Finns ni?

[Lamborghini]

Finns det någon här som faktiskt tycker om att vara gravid?

Kände mig så fruktansvärt ensam (typ) om att inte spy galla över graviditeten. Beslutade mig för att sluta läsa så mycket i diverse "årstidstrådar" på grund av att jag blev lite för deppig.

Så nu är jag bara nyfiken på om det är någon som inte kräks på sin graviditet?

Jag har ett elände fysiskt, heltidssjukskriven sen 18 veckor men det går över. Så ni inte tänker att jag har "en enkel graviditet o klart att hon njuter".

 

[Amha]

Min mamma. Hon kände sig speciell och grejer.

 

[cirkus]

Finns det någon här som faktiskt tycker om att vara gravid?

Kände mig så fruktansvärt ensam (typ) om att inte spy galla över graviditeten. Beslutade mig för att sluta läsa så mycket i diverse "årstidstrådar" på grund av att jag blev lite för deppig.

Så nu är jag bara nyfiken på om det är någon som inte kräks på sin graviditet?

Jag har ett elände fysiskt, heltidssjukskriven sen 18 veckor men det går över. Så ni inte tänker att jag har "en enkel graviditet o klart att hon njuter".

Jag (fast det var ju hundra år sen)
Jag mådde prima bägge graviditeterna. Även om det fysiskt inte alltid var på topp så gillade jag att vara gravid.

Jag håller med dig om att det är väldigt många som verkar må extremt dåligt av att vara gravid och att det nästan är "fult" att må bra. Det känns som om normen är att man ska hata att vara gravid.

 

[Amha]

Jag (fast det var ju hundra år sen)
Jag mådde prima bägge graviditeterna. Även om det fysiskt inte alltid var på topp så gillade jag att vara gravid.

Jag håller med dig om att det är väldigt många som verkar må extremt dåligt av att vara gravid och att det nästan är "fult" att må bra. Det känns som om normen är att man ska hata att vara gravid.

Jag hade nog tyckt om det om jag hade varit tillräckligt rörlig för att leva ungefär som vanligt. Jag surnade ju rejält första vändan när kroppen ballade ur. Försökte leva som vanligt men resultatet blev mer ont. Nu har jag tappat rörlighet redan i v. 10 och det går mest utför. Men visst finns det roliga ögonblick, när man börjar känna sparkar och sådär. Jag levde väldigt aktivt när jag blev gravid första gången och att kroppen slog bakut var ju inget jag hade räknat med. Jag såg från början framför mig att jag skulle rida fram till bf ungefär. Ja just det

 

[WBanna]

Jag tror att det kan vara därför som bl a många hästtjejer inte gillar att vara gravida; man är van att vara aktiv och det är full fart med hästarna osv, sen blir man gravid och kanske får en hel hög med olika krämpor som man blir mer eller mindre begränsad av.

 

[vilse]

Jag håller med dig om att det är väldigt många som verkar må extremt dåligt av att vara gravid och att det nästan är "fult" att må bra. Det känns som om normen är att man ska hata att vara gravid.

Va? Jag är så lycklig över buke just pga dessa trådarna där man kan få gnälla av sig lite utan att få konstiga blickar. Tycker att minsta man antyder till någon att man inte gillar att vara gravid så blir det konstiga blickar, konstig stämning och de vet inte vad de ska svara ect. Så till den milda grad att jag denna graviditet helt enkelt "spelat med" och sagt att allt är underbart bara för att själv slippa frustrationen...

Att normen skulle vara att man ska må dåligt kan jag inte alls hålla med om, snarare så tror många att det är som att sväva på rosa moln och allt är underbart. Vilket gör att många blir chockade när de blir gravida och inser att så är det kanske inte riktigt....

 

[MM]

Jag är inte gravid men jag älskade att vara gravid med nr 2 trots diverse graviditetsbiverkningar.
Ettan kunde jag tyvärr inte njuta av fullt ut eftersom jag mådde så dåligt av graviditeten. Blev deprimerad 2/3 in i den pga det och ville bara ha ut ungen.
Mina graviditeter var som dag och natt.

Så ja. Jag älskar att vara gravid. Tycker det är supermysigt.
Jag stör mig inte på biverkningarna direkt förutom med ettan då jag höll på att klia ihjäl mig. Det önskar jag inte min värsta fiende. Jag går på rosa moln i 9 månader.

 

[Amha]

Jag tror att det kan vara därför som bl a många hästtjejer inte gillar att vara gravida; man är van att vara aktiv och det är full fart med hästarna osv, sen blir man gravid och kanske får en hel hög med olika krämpor som man blir mer eller mindre begränsad av.

Jag tror det med. Hästfolk och i övrigt aktiva människor är det ju ganska gott om på det här forumet av någon konstig anledning. Jag tror att det är lättare att hitta rosa moln på t.ex familjeliv där det kanske är lite bredare med vilka typer av människor som hänger.

 

[Lamborghini]

Ja ni kan ju ha rätt om det där med hästmänniskor. Jag är en fd. sån och hade definitivt inte kunnat hålla på med hästar nu. Så det enda jag saknar är att kunna ta promenader egentligen, vilket jag kommer kunna göra hur mycket som helst snart!

