Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Amha]

Feta gärna det du själv lagt till i inlägg som detta. Mycket vettig text tycker jag men det är lite knepigt att skilja det du skrivit från det den citerade skrivit.

 

[Cocos]

Jag har läst tråden. Jag har flera gånger hänvisat till att lagen ska utgå från barnets behov och rätt. Jag har hänvisat cocos till att prata med handläggaren.

Att jag ens tog upp egen erfarenhet var därför att cocos utgick från att jag inte hade/ hade haft barn. I början av tråden ser jag annat i texten än det som kommer nu då cocos inte skulle lämna barnet till pappan därför att hon inte litar på pappan. Där börjar lagen bli fyrkantig och tar inte hänsyn till sådan oro. Vad jag tycker om det kan vi lämna därhän. Däremot undrar jag vad TS grundar oron på mer än att kk inte är van vid barn. Jag försöker också förklara hur man hanterar detta från myndigheternas sida.

Om lagen anser att "det för barnets bästa" är att umgås med en för den främmande människa som vid flertalet tillfällen sagt att han önskar hon inte fanns skiter jag högaktningsfullt i att följa den lagen bara så ni vet.
Jag kommer ALLTID att sätta min dotters välmående i första hand! När jag får en klump i magen av tanken på att lämna henne till nån utan att jag får vara närvarande är det inte lämpligt att jag gör det...
Kallas väl modersinstinkter eller intuition skulle jag tro!

Jag kan möjlighet bli beskylld för att inte hålla med TS i vad hon skriver men jag är mycket medveten om att det började med om cocos skulle berätta om barnet, vilket jag fortfarande tycker - ur flera aspekter. Jag har förstått att kk inte vill ha kontakt. Men jag läser också att TS inte skulle våga låta pappan/kk träffa barnet ensam. Det jämförs med att låte vem som på stan passa barnet osv. Det är här jag tycker det spårar ur - det har varit en kk och då förutsätter jag att det är en relation som varat ett tag och att man då känner varandra lite i alla fall.

Jag och kk umgicks under nästan ett år, vi kände varandra bra DÅ inte NU.
Skulle jag utgå från att han inte har förändrats sedan dess så blir ju situationen helt absurd, för han är inte HÄR MED SIN dotter..

Det är möjligt att jag låter hård men jag tycker att det börjar komma fram annat som inte sagts från början. Jag tror att TS behöver tänka igenom VARFÖR pappan helt plötsligt inte skulle kunna vara ensam med barnet och vad som är syftet med att farmor ska blandas in ( även om jag tycker att det är ok) - och då menar jag vad TS VERKLIGEN har för syfte - är det med barnets bästa för ögonen eller är det andra motiv som TS kanske inte ens erkänt för sig själv? Att kk dragit sig ur bryr sig liksom lagen inte om - barnet har fortfarande rätt till sin pappa.

Syftet att kontakta farmodern är att jag tror dottern och hon kommer ha glädje av en relation, nu och i framtiden.

 

[Comatose]

Jag skulle inte berätta, det känns bakvänt. Jag tycker att det är hans relation till sin mamma, och hans ansvar. Om jag var han skulle jag bli väldigt besviken om man gick bakom ryggen på mig på det sättet (dvs jag tror inte att det skulle gynna relationen på något sätt).

 

[Cocos]

Jag skulle inte berätta, det känns bakvänt. Jag tycker att det är hans relation till sin mamma, och hans ansvar. Om jag var han skulle jag bli väldigt besviken om man gick bakom ryggen på mig på det sättet (dvs jag tror inte att det skulle gynna relationen på något sätt).

En liten del av mig håller med dig, därför det är så knepig situation!
För samtidigt så tycker jag att dottern och farmodern ska få en chans att lära känna varandra.
Bra relationer med sina släktingar (eller icke släktingar) är ju alltid bra lixom..

 

[netia]

Jag tycker du ska berätta.
Ju färre hemligheter, desto bättre.
Farmor kan då för sig själv välja hur hon vill göra.
Tycker inte att det handlar om KKs relation till sin mamma. Utan om farmors eventuella relation till sitt barnbarn.

