Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Lejonelle]

Tänker att det kan va bra att vänta tills han bekänt faderskapet innan jag börjar kontakta hans släkt..

Ja. Det ska du absolut göra. Ett steg i taget.

Sen handlar det ju om din dotters rättigheter i första hand och inte om farmors. Dottern har rätt till sina familjeband. Men allt kanske inte måste ske under hennes första år även om det förstås är bra om det sker så fort som möjligt.

Du nämner inte orsaken till att han är arg på dig men jag antar att det beror på att han inte ville ha barn men du ville. Vi på buke vet inte heller orsaken till att han absolut inte vill att det ska komma fram, det kan finnas mycket vi inte vet något om. Därför törs i alla fall inte jag rekommendera annat än att gå försiktigt fram och att inte göra något bakom ryggen på pappan. Så skriver du till farmor, gör det med hans vetskap, även om han inte håller med.

Detta under förutsättning att pappan bara är "normalt arg" och inte arg på ett sätt som kan bli farligt för dig eller din dotter. I så fall går er säkerhet givetvis först av allt.

Om det vore min son skulle jag bli jättelycklig över att få ett barnbarn och absolut vilja vara en del av hennes liv oavsett vad sonen tyckte. Men nu är det ju inte min son så därför är ju den känslan till väldigt liten hjälp för dig.

 

[Cocos]

Visst kan jag vara det Jag kan vara hennes bukefarmor

Skriv att du fick barn med hennes son då och då och att han har valt att hålla sig utanför men att du trots det gärna skulle vilja ha kontakt med henne för dotterns skull. Det behöver inte vara så långt eller invecklat utan skriv bara några rader så är det upp till henne att ta kontakt sedan om hon vill det. Kanske kan du skicka med ett foto på din dotter också om det känns bra att göra det. Det skulle inte förvåna mig om svaret dröjer något för jag kan tänka mig vilken chock jag skulle fått om jag hade fått ett sådant brev. Jag hade nog funderat ett tag på hur jag skulle svara så att det inte skulle bli fel.

Nej chansa på person är nog dumt, det är klurigt nog ändå det här.

Du är ju bara för go
Det va ju faktiskt väldigt bra att du skriver att jag just bara behöver skriva några rader! Har varit helt fixerad vid att jag typ "måste" skriva en bibel och förklara massa saker..

Lagen säger att den som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänget med andra för barnet viktiga personer. Det gäller alltså människor som barnet har en relation till. Farföräldrar som aldrig har träffat barnbarnet anses alltså inte som viktiga föräldrar ur lagens perspektiv.

Det finns ingen lagstiftning som tvingar en förälder att berätta för sin släkt att denne blivit förälder.

Lägger till att du kan be familjerätten att kolla upp adressen till din dotters biologiska farmor. De har tillgång till folkbokföringsregistret.

Tack för info!
Jag håller ju inte riktigt med den lagen då jag tycker det är upp till dottern och farmodern att välja om den kontakten kan vara/bli viktig. Eftersom dottern är för liten för att ha nån åsikt i frågan bedömer jag att jag tror hon i framtiden kommer uppskatta att ha kontakt med sin farmor
Att kk inte berättar för sina föräldrar är hans val, jag tänker ju dock inte respektera detta av anledningen att det i mina ögon är viktigt för henne att känna sin släkt oavsett relationen mellan mig och hennes far. Våran (icke existerande) relation har ju egentligen inte med dotterns och farmoderns relation att göra.

Det ska jag be dom göra! Smidigare än att gå via Skatteverket, men har dom rätt att ge mig dom uppgifterna utan faderns godkännande?

 

[Cocos]

Lycka till @Cocos !

Du resonerar klokt och det lyser omtanke om din lilla flickas möjlighet att få fler vuxna i sin familj. Vuxna som kan vara av stor (eller mindre) betydelse för hennes uppväxt. Kanske kan också farmodern relatera till dig och din situation, och vem vet - hon kan bli en relation som kan vara betydelsefull för dig också.

Fint att ta det nu när hon är liten, för att slippa känsla av "förlorade år".

Vad gäller barnets pappa. Låt honom vara som han är. Det är hans ansvar. Hur du agerar för att skapa så goda möjligheter som möjligt för din dotter, det är ditt ansvar.

Tack! Ja hon är det bästa som har hänt mig och jag hoppas verkligen att både hon och släkten får glädje av varandra!