 

[Comatose]

Finns det någon här som faktiskt tycker om att vara gravid?

Kände mig så fruktansvärt ensam (typ) om att inte spy galla över graviditeten. Beslutade mig för att sluta läsa så mycket i diverse "årstidstrådar" på grund av att jag blev lite för deppig.

Så nu är jag bara nyfiken på om det är någon som inte kräks på sin graviditet?

Jag har ett elände fysiskt, heltidssjukskriven sen 18 veckor men det går över. Så ni inte tänker att jag har "en enkel graviditet o klart att hon njuter".

Är det inte mer livets-mirakel-känsla på Familjeliv? Om du vill prata med de som känner mer som du, tänkte jag?

 

[Lamborghini]

Va? Jag är så lycklig över buke just pga dessa trådarna där man kan få gnälla av sig lite utan att få konstiga blickar. Tycker att minsta man antyder till någon att man inte gillar att vara gravid så blir det konstiga blickar, konstig stämning och de vet inte vad de ska svara ect. Så till den milda grad att jag denna graviditet helt enkelt "spelat med" och sagt att allt är underbart bara för att själv slippa frustrationen...

Att normen skulle vara att man ska må dåligt kan jag inte alls hålla med om, snarare så tror många att det är som att sväva på rosa moln och allt är underbart. Vilket gör att många blir chockade när de blir gravida och inser att så är det kanske inte riktigt....

Jag har inte fått en enda blick utöver sånna med förståelse. Kanske beror på vilka man umgås och pratar med såklart. De flesta i min närhet har varit gravida och är därför väldigt förstående. Även de som haft det enkelt.

 

[Lamborghini]

Är det inte mer livets-mirakel-känsla på Familjeliv? Om du vill prata med de som känner mer som du, tänkte jag?

Familjeliv verkar väldigt blandat? Folk hatar sina ofödda barn eller älskar att vara gravid. Jag är inte intresserad av att vara aktiv där o var bara nyfiken på om alla här hatar att vara gravida o varför jag skulle vara så annorlunda trots alla besvär. Jag är kanske konstig men att vara gravid anser inte jag som ett mirakel. Vi låg. Vi blev gravida. Inte nån jättevetenskap

 

[Lamborghini]

Min mamma. Hon kände sig speciell och grejer.

Ok! Jag känner mig inte speciell eller vacker, herregud man blir ju en blobb! Men det funkar ändå?!

 

[Lamborghini]

Va? Jag är så lycklig över buke just pga dessa trådarna där man kan få gnälla av sig lite utan att få konstiga blickar. Tycker att minsta man antyder till någon att man inte gillar att vara gravid så blir det konstiga blickar, konstig stämning och de vet inte vad de ska svara ect. Så till den milda grad att jag denna graviditet helt enkelt "spelat med" och sagt att allt är underbart bara för att själv slippa frustrationen...

Att normen skulle vara att man ska må dåligt kan jag inte alls hålla med om, snarare så tror många att det är som att sväva på rosa moln och allt är underbart. Vilket gör att många blir chockade när de blir gravida och inser att så är det kanske inte riktigt....

Jag tycker förresten att fler verkar må dåligt än bra! Så vi har väldigt olika bild av det.

 

[SpanskaLoppan]

Finns det någon här som faktiskt tycker om att vara gravid?

Kände mig så fruktansvärt ensam (typ) om att inte spy galla över graviditeten. Beslutade mig för att sluta läsa så mycket i diverse "årstidstrådar" på grund av att jag blev lite för deppig.

Så nu är jag bara nyfiken på om det är någon som inte kräks på sin graviditet?

Jag har ett elände fysiskt, heltidssjukskriven sen 18 veckor men det går över. Så ni inte tänker att jag har "en enkel graviditet o klart att hon njuter".

Jag älskade att vara gravid! Trots att jag började få problem med foglossning redan i v 12, vilket är ett ganska stort problem när man jobbar i vården och har hund.
Å andra sidan mådde jag kanon i övrigt. Det lilla illamåendet som var hölls enkelt borta genom att äta nåt litet kex eller så varje timme plus bra mat regelbundet. Annars har jag aldrig varit så frisk som när jag var gravid. Nu slutade ju den graviditeten tråkigt nog i ett missfall men jag kan erkänna att jag längtar galet mycket tills jag får vara gravid igen

Det enda som störde mig var tröttheten de första månaderna. Att inte orka med nånting utan bara sova bort hela fritiden var fruktansvärt tråkigt och frustrerande. Men det gick ju över på ett par månader så det var det värt!

 

[Comatose]

Familjeliv verkar väldigt blandat? Folk hatar sina ofödda barn eller älskar att vara gravid. Jag är inte intresserad av att vara aktiv där o var bara nyfiken på om alla här hatar att vara gravida o varför jag skulle vara så annorlunda trots alla besvär. Jag är kanske konstig men att vara gravid anser inte jag som ett mirakel. Vi låg. Vi blev gravida. Inte nån jättevetenskap

Nä, jag vet inte om det är du eller jag som är konstig (eller ingen av oss mest troligt!). Jag är jätteglad att vi ska få ett barn, men att vara gravid påverkar BARA min kropp negativt. Jag har ont, jag har inte slutat kräkas i v 31, jag är osmidig, går långsamt och det gör ont när folk går in i min mage på tunnelbanan. Så jag vet inte... Vad är det som jag ska uppskatta? Jag är som sagt jätteglad över barnet, men just den här perioden får gärna bara gå över så att jag kan bli mig själv igen. Så känner jag.

