Fetmakirurgi

[Enya]

Alltså 100 gram mat är ju pyttelite hur mycket du än prioriterar protein tänker jag. Kroppen är ju knappast nöjd med det egentligen utan du tappar även muskler och kondisen kommer såklart även den bli lidande av den lilla mängden. Det är fullt normalt när man svälter, vilket ju rent krasst är det du gör.

Kläder hittade jag i mängder begagnat, folk skänkte bort säckar fulla på lokala bortskänkes-sidor på facebook. Det som inte passade skänkte jag helt enkelt vidare och det jag själv haft som blivit för stort skänkte jag bort eller sålde till förmån för nya plagg. Du kan säkert hitta en massa där. Det var rätt kul också tyckte jag, det dök upp mycket som jag i butik aldrig skulle tänka tanken att prova ens, men när jag väl stod hemma och provade det jag fått så hittade jag en massa som faktiskt klädde mig som jag aldrig hade upptäckt annars

Det är enligt rekommendationerna, det här med 100 gram, så det är ju inte jag som kommit på att jag ska äta så lite. Jag blir ju dessutom mätt på det, ibland krävs det lite mer, upp emot 130-140 men då har det varit mat som inte är särskilt mättande heller gissar jag, men ibland funkar det inte ens att äta 100 gram om maten är "mättande" eller hur jag ska beskriva den, då blir jag mätt fortare och har mer kvar. Det är väl det här som är lite speciellt, att hitta något som räcker för kroppen, som man håller sig mätt på också. Jag tror jag tappat muskler, känns oundvikligt, speciellt när jag inte tränar utan bara går promenader. Skulle börja simma och hade äntligen hittat någon att simma med, inte lätt när man inte ser att göra det ensam, men så blev det inställt, så jag får nöja mig med promenader. Det ger väl inga muskler, men jag dör väl inte av hjärtinfarkt heller hoppas jag.

Tyvärr har jag inte sådan tur med kläder. Har sett precis det du skriver, men det har oftast varit mindre storlekar! Har svurit över det många gånger, men det kanske blir lite bättre när jag gått ner lite till och inte har en så stor storlek. Mina kläder slängs inte, jag brukar skänka bort det jag inte passar, kommer alltid någon till nytta och det känns bra att göra någon glad. Men lite surt är det att jag några få månader före operationen skänkte bort byxor som visserligen hade varit nåååågot för stora nu, men inte lika stora som de jag har... för att de var för små för mig. GAAAH! liksom! Om de legat i förvar så länge kunde de väl legat lite till!!!

 

[gul_zebra]

Det är enligt rekommendationerna, det här med 100 gram, så det är ju inte jag som kommit på att jag ska äta så lite. Jag blir ju dessutom mätt på det, ibland krävs det lite mer, upp emot 130-140 men då har det varit mat som inte är särskilt mättande heller gissar jag, men ibland funkar det inte ens att äta 100 gram om maten är "mättande" eller hur jag ska beskriva den, då blir jag mätt fortare och har mer kvar. Det är väl det här som är lite speciellt, att hitta något som räcker för kroppen, som man håller sig mätt på också. Jag tror jag tappat muskler, känns oundvikligt, speciellt när jag inte tränar utan bara går promenader. Skulle börja simma och hade äntligen hittat någon att simma med, inte lätt när man inte ser att göra det ensam, men så blev det inställt, så jag får nöja mig med promenader. Det ger väl inga muskler, men jag dör väl inte av hjärtinfarkt heller hoppas jag.

Tyvärr har jag inte sådan tur med kläder. Har sett precis det du skriver, men det har oftast varit mindre storlekar! Har svurit över det många gånger, men det kanske blir lite bättre när jag gått ner lite till och inte har en så stor storlek. Mina kläder slängs inte, jag brukar skänka bort det jag inte passar, kommer alltid någon till nytta och det känns bra att göra någon glad. Men lite surt är det att jag några få månader före operationen skänkte bort byxor som visserligen hade varit nåååågot för stora nu, men inte lika stora som de jag har... för att de var för små för mig. GAAAH! liksom! Om de legat i förvar så länge kunde de väl legat lite till!!!

Nej alltså, 100 gram är lite generellt menar jag. Jämfört med vad "normalt" folk äter liksom Det är ju svältläge och det gör sitt till. Muskler ryker garanterat. Själv fick jag order om att börja träna redan före operationen för att redan vara igång när den sker, just för att jag skulle tappa så mycket muskler.
Synd att det sket sig med simningen! Vet hur det är, vill komma iväg till gymmet igen själv men utan sällskap blir det ingenting. Nu har friskis ändrat en massa i schemat så det inte passar lika bra som förr dessutom, så surt

Har du lagt ut någon sökesannons? Tyckte ofta att det var lättare att få napp på det viset. Jag la ut för ett litet spann av storlekar just för att det växlade en del. Och för att det växlar för andra också för den delen, har hämtat kläder i min storlek som varit pyttesmå och kläder i mindre storlekar som passat fint

 

[TinyWiny]

Ingen aning, hur vet man det? Har jod i salt och äter ägg väldigt ofta! Med salt, mycket salt...

