Sv: Får man gå på stubbåkrar?
Jag är uppfostrad med att man frågar, till och med frågar min mamma om riktigt överdrivna saker och så långt går jag inte i dag själv. Jag skulle tex inte fråga om ett glas vatten hos en vän. Jag ser det som lite överdrivet. Men jag är uppfostrad med att man faktiskt gör det. Ett bra lite överdrivet exempel är frågan "Kan jag låna toaletten?" Eh, nej absolut inte, du får kissa på dig!" Därför frågar jag "Hur hittar jag till toa? " istället
Precis. En fråga handlar ju om att visa respekt för andra människor och deras egendomar. Även om jag inte tror det är många som säger nej, så är det mer tillmötesgående att ta sig tid att fråga först. Säger stubbåkerägaren nej så är det bara att acceptera. Kanske har han eller hon varit med om att (stads)människor förstört och nu vägrar eller är en grinig gammal gubbe eller gumma som säger nej bara för att, men det får stå för den personen i så fall. Och då ser jag ingen anledning att strunta i stubbåkerägarens åsikt och vara där ändå.Helt rätt, det var så jag också gjorde för att få rida där andra inte fick det. Det kostar så lite att vara artig och vänlig, även om man har rättighet att göra något utan att fråga (gäller överallt, i olika sammanhang).
Jag är uppfostrad med att man frågar, till och med frågar min mamma om riktigt överdrivna saker och så långt går jag inte i dag själv. Jag skulle tex inte fråga om ett glas vatten hos en vän. Jag ser det som lite överdrivet. Men jag är uppfostrad med att man faktiskt gör det. Ett bra lite överdrivet exempel är frågan "Kan jag låna toaletten?" Eh, nej absolut inte, du får kissa på dig!" Därför frågar jag "Hur hittar jag till toa? " istället