Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Cocos]

@ameo får ursäkta rörigt inlägg, ett svar finns i det jag citerade från dig.. Vette tusan hur man gör sådär som du gjorde

 

[Cocos]

Först: han är alla varianter av tratt som finns! Papp, röv, ap, skit.
Sen: Att du säger det igen (det om farmor inte om trattarna) nu när dottern är född tycker jag är för att markera att detta är något du känner är viktigt för din dotter och inte bara ett infall och säg rakt ut precis det du skrev; det slutade handla om honom eller dig sekunden hon föddes för nu handlar allt du gör om henne och vad som kommer göra hennes liv så bra som möjligt. Om han inte kan ta in den informationen säger det mer om honom än något annat....
Och tro mig jag förstår din känsla av att önska honom blöta strumpor på vintern och blåa tröskelstötta tånaglar för all framtid eller att vilja puckla honom gul och blå för han straffar sin oskyldiga dotter för sina egna issues- det är inget du ska ha dåligt samvete för utan det är naturligt. Det som gör dig till en bra mamma är att du släpper alla dina hämndtankar och sätter din dotter i första hand- även om han tolkar det precis tvärtom!
Om han börjar gaffla om du är dum och du är hämndlysten så säg till honom att hans tolkningar och tankar och åsikter om dina handlingar får stå för honom men du kommer aldrig undvika något som kan berika din dotters liv bara för han inte vill acceptera hennes existens. Du sätter din dotter först, vad han gör får han själv leva med.

Han kunde ju inte ta in den informationen förut, jag är dömande och tror inte att det kommer gå in vid en upprepning heller men kan ju va värt ett försök.
Samtidigt är det ju så att han har bett mig att inte höra av mig alls så om jag berättar detta hör jag ju av mig och då blir han tvär redan pga kontakten och det blir rätt dödsdömt redan från början (jag har testat detta..)
Skriver jag ett mejl/brev VET jag att han kommer ignorera det.
Ärligt talat är jag inte så sugen på att prata med honom i telefon finns en risk att jag inte kan hålla en trevlig ton då hans orimligt korkade antaganden och självömkningar med offerkoftan hårt åtdragen provocerar mig rätt rejält.
Får fixa en valium, en barnvakt och sen ringa

 

[Aliche]

Fast jag tycker att antingen så tar du när ni ses, om ni ses vid underskrivningen eller så skickar du ett kort sms. Telefonsamtal kan bli utdraget och svårt att få till bra. Han behöver inte få möjlighet att ifrågasätta och gagga. Du ger information och vad han gör med den är upp till honom.

 

[Cocos]

Fast jag tycker att antingen så tar du när ni ses, om ni ses vid underskrivningen eller så skickar du ett kort sms. Telefonsamtal kan bli utdraget och svårt att få till bra. Han behöver inte få möjlighet att ifrågasätta och gagga. Du ger information och vad han gör med den är upp till honom.

Han har ju tackat nej till att skriva under pappret samtidigt som mig och dottern.. Jag kan skicka ett sms till honom men tycker det är svårt för tänk om han inte fått det och så kontaktar jag farmodern så blir det ännu struligare för att han hade velat berätta själv!
(Jag ör medveten om att min negativa inställning är rätt överdriven just nu, men är bara jäkligt less på att allt ska va så knepigt hela tiden)

 

[Aliche]

Fast alltid när jag skickar sms så står det "levererat" och sen "läst" när de läst det. Så då vet jag Man får vara lite negativ när ens dotters pappa är en tratt av rang.

 

[Görel]

@Cocos jag förstår inte hur du tolkar lagstiftningen, men det verkar vara på ett felaktigt sätt.

 

[Madick]

Som jag ser det så finns det ju egentligen ingen anledning för dig att jaga reda på farmodern förrän dottern är så stor att hon har något som helst utbyte av att träffa sin farmor. Jag får känslan av att du stressar fram den kontakten och förstår inte varför.


Det är inte säkert att han gör det.
I min omgivning, ungefär vid samma tidpunkt som den jag nämnde tidigare, föddes en oplanerad flicka vars far tvärvägrade acceptera faderskapet. Han hade nämligen en kompis där faderskapstestet sagt typ 90% sannolikhet, men där kompisen inte ens varit med tjejen - det var dock äldre tiders testmetod.
När dottern blev lite äldre var hon en kopia av sin far, som till och med ärvt hans "jävla eksem" (som mamman uttryckte det) och deras gemensamma bekanta ifrågasatte hur sjutton han kunde neka till henne.
(även här är jag osäker på hur det blev när dottern blev äldre, då jag tappade kontakten med både mamman (ytligt bekant) och pappan (som jag jobbade ihop med ett tag))

Jag tror mer på att du ska prata ut med honom. Men vänta lite så att han hinner svalna lite i känslorna. (kanske hoppades han på att ett faderskapstest skulle visa att någon annan var far...) Det är väl ingen panik i butiken?