Kk's pappa va bara närvarande till och från under hans uppväxt och svarar numera inte ens i telefon när kk ringer så jag antar att farmodern tyvärr kommer känna igen sig allt för väl i situationen. Är rädd att det just av ovanstående anledning kan bli väldigt jobbigt känslomässigt för henne.

Jag har gett upp tanken på att han ska bli en bra och närvarande far men kanske kan kontakten med farmodern öppna dörrar eller stänga dom för alltid, det återstår att se..

 

[Cocos]

Ja. Det ska du absolut göra. Ett steg i taget.

Sen handlar det ju om din dotters rättigheter i första hand och inte om farmors. Dottern har rätt till sina familjeband. Men allt kanske inte måste ske under hennes första år även om det förstås är bra om det sker så fort som möjligt.

Du nämner inte orsaken till att han är arg på dig men jag antar att det beror på att han inte ville ha barn men du ville. Vi på buke vet inte heller orsaken till att han absolut inte vill att det ska komma fram, det kan finnas mycket vi inte vet något om. Därför törs i alla fall inte jag rekommendera annat än att gå försiktigt fram och att inte göra något bakom ryggen på pappan. Så skriver du till farmor, gör det med hans vetskap, även om han inte håller med.

Detta under förutsättning att pappan bara är "normalt arg" och inte arg på ett sätt som kan bli farligt för dig eller din dotter. I så fall går er säkerhet givetvis först av allt.

Om det vore min son skulle jag bli jättelycklig över att få ett barnbarn och absolut vilja vara en del av hennes liv oavsett vad sonen tyckte. Men nu är det ju inte min son så därför är ju den känslan till väldigt liten hjälp för dig.

Anledningen till att jag vill skapa en kontakt redan nu är som jag skrev tidigare pga att OM det skiter sig och blir massa bråk så är dotter för liten för att förstå. Om hon sedan frågar efter sin far eller släkt om några år behöver jag ju inte berätta att det varit bråk eller andra tråkigheter. (Ja det är fult att ljuga men ibland kanske nödvändigt..)

Han är arg för han tror jag blev gravid med flit (detta stämmer inte, det kunde ärligt talat inte kommit mer olägligt att bli gravid just då och dessutom med honom)
Han är arg för att han inte hade nått val/kunde få mig att göra abort.
Han är arg för att han inte kan välja någonting alls, han ville tex att jag inte skulle uppge honom som far vilket jag är skyldig till enligt lag.
Han tror att jag gör det mesta kring graviditeten/dottern för att jävlas med honom
Han är arg för att jag ger honom dåligt samvete för att han vill va en bra pappa men inte kan för att han är arg på mig... Ja listan kan göras längre men det känns som det räcker för att du/ni ska få en bild av varför iaf!

Jag kommer självklart informera honom och ge honom en chans att själv prata med sin mamma först.
Har försökt prata med honom om detta förut och han sa då bara blankt nej, antar att han om han ens svarar nu kommer säga nej igen men kommer då säga att jag kontaktar henne iaf vilket känns taskigt mot honom. Jag prioriterar dock min dotter väldigt mycket högre än honom så därför väljer jag att gå emot hans vilja.

Han är ingen elak människa egentligen så tror han är helt ofarlig för mig. Jag skulle dock inte lämna honom själv med dottern men det är bara pga att jag nig är lite överbeskyddande

 

[Tora]

Tack!
Jag är själv osunt nyfiken.. alltså i klass med att jag kan förfölja en människa för att försöka se typ vad för märke hen har på jackan så jag är nog snarare galen än förnuftig men nyfikenhet i klass med din är ju hälsosamt och bör uppmuntras

Ha ha ha

Tack!

 

[Tora]

Anledningen till att jag vill skapa en kontakt redan nu är som jag skrev tidigare pga att OM det skiter sig och blir massa bråk så är dotter för liten för att förstå. Om hon sedan frågar efter sin far eller släkt om några år behöver jag ju inte berätta att det varit bråk eller andra tråkigheter. (Ja det är fult att ljuga men ibland kanske nödvändigt..)

Han är arg för han tror jag blev gravid med flit (detta stämmer inte, det kunde ärligt talat inte kommit mer olägligt att bli gravid just då och dessutom med honom)
Han är arg för att han inte hade nått val/kunde få mig att göra abort.
Han är arg för att han inte kan välja någonting alls, han ville tex att jag inte skulle uppge honom som far vilket jag är skyldig till enligt lag.
Han tror att jag gör det mesta kring graviditeten/dottern för att jävlas med honom
Han är arg för att jag ger honom dåligt samvete för att han vill va en bra pappa men inte kan för att han är arg på mig... Ja listan kan göras längre men det känns som det räcker för att du/ni ska få en bild av varför iaf!