Man får räkna Jag äter väldigt sällan salt men en dag när det var väldigt varmt behövde jag verkligen salt och gjorde vätskeersättning fast utan socker. Yrseln försvann (för stunden) av det och jag började ha hemgjord vätskeersättning istället för vatten med mig och insåg då att inte bara yrseln försvann utan också att känslan av bensinstopp minskade. När jag väl började räkna https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/salt-och-mineraler1/jod insåg jag att jag får i mig alldeles för lite jod och köpte jodtabletter.

 

[Enya]

Nej alltså, 100 gram är lite generellt menar jag. Jämfört med vad "normalt" folk äter liksom Det är ju svältläge och det gör sitt till. Muskler ryker garanterat. Själv fick jag order om att börja träna redan före operationen för att redan vara igång när den sker, just för att jag skulle tappa så mycket muskler.
Synd att det sket sig med simningen! Vet hur det är, vill komma iväg till gymmet igen själv men utan sällskap blir det ingenting. Nu har friskis ändrat en massa i schemat så det inte passar lika bra som förr dessutom, så surt

Har du lagt ut någon sökesannons? Tyckte ofta att det var lättare att få napp på det viset. Jag la ut för ett litet spann av storlekar just för att det växlade en del. Och för att det växlar för andra också för den delen, har hämtat kläder i min storlek som varit pyttesmå och kläder i mindre storlekar som passat fint

Ja visst är det lite jämfört med vad normalt folk äter, det "värsta" (?) är att jag är så van nu att jag tycker att normalt folk äter mycket! Ibland kan jag känna någon form av "mättnad" bara av att se någon lägga upp sin mat..., känslan försvinner ju snabbt när jag själv börjar äta min, men så märkligt det har blivit. Min mängd är mitt normala och det normala verkar vara berg av mat! Men jag tror magen har ett finger med i spelet där, den signalerar rätt fort att jag ska sluta äta NU- du är mätt, stopp. Misstag händer ju fortfarande, att jag äter för fort är det vanligaste och då blir jag illamående, jättevanligt, men annars att jag nog åt en gaffel för mycket- har jag ätit allt ska jag bara ta det lilla också tänker jag och kommer på att så får jag inte tänka. Efteråt. Det har blivit mycket bättre, men jag förändrar alltså ett helt livs ätmönster just nu.

Till mig har de sagt att jag ska göra det jag klarar av, att den motion som blir av är det viktigaste och att det ska vara efter mina förutsättningar. Ingen vits att påbörja något som inte blir långvarigt. Helt klart en poäng, hur ofta har man inte tänkt att "NU ska jag börja med X!" och så varar det bara en tid. Vill inte gå på gym eftersom det inte passar mig och vill inte att folk glor, kan inte cykla pga synen, och tänker att simning är bra, men när jag frågar runt får jag nej, ingen vill följa med. Tre har sagt ja, men första hade mens i en månad varje gång jag frågade, andra var arbetslös och hade inte råd, fick jobb och hade inte tid och nu nästa fick först förhinder och gjorde sedan en undersökning och mådde tyvärr dåligt efter den, men har inte själv varit dragande till att boka på nytt. Jag ger upp nu liksom. Vill man inte simma säger man inte ja. Har en kompis jag frågade och hon sa att hon inte hade tid, för mycket med hästarna och "handen på hjärtat, jag är inte så intresserad av motion och simning", vilket är ett ärligt och bra svar, jag frågar ju inte henne igen eftersom jag vet var hon står.

Sökesannons har jag aldrig lagt ut! Har inte tänkt så långt, bra idé! Ska kolla in annonser och sånt och se vad jag ska söka efter och hur

 

[gul_zebra]

Ja visst är det lite jämfört med vad normalt folk äter, det "värsta" (?) är att jag är så van nu att jag tycker att normalt folk äter mycket! Ibland kan jag känna någon form av "mättnad" bara av att se någon lägga upp sin mat..., känslan försvinner ju snabbt när jag själv börjar äta min, men så märkligt det har blivit. Min mängd är mitt normala och det normala verkar vara berg av mat! Men jag tror magen har ett finger med i spelet där, den signalerar rätt fort att jag ska sluta äta NU- du är mätt, stopp. Misstag händer ju fortfarande, att jag äter för fort är det vanligaste och då blir jag illamående, jättevanligt, men annars att jag nog åt en gaffel för mycket- har jag ätit allt ska jag bara ta det lilla också tänker jag och kommer på att så får jag inte tänka. Efteråt. Det har blivit mycket bättre, men jag förändrar alltså ett helt livs ätmönster just nu.

