Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag kan bara säga att jag tycker INTE att du skall skaffa barn öht.

Du ser i stort sett ingen anledning till det själv, du har redan från början klargjort för din sambo att du inte vill. Det finns inget som helst skäl till att du skall skaffa barn.

Du *tror* att amning skulle vara obekvämt för DIG, finns det någonting som kan få dig att se utanför dig själv ?

Jag tycker att det du representerar i denna tråd skrämmer skiten ur mig vad det gäller barnalstrande. Jag kan inte fatta att din sambo ens vill ha barn med en som har din inställning.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

En till fråga, har ni en helt annan världsbild än mig eller skiter ni i hur framtiden kommer se ut för ert/era barn? En av anledningarna till att jag inte vill är ju just för baaarnets skull för vem vill leva i en värld som ligger i krig för att tillgångarna inte räcker....

Hur tänker du nu? Hade vi skitit i hur barn har det så hade vi väl snarare grattat dig och uppmuntrat till bebisverkstad? Då hade vi skrivit sådant som "Oroa dig inte du kommer AAAAAAAAAAAAAAAAAAALDRIG att ångra ditt barn"
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Oavsett hur mycket man lägger sig i sina tonåringars liv så hoppas jag att de iaf flyttar hemifrån och då får vara ifred och då tar de definitivt mindre tid och energi.
Jag förstår inte hur ni menar faktiskt, en tonåring kan göra allting själv förtuom att betala för sig så jag har svårt att se vad som är så väldigt krävande?

Läs tex snuffsans eller Nevins trådar. Det är kanske inte lika mycket passande och matande som med ett spädbarn men det är en annan form av krävande.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

En till fråga, har ni en helt annan världsbild än mig eller skiter ni i hur framtiden kommer se ut för ert/era barn? En av anledningarna till att jag inte vill är ju just för baaarnets skull för vem vill leva i en värld som ligger i krig för att tillgångarna inte räcker....

Om alla goda, visa och karleksfulla manniskor skulle lata bli att skaffa barn av humana skal sa hade det ju bara blivit elaka och giriga manniskor kvar i varlden. Vi far helt enkelt lara dem att leva efter vara tillgangar.

En annan fraga, vad gor din sambo om det visar sig att du inte kan fa barn naturligt?
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag menar inte att 19-åringens liv blir knäckt utan det var förhållandet vi pratade om. Och av de som jag känner mitt gymnasium så fick barn är ingen tillsammans med barnet far, det tycker jag talar lite för sig själv.

Dom som tog studenten samtidigt som mig:
11 stycken har 1 barn, 2 st har separerat (barnen är idag 2 år och 5 år)
3 stycken har 2 barn
3 stycken väntar 2a barnet
2 stycken väntar 1a barnet

Vad jag vet om, har ju långt ifrån kontakt med alla.

Jo, ett barn bryr sig visst om vart det bor, om de delar rum med mamma och pappa, de bryr sig om färgen på äpplena, de bryr sig om vart kläderna kommer ifrån och vad det står på dom. Kanske inte när de är bebisar men hur äldre de blir desto mer bryr de sig.

Men varför stannar förmågan att klättra uppåt som förälder bara för man får barn? Varför kan man inte plugga, jobba sig uppåt, byta jobb, byta bostad, byta bil med åren?
Ska allt bara stanna upp för man får barn? :confused:

Jag vet inte vilken värld ni lever i men i den världen jag lever i får inte barnen som de vill hela tiden, ibland måste mamma skicka iväg ett mail för hon har ett jobb att sköta som betalar räkningarna och ser till att det finns mat på bordet.

Är skicka mail eller betala räkninar viktigare än att lyssna på sitt barn som vill lära sig något nytt eftersom barnet kommer och ber om hjälp/närhet är något knas. Räkningar och mail går utmärkt att betala när barnet sover sina 45 min - 4 timmar efter lunch eller när de gått och lagt sig vid 18-20 tiden.

