Fetmakirurgi

[Enya]

Tisdag kväll och jag sitter och försöker hinka i mig tillräckligt med vatten. Går sådär. Jag tror jag kommer ligga preciiis på gränsen idag igen med vätskeintaget. Nu när jag äter mer mosad mat är det svårare att få till att dricka lagom mycket. Väljer fortfarande soppa till lunch och en propud shake per dag (två mellanmål).

I går testade jag te. Första koppen hällde jag ut efter bara smakat några gånger. Äckligt, skarpt. Andra koppen med annan smak drack jag 1 dl av innan den gick samma öde till mötes, inte god! I morse testade jag en tredje gång med ännu en sort jag brukar dricka, drack 1 dl av den också sedan blev den kall och hälldes ut. Ingen av dem var god egentligen. Och detta är alltså goda teer.... teer jag vanligtvis tycker om! Så gissa om att jag är förvånad över smaklökarnas märkliga åsikter.

Ska ge det ett nytt försök strax. Ska äta nu igen, så efter det tänkte jag ta en mugg te innan sängen och försöka i mig tillräckligt i dag ändå. Jag har köpt två tekalendrar, vill inte att de ska vara äckliga ju!

Riktigt gott med mat är det! Visserligen var grytan jag mixade i dag inte asgod och barnmatsburken i går jag testade var direkt smaklös... men bättre än Modifast! Dock knäckemackorna, skulle kunna äta knäckemacka med ägg 6 gånger om dagen nu ju! SÅ GOTT!

Har försökt lägga upp det så att tidigt på morgonen dricker jag shake och sover en stund till sedan. Sedan äter jag en knäckemacka, valde kycklingpastej och ost (förlåt alla som reagerar men det smakade faktiskt gott), tänkte på proteinet där, sedan potatis- och purjolökssoppa med skinka till lunch, sedan shake, sedan hemlagad gryta med grönsaker och nu knäckemacka med ägg.

Pratade med personal på mottagningen i går och hon tyckte inte jag behövde proteinpulvret om jag får till proteinet i kosten, så jag ska försöka äta ägg en till två gånger om dagen tänkte jag, plus shaken, och så proteinet i maten i övrigt. I morgon är det soppa igen (måste ju ta slut på den ) och på kvällen tonfiskröra med ägg och någon grönsak, Gissa OM jag längtar! Ju mer mat jag kan testa mig fram med också, desto lättare blir det att se vad magen finner sig i. Ska handla i veckan och tänkte köpa tofu och testa också.

Mina inlägg handlar om mat mest har jag märkt.... jag som inte gillar mat alls egentligen. Helt tvärtom min andra tråd i somras! Ja, som det kan bli!

 

[Trott]

Härligt att du har en annan positivare syn på mat nu och ja, smaklökarna kan verkligen ändras! Prova ha i mjölk i teet? Om det tar bort det skarpa.

 

[tanten]

Mina inlägg handlar om mat mest har jag märkt.... jag som inte gillar mat alls egentligen. Helt tvärtom min andra tråd i somras! Ja, som det kan bli!

Se det som att du jobbar ikapp med matinlägg

 

[Enya]

Härligt att du har en annan positivare syn på mat nu och ja, smaklökarna kan verkligen ändras! Prova ha i mjölk i teet? Om det tar bort det skarpa.

Nja..äe..? Mjölk är äckligt faktiskt och mjölk i teet är äckligt så det har jag inte haft sedan jag var 11 år gammal! Kan jag verkligen ha ändrat smak SÅ mycket att jag skulle börja tycka att det är gott?! Ryser av tanken hahahahaha!

Ja, jag är märkligt nog mer positiv till mat nu, än så länge. Jobbigt ibland ju, men jag planerar maten i förväg så att jag har den bestämd en till tre dagar fram. På så vis är det bara att hämta i kylen och inte något meckande med att fundera i evigheter inför varje mål. Filen är tex upphälld i lämplig mängd redan, soppan är vald (nu senast kelda potatis- och purjolök) och där tillsatte jag skinka som vi frusit in i vikta, vanlig påläggsskinka, sedan lagt alla klumpar i en burk. Till varje soppa tar jag några, beroende på mängd soppa och klipper i småbitar och sedan in i micron. Ägget är ju det bökigaste än så länge, man ska koka det och bre knäckemackan och skala ägget osv, men det fungerar. Middagen på kvällen gör vi antingen tillsammans eller så tar jag något från frysen som är förberett sedan tidigare. Jag tror det gäller att planera och ha koll för att ha orken uppe.