Jag kommer självklart informera honom och ge honom en chans att själv prata med sin mamma först.
Har försökt prata med honom om detta förut och han sa då bara blankt nej, antar att han om han ens svarar nu kommer säga nej igen men kommer då säga att jag kontaktar henne iaf vilket känns taskigt mot honom. Jag prioriterar dock min dotter väldigt mycket högre än honom så därför väljer jag att gå emot hans vilja.

Han är ingen elak människa egentligen så tror han är helt ofarlig för mig. Jag skulle dock inte lämna honom själv med dottern men det är bara pga att jag nig är lite överbeskyddande

Han borde mest vara arg på sig själv för att han är en omogen papphatt

 

[AgentCarter]

En kompis bror till mig gjorde en tjej gravid, hon valde att behålla och efter en soppa där de inte visste vem som var far visade det sig att han var pappa. Han har valt att inte ha någon kontakt med sitt barn men hans föräldrar har däremot kontakt med barnet och det verkar fungera bra.

Jag hade sagt till farmodern och om det var min son hade jag blivit glad (och sonen hade fått en utskällning...)

 

[Cocos]

En kompis bror till mig gjorde en tjej gravid, hon valde att behålla och efter en soppa där de inte visste vem som var far visade det sig att han var pappa. Han har valt att inte ha någon kontakt med sitt barn men hans föräldrar har däremot kontakt med barnet och det verkar fungera bra.

Jag hade sagt till farmodern och om det var min son hade jag blivit glad (och sonen hade fått en utskällning...)

Kul att höra att det kan fungera har också en vän där pappan aldrig träffat barnet men farmodern träffar sitt barbarn minst en gång i veckan.

Ja en utskällning lär han få.. Det jag vet om deras familj gör att jag tror han kommer få sina fiskar jäkligt varma

 

[Cocos]

Ska tillägga att det av just den anledningen tar emot lite att berätta för farmodern.. Vill inte såra honom mer än jag redan gjort!

 

[ameo]

Jag hade nog legat lågt ett tag. Låtit barnets far smälta hela historien först. Han är inte den första i världshistorien som blivit far mot sin vilja och protesterat vilt till en början och en stor andel av de ovilliga fädren har faktiskt insett sitt misstag senare i livet. Det kan ta månader, det kan ta år, men om han nu ändå egentligen har en vilja att vara en bra pappa så tror jag faktiskt att han kommer inse detta framöver.
Just nu känner han sig rejält pressad och att då dessutom kontakta hans mamma bakom ryggen på honom, med eller utan hans vetskap, skulle högst troligt bara göra honom än mer förbannad och motsträvig för framtiden. Är det inte bättre att han är "likgiltig" inför dig och dotterns existens, än att han har taggarna utåt? Det är ju en betydligt bättre utgångspunkt inför den dag då dottern själv tar kontakt med honom.

En tjej jag umgicks lite med i min ungdom var i samma sits som du är nu. Dottern hade ingen som helst kontakt med sin pappa. Men när han fyllde år, när dottern var 5-6 år nånting, så ringde mamman upp och dottern sa "grattis på födelsedagen, pappa" i luren. DÅ insåg han - bättre sent än aldrig - att han faktiskt var pappa och hade missat dotterns första år.
Jag vet inte hur kontakten mellan dem blev sen, detta hände när jag flyttade från stan. Men det blev ju garanterat mer än det varit innan i alla fall.

 

[Aliche]

Kul att höra att det kan fungera har också en vän där pappan aldrig träffat barnet men farmodern träffar sitt barbarn minst en gång i veckan.

