Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Squie]

Det jag funderar över, farmor - hur gammal är hon? Det jag tänker, finns det någon risk att hon kan gå bort pga ålder? Om det sker en fördröjning innan ev. vetskap/möte, finns det en risk att hon gått bort då?

 

[Sar]

Det är en lång historia men ska försöka göra den kort..

Jag blev oplanerat gravid med min kk i februari förra året. Födde en frisk liten dotter i början av november.
Kk valde efter lite funderingar och tjafs att inte vara en närvarande pappa, han motiverar detta med att han är för arg på mig för att kunna ha en vettig relation till barnet. Han säger dock att han "kommer ju svara om hon ringer, för det önskar han att hans pappa gjorde".

Jag pratade med kk i slutet av graviditeten och bad honom prata med sina föräldrar så dom skulle få möjlighet att träffa sitt barnbarn.
Han vart tvärsur och sa att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" jag gjorde då ett antagande att det va pga att hon skulle "tvinga" honom att ta sitt ansvar och träffa sitt barn.
Just där och då orkade jag inte bråka så lät det va och vi har inte pratat sen dess.
Kk hemlighåller alltså för alla förutom två vänner att han blivit pappa och låtsas som att vi inte existerar. Han svarar inte på sms längre och han har bett om att slippa träffa oss i familjerätten för att skriva under faderskapet (han lever alltså i total förnekelse)

Jag kan nu inte släppa tanken på att det kanske finns en chans att bebisens farmor skulle vilja träffa henne! Farfars har ingen bra relation till sin son då han precis som sonen valde bort sitt barn...
Men farmorn verkar va jag förstått va en vettig prick och jag har nu lyckats rota reda på både namn och adress till henne.

Ska jag kontakta farmorn med risk att pappan blir skogstokig och aldrig vill se sin dotter?(chansen finns ju trots allt att han ändrar sig om nått/några år)
Hur ska jag isf kontakta henne? Brev där jag förklarar läget eller ringa, men tänker att hon kanske blir chockad och lägger på eller nått?
Ska jag bara ringa på hos henne med bebis under armen? (Känns som det sämsta alternativet)
Eller ska jag säga åt kk att prata med sin mor annars gör jag det, känns som ett hot så blir ju fel lixom och dessutom känns risken stor att han lyckas svartmåla mig rätt rejält och farmodern kanske blir avskräckt "i onödan"
Och VAD säger jag, hur förklarar jag allt utan att tala negativt om hennes son? Vill ju inte att hon eller han ska tro att jag vill skapa bråk, vill ju bara att tösen ska ha kontakt med båda delarna av släkten!

Tusen frågor och hoppas att nån har goda idéer och vill bolla lite för detta är tveklöst det största dilemmat jag stött på hittils i livet..

Jag hade inte tagit någon hänsyn till pappan utan kontaktat farmorn ( men se för Guds skull till att det är " rätt" farmor!). Jag hade inte blandat in npgon annan utan skickat ett brev med kontaktuppgifter och foto på barnet och sedan ringt.

 

[Tora]

@Pigan @Hyacinth Hua! Jag skulle aldrig i livet skicka iväg min 3 månaders bebis med en karl hon aldrig träffat, pappan eller ej! Fine att han var med vid avelsögonblicket men för att få möjligheten att promenera iväg med bebisen som jag suttit ihop med i typ ett år behöver han bete sig aningens bättre än vad @Cocos beskrivit!

Cocos, jag skulle tagit kontakt med farmodern. Vill hon träffa lilla E och ha en relation med henne så har både du, E och farmodern dragit vinstlott.

Om farmorn inte vill träffa E så har du tagit den smällen åt E. Lilla E blir ju varken ledsen eller besviken nu eftersom hon är så liten. Om du istället väntar tills E är tillräckligt stor för att själv vilja ta den första kontakten är risken större att hon blir sårad om farmodern inte vill. Du blir liksom skyddsbarriären om du tar den första kontakten nu.

Mvh Miks

Så klokt skrivet

 

[Amha]

Jag förstår inte heller hur man kan skicka iväg barnet med en människa det aldrig träffat. Tycker att umgänge tillsammans med en person barnet i fråga känner igen är vettigt tills barnet och pappan har träffats några gånger med jämna mellanrum. Min dotter har flera nära släktingar jag aldrig skulle sätta som barnvakt idag då dessa inte träffar henne tillräckligt regelbundet för att ha en relation till henne. Hade inte heller skickat iväg barnet ensam som spädis med en för barnet okänd person om jag inte varit tvungen, särskilt inte om jag inte vet hur den reagerar på barnskrik t.ex.