Till mig har de sagt att jag ska göra det jag klarar av, att den motion som blir av är det viktigaste och att det ska vara efter mina förutsättningar. Ingen vits att påbörja något som inte blir långvarigt. Helt klart en poäng, hur ofta har man inte tänkt att "NU ska jag börja med X!" och så varar det bara en tid. Vill inte gå på gym eftersom det inte passar mig och vill inte att folk glor, kan inte cykla pga synen, och tänker att simning är bra, men när jag frågar runt får jag nej, ingen vill följa med. Tre har sagt ja, men första hade mens i en månad varje gång jag frågade, andra var arbetslös och hade inte råd, fick jobb och hade inte tid och nu nästa fick först förhinder och gjorde sedan en undersökning och mådde tyvärr dåligt efter den, men har inte själv varit dragande till att boka på nytt. Jag ger upp nu liksom. Vill man inte simma säger man inte ja. Har en kompis jag frågade och hon sa att hon inte hade tid, för mycket med hästarna och "handen på hjärtat, jag är inte så intresserad av motion och simning", vilket är ett ärligt och bra svar, jag frågar ju inte henne igen eftersom jag vet var hon står.

Sökesannons har jag aldrig lagt ut! Har inte tänkt så långt, bra idé! Ska kolla in annonser och sånt och se vad jag ska söka efter och hur

Kan bara hålla med, jag är helt fascinerad över hur mycket folk får i sig ibland. Likadant kan jag själv periodvis ha en sån jäkla aptit och få i mig såna mängder att jag blir alldeles fascinerad av mig själv också. Typ kring ägglossning

Det låter skitbra tycker jag! Här är det så med matmängd och sådär, att vi ska lyssna på kroppen och äta det vi känner blir lagom. Träning däremot var det hårdare bud med i början, nu lämnar jag bara in papper på läget i samband med prover en gång om året och hör inget mer om det. Men det vore bättre om de tryckt mer på att den rörelse som faktiskt blir av faktiskt är bästa rörelsen.
Synd att vi inte bor närmre, jag hade gärna hängt med och simmat

Gör det! Det triggar igång folk att rensa det de tänkt rensa länge har jag märkt

 

[Enya]

Man får räkna Jag äter väldigt sällan salt men en dag när det var väldigt varmt behövde jag verkligen salt och gjorde vätskeersättning fast utan socker. Yrseln försvann (för stunden) av det och jag började ha hemgjord vätskeersättning istället för vatten med mig och insåg då att inte bara yrseln försvann utan också att känslan av bensinstopp minskade. När jag väl började räkna https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/salt-och-mineraler1/jod insåg jag att jag får i mig alldeles för lite jod och köpte jodtabletter.

Nu är jag hopplöst "allergisk" mot att stoppa i mig tabletter utan att det finns ett bevisat behov bakom. Folsyra tar jag på order av neurologen eftersom jag hade lågt värde (där ifrågasatte vc-läkaren mängden jag tar), kalk, D-vitamin och B12 tar jag pga operationen. Hade inte tagit om jag sluppit eftersom jag inte har brist, men det riskerar man att få så bara att ta dem. Järn tar jag inte eftersom jag inte tål det utan går på reglbundna kontroller på vc och får i så fall dropp där. Multivitamin tar jag inte eftersom den innehåller järn.
Jag äter salt i maten och äter numera betydligt mer ägg, har alltid haft en rejäl förkärlek för salt på ägg och med den mängden ägg jag numera äter borde det inte vara jodbrist tänker jag.

 

[Enya]

Kan bara hålla med, jag är helt fascinerad över hur mycket folk får i sig ibland. Likadant kan jag själv periodvis ha en sån jäkla aptit och få i mig såna mängder att jag blir alldeles fascinerad av mig själv också. Typ kring ägglossning

Det låter skitbra tycker jag! Här är det så med matmängd och sådär, att vi ska lyssna på kroppen och äta det vi känner blir lagom. Träning däremot var det hårdare bud med i början, nu lämnar jag bara in papper på läget i samband med prover en gång om året och hör inget mer om det. Men det vore bättre om de tryckt mer på att den rörelse som faktiskt blir av faktiskt är bästa rörelsen.
Synd att vi inte bor närmre, jag hade gärna hängt med och simmat

Gör det! Det triggar igång folk att rensa det de tänkt rensa länge har jag märkt

Glömmer aldrig känslan när jag fick serverat fil på morgonen efter operationen. 1,5 dl fil. Efter operation3en dagen före och under natten hade jag så ont i magen varje gång jag svalde en halv klunk vatten ur deras lilla medicinmugg.... och så fick jag en tallrik med 1,5 dl fil.... det var ASMYCKET, så pass att jag var nära att gråta!

Ja synd du inte bor närmare, det är alltid bra med draghjälp när man ska motionera! Jag behöver ju ett par extra ögon också utöver pepp och sällskapet, så det är därför jag inte vill göra det själv.

Har min 6 månaders kontroll om en månad....har för mig det skulle bli prover då med, blir intressant! Ska även till VC för kolla järnet i maj så får vi se hur det ligger.