Ska jobba på plats nästa vecka och slutar klockan 12, är inte hemma förrän 1 eller 2 beroende vilket tåg jag hinner med så det kraschar lunchen. Äter just nu 6.30, 9.30, 12.30, 15.30, 18.30 och 21.30. Kan man äta lunchen 25.30 och middag 18.30 eller verkar det skumt för kroppen? Ska man då skjuta på middagen till 21.30? Kan börja senare och lägga in en halvtimmes lunch men vill inte det, fungerar inte riktigt för min ork och psyke heller. Den arbetstid jag har är det som jag fungerar bäst med. Ska jag vara hemma vid 13 blir det typ 10 minuter jag får flexa ut tidigare från jobbet, i slutändan blir det ju en del jag behöver arbeta in....

Inser att det kanske är så stort problem som jag gör det, men för mig känns det som ett bekymmer tyvärr. Jag har inga problem att ta en propud hake som lunch, men det ÄR ju inte en ok lunch egentligen, utan ett mellanmål. Jag vill ju att det ska bli rätt och att jag inte ska börja snedda i hörnen redan..... Har jag nu opererat mig ska det fan bli bra också tänker jag

I övrigt ser jag fram emot att ta bort sårförbanden och agrafferna på måndag, de är inte nådiga! De k-l-i-a-r! Vissa till och så mycket att det svider till nästan som smärta, men det är klådan! Bytte ena för jag tyckte inte riktigt om att det var gult och mer och mer för varje dag, och då mildrades klådan tack och lov. Tror det är tejpen huden svär över.

 

[Enya]

Se det som att du jobbar ikapp med matinlägg

Ja, jag har väl inte många matinlägg på forumet genom mina typ 20 år eller något här

 

[Trott]

Jag hade bara bytt plats och tagit mellanmål 12.30 och lunch 15.30, du kan ju prova och se hur det känns? Alternativt om du kan ha med dig något kokt ägg att ta som extra med propuden.

Nja..äe..? Mjölk är äckligt faktiskt och mjölk i teet är äckligt så det har jag inte haft sedan jag var 11 år gammal! Kan jag verkligen ha ändrat smak SÅ mycket att jag skulle börja tycka att det är gott?! Ryser av tanken hahahahaha!

Ja, jag är märkligt nog mer positiv till mat nu, än så länge. Jobbigt ibland ju, men jag planerar maten i förväg så att jag har den bestämd en till tre dagar fram. På så vis är det bara att hämta i kylen och inte något meckande med att fundera i evigheter inför varje mål. Filen är tex upphälld i lämplig mängd redan, soppan är vald (nu senast kelda potatis- och purjolök) och där tillsatte jag skinka som vi frusit in i vikta, vanlig påläggsskinka, sedan lagt alla klumpar i en burk. Till varje soppa tar jag några, beroende på mängd soppa och klipper i småbitar och sedan in i micron. Ägget är ju det bökigaste än så länge, man ska koka det och bre knäckemackan och skala ägget osv, men det fungerar. Middagen på kvällen gör vi antingen tillsammans eller så tar jag något från frysen som är förberett sedan tidigare. Jag tror det gäller att planera och ha koll för att ha orken uppe.

Ska jobba på plats nästa vecka och slutar klockan 12, är inte hemma förrän 1 eller 2 beroende vilket tåg jag hinner med så det kraschar lunchen. Äter just nu 6.30, 9.30, 12.30, 15.30, 18.30 och 21.30. Kan man äta lunchen 25.30 och middag 18.30 eller verkar det skumt för kroppen? Ska man då skjuta på middagen till 21.30? Kan börja senare och lägga in en halvtimmes lunch men vill inte det, fungerar inte riktigt för min ork och psyke heller. Den arbetstid jag har är det som jag fungerar bäst med. Ska jag vara hemma vid 13 blir det typ 10 minuter jag får flexa ut tidigare från jobbet, i slutändan blir det ju en del jag behöver arbeta in....