 

[Cocos]

Japp. Hans relation, hans ansvar. Det vore annorlunda om du hade en relation till henne sedan innan tycker jag.

Du kan ju skicka kort på BARNET och info till honom om du vill, men i övrigt skulle jag faktiskt inte lyfta ett finger.


Tillägg: annars, varför begränsa det till farmor? Kusiner, hans ev syskon mm har väl annars lika rätt?

Fast nu är ju grejen den att dom har möjlighet att få en relation. Varför inte ta chansen?

Han har bett mig att inte höra av mig överhuvudtaget och det har jag respekterat så gott jag kunnat! Har skickat tre sms sen dottern föddes och alla har varit frågor till honom om hur han vill gå tillväga med faderskapstester m.m

Vem har sagt att jag inte ska försöka med resten av hans familj?!?
Han har ett helsyskon och två halvsyskon på pappas sida (vad jag vet) och säkert massa fastrar och annan släkt. Men det blir lite mastigt för mig att kontakta alla samtidigt och börjar med farmodern då det måste börjas i nån ända helt enkelt..

 

[Cocos]

Lagen ger pappan rätt att träffa sitt barn. Så är det. Om han sedan är konstaterat olämplig så kan det ske t ex under "övervakning". Ovana lär inte räknas som diskvalificerande. De flesta är ovana vid spädbarn idag när de blir föräldrar. Finns endast ett sätt att få vana - träffa små barn. Berätta för din handläggare om din oro och att den tom innebär att du tror att han skulle göra något dumt. Tycker mig förstå att dottern inte riktigt är nyfödd utan att hon är några månader redan.....

Dottern är 4 månader och väldigt enkelt att ha att göra med. Men jag lämnar inte henne till nån för henne främmande människa det går emot alla mina instinkter.
Han ska absolut slippa att ha mig med men kk har aldrig träffat min gudfar så han tycker förhoppningsvis inte att det är lika jobbigt att han är med som om jag vore det.

@Pigan @Hyacinth Hua! Jag skulle aldrig i livet skicka iväg min 3 månaders bebis med en karl hon aldrig träffat, pappan eller ej! Fine att han var med vid avelsögonblicket men för att få möjligheten att promenera iväg med bebisen som jag suttit ihop med i typ ett år behöver han bete sig aningens bättre än vad @Cocos beskrivit!

Cocos, jag skulle tagit kontakt med farmodern. Vill hon träffa lilla E och ha en relation med henne så har både du, E och farmodern dragit vinstlott.

Om farmorn inte vill träffa E så har du tagit den smällen åt E. Lilla E blir ju varken ledsen eller besviken nu eftersom hon är så liten. Om du istället väntar tills E är tillräckligt stor för att själv vilja ta den första kontakten är risken större att hon blir sårad om farmodern inte vill. Du blir liksom skyddsbarriären om du tar den första kontakten nu.

Mvh Miks

Word exakt så!

Det jag funderar över, farmor - hur gammal är hon? Det jag tänker, finns det någon risk att hon kan gå bort pga ålder? Om det sker en fördröjning innan ev. vetskap/möte, finns det en risk att hon gått bort då?

Nej hon är 63 år så hon borde inte trilla av pinn än på några år.

 

[Squie]

Nej hon är 63 år så hon borde inte trilla av pinn än på några år.

Aha, va bra.

 

[Tora]

Fast nu är ju grejen den att dom har möjlighet att få en relation. Varför inte ta chansen?

Han har bett mig att inte höra av mig överhuvudtaget och det har jag respekterat så gott jag kunnat! Har skickat tre sms sen dottern föddes och alla har varit frågor till honom om hur han vill gå tillväga med faderskapstester m.m

Vem har sagt att jag inte ska försöka med resten av hans familj?!?
Han har ett helsyskon och två halvsyskon på pappas sida (vad jag vet) och säkert massa fastrar och annan släkt. Men det blir lite mastigt för mig att kontakta alla samtidigt och börjar med farmodern då det måste börjas i nån ända helt enkelt..

Dessutom om farmodern är positiv till kontakt så kan hon ju kanske hjälpa till med resten av släkten.