 

[Masqueradee]

Jag tittar mer på totalen nu än tidigare. Det är något som har tagit tid att lära mig, och det är lite kvar gissar jag innan jag är i hamn. Visst skulle det vara bättre att bara fokusera på maten till en början, men så fungerar det inte, så enkelt är det inte. Att förändra ett helt tankemönster går inte över en natt, och det är mycket som har förändrats som jag måste förhålla mig till nu. Att väga mig mer sällan kommer senare, en gång i månaden är ändå rätt sällan bara ett halvår efter en operation, tycker jag. Det är dessutom vågen som skvallrar om jag går upp i vikt, och om jag gör det tycker jag något är fel, och något som behöver förändras, det är en fördel att kunna förändra det före jag gått upp för mycket.

Rekommendationerna är 5-6 gånger per dag, vissa säger 4-6 gånger. Jag äter 6 gånger eftersom jag är hungrig så ofta. Rekommendationerna säger också att jag ska äta 100-150 gram så länge som möjligt och undvika att öka på mängden om det absolut inte är nödvändigt, vissa kan klara sig på 100 gram per mål i resten av sitt liv. Det tolkar i alla fall jag som att om man äter enligt rekommendation, nyttigt och bra, vettigt med protein osv så borde man klara sig utan att få några brister pga maten. Jag tränar inte, vilket gör att jag inte ser något behov av att för den skull öka mängden mat ännu heller.

Dietisten på vc har frågat om jag fått rekommendationer att öka på frukost, lunch och middag till 250 gram istället, men det har jag inte, han har inte sagt något om att ta bort mål, kanske för att han, som jag, inte tror på att äta sällan ihop med viktnedgång. Det är inte något jag skulle vilja heller, jag kan rent fysiskt inte äta så mycket per gång. Jag äter ju redan nu tills jag blir mätt, ibland är jag verkligen riktigt proppmätt på 120 gram bara och har då insett att jag kanske inte borde ha ätit det sista, det var nog för mycket, men jag hajjade inte det förrän efteråt Ibland äter jag lite fort så att säga....

"Visst skulle det vara bättre att bara fokusera på maten till en början, men så fungerar det inte, så enkelt är det inte. Att förändra ett helt tankemönster går inte över en natt, och det är mycket som har förändrats som jag måste förhålla mig till nu."
Det är ju precis det jag menar med mitt inlägg, att det är otroligt mycket att förhålla sig till att det kanske är bättre för psyket att försöka att hantera en grej i taget. Jag hade inte klarat av att väga mig ofta utan att riskera att bli ätstörd, säger inte att du är det eller ens riskerar att bli det, men det kan vara värt att tänka på.

"Rekommendationerna säger också att jag ska äta 100-150 gram så länge som möjligt och undvika att öka på mängden om det absolut inte är nödvändigt, vissa kan klara sig på 100 gram per mål i resten av sitt liv."
Ja, rekommendationerna är så. Men samtidigt måste du ju se till hur du och din kropp fungerar. Kan du äta kanske mer de tre första måltiderna, alltså 150g för att ha mer energi under dagen, och sedan gå ned till 100? Liksom laborera inom rekommendationerna för att få ditt liv att fungera.

Det är så spännande det här med vad dietister tycker ibland också.. Jag hade förr en dietist, ganska precis efter operationen, som var helt hysterisk när det gäller maten. Fick exempelvis inte ens ha mjölk i kaffet för att jag skulle få i mig för mycket kalorier. Skulle helst undvika ost och andra mejeriprodukter pga för mycket fett, inte äta bröd, utan skulle helst enligt henne typ äta lite kyckling 6 gånger om dagen.
Nu i höstas uppsökte jag vården pga att jag känt mig lite konstig. 2 järninjektioner på samma vecka + ny dietist så har jag nu fått normala värden + att mina röda blodkroppar börjar återhämta sig. Dietisten gav tumme upp åt mjölk i kaffet och mina smörgåsar med keso pga bra att få i sig kalcium, önskemål om mer rött kött och inälvsmat. Ganska 100% vändning mot dietisten innan.

 

[Trott]

Inför min operation fick vi höra att ungefär 25% av det man går ner är muskler när man rasar i vikt efter op, vilket gör att det är otroligt viktigt att hålla igång med träningen. Vi har ju pratat om det här med mängden mat, och du vet vad jag tycker. Jag är inte alls förvånad att du känner dig orkeslös och trött, för 100 gr per portion är lite, även som opererad så här några månader efter. Jag tycker du ska försöka släppa att väga maten, lär dig se med ögonen på ett ungefär hur mycket du blir mätt på.
Det är liksom inte meningen att vi ska svälta efter op, då blir det en ätstörning mot anorexia hållet istället för en sund hållning till mat.
Du har verkligen gått ner mycket på så här kort tid, så jag hoppas att din skithög till dietist på VC inte säger annat. I jämförelse så har jag gått ner ca 35 kg på 1,5 år, vilket nog skulle få din dietist att tycka att op var bortkastad...

 

[Trott]

"Rekommendationerna säger också att jag ska äta 100-150 gram så länge som möjligt och undvika att öka på mängden om det absolut inte är nödvändigt, vissa kan klara sig på 100 gram per mål i resten av sitt liv."
Ja, rekommendationerna är så. Men samtidigt måste du ju se till hur du och din kropp fungerar. Kan du äta kanske mer de tre första måltiderna, alltså 150g för att ha mer energi under dagen, och sedan gå ned till 100? Liksom laborera inom rekommendationerna för att få ditt liv att fungera.