Ja en utskällning lär han få.. Det jag vet om deras familj gör att jag tror han kommer få sina fiskar jäkligt varma

Men det är ju faktiskt han själv som satt sig i den här sitsen, han vet vad sex kan leda till och inget preventivmedel är 100% och att välja att bete sig som en omogen, tidigare nämnt, papphatt bara för han inte fått bestämma är inget som ska påverka dotterns relation till någon annan än honom och att få sina fiskar varma är det minsta han borde få....
Jag tycker du tänker himla fint att pappans dåliga beteende inte ska begränsa din dotters möjlighet till sin släkt, om de vill ha kontakt vill säga.
Att han nu har blivit nån trulig 3 åring som inte vill ta sitt ansvar som förälder ska inte ha någon inverkan på vad du gör och inte gör utifrån din dotters bästa!
Jag hoppas det går bra och att farmor kommer uppskatta att du informerar om läget och inbjudan till sitt barnbarns liv

 

[Cocos]

Jag hade nog legat lågt ett tag. Låtit barnets far smälta hela historien först. Han är inte den första i världshistorien som blivit far mot sin vilja och protesterat vilt till en början och en stor andel av de ovilliga fädren har faktiskt insett sitt misstag senare i livet. Det kan ta månader, det kan ta år, men om han nu ändå egentligen har en vilja att vara en bra pappa så tror jag faktiskt att han kommer inse detta framöver.
Just nu känner han sig rejält pressad och att då dessutom kontakta hans mamma bakom ryggen på honom, med eller utan hans vetskap, skulle högst troligt bara göra honom än mer förbannad och motsträvig för framtiden. Är det inte bättre att han är "likgiltig" inför dig och dotterns existens, än att han har taggarna utåt? Det är ju en betydligt bättre utgångspunkt inför den dag då dottern själv tar kontakt med honom.

En tjej jag umgicks lite med i min ungdom var i samma sits som du är nu. Dottern hade ingen som helst kontakt med sin pappa. Men när han fyllde år, när dottern var 5-6 år nånting, så ringde mamman upp och dottern sa "grattis på födelsedagen, pappa" i luren. DÅ insåg han - bättre sent än aldrig - att han faktiskt var pappa och hade missat dotterns första år.
Jag vet inte hur kontakten mellan dem blev sen, detta hände när jag flyttade från stan. Men det blev ju garanterat mer än det varit innan i alla fall.

Jag håller med dig om allt men samtidigt inte.
Han har haft över ett år på sig att smälta detta. Jag fick knappt 8 månader..
Det stora problemet som jag ser det är ju just att tänk om han vill vara med om ett par år men jag sabbar det om jag kontaktar farmodern! Saken är ju att trots risken med det så finns ändå risken att han aldrig hör av sig igen och då har farmodern och dottern gått miste på en relation.


Jag HOPPAS att han går med på att skriva under faderskapet i närvaro av mig och dottern. Har en liten förhoppning om att han när han ser henne verkligen landar i insikten att han blivit pappa!
Att han inte ens vet hur hon ser ut eller hur hon är gör ju att det är lättare för honom att fortsätta låtsas som att hon inte existerar!
Jag har tänkt tanken att gå hem till honom en dag med dottern i famen och bara säga hej just för att han ska vakna upp lite men då går jag ju återigen mot hans vilja att inte ha nån kontakt alls med oss...
Så jäkla svårt det här är

 

[Aliche]

Ska tillägga att det av just den anledningen tar emot lite att berätta för farmodern.. Vill inte såra honom mer än jag redan gjort!

Fast hur har DU sårat honom? Han känner sig kanske sårad men det är ju för han tycker själva situationen är pissig men det är ju inte du som gjort något MOT honom även om han nu intalar sig det. Du gjorde ett val utifrån er gemensamma situation och dina känslor och din kropp och att han inte gillar det valet är inte ditt fel. Dessutom känns det så sjukt omoget att låta sina känslor gentemot dig gå ut över sin egen dotter utan att ens ha försökt skapa en relation till henne.

DU sabbar ingenting om han blir ännu surare och inte vill ha något med er att göra för du vill att din dotter ska känna sin släkt. Det är HANS val, HANS konsekvenser. Jag förstår absolut att du inte vill riskera att han skulle ändra sig längre fram men ta det från något som vet i första hand att ibland är ingen pappa bättre än en som inte vill vara det.

 

[Mammas]

Biologiska band är viktiga för väldigt många.
Enorm stor skillnad för mig om det är min farmor eller någon i kön på Ica.

Jag menade mer dels att man inte har större chans att träffa på en människa man vill ha i sitt liv okända blodsband än om man raggar upp någon i kön på Ica. Och för att understryka viktigheten vad man gör i en relation spelar mer roll än blodsbanden. Alltså om jag fick veta idag att jag är adopterad skulle jag fortfarande älska min syster av hela mitt hjärta på ett sätt jag inte kommer att kunna göra med någon som är min syster i blod men som jag inte känner.