 

[Cocos]

Dessutom om farmodern är positiv till kontakt så kan hon ju kanske hjälpa till med resten av släkten.

Lite så jag tänker!
kk har ju ingen kontakt med sin pappa då han bara va närvarande till o från under kk's uppväxt (släktdrag ) så det känns dumt att börja kontakta farfarn..
Och det skulle kännas märkligt att kontakta nån moster eller kusin, känns mer naturligt att ta dom som är närmast i släkten först

 

[Cocos]

Jag förstår inte heller hur man kan skicka iväg barnet med en människa det aldrig träffat. Tycker att umgänge tillsammans med en person barnet i fråga känner igen är vettigt tills barnet och pappan har träffats några gånger med jämna mellanrum. Min dotter har flera nära släktingar jag aldrig skulle sätta som barnvakt idag då dessa inte träffar henne tillräckligt regelbundet för att ha en relation till henne. Hade inte heller skickat iväg barnet ensam som spädis med en för barnet okänd person om jag inte varit tvungen, särskilt inte om jag inte vet hur den reagerar på barnskrik t.ex.

Jag antar att personer som tycker det är en bra idé att lämna iväg barnet med en okänd människa inte har barn själv..
Som du säger kvittar det ju om barnet är släkt med personen för det känns inte okej om dom inte känner varandra lite.
Jag skulle ju inte gå ut på stan och ragga barnvakt av okända människor, lika lite vill jag att pappan har henne ensam!
Nog för att han är hennes far men det kan bli så fel.
Just det där med barnskrik kan ju vissa reagera på med stress och bli helt handlingsförlamade. Även om dottern inte dör av att skrika i 10 minuter så kan jag tänka mig att det skulle vara väldigt jobbigt för kk!

 

[Pigan]

Jag har endast ett biologiskt barn som dog under förlossningen. Jag har däremot varit med o fostrat 3 barn som maken hade med i boet. Jag har på nära håll sett hur illa det kan bli när ett barn hindras träffa ena sidan.Jag ser för närvarande hur ett syskonbarn kommer i kläm därför att föräldrar inte kommer överens.

Sen får cocos ursäkta - fadern var din kk och du blev med barn men du vågar inte låta hinom träffa sin egen dotter för att du inte vet vad han kan tänkas göra. Hur i hela friden vågade du hoppa i säng med honom då? Vad skulle du gjort om ni fortsatt vata ett par eller är det något du missat berätta nu när du ställer frågor? Du jämför med att lämna till en okänd, det är han väl ändå inte. Ni har haft en relation säger du och då är han väl inte okänd? Tom om han vore ett one night stand har han laglig rätt att träffa sitt barn - för barnets skull.

Sen är det inte heller så att han nu direkt ska ha barnet i timmar. I sådana fall som ditt börjar man med korta umgängen och ofta inte ensamma utan med den andre föräldern med och det är för barnets skull man gör så här. Barnet har laglig rätt till båda sina föräldrar.

Sen att farmor inte är mer än 63 år - det innebär inte att hon inte kan dö hastigt. En kollega åkte på semester och kom aldrig tillbaka utan det blev begravning i stället - livet är kort o kan snabbt ta slut.

 

[Tora]

Jag har endast ett biologiskt barn som dog under förlossningen. Jag har däremot varit med o fostrat 3 barn som maken hade med i boet. Jag har på nära håll sett hur illa det kan bli när ett barn hindras träffa ena sidan.Jag ser för närvarande hur ett syskonbarn kommer i kläm därför att föräldrar inte kommer överens.

Sen får cocos ursäkta - fadern var din kk och du blev med barn men du vågar inte låta hinom träffa sin egen dotter för att du inte vet vad han kan tänkas göra. Hur i hela friden vågade du hoppa i säng med honom då? Vad skulle du gjort om ni fortsatt vata ett par eller är det något du missat berätta nu när du ställer frågor? Du jämför med att lämna till en okänd, det är han väl ändå inte. Ni har haft en relation säger du och då är han väl inte okänd? Tom om han vore ett one night stand har han laglig rätt att träffa sitt barn - för barnets skull.

Sen är det inte heller så att han nu direkt ska ha barnet i timmar. I sådana fall som ditt börjar man med korta umgängen och ofta inte ensamma utan med den andre föräldern med och det är för barnets skull man gör så här. Barnet har laglig rätt till båda sina föräldrar.

