Fegistråden

[LionQueen]

Det är också min största rädsla, att hästen ska få panik över något och sticka. Speciellt eftersom det flera gånger hänt att min fått panik och dragit helt i blindo i fullt sken trots att inget speciellt hänt. Dock har det aldrig hänt när jag suttit på men har ju heller aldrig ridit ut på honom pågrund av detta. Har haft hjälp av en tränare som först hjälpte mig att träna mycket från marken för att lättare kunna få stopp på honom där men nu har vi börjat ta upp det till ryggen. Det är en form av one-rein-stop. Tränar på att böja halsen åt ena sidan och flytta undan rumpan betyder stanna. Skulle dock aldrig våga göra det om det redan bärt iväg utan tanken är ju att ta till det när man känner att man är påväg att tappa kontrollen. Har inte tränat det så mycket än att jag känner mig trygg med det men hoppas att det ska kunna hjälpa i framtiden.

Kan tillägga att jag alltid också har hoppat av och gått med hästen i jobbiga situationer, även under den tiden då jag inte varit så rädd för att rida.

När jag var i Australien lärde jag mig one rein stop, det funkade hyfsat på hästen när den fick lite för mkt energi. Dock har jag aldrig provat den på en häst som skenar i panik, inte ridit en häst som kan one rein stop därefter.

Det där med att gå av hästen kan nog vara en bra idé, då positionerar man sig framför hästen och kanske kan agera brygga till det otäcka.

 

[_Zacke_]

När jag var i Australien lärde jag mig one rein stop, det funkade hyfsat på hästen när den fick lite för mkt energi. Dock har jag aldrig provat den på en häst som skenar i panik, inte ridit en häst som kan one rein stop därefter.

Det där med att gå av hästen kan nog vara en bra idé, då positionerar man sig framför hästen och kanske kan agera brygga till det otäcka.

Skulle aldrig våga göra det på en häst i full sken! Tänk om man går omkull

 

[EZMK]

Hoppade för första gången igår efter en ridolycka i slutet av januari där jag drog på mig hjärnblödning, hjärnskakning och illa benbrott på nyckelbenet (som drogs upp efter en vecka). Kände mig tvungen att skryta lite här då jag varit lite feg och rädd med mitt övertaggade omskolningsfullblod sedan olyckan även om jag inte minns något från olycksdagen.

 

[shia]

Okej... sällan vart rädd för att rida. men i tisdags var jag väldigt nervös inför att rida på dressyrträningen.
i söndags var första gången jag red sen jag fick träningsförbud pga ätstörning. sista ridpasset var på min passhäst i ridhuset där han var fantastiskt fin(vi hade precis kommit tillbaka efter att vi haft lite motgångar och ja)
red en kort tur i söndags, mest skritt. Fick typ träningsvärk ganska snabbt och kände mig så borttappad och som en nybörjare. vinglig, svag. Kunde rida, men just att sätta ihop kordinationen. mot slutet gick det bättre, kände mig glad över att rida igen, men samtidigt att jag tappat så mkt...

iaf. när jag ledde in honom i manegen och satt upp dunkade mitt hjärta enormt och var livrädd. hade typ kunnat springa iväg. Men samtidigt ville jag så gärna rida!. När vi skrittade fram kom min ridläare/dressyrtränare(som jag kännt sen jag var 5, så i 11 år snart så hon vet det mesta med mig, och vet även vrf jag vart borta några veckor från ridningen) och sa "nice to have you back!" och frågade om han rörts något under tiden vi vart borta, sa han var körd 2 ggr(var tänkt han skulle startat förra helgen men han kom ej med i loppet så fick vila)Hon förklara typ vad vi skulle göra idag(hon är ganska bra på att få mig lugn haha... ) och frågade om jag var peppad på att rida igen(vilket jag verkligen var)

Började med att skritta innanför spåret på ena långsidan, och göra halt vid mitten där det stod två koner(lägger till bild) och där göra halt, och sen skritta fram igen. På andra långsidan skulle vi trava en bit å sen sakta av igen(väldigt basic övningar då det är unghästar med/under utbildning) heh... när jag kom fram i trav vart det några steg innan jag bröt av, typ rädd han skulle dra iväg och ja. vågade lite mer varje gång, men stackars honom... han var pigg men så sitt jag å är spändare än vanligt och stel. och stum i handen. sefterhand byggdes övningen på, med volt istället för halt, allt utom volt i trav å sen hela alltet i trav. Kunde slappna av mer och mer, men ja, haha aldrig vart såhär fokuserad(han var också fokuserad haha)

