mysgrisen]

Sv: Fler barn eller ej?

Nu kände jag ett stygn av dåligt samvete

Jag vet ju att jag har tur som ens kan bli gravid.

Men att bli gravid, och dessutom så sjuk att både barnet och jag kan stryka med, det är heller inte kul.

Inte behöver du ha dåligt samvete!

Vårat första barn kom till alldeles naturligt. Jg fick, precis som du, havandeskapsförgiftning. Blev väldigt dålig och igångsatt. Fick en mardrömsförlossning, väldigt lång och _väldigt_ jobbig. När barnet kom ut så klippte de bara strängen och sprang ut med henne. Vi fattade ingenting och trodde att hon var död, det såg så ut.

Efter en stund kom det in en sköterska och mannen fick gå till bebisen. De höll på att ventilera henna på ett akutbord, hon hade inte andats när hon kom ut och hade väldigt dålig färg.

Men allt gick bra, tack gode gud.

Vi hade eg planerat att ha ca 1,5-2 år mellan barnen, men det ville sig inte.

Andra barnet kom till med hjälp av IVF, fem år senare.

Det är tydligen ganska vanligt med sekundär barnlöshet. Men man fattade ju verkligen ingenting när jag inte blev gravid. Vi hade ju lyckats en gång redan liksom?

 

[Brandgul]

Sv: Fler barn eller ej?

*kl*

Min mamma har fått 4 friska barn och det sista var en sladdis när hon var kring 40. Min lillasyster har alltså 6 halvsyskon och det är inget större fel på någon av oss Så kan vi klämmain 7 friska barn och dessutom känna en familj med 8 friska barn, så skulle jag inte tveka att satsa på en 3:e om jag var sugen. Jag är f.ö. just det 3:e syskonet och jag har faktiskt alltid uppskattat att ha två äldre syskon! Jag tycker att det kän slite tomt att bara ha ett syskon som min sambo har... Tyvärr har jag satt igång barnproducerandet så sent så vi kanske inte orkar klämma fram tre barn innan jag blir 40... Jag vet inte...