Inser att det kanske är så stort problem som jag gör det, men för mig känns det som ett bekymmer tyvärr. Jag har inga problem att ta en propud hake som lunch, men det ÄR ju inte en ok lunch egentligen, utan ett mellanmål. Jag vill ju att det ska bli rätt och att jag inte ska börja snedda i hörnen redan..... Har jag nu opererat mig ska det fan bli bra också tänker jag

I övrigt ser jag fram emot att ta bort sårförbanden och agrafferna på måndag, de är inte nådiga! De k-l-i-a-r! Vissa till och så mycket att det svider till nästan som smärta, men det är klådan! Bytte ena för jag tyckte inte riktigt om att det var gult och mer och mer för varje dag, och då mildrades klådan tack och lov. Tror det är tejpen huden svär över.

 

[Enya]

Jag hade bara bytt plats och tagit mellanmål 12.30 och lunch 15.30, du kan ju prova och se hur det känns? Alternativt om du kan ha med dig något kokt ägg att ta som extra med propuden.

Ja eller något annat som inte luktar som om jag precis släppt mig kanske Jag får testa!

 

[Enya]

Tänkte jag kanske skulle uppdatera lite om någon var nyfiken på hur det går.

Operationen gick som sagt bra, och jag hade inte behövt vara orolig för komplikationer, eftersom jag inga har haft faktiskt.

Första vecka då jag skulle äta flytande kost var lite jobbig med en del smärta främst nattetid och när jag åt, svårt att få i mig rätt mängd mat och vatten, men jag insåg också att magen ändå snabbt fann sig i sin nya situation och utan större gnäll ändå accepterade vad jag gjort mot den. När jag började med mosad mat efter den veckan blev det påtagligt svårare med att få i mig rätt mängd vätska, det gick bra till en början eftersom jag fortfarande drack en del av mina måltiderna så man kan väl säga att under första veckan med mosad kost kombinerade jag den en hel del med flytande.

Även efterföljande två veckor gjorde jag det, att äta fil som mellanmål och soppa som middag var ju trots allt rätt lätt.... Hade ändå svårt att få i mig rätt mängd vätska, jobbigt eftersom jag oroade mig för att bli förstoppad. Blev också det vid något tillfälle rätt rejält tack vare järnet i de kompletta vitamintabletterna jag också började med, när jag sedan testade på järntabletter strejkade magen helt också, ont, illamående och stopp. Bara att sluta med sådana trista tabletter och försöka dricka och dricka ännu mer.

Jag träffade dietisten på vc några dagar före jag skulle börja äta normalkost och det var inte riktigt så bra som det borde ha varit. Vi pratade om min viktnedgång och om vad jag drack. Jag hade några dagar före fått tipset om sockerfri provivajuice, lugnande för min oroliga mage och samtidigt omväxlande mot bara vatten, men han tyckte jag bara skulle dricka vatten helt och hållet. Viktnedgången var han inte heller nöjd med. Det normala är att rasa i vikt så 3-4 kg per vecka borde jag ha gått ner de här tre första veckorna. Jag vägdes på operationsdagen och sedan vägdes jag två veckor efter och hade då gått ner 2 kg, veckan därpå (vecka 3 efter operationen) stod jag på exakt samma som veckan före, varken upp eller ner. Det var alldeles för lite med 2 kg och det var oroväckande att jag inte alls hade gått ner i vikt på tredje veckan.

Att höra honom säga det slog hemskt fel. När jag vägde mig vecka 2 och bara hade gått ner 2 kg tänkte jag att jag inte skulle stressa av det, det är ok, när jag vägde mig och såg att jag inte gått ner kände jag mig orolig men försökte intala mig att det kan vara normalt, kroppen ställer ju om. När han sedan sa som han gjorde tappade jag det alldeles. Som att återgå till tidigare bantningsförsök som misslyckats och slutat med att jag svälter mig. Jag åt 1,5 dl vid tillfället. Vägde inte min mat utan använde dl mått, och började då istället att äta en halv dl. Jag vågade egentligen inte äta någon mat, allt är ju gift som man går upp i vikt av. Men eftersom jag var tvungen att äta ändå så blev det en halv dl fil några gånger per dag och en halv dl middag två gånger per dag bestående av falukorv, kokt potatis och ärtor.