 

[ztsu]

Jag har inte läst alla svar. Jag vill bara säga att det går att ha en god relation till farföräldrar utan relation till pappan. Det har min äldste son. Jag var i precis samma situation som du när jag fick honom, han är nu snart 11år och har hela tiden haft en god relation till sina farföräldrar, sin ena farbror och sina kusiner utan att någon gång ha träffat sin biologiska pappa. Skall jag vara ärlig så minns jag dock inte hur de fick veta att han fanns.

 

[susanne]

Om pappan nu inte vill träffa dig, så kanske farmor kan hjälpa till att vara den kända vuxna när barn och pappa ev ska träffas i framtiden.

 

[Badger]

Det är en lång historia men ska försöka göra den kort..

Jag blev oplanerat gravid med min kk i februari förra året. Födde en frisk liten dotter i början av november.
Kk valde efter lite funderingar och tjafs att inte vara en närvarande pappa, han motiverar detta med att han är för arg på mig för att kunna ha en vettig relation till barnet. Han säger dock att han "kommer ju svara om hon ringer, för det önskar han att hans pappa gjorde".

Jag pratade med kk i slutet av graviditeten och bad honom prata med sina föräldrar så dom skulle få möjlighet att träffa sitt barnbarn.
Han vart tvärsur och sa att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" jag gjorde då ett antagande att det va pga att hon skulle "tvinga" honom att ta sitt ansvar och träffa sitt barn.
Just där och då orkade jag inte bråka så lät det va och vi har inte pratat sen dess.
Kk hemlighåller alltså för alla förutom två vänner att han blivit pappa och låtsas som att vi inte existerar. Han svarar inte på sms längre och han har bett om att slippa träffa oss i familjerätten för att skriva under faderskapet (han lever alltså i total förnekelse)

Jag kan nu inte släppa tanken på att det kanske finns en chans att bebisens farmor skulle vilja träffa henne! Farfars har ingen bra relation till sin son då han precis som sonen valde bort sitt barn...
Men farmorn verkar va jag förstått va en vettig prick och jag har nu lyckats rota reda på både namn och adress till henne.

Ska jag kontakta farmorn med risk att pappan blir skogstokig och aldrig vill se sin dotter?(chansen finns ju trots allt att han ändrar sig om nått/några år)
Hur ska jag isf kontakta henne? Brev där jag förklarar läget eller ringa, men tänker att hon kanske blir chockad och lägger på eller nått?
Ska jag bara ringa på hos henne med bebis under armen? (Känns som det sämsta alternativet)
Eller ska jag säga åt kk att prata med sin mor annars gör jag det, känns som ett hot så blir ju fel lixom och dessutom känns risken stor att han lyckas svartmåla mig rätt rejält och farmodern kanske blir avskräckt "i onödan"
Och VAD säger jag, hur förklarar jag allt utan att tala negativt om hennes son? Vill ju inte att hon eller han ska tro att jag vill skapa bråk, vill ju bara att tösen ska ha kontakt med båda delarna av släkten!

Tusen frågor och hoppas att nån har goda idéer och vill bolla lite för detta är tveklöst det största dilemmat jag stött på hittils i livet..

Inte läst tråden bara ts första inlägg.

Det känns spontant som att det är väl fantastiskt att ändå få ha en farmor om man inte har en pappa. Det kanske skulle kunna bryta en dålig cirkel av övergivande pappor i alla fall.
Brev som är ganska populärt att säga är en bra kommunikationsform tycker jag inte alls lika mycket om som telefonen som är en tvåvägskommunikation och det faktum att man Vet när man har nått fram medan brev kan komma bort. Får man inget svar vet man inte om man är påträngande som skickar flera eller om det behövs fler.
Det finns väl en gräns för hur mycket ovänskap man vill skapa med pappan för att tvinga honom berätta.
Jag skulle nog ringt farmodern, kanske. (med risk för att hon inte tror mig såklart).