Det är så spännande det här med vad dietister tycker ibland också.. Jag hade förr en dietist, ganska precis efter operationen, som var helt hysterisk när det gäller maten. Fick exempelvis inte ens ha mjölk i kaffet för att jag skulle få i mig för mycket kalorier. Skulle helst undvika ost och andra mejeriprodukter pga för mycket fett, inte äta bröd, utan skulle helst enligt henne typ äta lite kyckling 6 gånger om dagen.
Nu i höstas uppsökte jag vården pga att jag känt mig lite konstig. 2 järninjektioner på samma vecka + ny dietist så har jag nu fått normala värden + att mina röda blodkroppar börjar återhämta sig. Dietisten gav tumme upp åt mjölk i kaffet och mina smörgåsar med keso pga bra att få i sig kalcium, önskemål om mer rött kött och inälvsmat. Ganska 100% vändning mot dietisten innan.

Det här är superbra tips och även visar att dietister inte alltid är bra @Enya
Ser jag till mig själv så är det här en vanlig "meny".
frukost ca 250-330 ml protein milkshake (beror på vilket märke jag köpt), mellanmål/frukost nr 2: samma som ovan, eller en proteinbar 55 g (inte alltid jag orkar äta upp hela).
Lunch: 1 laxbit (~125 g?) + 1 dl ris + 2 msk chili paprika creme fraiche + någon grönsak oftast 4 cocktail tomater
Mellanmål: proteinbar 55 g (inte alltid jag orkar hela)/frukt/2-3 digestive kex med brie/eller så hoppar jag detta och äter tidig middag
Middag: kycklingfilé (brukar orka 2/3 av den) + pommes eller kroketter, typ en näve + någon typ av sås ca 2-3 msk + någon grönsak
Kvällsmål: 1-2 smörgåsar (beror på sort osv, orkar oftast 1,5 eller 1 och 2/3) med leverpastej och smörgåsgurka/ost och marmelad/stekt ägg

Jag väger ingen mat, utan vet på ett ungefär vad jag blir mätt på. Ibland orkar jag lite mer, ibland lite mindre. Jag har varken must eller tid att vara exakt med maten, utan det får kroppen känna av själv.

Ibland byts något mellanmål ut mot fika. Vissa dagar äter jag lite godis eller choklad också och vissa dagar blir det bara 4 mål mat istället för 6.
Ser man till gårdagen blev det bara 4 mål mat, frukost 1,5 smörgås med leverpastej, smörgåstårta till lunch, 1/3 dels pizza till middag och 1,5 smörgås med leverpastej till kvällsmat. Ju mer energiinnehåll maten har, ju färre mål blir det känns det som för min del.

 

[Enya]

"Visst skulle det vara bättre att bara fokusera på maten till en början, men så fungerar det inte, så enkelt är det inte. Att förändra ett helt tankemönster går inte över en natt, och det är mycket som har förändrats som jag måste förhålla mig till nu."
Det är ju precis det jag menar med mitt inlägg, att det är otroligt mycket att förhålla sig till att det kanske är bättre för psyket att försöka att hantera en grej i taget. Jag hade inte klarat av att väga mig ofta utan att riskera att bli ätstörd, säger inte att du är det eller ens riskerar att bli det, men det kan vara värt att tänka på.

"Rekommendationerna säger också att jag ska äta 100-150 gram så länge som möjligt och undvika att öka på mängden om det absolut inte är nödvändigt, vissa kan klara sig på 100 gram per mål i resten av sitt liv."
Ja, rekommendationerna är så. Men samtidigt måste du ju se till hur du och din kropp fungerar. Kan du äta kanske mer de tre första måltiderna, alltså 150g för att ha mer energi under dagen, och sedan gå ned till 100? Liksom laborera inom rekommendationerna för att få ditt liv att fungera.

Det är så spännande det här med vad dietister tycker ibland också.. Jag hade förr en dietist, ganska precis efter operationen, som var helt hysterisk när det gäller maten. Fick exempelvis inte ens ha mjölk i kaffet för att jag skulle få i mig för mycket kalorier. Skulle helst undvika ost och andra mejeriprodukter pga för mycket fett, inte äta bröd, utan skulle helst enligt henne typ äta lite kyckling 6 gånger om dagen.
Nu i höstas uppsökte jag vården pga att jag känt mig lite konstig. 2 järninjektioner på samma vecka + ny dietist så har jag nu fått normala värden + att mina röda blodkroppar börjar återhämta sig. Dietisten gav tumme upp åt mjölk i kaffet och mina smörgåsar med keso pga bra att få i sig kalcium, önskemål om mer rött kött och inälvsmat. Ganska 100% vändning mot dietisten innan.