Bad @Trott här om hjälp ändå, tänkte att dietisten kan inte ha rätt, och jag visste att jag tänkte fel, men svårt att förändra tankarna själv. Detta var anledningen till att jag i förra tråden inte ville ha diet- eller viktråd, det slår så oerhört fel mot mig. Mitt sätt att hantera mina problem har varit att äta när jag blir hungrig (1-2 gånger per dag) och så nyttigt jag kan utan att börja skapa regler och begränsningar som kan göras snävare och snävare...
Nu var jag alltså tvungen att äta 6 gånger per dag och hade tusen olika regler, en dietist som sa att jag inte gick ner som jag skulle, gjort en operation alla rasar i vikt av. Hur jävla misslyckad är jag inte som inte gör som man ska trots att jag äter som jag ska och rör på mig?

Nå, jag fick det bekräftat att dietisten hade fel, jag fick andra kostråd skickade till mig av @Trott och jag började väga min mat istället. Fick även bilder på hur portioner kan se ut. Det släppte sakta men säkert allt eftersom! Det ligger i bakgrunden och kan poppa upp hur lätt som helst, men känns lättare att hantera nu, bara jag följer ätmönstret och rör på mig.

Vissa veckor har jag legat stilla, en vecka gick jag upp 100 gram (ångesten slog nästan i taket då) och så har jag andra veckor gått ner 2 kg osv, totalt på tre veckors pulver diet 12 kg och sedan från operation den 8 november och fram till i måndags 8,4 kg, om jag nu räknat rätt. 8,4 kg på 10 veckor låter onekligen inte bra, men enligt mottagningen är det inget alarmerande. De gav nästan på orden exakt samma svar som @Trott gav mig när jag pratade om vikten!

Det svåraste jag har är egentligen att dricka. Jag kan dricka kolsyrat, så dricker nu kolsyrat vatten igen, så nu går det bättre med vätskan igen, men jag har varit nere i så lite som typ 2 dl på en dag, 4 någon dag osv. Jag är inte törstig. Det finns så många regler- man får inte dricka när man äter, inte en halvtimme efter och måltiderna ska gärna ta en halvtimme och man ska äta var tredje timme. Typ. Alltså försvinner ju en timme av var tredje timme, där emellan är jag mätt! Men det går som sagt bättre nu än tidigare, även om jag verkligen får kämpa för att dricka, oftast dricker jag till medicinen på morgonen och så en mugg te under förmiddagen på jobbet och så får jag dricka allt annat på eftermiddagen och kvällen.... Svårt att hinna med.

Jag har egentligen inte svårt för någon mat, har testat ris utan problem men pasta verkar magen inte vara jätteförtjust i. Magen reagerar på det mesta, den är känslig och lite orolig, men jag har svårt för att inte äta för fort också så inte konstigt att den reagerar. Tror mer att det beror på det än på vad den får. Den finner sig inte i Ipren längre i alla fall, DET vill den inte veta av alls, då blir det ramaskri på hög nivå. Jag är lite eller mycket rädd för att testa ny mat, så ibland kan det bli lite för säker mat, lite för näringsfattig kanske, just för att jag inte vågar utöka testningen. Men jag arbetar på det med.

Jag har testat en chips och det fungerade för magen men var inget jag längtade efter ändå, även någon mörk chokladbit (gott däremot), någon annan godisbit (för sött!! Samtidigt som smaklöst på något vis) samt en mugg varm choklad (för sött och mastigt, magen var oglad ett bra tag efter). Inte allt på en gång förstås!!! Suget finns inte där längre, så min redan mycket låga chipskonsumtion är obefintlig nu, och godis är jag inte längre sugen. Jag som alltid tidigare var sugen på choklad känner sällan av det. När jag blir så ändrar jag på maten istället, har insett att det fattas något där när jag får något sug. Svårt att stå emot ibland när det tar i rejält, men jag gör det och ändrar maten och så försvinner det efter ett tag. Har lite havrefras hemma också eftersom mitt sug många gånger handlar om att tugga, det blir fortfarande mycket flytande- fil, propud shake, pudding osv så att äta lite fras som godis på kvällen när suget tar in har fungerat lite stillande. Jag är fortfarande förvånad över att jag inte är mer sugen på sött och onyttigt, trodde jag skulle vara det, men det kanske kommer när kroppen är mer van.