Sen att farmor inte är mer än 63 år - det innebär inte att hon inte kan dö hastigt. En kollega åkte på semester och kom aldrig tillbaka utan det blev begravning i stället - livet är kort o kan snabbt ta slut.

Har du ens läst tråden?

Här är det ingen som försöker hindra något, snarare tvärtom.

 

[TinyWiny]

Jag har endast ett biologiskt barn som dog under förlossningen. Jag har däremot varit med o fostrat 3 barn som maken hade med i boet. Jag har på nära håll sett hur illa det kan bli när ett barn hindras träffa ena sidan.Jag ser för närvarande hur ett syskonbarn kommer i kläm därför att föräldrar inte kommer överens.

Sen får cocos ursäkta - fadern var din kk och du blev med barn men du vågar inte låta hinom träffa sin egen dotter för att du inte vet vad han kan tänkas göra. Hur i hela friden vågade du hoppa i säng med honom då? Vad skulle du gjort om ni fortsatt vata ett par eller är det något du missat berätta nu när du ställer frågor? Du jämför med att lämna till en okänd, det är han väl ändå inte. Ni har haft en relation säger du och då är han väl inte okänd? Tom om han vore ett one night stand har han laglig rätt att träffa sitt barn - för barnets skull.

Sen är det inte heller så att han nu direkt ska ha barnet i timmar. I sådana fall som ditt börjar man med korta umgängen och ofta inte ensamma utan med den andre föräldern med och det är för barnets skull man gör så här. Barnet har laglig rätt till båda sina föräldrar.

Sen att farmor inte är mer än 63 år - det innebär inte att hon inte kan dö hastigt. En kollega åkte på semester och kom aldrig tillbaka utan det blev begravning i stället - livet är kort o kan snabbt ta slut.

Men nu känner jag att jag får försvara @Cocos här alltså även om jag vet att hon kan göra det utmärkt själv. De hade inget förhållande, de var KK´s. Det är inte alls säkert att Cocos hade valt att ha ett vanligt förhållande med mannen ifråga överhuvudtaget utan de var just KK`s. Det är iallafall för mig en enorm skillnad mot om de hade planerat sin framtid ihop.

Cocos valde att behålla barnet som blev till och självklart har barnet rätt att träffa sin pappa, något annat har inte Cocos sagt heller utan vad hon vänder sig emot är att pappan ska träffa barnet ensam. Cocos vill att pappan ska träffa barnet tillsammans med hennes gudfar eftersom KK`n vägrar träffa Cocos överhuvudtaget. Han vill i nuläget inte träffa barnet heller så oavsett hur mycket barnet har rätt till båda sina föräldrar så är det verkligen ingen bra lösning att han som familjerätten anser ska "låna" dottern då och då ensam. Han känner inte barnet och hon känner inte honom. Jag hade aldrig lämnat något av mina barn till någon barnet inte kände även om det skulle råka vara barnets bioförälder när de var små. Eftersom du har fostrat någon annans biobarn så borde du veta att en förälder som spelar roll i barnets liv det är inget man bara blir utan att ha en relation till dem, det är något man är och förtjänar att få vara. Pappan i det här fallet har verkligen inte förtjänat att vara pappa då han inte ens har sett sitt barn fast hon är fyra månader gammal. Det finns det verkligen ingen ursäkt för.

Det är barnet som har rätt till sin pappa, inte tvärtom och jag är helt övertygad om att för barnets del så är det verkligen ingen fördel att en för henne okänd man kommer och hämtar henne då och då för att gå en barnvagnspromenad på tio minuter. Hon behöver träffa sin pappa ihop med någon som hon är trygg med och vem det är får pappan bara tugga i sig för hans dotters skull. Det är han som har valt att inte vara med ifrån början och då får han också ta omaket att lära känna henne nu under för henne trygga former. Det viktiga i allt det här är barnet och det är Cocos enormt medveten om. Jag undrar faktiskt om du och jag ens har läst samma tråd när du uttrycker dig mot Cocos som du gör.

 

[Amha]

Jag har endast ett biologiskt barn som dog under förlossningen. Jag har däremot varit med o fostrat 3 barn som maken hade med i boet. Jag har på nära håll sett hur illa det kan bli när ett barn hindras träffa ena sidan.Jag ser för närvarande hur ett syskonbarn kommer i kläm därför att föräldrar inte kommer överens.