Hur hanterar man en grej i taget när allt kommer samtidigt? Att inte hantera det ger ingen lösning bara ångest. Så, att inte väga mig, triggar absolut sämre saker än att göra det. För två månader sedan var risken att bli ätstörd- var jag nog ätstörd, betydligt högre än vad den är i dag, skillnaden är att jag har sett resultat, jag har gått ner i vikt och jag känner inte samma oro för att inte göra det längre. Jag vill ha koll på min vikt, jag vill inte gå upp i vikt. Enda sättet att veta det är att väga sig. Man kan tycka att det är negativt, men om jag inte väger mig har jag ingen koll vilket ger mig ångest och oro över att ha gått upp i vikt istället. Nu när jag har sett att jag går ner i vikt totalt sett är den oron inte lika hög som förut, därför har jag också satt 6 månaders milstolpen som förändring i hur ofta jag väger mig.

Jag har redan laborerat med måltiderna så att de passar mitt liv. Har aldrig kunnat äta frukost tex och dricker därför en halv proteinshake som första mål. Slutar kl 12 på jobbet och äter därför ett mellanmål där istället vid den tiden och tar lunch vid halv 4 osv.

Det låter som om vi har/hade samma typ av dietist....

 

[Enya]

Inför min operation fick vi höra att ungefär 25% av det man går ner är muskler när man rasar i vikt efter op, vilket gör att det är otroligt viktigt att hålla igång med träningen. Vi har ju pratat om det här med mängden mat, och du vet vad jag tycker. Jag är inte alls förvånad att du känner dig orkeslös och trött, för 100 gr per portion är lite, även som opererad så här några månader efter. Jag tycker du ska försöka släppa att väga maten, lär dig se med ögonen på ett ungefär hur mycket du blir mätt på.
Det är liksom inte meningen att vi ska svälta efter op, då blir det en ätstörning mot anorexia hållet istället för en sund hållning till mat.
Du har verkligen gått ner mycket på så här kort tid, så jag hoppas att din skithög till dietist på VC inte säger annat. I jämförelse så har jag gått ner ca 35 kg på 1,5 år, vilket nog skulle få din dietist att tycka att op var bortkastad...

100 gram är helt enligt rekommendation- och gärna så länge som möjligt. Vissa kan äta det resten av lite medan andra kan behöva öka på lite, men man ska helst dra sig för att öka på så länge man kan, det är vad rekommendationerna är. Och onekligen är det de gånger jag ätit lite mer, inte ens 150 gram, som jag har gått upp i vikt istället för ner... Så om 100 gram är svältdiet så stämmer ju det jag alltid har sagt- det enda sättet jag kan gå ner på är genom svält, det kvittar hur nyttigt och bra och vilken motion jag gör, det har aldrig givit resultat, utan bara att svälta. Kan ju onekligen tycka att det är intressant om det visar sig att jag har rätt och alla förståsigpåare genom åren har haft fel.

Problemet är ju inte att jag inte blir mätt. Jag kan bli mätt vissa gånger på typ 80 gram, andra på 120. Äter jag fil blir det 1,5 dl utan problem. Proteinshake också 1,5 dl. Jag är hungrig efter tre timmar igen och äter då och blir mätt på det jag äter. Jag kan oftare också gissa mig till hur mycket 100 gram är, det svåra är sås, annars känns det som om jag nu har börjat få bättre koll på det. Sås är något märkligt, väger mängder, säkert lika onyttigt som mängd det väger!
100 gram må vara lite, men det är ändå det som överlag gör mig mätt, trots att jag känner mig trött när jag promenerar med hunden, det beror ju inte på hunger.

När jag pratade med läkaren sa hon att man brukar räkna på ca % av ens vikt som är vanligt att gå ner första året. Är ju individuellt, men ungefär. Snabb räkning på min vikt blev 46 kg på ett år. Och man verkar gå ner mer i början, så jag ligger nog precis på det eller lägre. Så jag har en rejäl bit kvar. Dietisten på vc kan nog inte säga annat än att det duger

Och jag tycker inte att din operation varit bortkastad på något vis. Varje viktnedgång är ju bra! Tycker jag. Mycket lättare att hänga med vid långsam viktnedgång också. Så på sätt och vis är jag glad att jag inte rasade som många andra gjort. Det kan inte vara bra för en mentalt.

 

[Enya]

Det här är superbra tips och även visar att dietister inte alltid är bra @Enya
Ser jag till mig själv så är det här en vanlig "meny".
frukost ca 250-330 ml protein milkshake (beror på vilket märke jag köpt), mellanmål/frukost nr 2: samma som ovan, eller en proteinbar 55 g (inte alltid jag orkar äta upp hela).
Lunch: 1 laxbit (~125 g?) + 1 dl ris + 2 msk chili paprika creme fraiche + någon grönsak oftast 4 cocktail tomater
Mellanmål: proteinbar 55 g (inte alltid jag orkar hela)/frukt/2-3 digestive kex med brie/eller så hoppar jag detta och äter tidig middag
Middag: kycklingfilé (brukar orka 2/3 av den) + pommes eller kroketter, typ en näve + någon typ av sås ca 2-3 msk + någon grönsak
Kvällsmål: 1-2 smörgåsar (beror på sort osv, orkar oftast 1,5 eller 1 och 2/3) med leverpastej och smörgåsgurka/ost och marmelad/stekt ägg

Jag väger ingen mat, utan vet på ett ungefär vad jag blir mätt på. Ibland orkar jag lite mer, ibland lite mindre. Jag har varken must eller tid att vara exakt med maten, utan det får kroppen känna av själv.