Så du känner inte din farmor, hon är helt okänd för dig? För annars missar du min poäng grovt.

Jag tycker dom programmen är rätt märkliga just för att vuxna människor gråter när dom träffar andra vuxna människor dom inte känner..
Men när jag nu sitter i den här sitsen så tänker jag som så att ju fler bra människor i barnets närhet desto bättre! Att dessutom ha kontakt med sin biologiska släkt är ju aldrig fel så länge dom är vettiga
Visar sig farmodern va ett stolpskott är det ju inte mer än att man bryter kontakten. Därför jag vill kontakta henne nu så eventuellt strul sker innan barnet blir stor nog att förstå!

Ja, men precis.
Ok, ja men det förstår jag, det låter bra.

Jag blev (häromdagen faktiskt) kontaktad av en nära släkting till min partner han inte visste att han hade. Den personen ringde mig (enbart mitt nummer och inte min partners som är sökbart), när jag inte svarade fick jag ett SMS som sa typ "Hej, jag heter X, är det du som är Mammas kan du vänligen ringa mig.", när jag ringde upp frågade hon om jag var gift med min partner och berättade att hon var släkt med honom och ville komma i kontakt med honom.

Så tja, ring henne när du är säker på att hon är hon? Eller ring och fråga "Är det du som är mamma till KK?" (fast ja, du kan ju använda hans namn och inte benämna honom som KK då. )

 

[Cocos]

Fast hur har DU sårat honom? Han känner sig kanske sårad men det är ju för han tycker själva situationen är pissig men det är ju inte du som gjort något MOT honom även om han nu intalar sig det. Du gjorde ett val utifrån er gemensamma situation och dina känslor och din kropp och att han inte gillar det valet är inte ditt fel. Dessutom känns det så sjukt omoget att låta sina känslor gentemot dig gå ut över sin egen dotter utan att ens ha försökt skapa en relation till henne.

DU sabbar ingenting om han blir ännu surare och inte vill ha något med er att göra för du vill att din dotter ska känna sin släkt. Det är HANS val, HANS konsekvenser. Jag förstår absolut att du inte vill riskera att han skulle ändra sig längre fram men ta det från något som vet i första hand att ibland är ingen pappa bättre än en som inte vill vara det.

Jag tror att en stor del i hans ilska ligger i att jag egentligen inte heller ville ha barn (inte just då med honom iaf) men gjorde en abort några år tidigare när jag va förlovad med en kille som visade sig va en riktig knöl när jag blev gravid.. Jag ångrar fortfarande den aborten och bestämde mig efter den att aldrig göra om det helt enkelt.
Jag behöll alltså detta barn lite av princip och framförallt med vetskapen att jag skulle ångra mig om jag gjorde abort.
Jag förstår att han är besviken/ledsen/känner sig maktlös men precis som du skriver så önskar jag att han inte straffade dottern för det!

Börjar mer och mer fundera på att försöka prata ordentligt med honom! Men det är svårt för han lär knappast svara när jag ringer, han svarar inte ens på sms angående möten och annat praktiskt kring dottern..

 

[Aliche]

När alla papper är påskrivna så tala bara lugnt om för honom, face 2 face om han går med på att ni är där eller i ett sms, att du anser att din dotter har rätt till sin farmor och du kommer berätta om dotterns existens för henne om KK inte gör det själv inom 1 vecka. Det är inget hot utan ren information och att ge honom möjlighet att göra det själv. Hans relation eller ickerelation med sin dotter är hans business men han kan inte bestämma vem utöver det som hon får eller inte får träffa. Säg att du inte ber honom om lov utan bara informerar om vad som kommer hända och att det händer för att du anser att det ligger i dotterns bästa och det har inget med dig eller honom eller er relation sinsemellan att göra.
Du gör det du tror är bäst för din dotter, punkt.
Jag tycker du är en fantastisk mamma som kan se utanför dig själv och din känslor inför pappans mycket tveksamma beteende och vill ge din dotter det bästa hon kan få i livet och att du kan se farmor som en egen person och inte bara KK:s mamma.

 

[ameo]

Jag håller med dig om allt men samtidigt inte.
Han har haft över ett år på sig att smälta detta. Jag fick knappt 8 månader..
Det stora problemet som jag ser det är ju just att tänk om han vill vara med om ett par år men jag sabbar det om jag kontaktar farmodern! Saken är ju att trots risken med det så finns ändå risken att han aldrig hör av sig igen och då har farmodern och dottern gått miste på en relation.

