Min biologiska pappa är död men min gudfar är verkligen som en fantastisk bonuspappa så visst kan vatten va tjockare än blod.
Samtidigt känns det inte som en slump att det finns X antal program på tv där det letas upp släktingar åt undrande människor. Jag tror att ens biologiska släkt är en viktig del av ens liv vare sig den är närvarande eller ej.
Har aldrig riktigt förstått poängen med program som dem, mer än att förstora upp nyttan i biologiska band och spela ner vad det verkligen är som spelar roll i en relation. Sedan kanske farmorn är sådan att hon verkligen är go och fin, men jag hade inte sökt upp henne om jag inte kände att jag akut ville ha fler personer i mitt liv, med förhoppningen om att hon är så go och rar som jag föreställer mig. Det känns lite som lotto liksom, för mig. Jag skulle inte palla iom att det liksom inte finns något som talar för att hon är perfekt och då kan jag lika gärna börja snacka med någon i kön på Ica typ, lika stor chans att den personen blir någon viktig i mitt barns liv.