Ibland byts något mellanmål ut mot fika. Vissa dagar äter jag lite godis eller choklad också och vissa dagar blir det bara 4 mål mat istället för 6.
Ser man till gårdagen blev det bara 4 mål mat, frukost 1,5 smörgås med leverpastej, smörgåstårta till lunch, 1/3 dels pizza till middag och 1,5 smörgås med leverpastej till kvällsmat. Ju mer energiinnehåll maten har, ju färre mål blir det känns det som för min del.

Frukost:
1,5 dl proteinshake
Frukost 2:
1 knäckemacka med smör (tidigare grov macka på jobbet med smör och många gurkskivor men nu har de köpt in väldigt väldigt vitt onyttigt bröd och väldigt väldigt grovt TORRT bröd, oätligt båda, och gurkan är ofräsch nu, serveras marmelad=onyttigt så det tar jag inte , samt ICA basic ost=inte så god)
Mellanmål:
Eftersom jag slutar 12 så blir det mellanmål- en banan om det finns på jobbet och resten av proteinshaken från morgonen,
Lunch:
Någon middag med vikt kring 100 gram, standardsumma på vågen brukar vara 109 alternativt 119 gram märkligt nog... kycklinggryta med ris och grönsaker i dag tex. Annars kanske en kotlett från dagen före, stekt ägg och lite frysta grönsaker av något slag- wok, sommargrönsaker eller blomkål och ärtor.
Middag:
Någon gryta, korvstroganoff, tacos, lasagne, kött, potatis osv.
Mellanmål:
En knäckemacka med ägg.

Jobbar jag hemma blir frukost 2 en knäckemacka med ägg eller ost. Lunchen byter plats och äts vid 12 och mellanmålet sedan blir antingen en bar eller en macka/knäckemacka med ägg, kaviar, leverpastej eller ost.

 

[Luff]

Men vad dricker du? Du måste ju få i dig 2 l vätska också. Din mat är ju i det närmaste torr som en öken.

 

[Enya]

Men vad dricker du? Du måste ju få i dig 2 l vätska också. Din mat är ju i det närmaste torr som en öken.

Hahaha, det var en period där jag inte kunde dricka, vet att jag vid några tillfällen drack vatten morgon och kväll till mina medicinintag och sedan inget alls på dagen... men det var då. Jag har alltså arbetat rejält på att få upp det här med att dricka som jag ska. Jag har testat kranvatten med frukt i, vattenflaska med skruvkork, glas, sugrör, sportsflaka av något slag, dricka mer te för att få upp förmågan att dricka, dricka juice, vatten med isbitar i, Loka, Ramlösa, ur litet glas osv. Det sämsta var sugrör, det bästa är Loka (för mycket kolsyra i Ramlösa) ur en vanlig hederlig flaska. Detta har alltså varit jobbigare än det här med maten... att dricka. Jag ska inte dricka till maten, det brukade jag ju göra. Jag ska inte dricka 30 minuter efter, det brukade jag ju göra. Jag äter var tredje timme, inte mycket tid att dricka. Jag är MÄTT av maten och så ska jag dricka MYCKET ovanpå det...utan att ens känna törst eller behov, snarare mättnad, övermätt när jag druckit. Väldig omställning.

Jag dricker Loka med päron, kranvatten, te, och vatten till mina mediciner. Ibland går det ner lite cola zero men det är inte ofta. Köpte för någon vecka sedan en tjusig flaska med klockslag på, en liter går det i och plötsligt blev det ytterligare lite lättare att på jobbet komma ihåg att dricka. Det är där det är svårt att komma ihåg, men med den flaskan har även det blivit tusen gånger bättre. Jag ligger helt klart mellan 1 och 2 liter per dag nu. 2 när det är varmt och 1 när jag glömt av mig på jobbet, det vanliga är faktiskt 1,5 mot 2.

Jag har alltid druckit mycket, alltid kunnat känna törst, men efter operationen har jag inte alls känt törst, inte ens när jag inte druckit något har jag känt något behov. Det är som om den förmågan är helt väck, jättemärklig känsla. Jag som alltid varit törstig lätt!

 

[Luff]

Hahaha, det var en period där jag inte kunde dricka, vet att jag vid några tillfällen drack vatten morgon och kväll till mina medicinintag och sedan inget alls på dagen... men det var då. Jag har alltså arbetat rejält på att få upp det här med att dricka som jag ska. Jag har testat kranvatten med frukt i, vattenflaska med skruvkork, glas, sugrör, sportsflaka av något slag, dricka mer te för att få upp förmågan att dricka, dricka juice, vatten med isbitar i, Loka, Ramlösa, ur litet glas osv. Det sämsta var sugrör, det bästa är Loka (för mycket kolsyra i Ramlösa) ur en vanlig hederlig flaska. Detta har alltså varit jobbigare än det här med maten... att dricka. Jag ska inte dricka till maten, det brukade jag ju göra. Jag ska inte dricka 30 minuter efter, det brukade jag ju göra. Jag äter var tredje timme, inte mycket tid att dricka. Jag är MÄTT av maten och så ska jag dricka MYCKET ovanpå det...utan att ens känna törst eller behov, snarare mättnad, övermätt när jag druckit. Väldig omställning.