En stor fördel med att ta kontakt och få en bra relation med farmodern är ju att utöka ett kontaktnät, det är inte alls så lätt att vara ensamstående småbarnsmamma... alla chanser att utöka involverade tycker jag man ska ta.

 

[Tora]

Jag menade mer dels att man inte har större chans att träffa på en människa man vill ha i sitt liv okända blodsband än om man raggar upp någon i kön på Ica. Och för att understryka viktigheten vad man gör i en relation spelar mer roll än blodsbanden. Alltså om jag fick veta idag att jag är adopterad skulle jag fortfarande älska min syster av hela mitt hjärta på ett sätt jag inte kommer att kunna göra med någon som är min syster i blod men som jag inte känner.

Så du känner inte din farmor, hon är helt okänd för dig? För annars missar du min poäng grovt.



Ja, men precis.
Ok, ja men det förstår jag, det låter bra.

Jag blev (häromdagen faktiskt) kontaktad av en nära släkting till min partner han inte visste att han hade. Den personen ringde mig (enbart mitt nummer och inte min partners som är sökbart), när jag inte svarade fick jag ett SMS som sa typ "Hej, jag heter X, är det du som är Mammas kan du vänligen ringa mig.", när jag ringde upp frågade hon om jag var gift med min partner och berättade att hon var släkt med honom och ville komma i kontakt med honom.

Så tja, ring henne när du är säker på att hon är hon? Eller ring och fråga "Är det du som är mamma till KK?" (fast ja, du kan ju använda hans namn och inte benämna honom som KK då. )

Nej jag känner inte min farmor.

Om jag fick reda på nu att jag har en okänd halvsyster så skulle hon omedelbart betyda mycket mer för mig än en främling på Ica.

För mig är familjen mycket viktig.

 

[Cocos]

@Cocos jag förstår inte hur du tolkar lagstiftningen, men det verkar vara på ett felaktigt sätt.

Jag tror inte jag tolkar alls, utan jag anser att min dotter ska ha möjlighet att få kontakt med sin släkt!
Självklart är hennes far inte skyldig att berätta om henne för sina föräldrar men det är vad jag förstått enligt lagen är jag inte skyldig att göra honom till viljes..
Jag kan ha fattat helt fel, är det så att jag inte har laglig rätt att kontakta hennes släktingar så får jag ju låta bli. Fattade det dock som att det va tillåtet?!

 

[Tora]

@Aliche och @Cocos papphatt var det.
En hatt av papper är helt värdelös. Tål ingenting.
Sen kan man säga rövhatt också men det är inte fullt lika barnvänligt

Och du Cocos, att byta avatar bara så där är inte snällt. Du förvirrar mig helt

 

[Tora]

En stor fördel med att ta kontakt och få en bra relation med farmodern är ju att utöka ett kontaktnät, det är inte alls så lätt att vara ensamstående småbarnsmamma... alla chanser att utöka involverade tycker jag man ska ta.

Ja och om man nu ändå vill kontakta farmodern så hade jag om jag varit henne blivit överlycklig för ynnesten att få vara med redan från början. Första året är dom ju bara dom där söta små bebisarna.

När dom blir ett år så blir dom söta små änglarna plötsligt . Och vid två år och sedan går det bara utför.......

 

[Alexandra_W]

Mycket bra har sagts. Jag vill bara lägga till en spontan tanke.

Min morfar dog långt innan jag föddes. Min mormor dog när jag var 11 år. Min farfar träffade jag aldrig (förskjuten av hela släkten, lång story). Min farmor dog för några år sedan så hon fanns i livet hela tiden.

Så det som fanns i far- och morförälderväg var farmor och i början mormor. Min farmor är en kvinna jag respekterade och hyser den djupaste beundran för som vuxen, men som barn var jag inte så förtjust. Låt oss säga det var en vass tant...

Mormor bodde i andra änden av landet. Men mormor, älskade mormor. Hon var sån där sagomormor typ, åtminstone ur ett barns perspektiv.

Hursom helst, redan som liten var jag lite avundsjuk på kompisarna som hade farmor och farfar oxh mormor och morfar osv. När jag "bara" hade.

Så juridisk rättighet eller ej - jag tycker det är självklart att farföräldrarna (ja i detta fall är det väl bara farmor som är aktuell) ska få möjlighet till kontakt om de vill.

Min pappa har blivit osams med två av sina döttrar. Vilket lett till att han har flera barnbarn som han inte har träffat. Barnen går det kanske ingen nöd på, men jag vet att det smärtar pappa. Just det med barnbarnen - det är värre för honom än att inte ha kontrakt med sina egna barn.