Iofs skulle man ju kunna tänka sig att hon inte riktigt lyckades uppfostra honom till en bra person och då inte heller blir så intressant att ha som släkt. Vem vet.

 

[Cocos]

Jag har inte läst alla svar. Jag vill bara säga att det går att ha en god relation till farföräldrar utan relation till pappan. Det har min äldste son. Jag var i precis samma situation som du när jag fick honom, han är nu snart 11år och har hela tiden haft en god relation till sina farföräldrar, sin ena farbror och sina kusiner utan att någon gång ha träffat sin biologiska pappa. Skall jag vara ärlig så minns jag dock inte hur de fick veta att han fanns.

Det glädjen mig väldigt mycket att höra! Då finns det ju "bevis" på att min idé faktiskt kan vara en bra sådan

Om pappan nu inte vill träffa dig, så kanske farmor kan hjälpa till att vara den kända vuxna när barn och pappa ev ska träffas i framtiden.

Det är en väldigt bra idé! Har inte tänkt på det faktiskt!

 

[Cocos]

Inte läst tråden bara ts första inlägg.

Det känns spontant som att det är väl fantastiskt att ändå få ha en farmor om man inte har en pappa. Det kanske skulle kunna bryta en dålig cirkel av övergivande pappor i alla fall.
Brev som är ganska populärt att säga är en bra kommunikationsform tycker jag inte alls lika mycket om som telefonen som är en tvåvägskommunikation och det faktum att man Vet när man har nått fram medan brev kan komma bort. Får man inget svar vet man inte om man är påträngande som skickar flera eller om det behövs fler.
Det finns väl en gräns för hur mycket ovänskap man vill skapa med pappan för att tvinga honom berätta.
Jag skulle nog ringt farmodern, kanske. (med risk för att hon inte tror mig såklart).

Iofs skulle man ju kunna tänka sig att hon inte riktigt lyckades uppfostra honom till en bra person och då inte heller blir så intressant att ha som släkt. Vem vet.

Jag ringer nog när det väl blir aktuellt, svårt att gå fram allt på ett vettigt sätt i ett brev och det kan som sagt komma bort eller så..

Jag tror dock inte hans avsky till mig bottnar i en dålig uppfostran. Men visst finns risken att hon precis som honom inte vill ha nån kontakt! Då har jag iaf försökt och det känns viktigast

 

[Badger]

En tjej jag umgicks lite med i min ungdom var i samma sits som du är nu. Dottern hade ingen som helst kontakt med sin pappa. Men när han fyllde år, när dottern var 5-6 år nånting, så ringde mamman upp och dottern sa "grattis på födelsedagen, pappa" i luren. DÅ insåg han - bättre sent än aldrig - att han faktiskt var pappa och hade missat dotterns första år.
Jag vet inte hur kontakten mellan dem blev sen, detta hände när jag flyttade från stan. Men det blev ju garanterat mer än det varit innan i alla fall.

Jag har ju en fyraårig och det känns som att om man väntar tills barnet är 5-6 år, eller 9, då har mycket av den där underbara fantastiska tiden man kan ha med en farmor nästan försvunnit. Den tid då en underbar farmor kan dela sina intressen med ett litet barn och uppfostra det och influera det och tja ha väldigt roligt tillsammans. (det finns till och med de som kallar det mormorsmetoden i inlärning, någon står bredvid och bara ser barnet och uppmuntrar). En helt nyskapad relation i sjuårsåldern ser nog annorlunda ut. En surmulen lätt omogen pappa som ringer en gång i månaden och kommer på födelsedagarna är ju inte mycket att hänga i julgranen i jämförelse med en fantastisk farmor som hämtar på dagis en gång i veckan och upptäcker museer tillsammans med barnet. (sedan kan ju farmödrar vara hemska också men det går förhoppningsvis att begränsa lite då.)

 

[Cocos]

dubbelpost..