Jag dricker Loka med päron, kranvatten, te, och vatten till mina mediciner. Ibland går det ner lite cola zero men det är inte ofta. Köpte för någon vecka sedan en tjusig flaska med klockslag på, en liter går det i och plötsligt blev det ytterligare lite lättare att på jobbet komma ihåg att dricka. Det är där det är svårt att komma ihåg, men med den flaskan har även det blivit tusen gånger bättre. Jag ligger helt klart mellan 1 och 2 liter per dag nu. 2 när det är varmt och 1 när jag glömt av mig på jobbet, det vanliga är faktiskt 1,5 mot 2.

Jag har alltid druckit mycket, alltid kunnat känna törst, men efter operationen har jag inte alls känt törst, inte ens när jag inte druckit något har jag känt något behov. Det är som om den förmågan är helt väck, jättemärklig känsla. Jag som alltid varit törstig lätt!

Jag tänkte nästan det. Din trötthet kan ju bero på att du inte får i dig vätskan som behövs för att forsla runt den näring du får i dig. Och hur mår tarmen? Bajsar du kaninpluttar?

 

[Enya]

Jag tänkte nästan det. Din trötthet kan ju bero på att du inte får i dig vätskan som behövs för att forsla runt den näring du får i dig. Och hur mår tarmen? Bajsar du kaninpluttar?

Jag dricker ju precis vad jag ska. Och bajsar som en människa dessutom, inga kaninpluttar. Ingen förstoppning.

 

[Luff]

Jag dricker ju precis vad jag ska. Och bajsar som en människa dessutom, inga kaninpluttar. Ingen förstoppning.

Bra bajs är a och o så det känns tryggt. Men du säger själv att du bara får i dig 1 l vissa dagar. Och att du vissa dagar är trött. Inget samband?

 

[Enya]

Bra bajs är a och o så det känns tryggt. Men du säger själv att du bara får i dig 1 l vissa dagar. Och att du vissa dagar är trött. Inget samband?

Nej inget samband, det är oftare 1,5 mot 2 liter numera. Tröttheten har i stort sett kommit efter vattenmängden ökade. Så enda sambandet är väl att jag när jag började dricka mer blev jag tröttare när jag tar promenader

Ett exempel.
Jag jobbade hemma. Drack en liter på förmiddagen enligt schema och hade tid på synmottagningen för promenad från mitt jobb och dit, en bit att gå numera, 50 minuter ungefär (jämfört med 20 tidigare). Kände inte av någon trötthet alls. Dagen efter jobbade jag på plats, drack en liter på förmiddagen och låg i fas med vattnet på eftermiddagen innan jag gick med hunden 1 timme. Var helt slut redan under promenader och givetvis efter. Samma vätskemängd, åt bra båda dagarna. Jag gick i högre hastighet när jag skulle till synmottagningen eftersom jag hade sällskap, men var fortfarande pigg efteråt. Promenaden med hunden är i skogen och han sniffar och pinkar på träd så vi rusar inte fram. Vanligt är 1,5 timmes promenad men den gången orkade jag inte.

 

[Pilot]

Nej inget samband, det är oftare 1,5 mot 2 liter numera. Tröttheten har i stort sett kommit efter vattenmängden ökade. Så enda sambandet är väl att jag när jag började dricka mer blev jag tröttare när jag tar promenader

Ett exempel.
Jag jobbade hemma. Drack en liter på förmiddagen enligt schema och hade tid på synmottagningen för promenad från mitt jobb och dit, en bit att gå numera, 50 minuter ungefär (jämfört med 20 tidigare). Kände inte av någon trötthet alls. Dagen efter jobbade jag på plats, drack en liter på förmiddagen och låg i fas med vattnet på eftermiddagen innan jag gick med hunden 1 timme. Var helt slut redan under promenader och givetvis efter. Samma vätskemängd, åt bra båda dagarna. Jag gick i högre hastighet när jag skulle till synmottagningen eftersom jag hade sällskap, men var fortfarande pigg efteråt. Promenaden med hunden är i skogen och han sniffar och pinkar på träd så vi rusar inte fram. Vanligt är 1,5 timmes promenad men den gången orkade jag inte.

Andra har varit i din sits och vet mer än mig. Men spontant tänker jag att närmre 30 kg i viktminskning och mindre måltider kommer att ta på både ork och dina muskler. Det är asmycket, så bra jobbat!

Nu är det olika hur man tappar och var på kroppen, men för mig brukar det gälla att 6 kg upp eller ned är en klädstorlek.
Så det finns inte på kartan att du endast har minskat 1 klädstorlek!