 

[Melisen]

Förr eller senare kommer ju förmodligen farmodern få informationen ändå. Din dotter kommer kanske bli nyfiken och vilja söka upp när hon blir äldre eller så händer nåt annat, jag tror inte att det blir lättare för farmodern att få informationen senare om det nu blir så. Eftersom du är ok med att hon och dottern har en relation om farmodern vill det så känns det mest fair att hon så snart som möjligt får fatta beslut om huruvida hon är intresserad eller inte.

Min bror är uppvuxen utan någon kontakt med sin biologiska pappa på pappans initiativ. Han har dock vetat vem pappan är. När min bror var runt 20 ringde hans farmor och ville ha kontakt, hon har nog velat ha det i alla år men inte vågat ta steget. Nu har även min bror kontakt med sin pappa sen ett tiotal år tack vare att hans farmor tog kontakt. Jag tror att mycket funderingar hade kunnat besparas min bror om relationen med farmor (som faktiskt var intresserad ) hade kunnat etableras tidigare. Vår mamma var nog inte lika mogen i sitt tänkesätt som du verkar vara utan var nog mer mån om att hålla sig så långt från den släkten hon kunde för sin egen skull.

Huruvida pappan till ditt barn kommer vilja ha kontakt eller inte är kanske inte heller nåt du kan påverka. Mognar han in i att han har en dotter så kommer nog det känslomässiga i att vilja ha kontakt med sitt barn ta överhanden och väga tyngre än vad som händer just nu med allt strul och alla konflikter. Som du beskriver det tycker inte jag att det låter som att du egentligen kan göra så mycket åt båt håll för att göra hans inställning varken bättre eller sämre.

Önskar dig stort lycka till!

 

[Brie]

Tja, kan ju bara tala utifrån mig själv. Men blev jag ovetandes farmor, så hade jag velat få chansen att vara med så snart som möjligt. Inte missa mer tid än jag redan gjort.

Med det sagt så är det förstås omöjligt att säga hur just farmodern i TS fall kommer reagera. Men för egen del— hellre vetandes än ovetandes så att jag kan göra valet att ha, eller inte ha, kontakt med mitt barnbarn, i stället för att andra gör det valet åt mig.

 

[Görel]

Jag tror inte jag tolkar alls, utan jag anser att min dotter ska ha möjlighet att få kontakt med sin släkt!
Självklart är hennes far inte skyldig att berätta om henne för sina föräldrar men det är vad jag förstått enligt lagen är jag inte skyldig att göra honom till viljes..
Jag kan ha fattat helt fel, är det så att jag inte har laglig rätt att kontakta hennes släktingar så får jag ju låta bli. Fattade det dock som att det va tillåtet?!

Jag förstår inte hur du kan tolka det jag skrivit så som du gör, därför kan jag nog inte heller förklara på rätt sätt.

Jag skriver inget mer så blir det inga fler missförstånd.

 

[Mammas]

Nej jag känner inte min farmor.

Om jag fick reda på nu att jag har en okänd halvsyster så skulle hon omedelbart betyda mycket mer för mig än en främling på Ica.

För mig är familjen mycket viktig.

Mdet tanke på att du missförstår igen fast jag påpekade det känns det ärligt talat lite värdelöst att fortsätta, men jag gör ett försök till innan jag ger upp: för mig är blodsband inte automatiskt viktigare än andra band. Tex värdesätter jag min partner över en hypotetisk okänd halvsyster. Fast jag isf delar jättemycket blod med en halvsyster och (förhoppningsvis) inget med min partner.

Och jämförelsen med ICA var liksom för att illustrera att det är lotto att ta kontakt med en okänd människa och hoppas att hen är grym pga blodsband, förhoppningsvis går det bra för ts men jag hävdar fortfarande att det är en chanstagning. Som förhoppningsvis ger utdelning.

 

[Pigan]

Ta kontakt med farmor. Använd de möjligheter som finns via familjerätten. De medlingasamtal du erbjudits handlar om att få fram det du skrev - en fungerande reaktion med fadern för dotterns del. Hon har liksom rätt till sin far.

 

[Cocos]

Mycket bra har sagts. Jag vill bara lägga till en spontan tanke.

Min morfar dog långt innan jag föddes. Min mormor dog när jag var 11 år. Min farfar träffade jag aldrig (förskjuten av hela släkten, lång story). Min farmor dog för några år sedan så hon fanns i livet hela tiden.

Så det som fanns i far- och morförälderväg var farmor och i början mormor. Min farmor är en kvinna jag respekterade och hyser den djupaste beundran för som vuxen, men som barn var jag inte så förtjust. Låt oss säga det var en vass tant...

Mormor bodde i andra änden av landet. Men mormor, älskade mormor. Hon var sån där sagomormor typ, åtminstone ur ett barns perspektiv.