Sen får cocos ursäkta - fadern var din kk och du blev med barn men du vågar inte låta hinom träffa sin egen dotter för att du inte vet vad han kan tänkas göra. Hur i hela friden vågade du hoppa i säng med honom då? Vad skulle du gjort om ni fortsatt vata ett par eller är det något du missat berätta nu när du ställer frågor? Du jämför med att lämna till en okänd, det är han väl ändå inte. Ni har haft en relation säger du och då är han väl inte okänd? Tom om han vore ett one night stand har han laglig rätt att träffa sitt barn - för barnets skull.

Sen är det inte heller så att han nu direkt ska ha barnet i timmar. I sådana fall som ditt börjar man med korta umgängen och ofta inte ensamma utan med den andre föräldern med och det är för barnets skull man gör så här. Barnet har laglig rätt till båda sina föräldrar.

Sen att farmor inte är mer än 63 år - det innebär inte att hon inte kan dö hastigt. En kollega åkte på semester och kom aldrig tillbaka utan det blev begravning i stället - livet är kort o kan snabbt ta slut.

Du verkar inte förstå vad vi har skrivit. Pappan är inte okänd för cocos, han är okänd för barnet och vi är många som anser att det inte någonstans är korrekt att lämna barnet med någon som barnet inte har träffat bara för att det råkar vara pappan. Jag förstår inte hur du tänker? Ska barnet automatiskt fatta att det är dess andra förälder eller är det bara så enkelt att barnet är för litet för att man ska väga in barnets bästa i en relation med sin andra förälder?

Självklart har BARNET rätt till sina föräldrar (stor skillnad!) och det är klart att man inte ska hindra umgänge men nu är det ju pappan som uppenbart inte är intresserad av att engagera sig i barnet och har man valt att inte vara med måste man ju förstå att barnet måste bilda en relation till personen innan man lämnar bort barnet. Jag förstår inte vad som anses konstigt i det?

 

[Pigan]

Jag har läst tråden. Jag har flera gånger hänvisat till att lagen ska utgå från barnets behov och rätt. Jag har hänvisat cocos till att prata med handläggaren.

Att jag ens tog upp egen erfarenhet var därför att cocos utgick från att jag inte hade/ hade haft barn. I början av tråden ser jag annat i texten än det som kommer nu då cocos inte skulle lämna barnet till pappan därför att hon inte litar på pappan. Där börjar lagen bli fyrkantig och tar inte hänsyn till sådan oro. Vad jag tycker om det kan vi lämna därhän. Däremot undrar jag vad TS grundar oron på mer än att kk inte är van vid barn. Jag försöker också förklara hur man hanterar detta från myndigheternas sida.

Jag kan möjlighet bli beskylld för att inte hålla med TS i vad hon skriver men jag är mycket medveten om att det började med om cocos skulle berätta om barnet, vilket jag fortfarande tycker - ur flera aspekter. Jag har förstått att kk inte vill ha kontakt. Men jag läser också att TS inte skulle våga låta pappan/kk träffa barnet ensam. Det jämförs med att låte vem som på stan passa barnet osv. Det är här jag tycker det spårar ur - det har varit en kk och då förutsätter jag att det är en relation som varat ett tag och att man då känner varandra lite i alla fall.

Det är möjligt att jag låter hård men jag tycker att det börjar komma fram annat som inte sagts från början. Jag tror att TS behöver tänka igenom VARFÖR pappan helt plötsligt inte skulle kunna vara ensam med barnet och vad som är syftet med att farmor ska blandas in ( även om jag tycker att det är ok) - och då menar jag vad TS VERKLIGEN har för syfte - är det med barnets bästa för ögonen eller är det andra motiv som TS kanske inte ens erkänt för sig själv? Att kk dragit sig ur bryr sig liksom lagen inte om - barnet har fortfarande rätt till sin pappa.

 

[Lejonelle]

Han är ingen elak människa egentligen så tror han är helt ofarlig för mig.

Bra. Jag skrev det jag skrev för säkerhets skull för det är lätt att sitta här på Buke och tycka att du ska göra si eller så, utan att förstå att du kanske därmed skulle utsätta dig för risker.

Tycker du resonerar klokt och har din dotters bästa för ögonen och då kan du lugnt, när faderskapserkännandet är undertecknat, informera att du kommer ta kontakt med farmor själv, och så helt enkelt göra det.