Mat på bordet till skillnad från att skicka mail/betala räkningar är en daglig och pedagogisk syssla som barn redan innan 1 års ålder är nyfikna på och vill hjälpa till och lära sig. Dessutom något man kan låta barnet hjälpa till med istället för att skicka ett mail till chefen ;)

Har ett lysande exmepel faktiskt. Min bästis har en alldeles underbar mamma, hur gullig och go som helst (har spenderat mycket tid hemma hos dom så jag var som en del i familjen) men hade ett riktigt trassligt liv med jobb osv vilket gjorde att de flyttade ofta osv. Min mamma var inte så pussig och gulligullig men jag har haft en strukturerad trygg vardag hela mitt liv. Vi har pratat om detta många gånger och min kompis saknade min vardag mer än vad saknade hennes gulligull mamma.

Sätts barn åt sidan försvinner tryggheten. En strukturerad vardag kan man ha även om man flyttar och byter jobb.

Jag och maken har helt olika uppväxter, men han saknar inte den uppväxten jag hade. Klart han hellre hade haft det så, men fast dom hade de dåligt så kände han sig aldrig åtsidosatt eller otrygg.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Så om jag råkade bli gravid så skulle det helt plötsligt vara okej? Jag är ledsen men jag ser inte skillnaden. Och inte göra abort för att man skulle må dåligt är ju oxå en dålig anledning att behålla med tanke på det ni beskriver. Ni säger ju hela tiden att barnet är det viktiga då är det väl fullständigt skit samma hur dåligt kvinnan skulle må efter en abort.

Det är väl en väldigt stor skillnad att ofrivilligt bli gravid när man inte vill ha barn och att medvetet skaffa barn när man inte vill ha barn?

En abort är otroligt olika från person till person. Mår man sämre av att gå igenom en abort än att behålla barnet så ser jag ingen anledning till att göra en abort.
Känner man där emot att man inte fixar att vara gravid, föda och bli mamma mår man bättre av att göra en abort.

För vissa är det ett barn redan vid befruktningen, aborten är ett mord att man dödar sitt barn. För andra är det bara en klump som växer i en som inte betyder nått.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Problemet är att du verkar se på barnet som den där guldfisken.
Det var det någon påpekade i ett inlägg ovanför där du resonerade att det var bättre att en person blir missnöjd än att båda är det - där har du inte tagit med den viktigaste faktorn - barnet. Hur mår barnet med en missnöjd förälder?

Det beror ju på hur mycket saker som helst men jag har ju haft en olycklig förälder (stundtals två, vem fan är lycklig jämt?) och jag ser inte mig själv som olycklig eller misslyckad (förutom att jag inte gillar barn då:D)...

Hur har ni vågat skaffa barn om ett barn mår så dåligt med en missnöjd förälder? För jag har väldigt svårt att tänka mig någon som går igenom sitt liv och aldrig är missnöjd...
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Graviditet kan jag se fram emot (förutom BM ångest) för det verkar vara en spännande tid och jag gillar att längta efter saker så jag kan se tjusningen.

Det spännande med graviditeten är väl dels om man kommer få missfall/barnet är missbildat/sjukt/dött, dels vilka av alla möjliga negativa graviditetsbiverkningar man kommer att få (finns ju en del att välja på, från sömnsvårigheter till foglossning till halsbränna till illamående till extrem trötthet, och sådär ett tjugotal negativa effekter till).

Inte jättekul, med andra ord. I bästa fall får man inte så många biverkningar (men man kommer ändå garanterat fungera sämre mentalt och fysiskt än om man inte varit gravid) och får ett friskt barn, men det är verkligen ett best-case scenario.

Känner faktiskt ingen som tycker det är särskilt kul eller trevligt att vara gravid, det är snarare något man står ut med för att resultatet känns värt mödan.

Vad jag menar är alltså att du kanske inte ska ställa in dig på att graviditeten kommer vara den mest kul och spännande delen av att få barn.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det beror ju på hur mycket saker som helst men jag har ju haft en olycklig förälder (stundtals två, vem fan är lycklig jämt?) och jag ser inte mig själv som olycklig eller misslyckad (förutom att jag inte gillar barn då:D)...

Hur har ni vågat skaffa barn om ett barn mår så dåligt med en missnöjd förälder? För jag har väldigt svårt att tänka mig någon som går igenom sitt liv och aldrig är missnöjd...