Hursom helst, redan som liten var jag lite avundsjuk på kompisarna som hade farmor och farfar oxh mormor och morfar osv. När jag "bara" hade.

Så juridisk rättighet eller ej - jag tycker det är självklart att farföräldrarna (ja i detta fall är det väl bara farmor som är aktuell) ska få möjlighet till kontakt om de vill.

Min pappa har blivit osams med två av sina döttrar. Vilket lett till att han har flera barnbarn som han inte har träffat. Barnen går det kanske ingen nöd på, men jag vet att det smärtar pappa. Just det med barnbarnen - det är värre för honom än att inte ha kontrakt med sina egna barn.

Du skriver som flera andra att det är självklart farmodern i h dottern ska ha kontakt om dom vill och det är ju så jag också känner!
Det spelar ingen roll att hon har mormor, bonusmormor och bonusmorfar, gudfar, gudmor och en hel hög med vuxna vänner hon kommer ju med största sannolikhet undra vilka hennes farföräldrar är och finns en chans att dom kan ha en relation så vill jag såklart göra att det är möjligt!

Förr eller senare kommer ju förmodligen farmodern få informationen ändå. Din dotter kommer kanske bli nyfiken och vilja söka upp när hon blir äldre eller så händer nåt annat, jag tror inte att det blir lättare för farmodern att få informationen senare om det nu blir så. Eftersom du är ok med att hon och dottern har en relation om farmodern vill det så känns det mest fair att hon så snart som möjligt får fatta beslut om huruvida hon är intresserad eller inte.

Min bror är uppvuxen utan någon kontakt med sin biologiska pappa på pappans initiativ. Han har dock vetat vem pappan är. När min bror var runt 20 ringde hans farmor och ville ha kontakt, hon har nog velat ha det i alla år men inte vågat ta steget. Nu har även min bror kontakt med sin pappa sen ett tiotal år tack vare att hans farmor tog kontakt. Jag tror att mycket funderingar hade kunnat besparas min bror om relationen med farmor (som faktiskt var intresserad ) hade kunnat etableras tidigare. Vår mamma var nog inte lika mogen i sitt tänkesätt som du verkar vara utan var nog mer mån om att hålla sig så långt från den släkten hon kunde för sin egen skull.

Huruvida pappan till ditt barn kommer vilja ha kontakt eller inte är kanske inte heller nåt du kan påverka. Mognar han in i att han har en dotter så kommer nog det känslomässiga i att vilja ha kontakt med sitt barn ta överhanden och väga tyngre än vad som händer just nu med allt strul och alla konflikter. Som du beskriver det tycker inte jag att det låter som att du egentligen kan göra så mycket åt båt håll för att göra hans inställning varken bättre eller sämre.

Önskar dig stort lycka till!

Det är ju just det! Tänk om dottern kontaktar farmor bär hon är tex 5 år och farmorn blir arg att inte vi tagit kontakt innan. Det händer ju väldigt mycket dom första åren och jag tror att tidiga relationer är viktiga (relationer senare i livet är ju precis lika viktiga) men kanske inte på samma sätt som att tillbringa första åren med farmor vs att inte göra det..

Jag har inget intresse i att försöka övertala honom till nån kontakt med dottern. Finns ju ingen poäng att tvinga ihop dom om han inte vill för det kommer inte gynna henne snarare tvärt om. Sen finns såklart en önskan om att han nån dag landar i detta och att nyfikenheten tar överhand men det återstår att se

 

[Cocos]

Jag förstår inte hur du kan tolka det jag skrivit så som du gör, därför kan jag nog inte heller förklara på rätt sätt.

Jag skriver inget mer så blir det inga fler missförstånd.

Jag läser om mina svar till dig och inser att dom nig kan uppfattas som otrevliga! Detta va inte min mening, lite upprörd och fundersam så läste nog inte ditt första inlägg ordentligt.. Ska läsa om!

 

[Cocos]

Ta kontakt med farmor. Använd de möjligheter som finns via familjerätten. De medlingasamtal du erbjudits handlar om att få fram det du skrev - en fungerande reaktion med fadern för dotterns del. Hon har liksom rätt till sin far.

Det jag funderar över är hur dom tänker göra/hur dom sköter en eventuell medling. Ska ringa på måndag men du kanske kan ge mig svar nu?
Ska dom tvinga in kk och farmorn i det hela eller hur funkar det
Jag känner mig ärligt talat rätt skeptisk till hela medlingsgrejen, jag vill mig helst ta kontakt med farmodern själv så det inte känns så uppstyrt eller blir några missförstånd. Och mellan kk och mig finns enligt honom inte en endaste liten chans att vi kommer kunna ha nån form av relation överhuvudtaget. Alltså inte ens relation som i att prata med varandra någonsin igen..