 

[keilir]

Att kk dragit sig ur bryr sig liksom lagen inte om - barnet har fortfarande rätt till sin pappa.

Men om pappan inte vill så kan man väl inte tvinga honom? Tycker ts har gjort en del för att försöka få pappan att träffa sitt barn men han vill ju inte... Att barnet ev skulle kunna få lära känna sin farmor ser jag bara som något bra, om kvinnan är en vettig typ.

Hade aldrig skickat iväg min bebis ensam med någon BARNET inte känner, för det är barnet som inte känner pappan, cocoa känner honom men det hjälper ju inte barnet.

 

[TinyWiny]

Men om pappan inte vill så kan man väl inte tvinga honom? Tycker ts har gjort en del för att försöka få pappan att träffa sitt barn men han vill ju inte... Att barnet ev skulle kunna få lära känna sin farmor ser jag bara som något bra, om kvinnan är en vettig typ.

Hade aldrig skickat iväg min bebis ensam med någon BARNET inte känner, för det är barnet som inte känner pappan, cocoa känner honom men det hjälper ju inte barnet.

Nej vårt rättssystem är så sjukt att en förälder kan aldrig tvingas träffa sitt barn men ett barn som absolut inte vill träffa en förälder går det alldeles utmärkt att tvinga Även om den ena föräldern systematiskt har misshandlat och hotat både barnet och den andra föräldern och den andra föräldern och barnet har fått skyddad identitet så kan den misshandlande föräldern få träffa sitt barn ändå. Barn har inget rättsskydd värt namnet idag. Ändå säger man att man i rätten utgår ifrån barnets bästa. Det tycker jag att man i många fall inte gör alls.

 

[TinyWiny]

Jag har läst tråden. Jag har flera gånger hänvisat till att lagen ska utgå från barnets behov och rätt. Jag har hänvisat cocos till att prata med handläggaren.

Att jag ens tog upp egen erfarenhet var därför att cocos utgick från att jag inte hade/ hade haft barn. I början av tråden ser jag annat i texten än det som kommer nu då cocos inte skulle lämna barnet till pappan därför att hon inte litar på pappan. Där börjar lagen bli fyrkantig och tar inte hänsyn till sådan oro. Vad jag tycker om det kan vi lämna därhän. Däremot undrar jag vad TS grundar oron på mer än att kk inte är van vid barn. Jag försöker också förklara hur man hanterar detta från myndigheternas sida.

Jag kan möjlighet bli beskylld för att inte hålla med TS i vad hon skriver men jag är mycket medveten om att det började med om cocos skulle berätta om barnet, vilket jag fortfarande tycker - ur flera aspekter. Jag har förstått att kk inte vill ha kontakt. Men jag läser också att TS inte skulle våga låta pappan/kk träffa barnet ensam. Det jämförs med att låte vem som på stan passa barnet osv. Det är här jag tycker det spårar ur - det har varit en kk och då förutsätter jag att det är en relation som varat ett tag och att man då känner varandra lite i alla fall.

Det är möjligt att jag låter hård men jag tycker att det börjar komma fram annat som inte sagts från början. Jag tror att TS behöver tänka igenom VARFÖR pappan helt plötsligt inte skulle kunna vara ensam med barnet och vad som är syftet med att farmor ska blandas in ( även om jag tycker att det är ok) - och då menar jag vad TS VERKLIGEN har för syfte - är det med barnets bästa för ögonen eller är det andra motiv som TS kanske inte ens erkänt för sig själv? Att kk dragit sig ur bryr sig liksom lagen inte om - barnet har fortfarande rätt till sin pappa.

@Cocos utgår också ifrån barnets behov och rätt. Hon går till och med steget längre och vill erbjuda sitt barn tillgång till hennes pappas sida av släkten dessutom fast hon inte har någon skyldighet till det. Eftersom pappan inte vill träffa sitt barn så hade hon aldrig fått tillgång till den sidan av sin släkt om inte hennes mamma hade tagit kontakt med dem och vem är lämpligare att börja med än farmor? Farfar har ju inte brytt sig om sitt eget barn så honom känns det kontraproduktivt att ta kontakt med även om han kanske också kommer in i bilden senare om han har lust med det. Det är många som fullkomligt har struntat i sina barn men som senare inser vad de har missat och försöker ta igen det med sina barnbarn.