Som jag ser det så finns det ju egentligen ingen anledning för dig att jaga reda på farmodern förrän dottern är så stor att hon har något som helst utbyte av att träffa sin farmor. Jag får känslan av att du stressar fram den kontakten och förstår inte varför.

Jag HOPPAS att han går med på att skriva under faderskapet i närvaro av mig och dottern. Har en liten förhoppning om att han när han ser henne verkligen landar i insikten att han blivit pappa!
Att han inte ens vet hur hon ser ut eller hur hon är gör ju att det är lättare för honom att fortsätta låtsas som att hon inte existerar!
Jag har tänkt tanken att gå hem till honom en dag med dottern i famen och bara säga hej just för att han ska vakna upp lite men då går jag ju återigen mot hans vilja att inte ha nån kontakt alls med oss...
Så jäkla svårt det här är

Det är inte säkert att han gör det.
I min omgivning, ungefär vid samma tidpunkt som den jag nämnde tidigare, föddes en oplanerad flicka vars far tvärvägrade acceptera faderskapet. Han hade nämligen en kompis där faderskapstestet sagt typ 90% sannolikhet, men där kompisen inte ens varit med tjejen - det var dock äldre tiders testmetod.
När dottern blev lite äldre var hon en kopia av sin far, som till och med ärvt hans "jävla eksem" (som mamman uttryckte det) och deras gemensamma bekanta ifrågasatte hur sjutton han kunde neka till henne.
(även här är jag osäker på hur det blev när dottern blev äldre, då jag tappade kontakten med både mamman (ytligt bekant) och pappan (som jag jobbade ihop med ett tag))

Jag förstår att han är besviken/ledsen/känner sig maktlös men precis som du skriver så önskar jag att han inte straffade dottern för det!

Börjar mer och mer fundera på att försöka prata ordentligt med honom! Men det är svårt för han lär knappast svara när jag ringer, han svarar inte ens på sms angående möten och annat praktiskt kring dottern..

Jag tror mer på att du ska prata ut med honom. Men vänta lite så att han hinner svalna lite i känslorna. (kanske hoppades han på att ett faderskapstest skulle visa att någon annan var far...) Det är väl ingen panik i butiken?

 

[Cocos]

När alla papper är påskrivna så tala bara lugnt om för honom, face 2 face om han går med på att ni är där eller i ett sms, att du anser att din dotter har rätt till sin farmor och du kommer berätta om dotterns existens för henne om KK inte gör det själv inom 1 vecka. Det är inget hot utan ren information och att ge honom möjlighet att göra det själv. Hans relation eller ickerelation med sin dotter är hans business men han kan inte bestämma vem utöver det som hon får eller inte får träffa. Säg att du inte ber honom om lov utan bara informerar om vad som kommer hända och att det händer för att du anser att det ligger i dotterns bästa och det har inget med dig eller honom eller er relation sinsemellan att göra.
Du gör det du tror är bäst för din dotter, punkt.
Jag tycker du är en fantastisk mamma som kan se utanför dig själv och din känslor inför pappans mycket tveksamma beteende och vill ge din dotter det bästa hon kan få i livet och att du kan se farmor som en egen person och inte bara KK:s mamma.

Jag har sagt nästan exakt det du skriver till honom när vi pratade i telefon några månader innan dottern föddes. Jag sa då inte att han hade en vecka på sig utan jag sa att jag skulle kontakta farmodern när dottern va född. Han svarade att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" "jag kommer ändå inte ha nån kontakt" med er" "du gör detta för att jävlas med mig och jag förstår inte varför" "hur kan du va så egoistisk att du gör detta mot min vilja"
Han kan alltså inte för sitt liv förstå att det för längesedan slutade handla om honom och mig.. Det handlar ENBART om dottern och det talade jag om för honom men han sa bara igen att det va för att jävlas med honom

Tack dina ord värmer! Jag vill ju egentligen helst typ ge han ett kok stryk för att han är en rövtratt (papptratt?!? Ja va det nu va han kallades av @Tora) men jag känner verkligen på riktigt att jag vill att hon får kontakt med sin släkt och förhoppningsvis får en relation till farmodern så det får mig att låta bli att klappa han på käften (nej jag är inte mogen jag är sårad å dotterns vägnar)