Svårt med motionen dock. Eller träning. Vill simma och bestämde med min andra syster att vi skulle simma, det har inte blivit av, nu har jag med andra ord frågat runt igen bland folk jag känner och ingen kan simma med mig. Som synskadad vill jag gärna inte gå ensam. Till gym vill jag inte gå, dels kostar det hutlöst och dels vill jag inte att folk glor på fetknoppen som inget ser. Jag roar mig med promenader ännu, blir visserligen en hel del, men ändå, vill ju göra något annat, där tex simma är rätt lämpligt ändå. Det känner jag inte ens av att är jobbigt förrän jag kliver ur vattnet och är klar så att säga, det borde påverka positivt en hel del. Har till och med övervägt att lägga ut i byagruppen på FB om att fråga om någon vill hänga med och vara min "ledsagare" inofficiellt och mitt sällskap. Men det känns som att utsätta sig själv för en känslig situation som jag inte riktigt är redo för.

I övrigt så känns det som om det har blivit bättre än jag väntade mig med operationen! Inte JÄTTESTOR förändring i sig, jag äter 80-120 gram per portion beroende på vad det är och vad jag orkar, äter 6 gånger per dag, har hungerskänslor och verkar kunna äta det mesta ändå. Jag är glad och nöjd!

 

[Pilot]

@Enya fan vad grym du är!

Jag tycker du verkar ha riktig kämpaglöd, vikt är svårt för det är inte bara mat, det är tankar och associationer och tidigare mönster att bryta.

Det låter som dietisten är en okänslig idiot, tyvärr finns det en del sådana.

2 oombedda tips; när jag dricker äcklig vätska inför undersökning så tycker jag att sugrör funkar bättre än att dricka ur glas. Både för smakens skull och för när man känner sig mätt men ändå behöver ha i sig en halv liter till.

Badhus har personal med varierande arbetsuppgifter och om du orkar ringa dem (om du inte känner dig för utlämnad) så kan det mycket väl vara något de kan hjälpa dig med.

 

[Enya]

@Enya fan vad grym du är!

Jag tycker du verkar ha riktig kämpaglöd, vikt är svårt för det är inte bara mat, det är tankar och associationer och tidigare mönster att bryta.

Det låter som dietisten är en okänslig idiot, tyvärr finns det en del sådana.

2 oombedda tips; när jag dricker äcklig vätska inför undersökning så tycker jag att sugrör funkar bättre än att dricka ur glas. Både för smakens skull och för när man känner sig mätt men ändå behöver ha i sig en halv liter till.

Badhus har personal med varierande arbetsuppgifter och om du orkar ringa dem (om du inte känner dig för utlämnad) så kan det mycket väl vara något de kan hjälpa dig med.

Tack!

Visst är vikt svårt! Det är så mycket som man ska tänka på för att det ska bli bra! På ett sätt är jag glad som går ner så långsamt eftersom jag tror hjärnan följer med bättre, fortfarande kan jag inte se att jag har gått ner i vikt, svårt att känna att det fattas 20 kg. Men nu senast var det tandsköterskan som noterat att jag gått ner i vikt, kläderna är större på mig sa hon. Jag kan ju inte köpa kläder för minsta kg så jag går ju i mina vanliga stora kläder..... det är ju så stor jag "känner" mig fortfarande, men ibland kan jag dra lite i kläderna och tycka "vad stort och dumt det sitter".

Jag trodde en gång i tidernas begynnelse att matmönstret skulle bli svårast att hålla, men så är det ändå inte. Visst går vissa dagar sämre och andra bättre, någon dag riktigt dåligt, men överlag funkar det ändå, jag äter ändå 6 gånger, ibland 5, om det så bara är en proteinbar som mellanmål. Det svåraste att ändra är tankarna, känslorna att vilja sluta äta, att välja mindre mat när jag ser vad det väger eller står och ska välja fil i affären osv. Och vikten, att väga mig varje måndag, ångesten det ger, viljan att väga mig stup i kvarten, viljan att inte väga mig alls. Allt det där är svårt.