Du ser inga problem med att lämna över ett barn vars pappa har struntat fullkomligt i henne sedan hon blev till? Som inte vill ha henne och som inte bryr sig om henne? Det gör jag. Jag hade varit livrädd för att pappan skulle göra henne illa. En sådan människa hade jag inte lämnat mitt barn till ensam när hon var fyra månader gammal. Lagen säger att barnet har rätt till båda sina föräldrar men lagen säger också att det är förälderns (mammans i det här fallet då det är vårdnadshavaren som avses) skyldighet att skydda barnet ifrån att fara illa. En fyra månaders bebis som blir lämnad med en för henne fullkomligt okänd människa far illa. Hon lär känna sig otrygg och bli rädd. Det är inte rätt mot barnet på något sätt. Cocos har sagt upprepade gånger att pappan gärna får träffa barnet men inte ensam. Varför har du så svårt att förstå det? Tror du att Cocos bebis på något magiskt sätt känner igen sin pappa fast de aldrig har träffats? Hon har inte ens hört hans röst när hon låg i magen så hur det skulle gå till är för mig en gåta!

Att man har varit KK med någon är inte att likställa med någon man hade valt att ha ett förhållande med. Jag förstår att du har svårt att ta in det men det är inte samma kriterier på en KK som på en person man inleder ett förhållande med. Det finns normalt sett en väldigt bra anledning till att det är just en KK och inte en partner. Varför utgår du ifrån att de har en relation? De har ju ingen relation, de var KK. De kanske hade varit KK´s i en vecka vad vi vet. De kanske inte känner varandra utanför sängen överhuvudtaget även om de hade varit KK´s i ett år eller mer. De kanske aldrig pratade överhuvudtaget mer än hej och hejdå utan hade enbart sex.

Du låter inte hård i mina öron utan det låter som att du inte har förstått utgångsbetingelserna och därför gör konstiga antagelser utifrån det.

 

[Cocos]

Jag har endast ett biologiskt barn som dog under förlossningen. Jag har däremot varit med o fostrat 3 barn som maken hade med i boet. Jag har på nära håll sett hur illa det kan bli när ett barn hindras träffa ena sidan.Jag ser för närvarande hur ett syskonbarn kommer i kläm därför att föräldrar inte kommer överens.

Därför hindrar jag inte dottern från att träffa sin släkt utan försöker som du säkert förstått att knyta en kontakt till farmodern till att börja med.

Sen får cocos ursäkta - fadern var din kk och du blev med barn men du vågar inte låta hinom träffa sin egen dotter för att du inte vet vad han kan tänkas göra. Hur i hela friden vågade du hoppa i säng med honom då? Vad skulle du gjort om ni fortsatt vata ett par eller är det något du missat berätta nu när du ställer frågor? Du jämför med att lämna till en okänd, det är han väl ändå inte. Ni har haft en relation säger du och då är han väl inte okänd? Tom om han vore ett one night stand har han laglig rätt att träffa sitt barn - för barnets skull.

Han är okänd för dottern, du kanske tycker jag ska förklara för min 4 månaders bebis att "det är lugnt för dig att vara med den här främlingen för han är din biologiska far"?!
Kk är en av de finaste och roligaste personer jag mött i mitt liv. Men som i flera andra fall så vart han klart personlighetsförändrad när han vart förälder mot sin vilja..
Om vi hade varit ett par och tagit hand om dottern tillsammans hade han ju fått ha henne ensam så mycket han vill, men det är väl ändå en helt annan situation än den nuvarande?!?

Sen är det inte heller så att han nu direkt ska ha barnet i timmar. I sådana fall som ditt börjar man med korta umgängen och ofta inte ensamma utan med den andre föräldern med och det är för barnets skull man gör så här. Barnet har laglig rätt till båda sina föräldrar.

Är du inte läskunnig eller har du precis som jag vaknat på fel sida? Har ju skrivit att han isf skulle ha henne i 10 min (detta är familjerättens förslag) men problemet är ju att han INTE vill träffa MIG eller dottern! Finns en chans att han vill träffa henne om jag håller mig borta så har jag ju skrivit att han får göra det i sällskap av en släkting till mig.

Sen att farmor inte är mer än 63 år - det innebär inte att hon inte kan dö hastigt. En kollega åkte på semester och kom aldrig tillbaka utan det blev begravning i stället - livet är kort o kan snabbt ta slut.

Ja jag kan ju också dö imorgon... Och?