Jag har hittills valt att inte skaffa barn.

Jag anser att barn förtjänar föräldrar som gör sitt bästa för att barnen ska ha ett bra liv, och jag har rätt bestämda åsikter om vad som är ett bra liv. Det inkluderar inte nödvändigtvis sådant som hus med trädgård och semester på mallis varje år, snarare tvärtom - utan jag lägger stor vikt på sådant som engagerade, kompetenta och vuxna föräldrar.
 
Senast ändrad:
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ni förstår inte vad jag menar...
Någon ville att jag skulle vänta så länge naturen tillät så jag skulle bli sugen på barn istället för att skaffa det när jag vill. Det är i den frågan jag inte förstår skillnaden mot tjejen som plir gravid 20 år för tidigt, hon är ju inte sugen på barn så varför ska hon behålla sitt barn men jag?

Om tjugoåringen kände så skulle inte jag rekommendera henne att behålla barnet heller. Vill man inte ha barn så ska man inte skaffa dem, enligt min åsikt. Man måste ju faktiskt verkligen inte ha barn om man inte vill, och det finns många som lever utmärkt lyckliga utan barn. Vi måtte läst olika aborttrådar dessutom, för i de jag har läst pågår ingen övertalning att behålla barn man är tveksam inför, utan snarare brukar standardrådet vara "Gör som du känner är bäst, och det är lika ok om du bestämmer dig för att göra abort eller att behålla barnet".

I "planera barn"-tråderna tycker jag det titt som tätt står om tjejer som håller på att "övertala" sina partners, är det lika fel då eller?

Ja. Vilket sådana tjejer brukar få höra också.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Du *tror* att amning skulle vara obekvämt för DIG, finns det någonting som kan få dig att se utanför dig själv ?

Nu missförstod du mig, jag sa inte att det var obekvämt (snarare tvärt om måste vara jättebekvämt att alltid ha med färdig mat) utan att de gjorde mig obekväm (i min värld är det skillnad).
Konstigt, i amningstrådarna är ofta tonen att det är okej att göra det som passar bäst för de enskilda individerna men det gällde tydligen inte mig då...
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Om alla goda, visa och karleksfulla manniskor skulle lata bli att skaffa barn av humana skal sa hade det ju bara blivit elaka och giriga manniskor kvar i varlden. Vi far helt enkelt lara dem att leva efter vara tillgangar.

En annan fraga, vad gor din sambo om det visar sig att du inte kan fa barn naturligt?

Det vet jag inte riktigt, då adopterar vi väl eller något annat... Vi målar som sagt inte fan på väggen utan utgår från att allt fungerar tills det inte gör det.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Dom som tog studenten samtidigt som mig:
11 stycken har 1 barn, 2 st har separerat (barnen är idag 2 år och 5 år)
3 stycken har 2 barn
3 stycken väntar 2a barnet
2 stycken väntar 1a barnet

Vad jag vet om, har ju långt ifrån kontakt med alla.

Men varför stannar förmågan att klättra uppåt som förälder bara för man får barn? Varför kan man inte plugga, jobba sig uppåt, byta jobb, byta bostad, byta bil med åren?
Ska allt bara stanna upp för man får barn? :confused:

Är skicka mail eller betala räkninar viktigare än att lyssna på sitt barn som vill lära sig något nytt eftersom barnet kommer och ber om hjälp/närhet är något knas. Räkningar och mail går utmärkt att betala när barnet sover sina 45 min - 4 timmar efter lunch eller när de gått och lagt sig vid 18-20 tiden.

Mat på bordet till skillnad från att skicka mail/betala räkningar är en daglig och pedagogisk syssla som barn redan innan 1 års ålder är nyfikna på och vill hjälpa till och lära sig. Dessutom något man kan låta barnet hjälpa till med istället för att skicka ett mail till chefen ;)

Sätts barn åt sidan försvinner tryggheten. En strukturerad vardag kan man ha även om man flyttar och byter jobb.