Mot slutet när vi gjorde trav-skritt övergångar på volt, började han å jag bli oss själva igen. Han avslappnad och i fin form och jag avslappnad och fokuserade på att rida. (detta var sista 7 min av 1 h långt pass...)
Kändes bra att avsluta avslappnat, och att vara tillbaka men att jag skulle tappat så mycket.. å har inte ens prövat galopp igen(precis innan avbrottet så var hans galopp nästan som en ridhästs, mjuk fattning ("MJUK") och sedan en rund galopp. (tidigare var det fattning- å sedan kämpa med att få han i någorlunda mindre fort tempo)

ej ridit på ridlektion med ridhäst på över 4-5 veckor(där senaste galoppen vart) och kommer dröja några v innan jag får rida ridlektion med ridhäst igen(får som sagt endast rida 2 ggr/veckan nu så lägg dem på min passhäst)

Samtidigt som jag är starkare inombords nu typ, alltså blir ej yr av att gå i trappa, eller rida. (minns sitsa ridlektionen på ridskolehäst... typ den som är högst utbildad å med fantastisk galopp, satt å jobba på volt i galoppen och var som min kropp slogs bort å kändes som jag skulle fara av och ja.

och i tisdags, när jag red så var jag om än jag var "ringrostig å spänd" stark, och kunde typ ta i. (haha låt ej bra, men ja, )

Ska rida nästa gång på söndag. tänkte rida över lite bommar och jobba med att få honom mjuk och avspänd.
vet inte riktigt vad detta vart, men kändes så konstigt att vara nervös för att rida en vanlig vardag(att det är ridningen man var nervös för, inte typ tävling eller så)
glad jag har min passhäst. ridit honom i 2 1/2 år nu( sen han kom till stallet) och utbildat honom från att knappt kunna skänkel och när det tog 1 långsida å komma fram i trav å 5 varv att komma ned till skritt. Till att kunna rida honom med typ bara säte å startat en dressyrtävling(satsar på fler tävlingar detta år, men iochmed det som vart missade vi tävlingen på hemaplan och blir borta ett tag till. )

Han hittar aldirg på något dumt, (en gång har han stuckit med mig, när en person körde om i skogen å han var väldigt pigg, stack han i full galopp ikapp. (genom massa snäva svängar heh... på vippen jag skulle flyga)

han litar på mig å jag på honom.

 

[Kilauea]

Det är också min största rädsla, att hästen ska få panik över något och sticka. Speciellt eftersom det flera gånger hänt att min fått panik och dragit helt i blindo i fullt sken trots att inget speciellt hänt. Dock har det aldrig hänt när jag suttit på men har ju heller aldrig ridit ut på honom pågrund av detta. Har haft hjälp av en tränare som först hjälpte mig att träna mycket från marken för att lättare kunna få stopp på honom där men nu har vi börjat ta upp det till ryggen. Det är en form av one-rein-stop. Tränar på att böja halsen åt ena sidan och flytta undan rumpan betyder stanna. Skulle dock aldrig våga göra det om det redan bärt iväg utan tanken är ju att ta till det när man känner att man är påväg att tappa kontrollen. Har inte tränat det så mycket än att jag känner mig trygg med det men hoppas att det ska kunna hjälpa i framtiden.

Kan tillägga att jag alltid också har hoppat av och gått med hästen i jobbiga situationer, även under den tiden då jag inte varit så rädd för att rida.

Det är min största rädsla med, fastän ponnyn aldrig gjort det med nån vad jag kan minnas.
Jäkla tankar, vad de kan ställa till det.

 

[mollyphlox]

Det är min största rädsla med, fastän ponnyn aldrig gjort det med nån vad jag kan minnas.
Jäkla tankar, vad de kan ställa till det.

Ja de där hjärnspökena. Jag lägger en massa onödig energi på att tänka ut scenarion som kan hända och oroar mej och stressar upp mig i förväg. Jätteonödigt och så irriterande.

I ridningen har jag inte så mycket jag stressar upp mig över just nu. Lite läskigt att möta bilar och jag vågar inte rida ut utan sällskap. Hästen blir stirrig och spänd och då blir det obehagligt tycker jag. Med sällskap (annan häst eller en person på backen) så går det bra. Promenader med hästen funkar också. Men att rida ut själv är långt borta, tyvärr!

Det jag mest nojar över just nu är att jag ska förstöra hästen med dålig ridning samt min inte allt för lätta vikt. Hästen själv verkar inte klaga men tankarna finns ju där.

Sen går jag nästan och letar efter skador - jättedumt det med. Har haft en frisk häst i snart tre år, bara nån småsak då och då. Men det räcker med att hästen får nån pyttegalla så är jag direkt inne och googlar senskador, typ.. Suck.

 

[EZMK]

Så himla pepp! Igår åkte vi på vår första terrängträning, vilken även var den första riktiga hopplektionen vi haft tillsammans och helt första för Red. Körde en hel bana (låg men skitkul) med bank, vattengrav och fasta stockar bl.a. Känslan när Red tog banken med upphopp (om den kallas så, som en grusbank med trappsteg upp) i perfekt skitpeppad galopp var helt fantastisk. Och jag var inte rädd en enda gång, så skönt!

 

[Cilva]

Skulle aldrig våga göra det på en häst i full sken! Tänk om man går omkull

Man måste göra det innan farten är så hög. Eller ha en mycket välutbildad häst (skenar den pga riktig rädsla är jag dock tveksam till att det går, om den sticker däremot).

Det är dock en mycket fin ”reflex” att ha inbyggd i ryggmärgen, de få gånger jag behövt använda det i skarpt läge har jag plockat fast en tygel innan jag hunnit tänka att jag ska göra det. Med en mer utbildad häst räcker det oftast att böja halsen så saktar den in, den vet vad som förväntas.

 

[_Zacke_]

Man måste göra det innan farten är så hög. Eller ha en mycket välutbildad häst (skenar den pga riktig rädsla är jag dock tveksam till att det går, om den sticker däremot).

Det är dock en mycket fin ”reflex” att ha inbyggd i ryggmärgen, de få gånger jag behövt använda det i skarpt läge har jag plockat fast en tygel innan jag hunnit tänka att jag ska göra det. Med en mer utbildad häst räcker det oftast att böja halsen så saktar den in, den vet vad som förväntas.

Jo senaste månaderna har vi lagt massor av tid på just detta. Räcker med att jag lyfter ena tygeln så böjer han halsen. I kombination med att jag flyttar undan rumpan så stoppar han. Men har ju aldrig provat i skarpt läge. Vi nöter det än så länge bara i våran trygga inhägnad. Men har ju kört ungefär samma sak ifrån marken för att få honom att sluta slita sig och sticka som han gjort förut och där har det funkat bra.

 

[Cilva]

Jo senaste månaderna har vi lagt massor av tid på just detta. Räcker med att jag lyfter ena tygeln så böjer han halsen. I kombination med att jag flyttar undan rumpan så stoppar han. Men har ju aldrig provat i skarpt läge. Vi nöter det än så länge bara i våran trygga inhägnad. Men har ju kört ungefär samma sak ifrån marken för att få honom att sluta slita sig och sticka som han gjort förut och där har det funkat bra.

Då tror jag att det kommer att funka även när/om det behövs på riktigt

 

[_Zacke_]

Då tror jag att det kommer att funka även när/om det behövs på riktigt

Får hoppas det försöker nöta in det i min egen ryggmärg, har fortfarande den dumma tendensen att krampaktigt hålla i båda tyglarna när jag blir rädd men hoppas att jag inte ska vara ett helt omöjligt objekt

 

[Kilauea]

Ponny stack med medryttaren häromdagen. Tog bettet i galoppen och drog hem till stallet. Tjejen åkte av, blev lite öm men det gick ändå bra. Ponny har aldrig gjort så förut vad jag vet. Var första svalare dagen, om det möjligen var därför.

Jag red idag. Lite spänd pga det som hänt. Vi red på nytt ställe dessutom. Förstår inte att jag ska vara så nervös, för ponny gick på med öronen framåt och tyckte det var skitkul gå på nytt ställe .
Min nervositet la sig när vi red på gamla ställen igen sista biten i alla fall . Men jag undvek galopp idag...

 

[_Zacke_]

Ponny stack med medryttaren häromdagen. Tog bettet i galoppen och drog hem till stallet. Tjejen åkte av, blev lite öm men det gick ändå bra. Ponny har aldrig gjort så förut vad jag vet. Var första svalare dagen, om det möjligen var därför.

Jag red idag. Lite spänd pga det som hänt. Vi red på nytt ställe dessutom. Förstår inte att jag ska vara så nervös, för ponny gick på med öronen framåt och tyckte det var skitkul gå på nytt ställe .
Min nervositet la sig när vi red på gamla ställen igen sista biten i alla fall . Men jag undvek galopp idag...

Tycker det var modigt av dig att våga rida trots det som ponnyn nyss hittat på. Jag hade nog inte vågat på ett bra tag

 

[Kilauea]

Tycker det var modigt av dig att våga rida trots det som ponnyn nyss hittat på. Jag hade nog inte vågat på ett bra tag

Jag hade sambon och barnet i barnvagnen med som sällskap. Det var nog bra. Satt på hästryggen och sjöng för barnet som tittade storögt - så då blev det att jag andades automatiskt .