Egentligen tror jag inte att dietisten är en okänslig idiot, har inte alls fått det intrycket av honom tidigare utan helt tvärtom. Däremot blev jag varse om vad olika folk säger om det här med vikt. Jag har av min mottagning inte fått målvikt. Vi har inte diskuterat vidknedgång osv alls, när jag googlar får jag inte heller fram att man ska gå ner 3-4 kg i veckan som han sa, men det är nog många som rasar i vikt första veckorna, han kanske är färgad av det. Kanske att man gör det mer om man gjort gastric bypass också dessutom framför en gastric sleeve som jag gjort, som ju inte har lika många år på nacken, är lika vanlig ännu och inte ens har lika mycket forskning bakom, oavsett vad orsaken är till varför han sa som han gjorde så gjorde den mer skada än nytta, även om jag veckan efter hade tappat typ 3 kg. Men visst, jag har alltid sagt att jag går ner i vikt om jag svälter mig....

Jag ska testa sugrör! Tack för tipset! Det är speciellt på jobbet när jag sitter där och stressar med en massa annat som dricka går fetbort, mycket pga glömska också. Mitt te blir alltid kallt.... Hemma går det bättre men det är mycket att lapa i sig på få timmar när jag är hemma sedan. Tidigare kunde jag passa på att dricka till och från jobbet när jag satt på tåget men nu ska man ha munskydd så där gick den möjligheten bort.

Jag har funderat på att be badhuspersonalen om hjälp, men jag känner mig inte pepp på det riktigt. Jag vill gärna ha någon i närheten "hela tiden" alltså inne när man byter om och duschar, på väg till och från och i vattnet, så att jag slipper göra dumma misstag och klantsaker för att jag inte ser. Därför var det så bra när min syster sa att hon också kunde simma, vi simmar tillsammans (behöver inte simma bredvid varandra), då hade hon kunnat vara mina ögon och jag slappna av och inte vara så stressad som jag lätt blir för att jag måste ha koll på allt, men så blev det inte så tyvärr.

 

[95johsv]

Tack!

Visst är vikt svårt! Det är så mycket som man ska tänka på för att det ska bli bra! På ett sätt är jag glad som går ner så långsamt eftersom jag tror hjärnan följer med bättre, fortfarande kan jag inte se att jag har gått ner i vikt, svårt att känna att det fattas 20 kg. Men nu senast var det tandsköterskan som noterat att jag gått ner i vikt, kläderna är större på mig sa hon. Jag kan ju inte köpa kläder för minsta kg så jag går ju i mina vanliga stora kläder..... det är ju så stor jag "känner" mig fortfarande, men ibland kan jag dra lite i kläderna och tycka "vad stort och dumt det sitter".

Jag trodde en gång i tidernas begynnelse att matmönstret skulle bli svårast att hålla, men så är det ändå inte. Visst går vissa dagar sämre och andra bättre, någon dag riktigt dåligt, men överlag funkar det ändå, jag äter ändå 6 gånger, ibland 5, om det så bara är en proteinbar som mellanmål. Det svåraste att ändra är tankarna, känslorna att vilja sluta äta, att välja mindre mat när jag ser vad det väger eller står och ska välja fil i affären osv. Och vikten, att väga mig varje måndag, ångesten det ger, viljan att väga mig stup i kvarten, viljan att inte väga mig alls. Allt det där är svårt.

Egentligen tror jag inte att dietisten är en okänslig idiot, har inte alls fått det intrycket av honom tidigare utan helt tvärtom. Däremot blev jag varse om vad olika folk säger om det här med vikt. Jag har av min mottagning inte fått målvikt. Vi har inte diskuterat vidknedgång osv alls, när jag googlar får jag inte heller fram att man ska gå ner 3-4 kg i veckan som han sa, men det är nog många som rasar i vikt första veckorna, han kanske är färgad av det. Kanske att man gör det mer om man gjort gastric bypass också dessutom framför en gastric sleeve som jag gjort, som ju inte har lika många år på nacken, är lika vanlig ännu och inte ens har lika mycket forskning bakom, oavsett vad orsaken är till varför han sa som han gjorde så gjorde den mer skada än nytta, även om jag veckan efter hade tappat typ 3 kg. Men visst, jag har alltid sagt att jag går ner i vikt om jag svälter mig....