 

[mino]

Nu tänker jag vara lite djävulens advokat här men varför dra in en okänd kvinna i ditt barns liv utan att ha kollat upp henne lite mer först? Det låter så sagoboksgulligt med att få en farmor men jag tänker på alla de ilskna trådar om svärmödrar som folk skriver här. Och jag tänker på alla de halvkonstiga människor man träffar som har egenheter man absolut inte vill dra in sin familj i. Är det verkligen rakt av en bra idé att skaffa sig en släkting som kanske kommer ha tröttsama krav och synpunkter bara så där? Jag hade verkligen tänkt igenom det hela både en och två gånger och hellre valt dem jag vill att barnet ska ha kontakt med. Alternativt varit väldigt försiktig och genomtänkt med vad jag ville få ut av relationen till "farmor". Det går ju inte att backa när hemligheten väl är ute, liksom...

 

[Badger]

Jag kan möjlighet bli beskylld för att inte hålla med TS i vad hon skriver men jag är mycket medveten om att det började med om cocos skulle berätta om barnet, vilket jag fortfarande tycker - ur flera aspekter. Jag har förstått att kk inte vill ha kontakt. Men jag läser också att TS inte skulle våga låta pappan/kk träffa barnet ensam. Det jämförs med att låte vem som på stan passa barnet osv. Det är här jag tycker det spårar ur - det har varit en kk och då förutsätter jag att det är en relation som varat ett tag och att man då känner varandra lite i alla fall.

Det är möjligt att jag låter hård men jag tycker att det börjar komma fram annat som inte sagts från början. Jag tror att TS behöver tänka igenom VARFÖR pappan helt plötsligt inte skulle kunna vara ensam med barnet och vad som är syftet med att farmor ska blandas in ( även om jag tycker att det är ok) - och då menar jag vad TS VERKLIGEN har för syfte - är det med barnets bästa för ögonen eller är det andra motiv som TS kanske inte ens erkänt för sig själv? Att kk dragit sig ur bryr sig liksom lagen inte om - barnet har fortfarande rätt till sin pappa.

Jag tror ändå inte du förstår helt här. Jag tycker jättemycket om min mamma, hon har tagit väl hand om mig. Hon har mycket erfarenhet av barn. Skulle jag låtit henne ha mitt barn helt själv om hon aldrig tidigare träffat det? Nope!!! nej aldrig. Inte en enda släkting eller vän har fått ensamt ansvar för mitt barn i ens 5 minuter utan att ha blivit presenterad för barnet av någon som barnet känner tex i alla fall pratat tillsammans i tio minuter över en kopp kaffe. En gudfar tex som är med är bara rimligt.

(Det skulle kännas jätteknäppt att gå till ett socialkontor, lämna barn och barnvagn hos någon okänd tant, gå och avslappnat ta en fika medan tanten i sin tur lämnar barnvagnen till en arg person som vägrar träffa mig och så ska han gå ett varv i en park med barnvagnen? Han kan väl lika gärna ranta runt med den tom för allt det ger barnet.)

(jmf mamma dvs barnets mormor ringer på dörren man skjuter ut barnvagnen med ungen genom dörren med en snabb knuff och ett -så här ser den ut! och smäller igen dörren slänger sig på soffan och läser en god bok. Trooligt. -äkta scenario, mamma ringer på dörren -vill du ha kaffe, -här är lilla snuttis -ååh vilken söt liten snutt får jag hålla. -jaaa det får du. Kaffe dricks i tio minuter medan mormor håller babyn, -jag tar väl baby på en promenad i tio minuter så du får sova? -javisst (fast det finns mammor som inte ens tillåter det.)

 

[Gnist]

Jag hade om det var jag som var den ovetande farmodern velat veta om jag har ett okänt barnbarn och jag hade också velat träffa detta barnbarn, men jag hade inte skällt ut sonen för någonting. Däremot hade jag nog pratat med honom, försökt förstå hur han känner/tänker/resonerar och varför, för att sedan utifrån det försökt hjälpa honom framåt.