 

[Aliche]

Jag har sagt nästan exakt det du skriver till honom när vi pratade i telefon några månader innan dottern föddes. Jag sa då inte att han hade en vecka på sig utan jag sa att jag skulle kontakta farmodern när dottern va född. Han svarade att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" "jag kommer ändå inte ha nån kontakt" med er" "du gör detta för att jävlas med mig och jag förstår inte varför" "hur kan du va så egoistisk att du gör detta mot min vilja"
Han kan alltså inte för sitt liv förstå att det för längesedan slutade handla om honom och mig.. Det handlar ENBART om dottern och det talade jag om för honom men han sa bara igen att det va för att jävlas med honom

Tack dina ord värmer! Jag vill ju egentligen helst typ ge han ett kok stryk för att han är en rövtratt (papptratt?!? Ja va det nu va han kallades av @Tora) men jag känner verkligen på riktigt att jag vill att hon får kontakt med sin släkt och förhoppningsvis får en relation till farmodern så det får mig att låta bli att klappa han på käften (nej jag är inte mogen jag är sårad å dotterns vägnar)

Först: han är alla varianter av tratt som finns! Papp, röv, ap, skit.
Sen: Att du säger det igen (det om farmor inte om trattarna) nu när dottern är född tycker jag är för att markera att detta är något du känner är viktigt för din dotter och inte bara ett infall och säg rakt ut precis det du skrev; det slutade handla om honom eller dig sekunden hon föddes för nu handlar allt du gör om henne och vad som kommer göra hennes liv så bra som möjligt. Om han inte kan ta in den informationen säger det mer om honom än något annat....
Och tro mig jag förstår din känsla av att önska honom blöta strumpor på vintern och blåa tröskelstötta tånaglar för all framtid eller att vilja puckla honom gul och blå för han straffar sin oskyldiga dotter för sina egna issues- det är inget du ska ha dåligt samvete för utan det är naturligt. Det som gör dig till en bra mamma är att du släpper alla dina hämndtankar och sätter din dotter i första hand- även om han tolkar det precis tvärtom!
Om han börjar gaffla om du är dum och du är hämndlysten så säg till honom att hans tolkningar och tankar och åsikter om dina handlingar får stå för honom men du kommer aldrig undvika något som kan berika din dotters liv bara för han inte vill acceptera hennes existens. Du sätter din dotter först, vad han gör får han själv leva med.

 

[Cocos]

Som jag ser det så finns det ju egentligen ingen anledning för dig att jaga reda på farmodern förrän dottern är så stor att hon har något som helst utbyte av att träffa sin farmor. Jag får känslan av att du stressar fram den kontakten och förstår inte varför.

Men säg att när min dotter blir tre år vill hon kontakta farmodern som ger henne kalla handen.. Är det då inte bättre att jag tar den där kalla handen nu och kan undvika att dottern blir sårad mer än nödvändigt.. För sårad lär hon bli oavsett eftersom hennes pappa inte är en bra/närvarande pappa!
Så jag kallar det nog inte stressa fram, snarare att jag vill skapa en kontakt så farmodern får en chans att se sitt barnbarn växa upp, det är ju trots allt en helt annan sak att se liten bli stor jämfört med att "bara" träffa ett barn.


Det är inte säkert att han gör det.
I min omgivning, ungefär vid samma tidpunkt som den jag nämnde tidigare, föddes en oplanerad flicka vars far tvärvägrade acceptera faderskapet. Han hade nämligen en kompis där faderskapstestet sagt typ 90% sannolikhet, men där kompisen inte ens varit med tjejen - det var dock äldre tiders testmetod.
När dottern blev lite äldre var hon en kopia av sin far, som till och med ärvt hans "jävla eksem" (som mamman uttryckte det) och deras gemensamma bekanta ifrågasatte hur sjutton han kunde neka till henne.
(även här är jag osäker på hur det blev när dottern blev äldre, då jag tappade kontakten med både mamman (ytligt bekant) och pappan (som jag jobbade ihop med ett tag))

Jag tror mer på att du ska prata ut med honom. Men vänta lite så att han hinner svalna lite i känslorna. (kanske hoppades han på att ett faderskapstest skulle visa att någon annan var far...) Det är väl ingen panik i butiken?

Ja det lär han såklart hoppats på.
Precis som att han hoppades att "barnet inte är friskt" så jag skulle göra abort (vid kub testet)