Men det är väl toppen om man kan hitta grejer som gör att man känner att graviditeten är en bra period i livet, ni kanske är evolutionärt lite bättre än oss andra, ni uppskattar det här och kan föda jättemånga barn. Min sambos mamma sa att hon "aldrig mått så bra som när hon var gravid" och då kände jag ju litegrann att jag hatade henne (nej, inte på riktigt förstås!) för att jag går här och stapplar och spyr medan hon strålade, hade rosor på kinderna och sparkade i höstlöven sådär lite romantiskt som jag sett på film att man ska göra när man är gravid.

Men alla är ju olika, man kan ha tur eller otur (eller så är det en inställningsfråga, men jag tror inte ens att Mary Poppins skulle vara så himla käck om hon spydde varje dag?) . Och jag tycker att det är synd om inte alla får plats för sina tankar och känslor här. Likaväl som vi måste få klaga måste ju du få skriva att du njuter.

(...Även om jag inte för mitt liv kan förstå hur du bär dig åt för att göra det! )

 

[Rhinos]

Kan inte påstå att jag varken älskar eller hatar att vara gravid. Det är ett tillstånd som jag vant mig vid och som jag stundtals tycker om (mysigt att känna den lille i magen och inse att man faktiskt bakar en ny människa) och stundtals inte tycker om (att känna mig klumpig och vara trött i största allmänhet). Främst ser jag fram emot när bebisen vill titta ut och det är egentligen de senaste veckorna jag börjat tröttna rejält på att vara gravid. Förut hade jag betydligt fler "tycka om att vara gravid"-stunder än vad jag har nu, men jag hatar det som sagt inte. Har haft en lätt graviditet så det spelar väl också in .

 

[Olina]

Jag har inget emot att vara gravid. I början var jag väldigt negativ men jag tror som någon sa ovan i tråden att man är van att röra på sig och så blir man begränsad plus att graviditeten var inte riktigt planerad och att jag mådde fruktansvärt dåligt i 2 månader.

Nu tycker jag det är mysigt att vara gravid och känna alla rörelser i magen men det är själva begränsningen i sig jag inte gillar att tex inte kunna ut och springa och gå och rida i evigheters evigheter

 

[Lamborghini]

Nä, jag vet inte om det är du eller jag som är konstig (eller ingen av oss mest troligt!). Jag är jätteglad att vi ska få ett barn, men att vara gravid påverkar BARA min kropp negativt. Jag har ont, jag har inte slutat kräkas i v 31, jag är osmidig, går långsamt och det gör ont när folk går in i min mage på tunnelbanan. Så jag vet inte... Vad är det som jag ska uppskatta? Jag är som sagt jätteglad över barnet, men just den här perioden får gärna bara gå över så att jag kan bli mig själv igen. Så känner jag.

Men det är väl toppen om man kan hitta grejer som gör att man känner att graviditeten är en bra period i livet, ni kanske är evolutionärt lite bättre än oss andra, ni uppskattar det här och kan föda jättemånga barn. Min sambos mamma sa att hon "aldrig mått så bra som när hon var gravid" och då kände jag ju litegrann att jag hatade henne (nej, inte på riktigt förstås!) för att jag går här och stapplar och spyr medan hon strålade, hade rosor på kinderna och sparkade i höstlöven sådär lite romantiskt som jag sett på film att man ska göra när man är gravid.

Men alla är ju olika, man kan ha tur eller otur (eller så är det en inställningsfråga, men jag tror inte ens att Mary Poppins skulle vara så himla käck om hon spydde varje dag?) . Och jag tycker att det är synd om inte alla får plats för sina tankar och känslor här. Likaväl som vi måste få klaga måste ju du få skriva att du njuter.

(...Även om jag inte för mitt liv kan förstå hur du bär dig åt för att göra det! )

Alla får plats men de som gillar att vara gravida var väldigt osynliga. Det var bara en enkel fråga

Jag har ont (såpass att jag knappt kan gå), är tjock o inte alls lika ärtig som i vanliga fall men jag avskyr liksom inte att vara gravid för det. Jag tänker nog bara att "äsch det går över". Hade jag inte varit gravid och mått såhär hade jag avlidit! Men det blir liksom mer okej när det finns en anledning.

Typ nåt sånt!

 

[Lamborghini]

Kan förtydliga att jag är inte alls helt lyrisk osv. Jag gillar läget o tycker det blir mysigt när h*n är ute. Häftigt vad kroppen mäktar med (nåja!)

Jag förstår mig tex inte på folk som gråter vid ultraljud osv

Så mirakel, familjelivs-anda osv är inte alls min melodi. Men jag avskyr det inte för det