Jag ska testa sugrör! Tack för tipset! Det är speciellt på jobbet när jag sitter där och stressar med en massa annat som dricka går fetbort, mycket pga glömska också. Mitt te blir alltid kallt.... Hemma går det bättre men det är mycket att lapa i sig på få timmar när jag är hemma sedan. Tidigare kunde jag passa på att dricka till och från jobbet när jag satt på tåget men nu ska man ha munskydd så där gick den möjligheten bort.

Jag har funderat på att be badhuspersonalen om hjälp, men jag känner mig inte pepp på det riktigt. Jag vill gärna ha någon i närheten "hela tiden" alltså inne när man byter om och duschar, på väg till och från och i vattnet, så att jag slipper göra dumma misstag och klantsaker för att jag inte ser. Därför var det så bra när min syster sa att hon också kunde simma, vi simmar tillsammans (behöver inte simma bredvid varandra), då hade hon kunnat vara mina ögon och jag slappna av och inte vara så stressad som jag lätt blir för att jag måste ha koll på allt, men så blev det inte så tyvärr.

Kom på att om du gillar att ha något att tugga på men gärna blir förstoppad, testa frön. Tex vi har rostade rapsfrön i butiken som är jätteknapriga och goda för tuggbehovet som inte ger tokmycket fett på samma sätt som andra frön samt mer knaper. Jag har även vid tillfällen rostat kokt quinoa eller kikärtor i ugnen och det är samma där, protein (fullvärdigt i quinoan) och knaper.

 

[Enya]

Kom på att om du gillar att ha något att tugga på men gärna blir förstoppad, testa frön. Tex vi har rostade rapsfrön i butiken som är jätteknapriga och goda för tuggbehovet som inte ger tokmycket fett på samma sätt som andra frön samt mer knaper. Jag har även vid tillfällen rostat kokt quinoa eller kikärtor i ugnen och det är samma där, protein (fullvärdigt i quinoan) och knaper.

Tack för tips! Jag tror dock det är för smått. Jag har öppet bett, det är bara hörntänderna som når ihop när jag biter ihop så tror inte jag kan tugga dem som med tex fras. Av samma anledning har jag svårt att bita av hårda saker, som vissa knäckebröd, äpple, morötter osv. Jobbet har ett knäckebröd jag inte kan bita av tuggor på, tror det kan vara hushåll, just pga att det är så hårt och jag har inte styrkan i "tänderna" eller hur jag ska säga.

 

[lil-sis]

4kg i veckan handlar nog om människor som har en bra bit över 100kg att gå ner. Och inte över en särskilt lång period.

 

[Enya]

4kg i veckan handlar nog om människor som har en bra bit över 100kg att gå ner. Och inte över en särskilt lång period.

Hur menar du?

Min syster gick ner 13 kg de första fyra veckorna då hon gick på pulverdiet, därefter 100 kg på ett år efter operationen. Jag kan inte gå ner så mycket för då skulle jag bara väga 28 kg, om man räknar vad jag vägde på operationsdagen, men man kan ju tycka att jag ska gå ner nästan 100 kg ändå, beroende på vad man tycker jag ska väga. Men vad jag förstått tappa många mycket i vikt första tiden, så mitt känns lite. Tydligen är det helt normalt ändå, men känslan av att det är (för) lite är ju där.

Ska träffa dietisten på vc på onsdag, ska bli intressant att höra vad han säger om min viktminskning nu när det gått 10 (11) veckor.

 

[lil-sis]

Hur menar du?

Min syster gick ner 13 kg de första fyra veckorna då hon gick på pulverdiet, därefter 100 kg på ett år efter operationen. Jag kan inte gå ner så mycket för då skulle jag bara väga 28 kg, om man räknar vad jag vägde på operationsdagen, men man kan ju tycka att jag ska gå ner nästan 100 kg ändå, beroende på vad man tycker jag ska väga. Men vad jag förstått tappa många mycket i vikt första tiden, så mitt känns lite. Tydligen är det helt normalt ändå, men känslan av att det är (för) lite är ju där.