 

[liwhoj]

Idag skulle jag rida en av mina medryttarhästar men det blev inte av. Hon var väldigt nervig; ville först inte gå in i stallet, sprang nästan ner mig, gick på stället, kunde inte stå stilla under rykt, var allmänt orolig och på det började det snöa också Hon är en väldigt känslig häst med mycket nerver och osäkerhet i sig, men idag var hon värre än vanligt. Hatar verkligen att komma till stallet med inställningen att jag SKA rida men så blir det inte så, det känns alltid som ett stort misslyckande. Jag har inga problem med att rida i snö eller regn men när hon var så otroligt nervös kändes det som jag antagligen skulle ramla av innan jag ens kommit upp. Att sitta upp är det som gör mig mest nervös inom ridning av någon konstig anledning. Jag har bra sits och balans när jag väl är uppe i sadeln, så det kanske handlar om de där sekunderna när jag ”hänger” på hästen och inte är i kontroll om något skulle hända? Tyvärr är jag inte den vigaste av människor och det blir extra jobbigt när hästen går iväg medan vilket självklart denna gör i rätt rask takt. Well well, nytt försök imorgon! Jag tänker inte låta min egen osäkerhet vinna.

 

[Bufera]

@nosnät tycker också uppsittningen är den värsta delen med ridningen. Sitter bra och så när jag väl är uppe men innan dess är det skit jobbigt ibland

 

[Kilauea]

Idag fegade jag ur och valde att gå promenad istället för att sadla och rida. Så blåsigt så jag kände mig osäker. Var ponnyn nipprig? Inte det minsta.
Jag suckar åt mig själv .

 

[_Zacke_]

Idag fegade jag ur och valde att gå promenad istället för att sadla och rida. Så blåsigt så jag kände mig osäker. Var ponnyn nipprig? Inte det minsta.
Jag suckar åt mig själv .

Känner igen det där

 

[liwhoj]

Idag red jag igen och det gick sådär. Vi skulle över en rätt stor, trafikerad väg med bilar som kör uppåt 100 och jag började känna mig mer och mer nervös ju närmre vi kom. När vi nästan var framme vid vägen frös min häst fast, stirrade mot bilarna och började rygga. Jag försökte fortsätta framåt men sen fegade jag ut och bestämde mig för att rida tillbaka hem istället. Då fick hon fart och det blev dragkamp för att få henne att lyssna på vad jag ville (att inte springa i full jäkla fart), och på det så kom sjävklart en lastbil bakom oss vilket hon är livrädd för. Det var bara att svänga in på ett fält och försöka rida lite volter där tills den passerat, vilket var lättare sagt än gjort då hon slet tyglarna ur mina händer och vände sig för att fortsätta hemåt x antal gånger

Allt det här hade väl känts lugnt, sånt händer trots allt, om det inte var för att jag blir så besviken på mig själv och hur spänd och rädd jag blir i sådana situationer. Vägar och bilar är jag rätt paranoid för då olycksrisken är så stor och skadorna även blir så pass allvarliga om olyckan väl är framme. Börjar min häst titta, spänna sig och rygga ut i vägen när en bil kör förbi vill jag helst befinna mig på andra sidan en åker typ. Det är skönt att ingen av hästarna reagerar på enstaka bilar på en landsväg, men stora vägar samt större fordon är det inte lika lugnt med. Ber alltid en liten bön om att det inte ska finnas några traktorer, lastbilar eller skåpbilar på vägen när jag rider

 

[_Zacke_]

Idag red jag igen och det gick sådär. Vi skulle över en rätt stor, trafikerad väg med bilar som kör uppåt 100 och jag började känna mig mer och mer nervös ju närmre vi kom. När vi nästan var framme vid vägen frös min häst fast, stirrade mot bilarna och började rygga. Jag försökte fortsätta framåt men sen fegade jag ut och bestämde mig för att rida tillbaka hem istället. Då fick hon fart och det blev dragkamp för att få henne att lyssna på vad jag ville (att inte springa i full jäkla fart), och på det så kom sjävklart en lastbil bakom oss vilket hon är livrädd för. Det var bara att svänga in på ett fält och försöka rida lite volter där tills den passerat, vilket var lättare sagt än gjort då hon slet tyglarna ur mina händer och vände sig för att fortsätta hemåt x antal gånger

Allt det här hade väl känts lugnt, sånt händer trots allt, om det inte var för att jag blir så besviken på mig själv och hur spänd och rädd jag blir i sådana situationer. Vägar och bilar är jag rätt paranoid för då olycksrisken är så stor och skadorna även blir så pass allvarliga om olyckan väl är framme. Börjar min häst titta, spänna sig och rygga ut i vägen när en bil kör förbi vill jag helst befinna mig på andra sidan en åker typ. Det är skönt att ingen av hästarna reagerar på enstaka bilar på en landsväg, men stora vägar samt större fordon är det inte lika lugnt med. Ber alltid en liten bön om att det inte ska finnas några traktorer, lastbilar eller skåpbilar på vägen när jag rider

Äsch då, i förrgår började jag storgråta och hoppade av bara för att det kom en moped på långt håll Så tyckte det var jättemodigt av dig att sitta kvar!