Jag och maken har helt olika uppväxter, men han saknar inte den uppväxten jag hade. Klart han hellre hade haft det så, men fast dom hade de dåligt så kände han sig aldrig åtsidosatt eller otrygg.

Jag menar de som fick barn när de gick på gymnasiet.

Ingenting stannar väl upp när man får barn förutom ekonomin, det har jag väl aldrig sagt? Jag vet att det blir vad man gör det till men barn kostar pengar och dessutom bara mer och mer hur äldre de blir. Men du sa att barn inte bryr sig och det gör dom visst.


Jag är inte med riktigt, han saknade inte din uppväxt men han hade hellre haft det så?:confused:
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det beror ju på hur mycket saker som helst men jag har ju haft en olycklig förälder (stundtals två, vem fan är lycklig jämt?) och jag ser inte mig själv som olycklig eller misslyckad (förutom att jag inte gillar barn då:D)...

Hur har ni vågat skaffa barn om ett barn mår så dåligt med en missnöjd förälder? För jag har väldigt svårt att tänka mig någon som går igenom sitt liv och aldrig är missnöjd...
Självklart är inte människor lyckliga jämt, men det verkar inte som bra förutsättningar att gå in i ett livslångt åtangade som kommer kräva mycket energi i minst 18 år framöver och förutsätta att man kommer bli missnöjd.

Jag känner både föräldrar (Av bägge könen) som av olika skäl blivit missnöjda med sin roll som föräldrar och människor som växt upp med dito föräldrar - och det har satt djupa spår. Både hos föräldrar och hos barnen.
Som en vän sa "Hur förklarar man för en besviken femåring att jobb/fritid/nypartner/whatever var viktigare för den frånvarande föräldern än denna veckas umgänge - den här veckan med..."
Eller en annan förälder som visserligen var primärförälder i många år men som vantrivdes enormt med föräldrarollen, den personen älskar visserligen sina barn högt - men hän hade aldrig gjort det om det om hän haft ett val så att säga. Det är klart att det påverkar barnen!

Saken är den att det är ett enormt tabu att säga att man inte är lycklig i föräldrarollen att det talas mycket tyst om det.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag anser att val där man faktiskt försöker att göra det som är absolut bäst för sitt barn är den tonen som normalt angivs här.
Vissa *kan* inte amma eller vad det nu rör sig om och då tycker jag att det absolut är värt att uppmuntra dem till att känna sig som fullvärdiga och bra föräldrar (ofta är det just den känslan som förminskas när man vill men inte kan). Att inte VILJA är för att man själv är obekväm (innan man ens har försökt utan bara har bestämt sig) - går tyvärr helt bort i min bok.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag måste bara säga att jag blir så ledsen och förvånad av era kommentarer.
Att mitt barn skulle bli något psykfall som skär sig bara för att jag inte kommer vara den typiska mamman...
När jag var ledsen och orolig för att bli som min mamma så var ni så väldigt stöttande och sa att man blir som man själv vill och hur viktigt det är att inte glömma sig själv osv, men nu gäller inte detta längre helt plötsligt.

Jag hoppas verkligen att ni har missförstått mig för herregud vad ansträngande det måste vara att leva upp till er varje dag i resten av sitt liv. Ska ta och skriva ut tråden åt min sambo så får vi se hur det blir. Kanske får ni som ni vill och han dumpar mig, kanske får jag som jag vill och vi har en helt underbar lite bebis om några år då kan ni ju ta era konstiga kommentarer och göra av någonstans.

Ursäkta otrevligt avslut.

Cirkus: Jag ser ingen anledning till att plåga sig själv, varken psykiskt eller fysiskt när det finns alternativ.
 
Senast ändrad:
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men förstår du verkligen inte själv varför vi alla reagerar som vi gör?
Din inställning till barn och att bli förälder är minst sagt absurd - du ser på dig själv som någon avelsko som egentligen inte vill vara med alls, men som trots allt ställer upp för att din parter vill. Vad vill du?! I dagsläget vill du inte ha barn, du ser barn som någon obehagligt och jämför det med diverse djur. Bara det borde väl räcka? Din partner älskar dig - då borde han också acceptera att nu, och kanske även flera år framåt, så är barn inte aktuellt. Punkt slut.