Ska träffa dietisten på vc på onsdag, ska bli intressant att höra vad han säger om min viktminskning nu när det gått 10 (11) veckor.

De flesta går inte ner i den takten mer än ett par veckor. En av de vanligaste frågorna i fb-grupper för opererade är just ”varför går jag inte ner mer i vikt direkt efter operationen”. Ju mer övervikt desto snabbare tappar du i början, generellt.

 

[Ninnurur]

Jag har gått ner ca 45 kg under första året. Är jätteglad att det inte går snabbare för nu hinner både hud och hjärna med!

 

[Enya]

De flesta går inte ner i den takten mer än ett par veckor. En av de vanligaste frågorna i fb-grupper för opererade är just ”varför går jag inte ner mer i vikt direkt efter operationen”. Ju mer övervikt desto snabbare tappar du i början, generellt.

Jag kan tänka mig att det är så. Fast jag vet inte varför, men det verkar ändå logiskt. Men konstigt att opererade inte är mer informerade ändå? Om förväntad viktnedgång? Eller är man det och tar inte in? Jag har inte fått någon information alls om viktnedgång efter operationen, när jag googlar får jag fram att det är individuellt, men att 1,5-1 kg i veckan är vanligt att gå ner de första månaderna. Står egentligen ingenstans om 3-4 kg i veckan alls, men ändå är det ju det som jag hör en del andra säga att "man" går ner.

 

[Enya]

Jag har gått ner ca 45 kg under första året. Är jätteglad att det inte går snabbare för nu hinner både hud och hjärna med!

Jo, jag håller med! Samtidigt finns det ju något märkligt inom mig som piper om vikten, men jag tycker ändå att långsamt är bäst, tror det blir lättare att hålla vikten om man inte rasar heller, och det är ju vad man vill göra i slutändan. Frågan är om kroppen egentligen mår bra av att kilona rasar av, hinner själva kroppen med det?

 

[Trott]

Jag kan tänka mig att det är så. Fast jag vet inte varför, men det verkar ändå logiskt. Men konstigt att opererade inte är mer informerade ändå? Om förväntad viktnedgång? Eller är man det och tar inte in? Jag har inte fått någon information alls om viktnedgång efter operationen, när jag googlar får jag fram att det är individuellt, men att 1,5-1 kg i veckan är vanligt att gå ner de första månaderna. Står egentligen ingenstans om 3-4 kg i veckan alls, men ändå är det ju det som jag hör en del andra säga att "man" går ner.

Jag tror att sjukvården (iaf den bariatriska) är försiktiga med att säga vad "man bör gå ner" eftersom det kan sätta griller i huvudet och ett ätstört beteende (kanske ännu mer än vad man hade tidigare) medan "allmänheten" tror att fortast vinner. Och att folk sedan tidigare inlärt "vet" att ju mer du går ner desto bättre är du. Trots att det inte stämmer.

 

[Enya]

Jag tror att sjukvården (iaf den bariatriska) är försiktiga med att säga vad "man bör gå ner" eftersom det kan sätta griller i huvudet och ett ätstört beteende (kanske ännu mer än vad man hade tidigare) medan "allmänheten" tror att fortast vinner. Och att folk sedan tidigare inlärt "vet" att ju mer du går ner desto bättre är du. Trots att det inte stämmer.

Det ligger kanske något i detta, men samtidigt så känns det ju extra viktigt att säga något från sjukvårdens sida då, som motpol till förståsigpåare (och sjukvårdspersonal som inte vet vad de talar om) så att man inte blir så stressad av det. Trodde inte jag skulle bli det, för det kändes inte så först, kändes som om det var under kontroll, jag blev himla förvånad när jag insåg hur djupt ner jag fort hade ramlat på ingen tid alls i mina tankar.

Kan tycka det är tråkigt att man lämnas ensam i detta, det fysiska kollas upp, men det psykiska glömmer man helt och hållet. Trots att det ju är hela grejen med operationerna. Att gå ner i vikt.