 

[MiniLi]

Jag kan delvis förstå hur du tänker, men om jag försöker sätta mig in i situationen så hade jag nog inte hört av mig till farmor..
Som jag ser det så var det du som valde att behålla det här barnet, du visste att pappan inte ville vara delaktig och då antar jag att du också förstod att den sidan av släkten kanske inte skulle finnas i barnets liv.

Klart att man kan tänka att barnet kan ha stor behållning av fler släktingar, men jag tänker istället att du säkerligen har en massa fina människor runt dig som kan fylla den rollen utan att de behöver vara släktingar.
Sen hade jag personligen absolut inte velat blanda in en okänd farmor i detta, men jag är rätt så kinkig med folk och vilka jag vill ha i mitt liv. Ser framför mig hur farmor visar sig vara en asjobbig ragata som du helst bara vill bli av med..

Vidare känns det inte alls snällt mot pappan. Visst, alla vet att det kan bli barn när man har sex. Och hur ni gick tillväga för att förhindra graviditet är ju ingen av oss andra som vet. Jag tycker också att det är oansvarigt att inte finnas tillhands när det väl gäller, men faktum är att det är hans val. Precis som att det var ditt val att behålla.
Att tvinga in någon form av kontakt med honom/hans familj känns bara fel.

Jag hade avvaktat och hoppats på att pappan med tid kommer vilja vara delaktig. Eller att han kanske lugnar sig och berättar för sin omgivning på egen hand.

Sen misstänker jag att du bara kommer avfärda det här inlägget precis som du gjort med alla andra som uttrycker liknande åsikter, men men

 

[Cocos]

Nu tänker jag vara lite djävulens advokat här men varför dra in en okänd kvinna i ditt barns liv utan att ha kollat upp henne lite mer först? Det låter så sagoboksgulligt med att få en farmor men jag tänker på alla de ilskna trådar om svärmödrar som folk skriver här. Och jag tänker på alla de halvkonstiga människor man träffar som har egenheter man absolut inte vill dra in sin familj i. Är det verkligen rakt av en bra idé att skaffa sig en släkting som kanske kommer ha tröttsama krav och synpunkter bara så där? Jag hade verkligen tänkt igenom det hela både en och två gånger och hellre valt dem jag vill att barnet ska ha kontakt med. Alternativt varit väldigt försiktig och genomtänkt med vad jag ville få ut av relationen till "farmor". Det går ju inte att backa när hemligheten väl är ute, liksom...

Jag har också tänkt på alla jobbiga svärmödrar folk pratar om. Men som jag förstått är det ju nästan alltid bara jobbigt för barnets mamma och inte för barnet! Om hon är jobbig mot dottern lär dottern inte vilja umgås så mycket och då får det ju va så. Om jag retar mig på henne så får jag väl precis som de flesta andra bita ihop och gilla läget tänker jag

Jag tror ändå inte du förstår helt här. Jag tycker jättemycket om min mamma, hon har tagit väl hand om mig. Hon har mycket erfarenhet av barn. Skulle jag låtit henne ha mitt barn helt själv om hon aldrig tidigare träffat det? Nope!!! nej aldrig. Inte en enda släkting eller vän har fått ensamt ansvar för mitt barn i ens 5 minuter utan att ha blivit presenterad för barnet av någon som barnet känner tex i alla fall pratat tillsammans i tio minuter över en kopp kaffe. En gudfar tex som är med är bara rimligt.

(Det skulle kännas jätteknäppt att gå till ett socialkontor, lämna barn och barnvagn hos någon okänd tant, gå och avslappnat ta en fika medan tanten i sin tur lämnar barnvagnen till en arg person som vägrar träffa mig och så ska han gå ett varv i en park med barnvagnen? Han kan väl lika gärna ranta runt med den tom för allt det ger barnet.)

(jmf mamma dvs barnets mormor ringer på dörren man skjuter ut barnvagnen med ungen genom dörren med en snabb knuff och ett -så här ser den ut! och smäller igen dörren slänger sig på soffan och läser en god bok. Trooligt. -äkta scenario, mamma ringer på dörren -vill du ha kaffe, -här är lilla snuttis -ååh vilken söt liten snutt får jag hålla. -jaaa det får du. Kaffe dricks i tio minuter medan mormor håller babyn, -jag tar väl baby på en promenad i tio minuter så du får sova? -javisst (fast det finns mammor som inte ens tillåter det.)

Förlåt men det sista stycket är ju bara

 

[Cocos]

Jag kan delvis förstå hur du tänker, men om jag försöker sätta mig in i situationen så hade jag nog inte hört av mig till farmor..
Som jag ser det så var det du som valde att behålla det här barnet, du visste att pappan inte ville vara delaktig och då antar jag att du också förstod att den sidan av släkten kanske inte skulle finnas i barnets liv.

Jag valde att behålla men värt att nämna är att han från början sa att han skulle ta ansvar och pratade om att vi skulle flytta ihop för barnets skull. Jag sa då att jag inte ville flytta ihop men såklart önskade att han ville vara delaktig och att vi skulle umgås med dottern tillsammans och även var för sig! Vi kom aldrig så långt att vu diskuterade kring hans släkt, det kom fram senare när han backade ur.

Klart att man kan tänka att barnet kan ha stor behållning av fler släktingar, men jag tänker istället att du säkerligen har en massa fina människor runt dig som kan fylla den rollen utan att de behöver vara släktingar.
Sen hade jag personligen absolut inte velat blanda in en okänd farmor i detta, men jag är rätt så kinkig med folk och vilka jag vill ha i mitt liv. Ser framför mig hur farmor visar sig vara en asjobbig ragata som du helst bara vill bli av med..

Vi har människor runt om kring oss som är helt fantastiska men tyvärr bara en biologisk släkting som dottern träffar regelbundet (min mamma) mina bröder träffar hon kanske en gång i månaden. Min moster är psykiskt sjuk och inte alltid lämplig att träffa dottern. Min mormor och jag kommer dåligt överens men jag åker dit med dottern ibland så dom får umgås. Min pappa och morfar är döda och min farmor bor i Värmland så henne kommer jag åka till i vår men hon är gammal och skröplig så är rädd att hon hinner dö innan vi tar oss dit

Vidare känns det inte alls snällt mot pappan. Visst, alla vet att det kan bli barn när man har sex. Och hur ni gick tillväga för att förhindra graviditet är ju ingen av oss andra som vet. Jag tycker också att det är oansvarigt att inte finnas tillhands när det väl gäller, men faktum är att det är hans val. Precis som att det var ditt val att behålla.
Att tvinga in någon form av kontakt med honom/hans familj känns bara fel.

Vi diskuterade aldrig skydd, han utgick från att jag tog hand om det (hans ord) jag skyddade mig tills det vart kaos på jobbet och jag helt enkelt glömde käka pillret.
Det är ju just det som är mitt dilemma. Jag vill ju inte gå emot hans vilja! Men samtidigt försöker jag motivera varför jag inte ska ge dottern en chans att få vara med sin släkt..

Jag hade avvaktat och hoppats på att pappan med tid kommer vilja vara delaktig. Eller att han kanske lugnar sig och berättar för sin omgivning på egen hand.

Om jag visste att han om ett par år ändrar sig och vill träffa sin dotter väntar jag gärna! Men det är ju just det att risken finns att han aldrig ens hör av sig..

Sen misstänker jag att du bara kommer avfärda det här inlägget precis som du gjort med alla andra som uttrycker liknande åsikter, men men

Inte då! Jag läser alla inlägg och funderar både 1 och 234654 gånger
Hela grejen är ju att jag inte kan bestämma mig för vad som är bäst för dottern/kk/mig/hans släkt så alla råd är välkomna!

 

[yennork]

Bara en tanke - hur stor är risken/chansen att farmor får reda på det från något annat håll?

 

[Hyacinth]

Nytt förslag: sätt in en annons.

"BARN har kommit till världen, grattis och välkommen önskar pappa xx".

Häpp så är det offentligt och sen löser sig resten.