Du kommer säkert inte bli som din mor, eftersom du själv är medveten och inte vill hamna där. Men att skaffa barn idag utefter de förutsättningar du delger oss här pekar på att det kan braka samma väg ändå, eftersom du precis som din mor egentligen inte vill.
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja. Vilket sådana tjejer brukar få höra också.

Ja det får dom, jag fick en regäl avhyvling av bananen (vart är hon förresten? Inte sett henne aktiv på länge..) i just en "hur övertalar jag min pojkvän-tråd". Jag minns inte hur länge sen det är nu, men jag minns verkligen hennes inlägg och de tog verkligen som hon kom hem till mig och skällde ut mig!

Minna86 skrev:
Ingenting stannar väl upp när man får barn förutom ekonomin, det har jag väl aldrig sagt? Jag vet att det blir vad man gör det till men barn kostar pengar och dessutom bara mer och mer hur äldre de blir. Men du sa att barn inte bryr sig och det gör dom visst.

Nja vet inte om ekonomin stannar upp, har du en anställning följer du löneförhöjningarna precis som om du skulle jobba, vilket även ger högre föräldrapenning om du går på det.
Att vara hemma gör också att man kan mer planera inköp och laga mer mat från grunden. Med småbarn kanske man dessutom inte vill hoppa över en måltid eller bara svänga in på macken och köpa en chockladkaka till lunch, eller inte orka laga middag och strunta i de helt och köpa matlåda till lunch dagen efter.


Ja barn kostar mer ju äldre de blir, men ju äldre de blir ju mer kan de hjälpa till hemma, de kanske fixar att ta sig till skolan själva så du kan börja jobba kl 6 istället för kl 10. Blir du äldre så får du förhoppningsvis under tiden längre arbetslivserfarenhet eller bättre utbildning som i sin tur ger högre lön. Oavsett om du byter jobb eller är kvar på samma jobb.

Höjs timlönen med kring 2kr/timmen varje år från barnet är 1 - 13 år tjänar du kring 55.000kr mer när barnet är 13 år mot när det är 1 år.

Konstigt, i amningstrådarna är ofta tonen att det är okej att göra det som passar bäst för de enskilda individerna men det gällde tydligen inte mig då...

Måste bara göra ett inlägg, men det är väl en himla skillnad att testa att amma och se att det inte fungerar än att tro att de inte funkar innan man testat?
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag måste bara säga att jag blir så ledsen och förvånad av era kommentarer.
Att mitt barn skulle bli något psykfall som skär sig bara för att jag inte kommer vara den typiska mamman...
När jag var ledsen och orolig för att bli som min mamma så var ni så väldigt stöttande och sa att man blir som man själv vill och hur viktigt det är att inte glömma sig själv osv, men nu gäller inte detta längre helt plötsligt.

Jag hoppas verkligen att ni har missförstått mig för herregud vad ansträngande det måste vara att leva upp till er varje dag i resten av sitt liv. Ska ta och skriva ut tråden åt min sambo så får vi se hur det blir. Kanske får ni som ni vill och han dumpar mig, kanske får jag som jag vill och vi har en helt underbar lite bebis om några år då kan ni ju ta era konstiga kommentarer och göra av någonstans.

Ursäkta otrevligt avslut.

Du vill inte ha barn och då skaffar du inga barn heller. Kan din sambo inte acceptera det så kan han se sig om efter någon annan som vill ha barn. Är det meningen att ni ska leva ihop resten av livet accepterar han att du inte är redo för barn och väntar på dig.

Det är inte så att ni köper en hundvalp som ni kan sälja på blocket sen för det kanske inte blev som ni tänkt er.


Om ni får en underbar bebis om några år är väl jättebra om du skaffar barn med honom för Ni vill ha barn och inte han övertalar dig!
 
Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det kanske inte ar en dum ide att skriva ut traden, spara den ett ar och lasa den igen. Att forsoka se den med nya ogon. Och jag hoppas for din, din sambos och BARNETS skull att du andrar dig och faktiskt VILL ha ett barn med allt vad det innebar, alternativt skaffar en katt till...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp